Den blomstertid nu kommer!

Nu har vi åter haft en fin vecka med toppenväder. Mycket av dagarna har vi ägnat åt grönsakslandet. Efter den förfärliga hagelstormen har vi inte så mycket vackra grönsaker kvar. Kålplantorna ser för bedrövliga ut men Pak choi salladen har repat sig fint. De höst satta potatisarna är nu skördade. Som vanligt ger de rätt liten skörd. Potatisen jag satt i januari växer på sig riktigt fint.

Det är tid för skiftbyte i grönsakslandet och Christina har massor med frösådder som ska ut i när de är stora nog. Grönsakslandet är långt ifrån stort nog för att svälja hennes frösådder. Varför blir det så varje år?


Även naturen lever upp med massor av intressanta växter. Iris och olika orkidéer växer nu både högt och lågt. De första stenfrukterna har börjat blomma. Då vet man att snart är det dags för mandelträden att blomma. En stor äng med mandelträd i blom borde alla få se någon gång i sitt liv.

Två dagas vila och en dags vandring har vi börjat med nu när våren har kommit till oss. Hittills har det bara blivit tre vandringar men det ska bli fler. Antagligen blir det en tur i morgon.

Vi vandrar med lätt packning för våra kroppar börjar bli gamla och slitna. Så kaffetermosen får stanna hemma. Då är lyckan när man hitta rett kaffe efter vägen som kan förse oss med mer kraft.

Allt handlar inte om växter för oss. Även underhåll måsta skötas. Våra ytterdörrar i trä har aldrig haft något bra ytskikt. Jag har en känsla av att alla säljer färg här men ingen vet något om färg och utbudet är stort för metall men inget vettigt finns för trä.
Så när dörren började flagna för ett år sedan så köpte jag lite färg i panik och målade om dörrarna. Men redan nu börjar de flagna igen. Så det blev en ny nedslipning av färgen.
Den nya ytan består av pigment som jag gör av stålull, vinäger och tee. Det är bara att blanda ingredienserna och låta stå i en till två dygn innan trät stryks med blandningen. Ju mer trät torkar ju mer träder den bruna färgen fram. När trät var torrt igen så la jag på två lager hårdvaxolja.
Efter som trät bearbetas fler gånger med grovt sandpapper så ser man många spår i trät. Det ger en yta som ser ut att tillhöra en väldigt gammal dörr.
Nu hoppas jag på jag valt rätt behandling av dörren så jag inte måste gör om det nästa år.


Efter som det är långhelg nu så passade vi på att åka och storhandla i går. Favoritstället är marknaden i Kalamata. Det blev både skaldjur, kött och frukt med hem från marknaden. Så nu kan vi äta gott i flera dagar.  

Oj vilken vecka!

Nu har vi haft många dagar i sträck med soligt och tort väder. Då är det lämpligt att beskära olivträd och det har vi gjort nästan hela tiden. Även den stora sågen har varit framme och sågat ner lite intressant virke. I tomtgränsen mot hotellet har vi ett flerstämmigt träd som är saffransgult på insidan. Kanske kan det fungera att svarva något snyggt med. Så jag tog ner de höga stammarna så mu är det bara en lite buske.

En liten kort tur utanför tomten har vi tagit oss tid till. Den turen gick till Nomitsi. Vi har som mål att vandra genom alla byar som ligger inom några mils avstånd från oss. Det bästa med Nomitsi är att vi kan besöka våra vänner där. Elvira och Elias bor där med en magisk utsikt över havet i väster. De driver den bästa mäklarfirman här på Peloponnesos. Så ska ni flytta hit så kolla in då deras webbsite. https://housefinderspeloponnese.com/
Även vid denna utflykt gjorde vi ett besök och åt oss mätta på Elviras god varma mackor.
Men innan dess gick vi genom byn med kameran i skjutklart läge. Jag lyckades ta en bild innan objektivet vägrade fokusera.

Som tur var har jag en fungerande mobilkamera så det blev några bilder från kapell och kyrkor i byn.

Vi upptäckte att orkidéernas tid är har så det blev några flora bilder också.

Christina har länge tyckt att vi ska fixa till vår väg utanför parkeringen. Och jag förstår henne. Den sträckan var riktigt bedrövlig och många av våra gäster valde att parkera ute på huvudvägen i stället för vår parkering.

När vår albanske vän och mångsysslare kom förbi och erbjöd oss att fixa till vägen för ett för oss acceptabelt pris så slog vi till.

Nu har vi en fin lite hårdlagd backe förbi vår parkeringsplats. Nu återstår bara att se hur vattnet uppför sig vid en störtskur. Kommer mycket av vattnet rinna in och göra skador på vår parkering?
Blir det så kan vi alltid lägga betong på hela parkeringsplatsen också.

