Författare: Leif Fryle

På promenad innan ovädret kom!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Igår tog jag en promenad genom lundarna och byn. Kameran följde med för att se om jag kunde fotografera några rara växter. Jag hittade många väter men nästan bara sådant som jag inte gillar så värst mycket.
Getoxalis är den allra vanligaste växten i olivlundarna. Trots att den kommer från Sydafrika så trivs den och sprids något enormt här runt medelhavet. Jag har aldrig hittat några fördelar med den men hönsen älskar den. Det är inte bra om det äter för mycket av dem för oxalsyran bryter ner kalken så det kanske inte blir några skal på äggen.
Nu har jag fått reda på något nytt om den som kanske kan var bra. Blommorna går väldigt bra att använda som växtfärg. Det måste jag förstås prova.

Eldkrona  (Lantana camara) är också en växt som seglat över haven och slagit sig ner här. Ursprungligen kommer den från Mellanamerika. Jag är inte alls förtjust i den trots att den är mycket vacker. Dess taggiga grenar plågar mig når jag jobbar i lunden eller vandrar i naturen.
Men den helt röda har fördelen att den aldrig frö sår sig. Se en röd har vi i en rabatt.    

Det finns en Malva som trivs väldigt bra under olivträden. Jag tror det är en Malva multiflora. Problemet är att den kan ta över något helt otroligt och kan vara svår att klippa bort. Min motorklippare jag använder i lunden klarar inte att kapa stjälkarna om de får växa sig stora ända fram tills de börja vissna. Hönorna äter gärna av de små exemplaren som jag drar upp med rötterna och slänger in i hönsgården. De större exemplaren får jag klippa några gånger under våren så att stjälkarna ej blir för bastanta.

Något annat som växer upp med en väldig fart i lundarna häromkring är stenhus. Området har en riktig byggboom som pågått i några år.

Det är mestadels Albaner som är stenarbetare. De jobbar både flitigt och skickligt. De är värda några öl under dagen för att hålla törsten borta.

Det finns så mycket annat vackert att se i olivlundarna. Som dessa små kretar som roar sig på bästa sätt.

Nu är det en ny dag och nytt väder. Det blåser rätt bra och då och då kommer det en regnskur.
Då är det gott att ha ett hus att krypa in i.

Det finns att göra inne också. Nu har jag fått färdigt min tupp. I eftermiddag kanske det blir en tupp-kasse om symaskinen är ledig.

Nytt år nya rutiner!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar


2023 la jag ut en bild om dagen på Instagram. Det tog rätt mycket fokus från min blogg. Men nu är det nytt år. Instagramuppdateringarna kommer bli färre och blogginläggen kommer förhoppningsvis med tätare intervall. Vi får se hur det går. Orosmomentet är en katt som kommer och lägger sig i min famn varje gång jag sätter mig vid datorn. Vilket gör det svårt att producera något där.
Jag får bli lite hårdare och kasta ut den störande katten om det blir för jobbigt.

Först en liten tillbakablick på 2023. Året bjöd på många härliga upplevelser. Men inget slår veckan då mina barn och barnbarn var på besök.

Det nya året började bra med strålande sol och folk på stränderna. Men redan på dag två så kom duggregnet.

Det har hänt en del sedan förra blogginlägget. För mig har det blivit roligt att fotografera växter igen. Jag har ju liksom inte haft någon användning för växtbilder efter som Christina alltid tar bilder på samma växter och dessutom gör det bättre.
Nu har vi gått med i iNaturalist som är en databas där det läggs in alla typer av naturobservationer. Där kan man också söka på växter, djur med mera. De flesta växterna presenteras med exakt position. Men vissa extra skyddsvärda växter kan man bar få se ungefärlig position på.
Det är en mycket bra site för de som har ett naturintresse.


Vi har också gått med i en grupp som rensar upp och återställer vandringsleder. Som gammal trädgårdsmurvel så är det en lätt match att ta itu med alla hemska taggiga växter. Värre än taggar är dammet från Phlomis fruticosa. Det får alla att hosta och nysa något förfärligt.

