Släpp fångarna loss det är vår!

Äntligen lättas det lite på restriktionerna här i Grekland. Nu kan vi röra oss friare och hitta på mer. Livet kommer bli lite lättare och roligare.
Så igår gjorde vi en heldag med sköna aktiviteter. Vi började med att åka upp i bergen med en picknickkorg. Där satt vi och njöt av en enkel måltid i skuggan under ett valnötsträd.

Med mätta magar gick vi på upptäcktsfärd efter en bäckfåra. Här hittade vi stora bestånd av mynta. Men den var inte av en kvalité som man vill använda i drinkar och matlagning.
 I vattnet simmade tusentals grodyngel och på botten pilade sötvattenskrabbor fram och tillbaka. Djur och helst småkryp och reptiler är något som roar vår gäst mycket. Så här blev vi kvar en bra stund.

På kvällen gick vi ut och åt i vår by. Det var andra dagen tavernorna har öppet för sittande gäster. Det värmde rejält i hjärtat att se att byn har fått liv igen. I över 6 månader har alla restauranger, kaféer och barer varit stängda.

Men inomhus på tavernorna får det inte serveras någon mat. Hit in får man bara gå för att besöka toaletten. Men då ska munskyddet vara på.

Det fina med att sitta och äta på en taverna är den trevliga stämningen med alla glada och vänliga människor. Men egentligen är det roligare att laga sin egen mat. Eftersom jag inte fick laga någon middag igår så började jag morgonen i köket.
Redan igår satte jag en surdegsgrund. Idag knådade jag ihop en deg som förhoppningsvis ska förse oss med bröd en vecka. Det blev bara vetemjöl så resultatet blev lite blekt.
Eftersom jäsningen brukar ta tre-fyra timmar så hann jag med att baka lite knäckebröd under tiden.

Jag hann även göra en stor burk surkål. Risken är att den utvecklas lite för fort för bästa smaken. Nu är det rätt varmt inne och jag kör inte i gång AC:n bara för en burk surkål…

En lång fredag!

Nu är påsken i gång här i Grekland. Det är normalt en livlig tillställning. Men vi har många restriktioner att följa så det kommer att bli mycket lugnare än normalt. Det kommer nog att brytas rejält mot restriktionerna. Folk är väldigt trötta på undantagsläget som varit över ett år. Tyvärr kommer vi antagligen få se en topp med covid-smittade efter påsk. Sjukvården har rätt dåliga resurser för att ta hand om de allra sjukaste.
I vår by så har det ställts ut några bord utanför tavernorna. Jag tror det bryter mot de tillfälliga lagarna. Men jag har en viss förståelse för att näringsidkarna vill komma igång med sin verksamhet.

Själv började jag dagen med att måla massor av petflaskor gula. Nu är dessa petflaskor olivflugs-fällor. Det går åt två flaskor till varje fälla. Det är bäst om det sitter en i varje träd. Jag tror jag målade 29 idag. Så jag behöver tillverka 60 till.

Efter målningen tittade jag över min utomhusbelysning och funderade på om jag inte ska sätta upp två lampor till.

Sen var det dags att kolla över en automatbevattning-slinga. Nu har jag fyra slingor som styrs av timerstyrda ventiler. Sen har jag två slingor som sköts manuellt.
Att jag har så många slingor beror på att min tank för inkommande vatten är liten och jag vill inte tömma den. Nu kan jag sprida ut bevattningen över längre tid.

Efter frukost tog jag en runda på cykeln för att hålla kroppen i gång. Denna underbara vallmoblomning kunde jag inte cykla förbi. Så jag stannade och knäppte några bilder.

Borta på Pantazi beach var redan några familjer i gång med badlivet. I eftermiddag kommer där antagligen vara betydligt fler.
Själv har jag just kommit tillbaka från vår något hemliga vik. Där blev en stunds middagsvila och tre snabba dopp

Söndag med två mål

Efter en lördag med mulet och blåsigt väder var det gott att vakna upp i ett soligt och vindstilla Mani.  I veckan hade Christina sett bilder från en fyr i närheten som vi inte visste fanns.
Så vi åkte norr ut och ut på udden sydöst om Kalamata. Här är fin utsikt över Kalamata, berg och hav. Överallt växer det olivträd. Det hör ju området till.

Vi parkerade bilen vid kyrkan Aghios Dimitrios. Valde vägen som går till fyren och som inte har något namn på några kartor. Efter 500 meter hade vi ett vägval. Jag var säker på att det var den vänstra, så jag kollade inte kartan så noga. Så vi gick 825 meter nedför innan vi upptäckte att vi gått fel. Efter ytligare 825 meter uppför så var vi på rätt väg igen.

Fyren ligger vackert i landskapet med utsikt över Kalamatabukten. På andra sidan ser man Peloponnesos västligaste tunga. 

