Kategori: Fryle house

Midsommar. Ingen sill ingen nubbe.

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Att bo i Grekland och behålla de svenska traditionerna kan vara svårt. Att få tag på nubbe är inte svårt. Sill av svenskt snitt är svårare. Och gräddfil mycket svårt.
Men varför äta svenskt när man bor i Grekland?
Här finns ju så mycket annat att skapa en måltid av. Så igår blev det bläckfisk.
Min senaste bläckfiskgrillning blev inte så bra: Så nu gick jag ut på nätet och läste på ordentligt hur den ska tillagas. Det första jag fick göra var att gå ut till köket och räkna armarna. De var åtta. Svenskan är fattig på ord för bläckfisk. I de flesta andra länder används olika namn till olika bläckfiskar. Nu när jag visste att den var åttaarmad så var den benlös.
Den ska möras innan grillning. Det finns lite olika metoder för detta steg. Den metod som passade mig var kokning.

Men innan kokning skulle det tunna bruna skinnet helst tas av. Det var ingen lätt uppgift då det satt som berget.

Under en timmes kokning låg den skinnflådda bläckfisken och stirrade ilsket på mig. Efter kokningen hade den krympt till halva storleken. Huvudrätten var förberedd ock fick ligga i kylen tills kvällens grillning.

Sedan var det dags för fredagens tur till posten. Och där väntade ett underbart brev från ett av mina barnbarn. Det var midsommaraftons absoluta höjdpunkt.

Sen till affären i Stoupa. Där hade inte dagens leverans av jordgubbar kommit än. Så det fick bli en rejäl påse med körsbär istället. Och det är minst lika gott som jordgubbar.

Efter en enkel lunch var det dags för siesta. Det blev åter en cykeltur till Stoupa för att lägga mig på den lilla stranden. Jag brukar variera mina bad. Och det finns många badplatser att välja på.

Efter grillningen dukade vi på övre altan. Den har annars våra gäster lagt beslag på. Men i dessa coronatider så är den ledig och kan användas av Christina och mig.
Bläckfisken var mör så det räckte. Egentligen alldeles för mör. Så nästa gång ska bläckfisken kokas kortare tid.
På söndag firar vi sommarsolståndet på grekiskt vis. Jag får ta och Googla hur det ska gå till.

För mycket av det goda

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Att ha ett grönsaksland är kul. Och att gräva upp ny mark att för att odla på är lätt. Enda problemet är att ta hand om skörden.  

Squashplantor har vi tre av. Det är två för mycket. Drygt fyra kilo om dagen mäktar vi inte med att sätta i oss.

Foto C, Fryle

Chiliplantor har vi massor av.

Foto C, Fryle

Frysen är full av Brun Rocoto. Och i kylskåpet står burkar med egengjord chilisås och sambal.

Nu har vi satt ut en låda och hoppas att förbipasserande ska ta för sig av vårt överskott.
Det försvinner lita varje dag trots att det inte passerar så mycket folk på vår lilla väg.

Nu är nya grödor på väg att mogna. Tomater ser det ut att bli väldigt mycket av. Vi har 4 melonplantor utplanterad och ska plantera ut några till. Men jag räknar med att vi klarar av att äta alla melonerna själva. Rekommendationen är att max driva fram 4 meloner per planta.

När ängen är slagen

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Plumbago auriculata, blyblomma

När markfloran i olivlunden är slagen då får vi njuta av våra planterade växter. Det är inte så många tycker Christina och jag. Men det beror på att vi är vana vid många arter från vår förra trädgård. Där lämnade vi nog några tusen arter.
Blyblomman har vi fyra buskar av. De står i blickfånget åt havet. Där binder de blåa blommorna ihop vår lund med havet.

Punica granatum, granatäpple

Granatäpplet är det som jag tycker är allra vackrast nu. Det är inte bara blommorna som är vackra. Även frukterna kan vara riktigt vackra. Jag hoppas att något av våra träd ger riktigt röda frukter. Men om de skulle vara bleka så ger de i alla fall lika goda frukter.

Pandorea jasminoides, jasminpandorea

Jasminpandorea klättrar på vår altan. Finast är den om man står på övervåningen och tittar ner där den kryper på bambutaket.

Nerium oleander

Oleander är nog den vanligaste busken som odlas här i Grekland.  Den finns i väldigt många varianter. Vi har flera olika sorter. Den går utmärkt att forma till små träd.  Våra står som insynsskydd mot vår väg och mot grannhotellet.

Metrosideros excelsa, maorimyrten

Maorimyrten har vi i tre korta häckstumpar som man placerar när man kommer in på tomten. Än så länge har den bara blommat med några få blommor. Och de är ju urläckra. Men vi har mer tänkt på det vackra växtsättet och de tjocka gråtonade bladen när vi gjort vårt val av häckväxt.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Klotamarant en är en låg perenn med den läckraste blomfärg. Jag blir väldigt sugen på jordgubbar varje gång den blommar. Fröna har vi köpt i Sverige. Där säljs den som ettåring.