Vi har kommit in i ett textil flow. Christina har alltid varet en mästersömmerska. För mig är hantverket helt nytt. Jag började med att brodera. Det är en perfekt syssla när man vill ta det lugnt eller när det regnar. Sen började jag låna Christinas nya symaskin. Det blev en riktig höjdare. Men väldigt svårt att förstå sig på maskinen och tekniken. Sen att lägga sömmarna i rätt ordning och vända tygbitarna åt rätt håll är en utmaning det med.


I dag på förmiddagen blev det en ny modell på en kasse. Jag gillar den skarpt. När jag syr nästa av samma modell så ska jag göra den lite bättre och lite snyggare.   

En regnig dag?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Vad gör man en dag då väderleksappen lovar massor med regnskurar hela dagen?
Eftersom vi har botaniskt intresserade vänner här just nu så beslutade vi oss för att botanisera i vägkanterna. Vi vet var de intressantaste växterna kan finnas, så det är ingen större risk att vi är långt från bilen om en häftig regnskur beslutar sig för att dränka oss.

Vi körde en bit söder ut och hade inte väntat oss att få se så många arter av intressanta höstblommande lökväxter. Sternbergia lutea och Narcissus serotinus är normalt tidiga, så de var vi säkra på att få se.  Däremot så är det väl tidigt för höstkrokus. Men vi hittade både Crocus niveus och Crocus goulimyi, om än i blygsamma bestånd.

När vi gjort några botaniska stopp utan att ha fått något regn så beslutade vi oss för att köra vidare till Tigani.
Tigani betyder stekpanna och halvön är mycket lik en stekpanna i formen.

Vi gick inte ut på själva stekpannan utan tog en kort stig söder ut till kyrkan Ekklisia Odigitria. Den ligger mycket dramatiskt mot en hög klippa som sträcker sig långt upp mot himlen. Nedanför störtar berget brant ner mot havet.
Från norr syns kyrkan knappt då den har samma färg som bergväggen.  I klipporna runt om finns grottor där folk har bott. Troligen inte permanent. Men jag kan ha fel.
Kyrkan är i rätt dåligt skick. Målningarna har tagit skada av vind och vatten.

På golvet finns det stenar som är dekorerade med figurer som jag inte känner igen från andra kyrkor. Den tvehövdade draken är rätt vanlig. Men den här har bara ett huvud och liknar mer en fågel.

Den korta stigen från vägen till kyrkan bjuder inte på så många utsvävningar i terrängen då området är så brant. Men det gör inte så mycket, för miljön längs stigen är så speciell att den ändå är mycket intressant för oss som gillar att springa runt och leta fina växter.

Efter kyrkobesöket ville vi ha lunch och sedan ett bad.
I byn Porto Kokorakis finns både taverna och badstrand. Men tavernan var stängd så vi tog bara några bilder på den fina runda naturhamnen som finns mitt i byn, innan vi åkte vidare till Areópoli och intog en god lunch.

Areópoli ligger en liten bit från havet, så vi åkte ner för backen till Limeni och badade i fantastiskt turkosblå vatten.

På vägen hem stannade vi vid en brant klippvägg som nästan inte har någon sol på hela dagen.  Här växte den väldoftande Campanula versicolor.
Det blev en riktigt bra dag utan en enda regndroppe.

Manihalvön. Den perfekta platsen för vandrare!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

På Manihalvön finns många vandringsleder. Övriga Grekland saknar inte heller vandringsleder. Men här i Mani har det alltid bott folk och körbara vägar anlades först långt senare än på andra platser i Europa. Därför har folk förflyttat sig mellan byarna på stenlagda stigar som än idag ofta går att använda. Många vandringsleder är beskrivna i böcker och på nätet, så det är lätt att hitta en för alla tillfällen. Vandringsturismen är inte så utbredd som på många andra håll. Vilket både är en fördel och en nackdel. Du slipper trängas med andra vandrare. Nackdelen kan vara att vissa leder är dåligt underhållna. Men det finns alltid lokalbefolkning att fråga till råds.


Härom dagen deltog vi i en vandring med en lokal vandringsgrupp. Femtio personer hade slutit upp och det var trevligt att få lära känna nya människor. Men det var lite för många för att jag skulle känna det där sköna lugnet som en vandring ger.

