Egentligen behövs det inget uppehåll mellan regnskurarna nu. Vi har fått alldeles för lite vatten i höst och vinter. Men idag har det äntligen kommit några skurar.
Även om det är fuktigt så behöver kroppen motion. Så jag tog mig en promenad.
På andra sidan vägen gick jag förbi grannarnas avokadoträd. Jag blir alltid lika avundsjuk. Mina träd kommer nog inte ge frukt än på några år.

En bit upp för backen rundade jag Spirit of Life yogacenter. Där var det liv och rörelse. Tre gulliga hundar följde mig hela vägen runt. Det var ett väldigt skällande. De var nog glada att få se någon annan än matte och husse så här års när det inte finns några turister att skälla på.

Nästa utskällning fick jag vid brandstationen. Idag var deras hundar försedda med trattar. Kan det vara för att deras skall ska höras längre?
Vi har det rätt tryggt här. Brandstationen ligger väldigt nära oss och distriktets lilla sjukhus ligger nästan lika nära. Men ännu närmare ligger det lokala ölbryggeriet.

Jag passerade många snår av denna växt. Det är ett otyg som jag tror Endast Peter Korn kan gilla. Det är en Ephedra foeminea, och den gillar att parasitera på andra växter. Man ser den oftast i förfallna stenmurar och vanvårdade olivträd. Vi har lite av den på vår tomt men inte så mycket att det blivit ett problem. Idrottsmän ska passa sig för denna växt. Upptäcks den i deras blod döms de för doping.

Det finns andra saker i byn som man ska vara försiktig med. Vi har två skyttevärn. Detta är det lilla i söder. På en kulle mitt i byn har vi ett mycket större. Jag tror inte det utgör några större risker idag. Men under andra världskriget skulle nog tyskarna hålla sig på behörigt avstånd.

Utanför ställverket i byn har ett elskåp med knivsäkringar blåst upp. Och nu har just en störtskur vräkt ner. Men vi har strömmen kvar. Undrar om alla i byn är lika lyckligt lottade.

Även de med fast telefon ovanför Gnospi ser ut att leva farligt.

Nu är vi hemma igen efter ett besök i Sverige. Vi var bara borta i 13 dagar men hemlängtan blev rätt stor ändå. Vi hade mycket som skulle hinnas med i Sverige. Läkarbesök, optikern, försäkringskassan, skattekontoret och tusen andra ting.
Och så handlade vi med oss massa som är bättre tillgång på i Sverige. Som till exempel denna dator jag skriver på just nu. Men framförallt handlade vi mat. Fast jag tror inte vi handlade någon svensk mat. Den maten handlade vi på IKEA i Aten. I Sverige handlade vi asiatiskt så som fisksås, misopasta, fiskbuljong med mera.
Det blev till att göra plats för all inhandlad mat. Så min plåtburkssamling fick åka ut i containern.

Det var fantastiskt roligt att träffa släkt och vänner. De jag saknat mest under året är barn och barnbarn. Nu hoppas jag att det inte ska dröjer ett helt år tills vi ses igen.

Det är alltid spännande att se vad som hänt i trädgården. Det har regnat alldeles för lite. Men i Sverige regnade det hela tiden. Trots bristen på vattenbrist så har min sista lökplantering skjutit upp långa stjälkar.

Trädgården har också fått ett tillskott av en ryggrad medan vi varit borta. Tack för den gåvan och badtermometern som hängde på fönsterluckan.

Min cykel har jag verkligen sakat så det blev en tur på cykelvägen till Stoupa för att hämta poste. Tyvärr så finns det inga postfack i vår by, men det är nog bra att jag får röra mig lite längre än till marinan i Agios Nikolaos.

I Stoupa blev jag badsugen när jag såg den fina stranden. Men jag hade varken handduk eller badbyxor med så jag höll mig på land.

Hemma igen så var det dags för lunch. Tyvärr så råkade jag ställa mig på en våg i Sverige. Så nu blir det bantarmat framöver.