Julfrid hos Fryle:s i Mani

Vår jul har hittills präglats av ett lugn. Vi har inte känt av någon julstress före jul.
På julaftonsmorgonen steg solen över bergen på en klarblå himmel. Så vi satte oss på vår favoritplats så här vid frukosttid på vintern. Medan vi njöt av solens värme och granola med yoghurt så spelade vi ett parti på vårt backgammonbräde.

Eftersom vi skulle ha gäster på eftermiddagen så passade vi på att röra oss lite redan på förmiddagen. Det bar av till grannbyn Stoupa på våra cyklar. Där satte vi oss och drack kaffe på en servering med bra utsikt över stranden. Det var inte många badare ute så tidigt på förmiddagen.

På hemvägen stannade vi och plockade mastik-kvistar som senare bands till en julkrans. Mastiken har massor av röda bär så här års så det passar bra till jul.

Innan vi började förbereda mat till våra gäster gick vi ner till stranden. I packningen hade vi glögg och kakor. Jag trodde vi skulle behöva något värmande efter julbadet. Men vattnet var inte särskilt kallt och solen värmde upp oss snabbt. Men det var gott med glögg ändå.
Efter julbadet var det dags för stök i köket. Julbuffén vi dukade upp innehöll både traditionell julmat och sådant som inte var så traditionellt. Våra gäster Elwira och Elias hade med sig en hel del godsaker. En riktigt god överraskning var Elwiras polska sallad. Den blev genast min favorit, men varken Christina eller Elias äter gröna ärtor så Elwira och jag fick ha den ifred. När det var dags att äta kom Renée ner från övervåningen och åt och umgicks med oss. Det blev en mycket trevlig kväll med god mat, många skratt och mycket värme.

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen och sysslade lite med handarbete och trädgårdsskötsel.

Vid lunchtid tog vi cyklarna söder ut. Vi kom inte längre än till grottorna vid Katafygio, för Christina hade inte så mycket laddning på sitt batteri. Men det blev ju ändå perfekt för häftigare ställe att picknicka på är svårt att hitta.

Innan vi cyklade tillbaka hem så plockade vi vild purjolök som växer i massor efter vägen till Trachila. Eftersom där även växer pipört så fick en bukett följa med hem.
På hemvägen passerade vi stranden Pantazi. Där var det gott om folk som badade för att vara så här års.
Nu har solen precis gått ner så det är dags att stänga hönsluckan och sedan leta upp lite matrester i kylskåpet att fylla magen med.

Solnedgång i löklandet!

Igår kväll var det dags för en tur upp i bergen. När vi ser att den första höstblomningen börjat nere hos oss på havsnivå så vet vi att det blommar mycket mer uppe i bergen.
Vid kapellet ovanför Saidona där vi slog oss ner för en picknik i solnedgången tror jag det är Cyclamen Grecum som växte mellan stenarna.

På grusvägen upp växer massor av tidlösor. Troligen är det arten Colchicum pulchellum men det är svårt att vara helt säker.  Colchicum pusillum är snarlik men borde först börja blomma om ett par veckor.

Den väldigt vanliga höstblåstjärnan blommar i massor. Numera har den det vetenskapliga namnet Prospero autumnale.

Denna Lomelosia sp. Är inget vi har sprungit på så ofta, så den var extra rolig att se.

Efter att vi ätit vår pickning på kapellets veranda ägnade vi oss att fotografera den spektakulära solnedgången.

Hemma igen!


Nu är jag hemma efter en kort tur till Sverige. Det fanns många anledningar till att besöka mitt forna hemland. Barn och barnbarn är viktiga i mitt liv. Men det blir inte varje vecka vi träffas. Så när jag är i Sverige prioriterar jag dem. Det blev flera bad med mina barnbarn. Den yngsta som bara är ett par veckor fick inte följa med till badet. Men nästa år kan jag nog bada med alla fyra barnbarnen.

Jag han med lite annat också. Min yngsta son tog med mig till Allmänna badet i Göteborg. Det ligger långt upp i älven och har världens fräckaste bastu som syns på bilden. Dit pumpar man saltvatten till bassängen.  18,5 grader Celsius var det i vattnet. Trots att det var nästan 10 grader kallare än hemma svar det riktigt behagligt att sänka kroppen i.
En riktigt fantastisk upplevelse hade jag i Stockholm som jag var i en dag extra för att hämta ut ett id. Jag har får lite ont om jag går långt så det var fantastiskt att kunna hyra en el cykel. Jag cyklade kors å tvärs genom staden och såg så mycket vackert.
Prisbilden i Stockholm är lite konstig måste jag säga. En kaffe med bulle för en pensionär kostar 25 kr, en bra sushi-lunch 105 kr. En förvaringsbox för min resväska 300 kr för en halv dag. en öl 85 kr. En el cykel en heldag 11 kr. Nu hoppas jag alla städer gör som Stockholm och erbjuder billiga el cyklar.

