Författare: Leif Fryle

Flykten från hönsgården

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det blev en liten dramatisk början som hönsfarmar. Drygt 50 mil i bil och två dagar tog det för oss att få hem vår hönsfamilj. Och så rymmer tuppen närstan med en gång.  Tuppen var rätt nervös och flaxade gärna i väg om jag kom för nära. Och när jag gick in i hönsgården på kvällen så flaxade han i väg rakt emot grinden som jag tyvärr inte satt någon låsanordning på insidan (nu finns där en låshake). Så när tuppen stötte mot grinden sprang han i väg ett bra stycke och i änden av tomten sprang han på vår grannkatt. Då blev han ännu räddare och flaxade över staketet till en annan olivlund.
Vi gick runt och försökte få syn på honom tills det blev becksvart utan resultat. Dagen efter sökte vi runt om i olivlundarna och utanför hönsgårdarna i närheten. Men tuppen var spårlöst borta. Om en schakal eller stor rovfågel tagit honom så borde det gå att hitta några fjädrar.  Men inte en fjäder i sikte.
Endast två avelshonor i en hönsgård är inte mycket. Och det är tveksamt om hönornas ägg befruktade då de gått med 150 andra höns och bara en tupp. Efter en tid var mitt hopp ute att få tillbaka tuppen så jag beslöt jag mig att skaffa ett par fåglar till som kan få vara med tills vi har några egna kycklingar som vuxit till sig. Han jag köpte de nya fåglarna påstod att den ena är en höna och den andra en tupp. Jag är tveksam. Inte ett galande från dem har hörts än. Men kammarna är olika stora på dem. Den ena har el liten kam och den andra en mycket mindre kam.
Men under kan hända i denna värld. I går på eftermiddagen knackade det på dörren och där ute stod tre granndamer med min saknade tupp. Jag blev så glad att jag fick en tår i ögat.
Ett stort tack till er som fånga de in min tupp och gav oss den tillbaka.
Efter denna incident beslöt jag mig att döpa fåglarna efter karaktärer ur filmen ”Flykten från hönsgården”.

Den vackra och infångade tuppen Har fått namnet Rocky

Hönan med upprättstående kam heter Bunty

Hönan som har mani på att plocka fjädrar på sina hönsgårdsgrannar heter Babs. Henne känner man igen på den nedåtvinklande kammen.

Den fläckiga hönan/tuppen ska inte få något namn efter som vi antagligen inte kommer att behålla hanne.  Det ser ut att vara Plymouth Rock i henne och det är mycket vackra fåglar.

Hönan som är riktigt svart med brunfläckig hals vågar jag inte giss vilka gener hon bär på.  

Så blev det med våra föresatser att inte ha några djur som binder oss. Men djur är ju så kul och speciellt då tama hönsfåglar. Men det leder också till att ägarna får hönshjärnor. Själv går jag numera bar tänker och planerar kycklinguppfödning, nya burar och vackra raser.

Fler djur i lunden

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i flocken fångade han in lätt.

Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.

Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna infångade.

Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på altanen.

Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem.
Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.

Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt trevliga galande.

Picknick i solnedgången

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar.
Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet.
Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen.
Fotografierna är tagna av Christina Fryle.  

Sjölök
Cyklamen
Cyklamen
Cyklamen, Saidona och solnedgång
Leif tar mobilbild av solens nedgång

Vatten, skit och schakaler!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har vi skaffat kattlåda till Dotty. Vi vill ju inte att det ska hända olyckor inomhus. Dotty förstod med en gång hur det ska fungera. Jag hann knappt sätta ned den på golvet innan hon gjorde sina behov där. Jag tycker faktiskt att den har blivit lite väl populär. Nu äter och sover hon ute men skiter helst inne.

Schakaler fortsätter att besöka oss i gryning och skymning. De är oftast två. Vattnet i fågelbadet är populärt, men även allt som ligger löst ska undersökas. Grannens skor ligger ofta på vår tomt med några schakalbett i. Men jag tror inte att grannarna märker det. Vi hinner återbörda dem långt innan de har vaknat.
I dag på morgonen fick jag några konduktörsklipp i min diskhandske. Men den går nog att använda ändå.

Vi har också fixat några gamla surdegar – bland annat covidpass. Det går att göra på nätet men vi hade inte inloggningen till hälsoministeriets hemsida så vi fick gå till ett KEP-kontor. Där kan man få hjälp med det mesta.
Innan vi tog covid-vaccinet ansökte vi om tillfälliga sjukförsäkringsnummer. Sen var det bara att boka tid. I början av juli blev vi fullvaccinerade. Och här i Grekland börjar det bli svårt att leva utan covidpass. Alla ovaccinerade får otroligt mycket mindre frihet och väldigt mycket högre kostnader.
Nu kan vi visa upp både ett nationellt intyg och ett EU-intyg.

I Grekland är det inte så farligt att bli efter med en räkning. Inkasso och kronofogden är inte så alerta. Så vi har i över 2,5 år förbrukat vatten utan att ha betalat en enda cent, för att kommunalkontoret inte visste vem vår vattenmätare tillhörde. Men nu har vi varit och visat upp oss och bett dom skicka en räkning till oss. Den kommer i december lovade de. Där kommer nog alla julklappspengar gå åt.

Det var i sanden på stranden vi fan den!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden. Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.

Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som smakade fantastiskt.

Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.

Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.

Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många tusental och så här års blommar de.

Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större.
Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.

Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor.
När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. 
Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.

I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. 
Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism.
Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.