Det är inte bara en ny fin vägstump vi fick i går. Även en airfryer kom med posten. Så nu ska vi laga mat på ett nytt sätt.  
Vi gjorde ett test i gårkväll och fixade våra pommes frites i det stora svarta ägget. När vi läst på nätet är det denna rätt de flesta misslyckas med men inte vi. Det blev fantastiska pommes frites. Till lunch kommer det bli pankopanerad blomkål.

Mycket att fira!

Igår firade vi min födelsedag. Det är en dag att tänka tillbaka på livet och speciellt på det senaste året. Dagen före min födelsedag i fjol kom jag hem från Sverige där jag hade varit på strålbehandling i över två månader. Den dagen var en av de bästa i mitt liv.

Foto: C. Fryle

Även gårdagen blev mycket fin. Christina väckte mig på morgonen med en bricka fylld av paket och en liten vinterbukett från trädgården.

Foto: C. Fryle

Presentutdelningen fortsatte under dagen. Christina hade inte riktigt fått färdigt verktygslådan för brodöser. Men den hann bli klar under förmiddagen. Nu kan jag kanske hålla ordning på mina nålar, trådar med mera.

Foto: C. Fryle

Vi åkte till Kardamýli och åt en födelsedagslunch. Jag tror att de har världens godaste hamburgare på Kritamos.

Eftersom jag fått misopasta i ett av paketen (den är väldigt svår att få tag på här) så lagade jag en japansk auberginerätt. Miso- och honungsmarinerad rostad aubergine. Denna rätt tycker jag är fantastisk god. Den är inte särskilt svårlagad men innehåller många moment. Vill man inte laga den själv så kan man gå till restaurang Nami i Varberg och beställa in den med massor med annan god japansk mat.

Till auberginen drack vi ett grekiskt vin, Montenero, som vi köpte i en butik i Stoupa under dagen. Grekland är inte så kända för sina goda viner. Men dom finns och odlarna blir bättre för varje år på att framställa bra viner. Det vi köpte kommer från Nemea som är Peloponnesos stora vindistrikt. Vi blev riktigt nöjda med smaken.

Aktiva dagar i lunden!

Foto C, Fryle

December har hittills varit en toppenmånad. Vi har kunnat vistats ute mycket för regnskurarna har varit få. Vi får en väldig massa gjort. Evighetsarbetet med att beskära träd och flisa kvistar kommer att fort sätta många veckor än. Kanske låter det som ett tråkigt jobb. Men jag trivs med det alldeles förträffligt. I går eftermiddag var det så skönt att jag kunde stå med bar överkropp och en ljudbok i örat och mata flistuggen med pinnar och producera en mycket användbar massa av fin flis.
Men det finns så mycket annat roligt att ta itu med.

Foto C, Fryle

Vi har lagt sten i förrummet till uteduschen. Stenen har vi plockat på en strand i närheten. Det var första gången vi gjort något sådant här. Vi tyckte det var roligt så det blir kanske någon mer stenläggning i framtiden.

Foto C, Fryle

Resultatet blev ganska bra. Jag tror att det kan bli ännu bättre om jag ger det lite efterputsning.

Foto C, Fryle

Christan ägnar sig mest åt våra växte. Vissa områden är lite svårare att rensa ogräs i eller klippa grenar på. Svårast är det att rensa bland marktäckarna. Christina kom på att det skulle fungera att arbeta från en låg liten plattform. Det var lätt för mig att ordna en sådan. Allt material fanns hemma. Själva plattan var nästan färdig. Det var bara att såga av en bit av den långa plattformen jag byggt när jag kompletterade bambutaket på gästvåningens terrass. Strålrör till benen blev några reststumpar rör som blivit över sedan hönsgårdsbygget. Fötter svarvade jag av ett släggskaft.

Foto C, Fryle

Jag har också hunnit med att göra en låg mur som avgränsar grönsakslandet. Det behövs sannerligen för landet får inte bli större nu.
Att jag tog itu med murbygget beror på att takläggarna som gjorde altantaget lämnade en halv storsäck sand. För mig var det bara köpa en säck cement och köra igång.
Det är en salig blandning av fulsten i muren, men det gör inte så mycket. När lavendelhäcken vuxit upp så kommer inte mycket av muren att synas.

Jag har fortfarande 25 kilo cementbruk kvar. Nu funderar jag på om jag ska ersätta det skeva och förstora trappsteget av trä till containern med ett alldeles laga trappsteg av betong.  

Solen går ner strax efter fem på kvällen. Det blir många timmar inne innan det är dags att krypa ner i sängen. Långa stunder framför datorn klarar jag inte utan att ögonlocken blir för tunga. Då är det bra att pyssla med händerna. Jag har börjat prova på att brodera. Det är inte så lätt som det ser ut. Det blir lätt trassel. Men jag har nu lyckats skapa mitt första broderi som mest varit till för att lära mig hantverket med olika stygn.
Jag har långt kvar tills jag får lika bra snits som Christina får på sina stygn.  (Christinas till höger)

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.