Innan frukost så ger vi hönsen mat, kelar med katten och vattnar alla krukor med växter som står på tillväxt. Efter frukost så packar vi bilen och åker söder ut.
Den obligatoriska packningen när vi ger oss ut på huvudvägen mellan Kalamata och Areópoli är soppåsen om vi har någon.
Vi har ingen som kommer till vår tomtgräns och samlar ihop våra sopor. Vi får ta oss till något ställe där kommunen har ställt upp sopkärl. Igår var det Platsa som låg bäst till för att göra sig av med soporna.
Nästa stopp var Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα som är ett bageri i Areópoli. Utanför deras dörr står bilarna i dubbla rader för alla tycks älska deras bakverk. Lik som vi finns det många som har behov att ha med sig något gott och stärkande för att klara dagen. Christina köpte två spenatpajer. De var av en liten annan modell än de vi brukar köpa. Runda med mycket spenat och lite filodeg.
Vårt mål för dagen var Παραλία Μικρό Μαρμάρι. Det är halvön på som sitter fast längst ner i söder på Manihalvön.
Vi har följt västra sidan av Manihalvön för att ta oss hit. På vägen har vi passerat massor av små mysiga stränder och några lite större. De flesta stränderna har klappersten och där trivs inte strandliljorna. Den vill ha fin sand. Strandliljan är inte så ovanligt.Vi har sett den på många ställen. På ön Elafonisos finns en vacker strand där de växer i tusentals. Men de missar de flesta turister för turistsäsongen på Elafonisos slutar tidigt och då har blomningen inte börjat.
Efter kusten mellan Patra och Pylos finns många stränder med fin sand så här är det inte svårt att hitta strandliljor.
Men vi är på väg till den bästa stranden.
Μανιάτικα Παραδοσιακά Προιόντα (stranden) går djupt in mellan två åsar och den fina sanden sträcker sig långt in. De är ett idealistställe för strandliljan och synen är spektakulär.
Högt ovanför stranden svävar en lite by på en höga klippan. Byn ser helt nyrenoverad ut och en lång trappa från byn ner till stranden byggdes förra året.
Vi skulle inte bara titta på blommor här. Motionssimning såg också på att göra listan. Längst åt väster finns lite sten där vi brukar byta om för att slippa fylla alla kläder med fin sand. Här får vi också vara ifred från andra badare. Fast jag kan inte minnas att det någon gång varit fler 1n 15 personer samtidigt på stranden. Igår var vi 7.
Det var rätt blaskiga vågor så det blev bara en kort simtur. Vi sköt på resten av simningen till en lugnare vik, som vi var övertygade om att vi skulle hitta senare på dagen.
Pajen var uppäten och kaffesuget tilltog så vi åkte över till Porto Cayo som är en under bar plats med tre tavernor och några få rum att hyra.
Här beställde vi in varsin iskall stark freddo cappuccino. När koffeinet nått blodomloppet var vi pigga och sugna på nya äventyr.
Det blev att färdas norr ut på östra sidan av halvön.
I byn Kokkála valde vi den södra stranden som heter Paralia Marathos för vår simning.
På denna strand badade jag och Marta en vår i de iskalla vattnen. Det var mitt första dopp någonsin på Peloponnesos. Sedan dess har det blivit tusentals dopp i hundratals vikar.
Igår var vattnet varmt så det blev en lång härlig simtur för att stärka gamla trötta kroppar.
På vägen hem tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av lite godsaker. Vi stannade i en affär i Areópoli. Här hade de bara glasspinnar i lösvikt men sådana stillar också sötsuget. Sådan här lösviktsglass är väldigt vanligt i Grekland.
Vi trodde vi redan gjort vårt sista stopp för dagen. När vi närmade oss hemtrakterna så såg vi att olivshoppen Morea var öppen. På medeltiden hette Peloponnesos Morea.
Vi beslöt att ta en snabbtitt i affären. Förutom olja och inlagda oliver sålde de massor av prylar urkarvade ur olivrötter. Vi köpte två verktyg till köket.
Bredvid affärer finns en olivpress med massor av spännande maskiner. Som gammal industriarbetare som umgåtts en hel del med både stora och små maskiner var lockelsen stark att gå in i produktions lokalen.
Här hittade jag en någotsånär morden olivkross med stora stenar som mal ner oliverna till en gröt. En eldriven sådan har jag aldrig sett tidigare.
Sist i produktionskedjan står en Svensk Alfa Laval separator. Den såg ut att varit med länge. Men med inte för höga varvtal kan den nog vara med några år till.