Vårt mål blev nu beach Dikotaki för en lunch och kanske ett bad. Vägen dit är väldigt lång. Men genom att snedda genom buskvegetationen kunde vi kapa vägen med 75 %. Att gå utanför stigarna i Manis kuperade buskterräng är inte att rekommendera. 100 meter bland buskar och snår tog en dryg halvtimme. Sen var det fin väg till stranden. Har fick vi mat, vila och ett kallt bad. När kraften återvänt gick vi den långa vägen tillbaka till vår parkerade bil. Men denna gång gick vi hela tiden på bra vägar och stigar och slapp taggar som hela tiden ville in i huden.

Så här såg vår promenad ut. Det kan vara bra att ha ett spår sparat till nästa gång vi besöker området. Jag hoppas Cristina har lagt in varningstext för smitvägen genom buskterrängen.

Hela vår vandring kantades av tusentals orkidéer.  

Borta bra men hemma bäst

Jag har haft två mycket kalla och väldigt trevliga veckor i Sverige. Det har varit riktigt roligt att träffa barn, barnbarn och vänner. Men corona-epidemin har begränsat mötena.
Det är alltid mycket att ta hand om när man kommer hem. Så idag satte jag väldig fart med att packa upp och stuva undan allt jag hade med mig hem. Jag ville snabbt bli av med denna tråkiga sysslan för att komma ut i trädgården och se vad som hänt medan jag varit borta.

Innan trädgården så fick jag sitta mitt emot min underbara fru och äta frukost. Längtan efter henne har varit stor och nu dröjer det förhoppningsvis väldigt länge innan vi behöver vara på olika ställen.

Jag köpte potatis i Sverige. Om Pink Fri Apple vill växa här vid medelhavet har jag ingen aning om. Lite väl sent kanske det är att plantera nu. Men jag tror på att det ska bli till några fler sättpotatis jag kan odla i vinter.

Det fanns gott om jobb i trädgården. Christina är i slutfasen på tidningsproduktionen och då hinns inte så mycket annat med.
Lite av persiljan har blivit gul. Men den går säkert att hålla liv i ett tag än. Så jag repade bort alla kvistar som blivit gula och vattnade upp plantorna riktigt ordentligt. Det fungerade förra året så det borde inte gå sämre i år.

Mycket i grönsakslanden har börjat blomma. Jag rensade bort de flesta korianderplantorna. Några sparades för att vi behöver frön till kommande odlingssäsonger. Sallad och mangold som sträckt på sig och bildat blommor hänvisades till komposten. Pak Choi kålen har också gott i blom, men den är så vacker så den får stå kvar. Kanske har vi inga frön kvar. Så det är inte bara vackert utan också en garanti för framtiden.

Jag fick inte med mig så många prylar från Sverige. Men nu inser jag att HDMI kabeln jag köpte på Biltema var ett riktigt bra köp. Nu kan jag åter redigera mina bilder på två skärmar.

Vandring i väntan

Att få logistiken att gå ihop så här i Coronatider är inte helt lätt. Nu har jag i hamnat i Varberg för att vänta 8 dagar på ett läkarbesök. Det blir mycket tid till att slå ihjäl. Jag har hyrt in mig i en väldigt liten källarskrubb. Men jag ska inte klaga. Här är varmt och skönt och allt fungerar som hyresvärden lovat.

Naturligtvis så ska jag besöka släkt och vänner om pandemin tillåter.
Igår gick den mesta delen av dagen åt till promenader.
Uppe från kanonberget har man fin utsikt över stadens centrum. Siluetten har ändrat sig en del sedan jag bodde här. Nya och högre hus sprutar upp som svampar ur jorden.

Tyvärr så rivs många gamla fina väl fungerande hus. De ersätts av större och högre hus. Grönytorna mellan husen blir väldigt små och mörka.
Jag tycker inte om denna utveckling. Men jag har förståelse för att bostadsmarknaden är het och många vill flytta till Varberg.  Jag tycker att man kan bygga fler riktigt höga hus där man bygger på obebyggd mark.

Bevarande av hus kan man diskutera länge. Och just nu är det många insändare i lokaltidningen för bevarande av Gamlebyskolan. Själv tycker jag det är ett hus som inte har något större värde för kommande generationer.

En annan hus-trend i centrum är att bygga om och till för att maximera hyresintäkterna. Tyvärr driver nog detta upp huspriserna rejält och de lummiga vackra trädgårdarna får inte plats.  

Mörk sten är nog det populäraste fasadmaterialet. Men det förekommer även en hel del andra och roligare fasader. Färjat glas på balkonger är populärt. Utskjutande takfot som på bilden har långt ifrån alla hus. Huset på bilden anser jag vara lite halv tråkigt. Men det byggs många mycket fräckare och vackrare hus som får anhängarna av Arkitektuppropet att spy.

Det byggs inte bara hus. Under mark hittar vi det största bygget. Här byggs en tågtunnel under hela staden. Det sprängs så att hela staden skakar. Och på torget sitter ett instrument högt upp på en pelare för att hålla koll på omgivande hus. Det skulle inte se så bra ut om husen rasar ihop.