Under Sverigebesöket bodde jag hos min son Markus och hos min syster Ann med maken Key.  Tack ska ni ha det var riktigt trevligt. Men nästa gång jag bor hos min syster ska jag ge tillbaks för skitgubbarna jag fick sista kvällen.

Med mig hem från Sverige hade jag många roliga ting. Som dom här neoprendräkterna avsedda för simning. Så nu vågar jag lova att Christina och jag kommer simma året om bara vågorna inte är för höga.

Än så finns det en hel del att skörda trots värmen och torkan. Kanske hittar vi någon som vill ha av vårt överskott,


Den mest spännande växten som växer sig stor i grönsakslandet nu är vintermelon. Jag vet inte riktigt vad det är eller vad man ska ha den till. Men det löser sig. Den är ju i alla fall fin att titta på.


Efter en vecka hemifrån så har det samlat på sig lite underhållsarbete. Idag har jag beställt en skuggväv som ska ersätta den söndriga över cykelparkeringen.
I morgon måste jag byta ett lås i gästvåningen. En nyckel är oroväckande mycket krökt på grund av att vi inte smörjt låset i tid. Vår regel är att alltid ha en fräsch nyckel i reserv och helst ska det finnas det mesta i reserv till gästvåningen.
Nu ska vi ut och äta med våra vänner i vår fina by. Det blir nog både svettigt och gott.
Och i morgon ska jag också vinn över Christina i Backgammon. Det har varit ont om segrar för min del idag.

Under ett rosa hav!

Igår vandrade vi från Kelefa till klostret Spiliotissis som ligger i närheten. Vägen dit gick över en ravin och stigen var nyröjd. På vägen tillbaka gick vi på en dålig väg som tydligen ska bli bättre. En lång sträcka var vägen breddad och nyhyvlad Det bli en cementväg sa mannen i väghyveln.
Alla rara växter på vägar och stigar var borta men det var väldigt lätt att ta sig fram.

Om det fanns lite blommor på vandringsvägen fanns det desto mer på bergskanterna över oss. Förra året brann det på berget. Det brann ett band nästan över hela Manihalvön från Oítilon till Gýtheio. Det har gynnat blomningen hos Silene integripetala som får riktigt bra fart efter bränder. Det är bara på ett litet område av Peloponnesos den växer.  Men vi kunde se den sträcka ut sig i en mils bredd samtidigt.

På vandringen hade vi med oss några riktigt goda vänner som har hus i grannbyn söder om oss. Vi satt länge i klostret och åt vår medhavda matsäck. Det blev mycket prat och skämt och ibland blev det lite språkförbistringar efter som vi inte har samma modersmål. Men efter som alla är glada och positiva så spelar språkat ingen roll.

Inte en levande själ mer än mina vänner såg jag till på klostret. Men väl massa hädangångna nunnor.

Trots att klostret var obemannat så fanns där en öppen butik. Här fanns ett stort utbud av ikoner, böcker heligt vatten med mera.
Jag nöjde mig med att köpa smågodis och lyckades hålla mig borta från tsipouron som är en grekisk spritsort. Jag vill ju inte att nunnorna ska bli utan alkohol när de kommer tillbaka till klostret.

Väl hemma igen var jag trött och ville bara sitta och hänga i en stol. Men jag hade förberett ett senapskok så det var bara att ta itu med det.

På Spartanernas stigar!

Jakten på fina växtlokaler är nu avslutad för denna gång. Sista dagen höll vi mest till i bergen runt Mystras. De är Spartanernas hemma trakter. Nuvarande Sparta ligger ett stenkast från Mystras et stenkast längre ut på slätten. Här på Taygetos östsida bland raviner och toppar kände dåtidens hårdföra krigare sig hemma. Nu mera är det mest naturälskande vandrare och ett fåtal botanikintresserade man möter på stigarna. Kanske är någon här av religiösa skäl för att besöka något spektakulärt kapell.

Vår vandringsdag började med att vi gick upp i en ravin norr om byn. Vi insåg att detta inte var den bästa leden för våra syften. Så vi åkte söder om byn till en annan ravin. Den visade sig vara rik på spännande växter och full av fantastiska vyer.

Under vår resa har vi sett många vackra och intressanta växter. Mest har jag lagt ut bilder på orkidéer. Men naturligtvis finns det så mycket mer. Men efter som jag bor här där växterna växer så är inte alla växter lika roligt att hitta igen. Men orkidéerna är alltid så fina och det krävs välkalibrerade ögon för att hitta dem.
Så jag bjuder på några fler orkidéer i detta blogginlägg.