Gomphrena globosa ’Strawberry Fields’, klotamarant

Jungfrun i det gröna har Christina spritt massor av frö av. Och vackrare blomma och förställning är svårt att hitta.

Ruellia simplex

Ruellia odlas det mycket här i trakten. Det är knappas en växt man behöver köpa. Dess sticklingar är blixtsnabb att sätta rötter. Så den har vi rätt många plantor av.  De stora blå blommorna slår ut på förmiddagen och trillar av på eftermiddagen. Dagen efter blommar den lika rikt igen.

Westringia fruticosa, kustrosmarin

Kustrosmarin var den första busken vi köpte. Blommorna är vackra men den blommar aldrig riktigt överdådigt. Trots det så är vi överförtjusta i vår kustrosmarin-häck.  

Rätt många fel

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det var inte många dagar sedan jag hämtade min gräsklippare från verkstaden. De hade inte åtgärdat något, för den startade på första försöket för dem.
Hemma igen klippte jag en stor yta utan problem. Nästa dag var det dags att klippa igen. Då vägrade klipparen starta. Min första tanke var att det här måste jag lösa själv. Efter en bra stunds felsökning kunde jag konstatera att kontakten för dödmansgreppet fungerade bristfälligt. Så jag kopplade över kontakten. Idag skulle jag klippa de sista ytorna. När jag stoppade klipparen för att rensa långa strån som lindat sig runt axeln, så stoppade jag klipparen genom att avlägsna tändhatten. Naturligtvis så ryckte jag av kabeln. Så där var klippningen slut. Jag hade ju bara 20 kvadrat så det kan jag kapa för hand. Så nästa gång jag åker till Kalamata ska verkstaden få göra ett nytt försök.

Eftersom vi steg upp med solen så var det bara tidig förmiddag när vi gjort färdigt våra trädgårdssysslor. Vi beslutade oss för att resten av dagen ska vi åka på en utflykt och bada vid några stränder vi aldrig besökt förut.
Men när jag skulle packa in oss i bilen så upptäckte jag att backdäcket var mycket platt.

Vi ändrade våra planer och packade våra cyklar istället.

Vi kunde inte ta oss till några outforskade ställen, men väl till vår lilla naturliga havspool några kilometer bort. Där var det skönt att ligga i värmen och lyssna på en bok och glömma alla reparationer som står på kö. Fyra bad i poolen krävdes för att jag inte skulle dunsta bort.

Väl hemma igen var det bara att plocka väck det punkterade däcket. Skadan var väldigt lätt att hitta. Nu när reservdäcket sitter på ska jag åka några hundra meter till verkstaden och se om de kan få bukt med läckan.

Nu släpps det lite på de hårda restriktionerna i Grekland

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har jag sett fram mot den här dagen i några veckor. Det grekiska parlamentet har hållit oss i stränga tyglar. Men idag så har vi fått ta ett litet steg åt ett normalare liv. Så denna dag har jag sett fram mot. Jag har lidit brist på vissa varor som jag nu skulle köpt när fler butiker öppnar. Jag har grävt ett 35 meter långt dike för att lägga en slang till ytterligare två vattenposter i trädgården. Men jag måste ha missuppfattat något, för min lokala handledare som säljer diverse byggvaror har fortfarande jättestängt. Det var ett bakslag. Jag behöver ha något för händerna för att stilla min rastlöshet.

Så istället för att lägga slang beslutade jag mig för att göra en liten brunn till min vattenmätare. Det behövdes verkligen, för hela mätaren var täckt med jord och sten. Jag började att gräva fram den. Det var inte så lätt att få ett lika stort hål som jag önskade. Och någon cement att stärka kanterna med hade jag inte. Men några brädlappar och utan på det kakelfix blandat med fin marmorkross fungerar nog nästan lika bra. Nu kan jag både läsa av vattenförbrukningen och stänga inkommande vatten.

Medan jag fixade brunnen så klippte Christina oleanderbuskar och rensade ogräs runt dem. Grenverket bör reduceras för buskarna har inte byggt upp tillräckligt med rotsystem än. Nu kanske vi kan få vacker blomning på dem utan att behöva vattna dagligen.

Jag tyckte att jag på något sätt skulle visa min uppskattning nu när restriktionerna har blivit lite mildare. Så det blev ett havsbad precis nedanför vårt hus. Igår var det förbjudet.
Vattnet var inte jättekallt så jag lyckades doppa hela kroppen två gånger.

Eftermiddagen flöt på med lite små-pyssel. Och ingen dag utan en plantering. Så idag fixade jag ett väldigt litet potatisland av två potatisar som råkat komma med groddar innan de blev tillagade.

Och nu är värmen på gång så jag måste krossa is till kaffet. Hittills i år har vi druckit varmt kaffe men fram över blir det en kall kaffe frappé