Vår tur gick vidare rätt över Peloponnesos östligaste tunga. Vi hittade lite av varje efter vägen men blomningen behöver någon vecka till på sig för att bli som bäst.

Första rejäla stoppet gjorde vi i Lampokampos. Det är en by som det inte händer så mycket mer i än att det blommar fantastiskt så här års.
Vi satte oss utan för kyrkan för att äta våra medhavda lunchpajer. Här har vi suttit några gånger förut, men detta var första gången jag kände på kyrkporten, och den var till min förvåning upplåst.

Jag älskar de grekiska kapellen och kyrkorna för deras rikliga utsmyckning. Här kan man se många vackra målningar och träsniderier m.m.

Det är inte alla målningar man förstår sig på. Jag har ju inte koll på alla grekiska helgon och profeter. Men om Jesu födelse fick jag lära mig i skolan.

Och så var det livet slut eller var det början på något nytt?

Vi åkte vidare mot Limeni Geraka som är en mycket skyddad vik med några trevliga tavernor. Här kan man sitta på kajkanten och studera alla möjliga sorters fisk, och har man tur så dyker en havssköldpadda upp och tigger mat.
Men det var för krokusblomningen vi var här. Men den var inte igång än.

Slutdestinationen för dagen var Géfyra. Här fick vi ett rum med utsikt åt Monemvasia som vi besökte morgonen därpå. Men innan det var dags för middag och sömn tog vi en simtur fram och tillbaka till ön. Det var fantastiskt skönt efter en dag som mest bestått av att sitta still i en bilstol.

Det var tänkt att Christina och jag skulle åka på en konferens. Men den blev fullbokad innan vi hann få igång våra datorer. En vän som skulle ta hand om huset och våra hyresgäster under tiden var redan fixad. Och det gjorde hon på allra bästa sätt. Så vi gav oss ut på en liten tur. I vanliga fall brukar vi åka lite längre hemifrån på våra semestrar. Men nu höll vi oss hemomkring. Det är en av fördelarna med att ha flyttat till ett nytt land. Det finns mycket nytt att uppleva på nära håll.

Nästa år ska vi vara turledare för en botanisk resa med Sällskapet Trädgårdsamatörerna vid denna tiden på året. Så det passade bra att rekognoscera lite inför den. Vi körde norrut till Kalamata och stannade till vid Lidl för lite proviantinköp. Redan strax bakom butiken hittade vi vackra växter. Både kallaväxter och narcisser.

Vi tog inte den stora vägen över passet till Mystras, för där har vi koll på många växtlokaler. Sternbergian hade precis börjat blomma och det är ett gott tecken inför nästa år när vi ska ut och resa 10 dagar senare.

Det viktigaste under dagen var att hitta ett bra snödroppställe som är lätt att parkera vid och att gå runt i. Och ett sådant hittade vi med mycket mer vackert än snödroppar.

Dagens blomsterjakt avslutade vi i en ravin som går från Mystras upp mot klostret Faneromenis. Från ravinen har man en fantastisk utsikt ut över slätten.
På Spartas storhetstid gick kvinnorna upp dit med sina ”defekta” spädbarn och la ut dem till vilddjuren om barnen inte klarat krigsherrarnas besiktning.

Detta var första turen med vår nyinförskaffade bil. Lite plåtig känsla är det i den. Men den har många fördelar för en sån som mig. Det höga insteget passar en gammal man. Och stora hjul och rejäl frigång är skönt att ha när man jagar växter på dåliga vägar. Men det bästa, som jag inte riktigt var medveten om när jag köpte bilen, är att den är automatväxlad. Det fungerar förträffligt på serpentinvägar. Och när man snabbt växlar mellan normalfart och krypfart – det senare nödvändigt för att passagerarna ska hinna upptäcka intressanta växter i vägkanten, och skrika ”stopp”.