Igår var vi ett mycket mindre gäng, åtta skandinaver och ett par britter, som gick till några avfolkade byar på smala stenlagda stigar. Den största delen av sträckan var riktigt bra. Men en kilometer var lite igenväxt och gav oss rivsår på våra barhudade vader.

Fördelen med en liten grupp är att man hinner prata med alla och uppleva mer av naturen.

Ibland passeras någon taverna på vandringarna. Det är lyxigt. Då kan man köpa sig lite mat eller en kall öl.

Igår gick vi till Pepon. Där såg vi inte en enda boende. Det beror nog på att ingen bor där.

Sen gick vi vidare till Leontakis. Där såg vi både en hund, en bil och färska spår av människa.
När vi kom tillbaka till Diporo där vi startat vår vandring så satt det en man och reparerade en bil. Någon i vårt sällskap frågade hur många det bodde i byn. Jag lyssnade inte så noga på svaret men jag tror att han sa att det bara var han som var bofast där.


Christina och jag har alltid span på floran när vi vandrar. Igår hittade vi en fantastisk Campanula versicolor. Det är nog den kraftigaste vi sett.

De flesta av våra vandringsvänner trampar runt på stigarna utan att se en enda växt som är mindre än dom själva.

Bästa sättet att avsluta en vandring är med ett bad i havet. Den lyxen fick vi njuta av igår.

.

Inte sysslolös i Fryle House!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu när vädret blivit lite svalare har arbetslusten återkommit. I grönsakslandet tillbringar vi mycket glädjefylld tid. Nu är det dags att sätta höstpotatis och kålväxter. All sorters kål växer bra under vinterhalvåret. Höstsatt potatis ger inte så stor skörd. Inte som de vi sätter i början av året. Men det är ändå värt att odla potatis på hösten – och kunna ta upp lite färskpotatis till jul!
Det vi skördar mest nu är meloner. Trots att vi kan äta melon så det sprutar ur öronen så köpte jag en stor en idag. Det är en speciell grekisk melon som kallas Thrace. Den har odlats ekologiskt, utan bekämpningsmedel, i gränsregionen runt Evros i flera århundranden. Naturligtvis vill vi prova den! Hoppas det blir riklig skörd av frön inuti den skrynkliga melonen.

Bakning känns det som om vi ständigt håller på med. Idag har jag gjort om ingredienslistan i receptet till 150% så då kanske vi inte behöver baka så ofta framöver.

Våra förvaringsutrymmen har känts som lite små. Vi kompletterade med ett skåp från Ikea. Det blev många lager ytbehandling innan vi blev nöjda. Sen snickrade jag en stor låda som jag satte på hjul under skåpet. Där ligger nu en massa skor.

Våra platsbyggda skåp och garderober har haft lite snålt med hyllor. Nu har jag köpt hyllmetrar och börjat såga till och komplettera. Det kommer bli lite lättare att organisera bland kläder och prylar.

Containern har också fått fem plåthyllor. Det var inte Ikea utan ett annat fabrikat. Att skruva ihop fem hyllor tog nästan en hel arbetsdag. Det var en väldig massa skruv att dra och trots skruvdragare så gick det inte fortare.
Nu är det så snyggt i containern.

När jag plockade om allt i containern så upptäckte jag att gnagare varit på mina olivsäckar som legat under arbetsbordet. Nu måste jag inspektera allt innan olivskörden och se om jag har något att laga eller om jag måste köpa nytt.
Min väns olivdukar förvarar jag hängande i taket som tur är. Där uppe hade inte gnagarna kommit åt.

En smart duschmunstyckeslösning har jag också fått till. Den är inte så snygg men jag tycker den är bra och användbar. Där håller nog inte Christina med.

Vi har också investerat i en postlåda. För ett tag sedan när vi var på posten i Kardamýli var där en uppmaning på ett anslag. För att få sin post så ska man sätta upp en låda ute vid vägen.
Nu kan jag inte i min vildast fantasi tro att postens personal någonsin kommer att lägga några brev i min låda. Men det ser ju snyggt ut med en låda.

Allt är inte slit å släp. Idag har jag varit hundvakt åt Estia några timmar. Det är inget hårt jobb. Vi går ett varv i trädgården, sen vilar vi en lång stund innan vi tar nästa varv.