Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång


Vi firar Christina

Igår fyllde Christina år. Det firades lite lagom. Eftersom hon samtidigt har slutat jobbet som chefredaktör så fanns det anledning för mig att sköta mig lite extra väl eftersom hon numera bara kommer att chefa över mig.
Jag startade morgonen med att ge henne kaffe på sängen och presenter. Presenterna bestod mestadels av ståltråd.

Innan frukost cyklade vi till Agios Dimitrios för att ta oss en rejäl simtur. Här hittar vi våra favorit-simställen på cykelavstånd hemifrån.

Efter simningen åt vi en god frukost på det nya caféet som ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Stället har blivit oerhört populärt under de få veckor det varit öppet.

Christina hittade en extra present. En eftertraktad växt på stigen mellan badstegen och kaffet. Tydligen ska den vara vacker med fantastiska blommor. Hon plockade i alla fall frökapslar av den…

När vi kom hem från badet och frukosten så upptäckte jag att min favorithanduk inte följt med mig hem. Efter lunch cyklade jag tillbaka och hämtade den. Havet var så lockande att jag samtidigt passade på att ta ett dopp.

På hemvägen smet jag in till våra vänners hus för att vattna några växter. Tyvärr var det inget vatten i ledningen. Men växterna såg så pigga ut att de säkert klarar sig länge än utan vatten.


På kvällen gick vi till restaurang Medikon och åt en måltid. Tavernan är ny för i år och den lyxigaste i vår by. Salladen på hummus och olika sorters bönor var höjdpunkten under middagen. Min huvudrätt som bestod av pasta och tupp var god men inget extra. Vi blev bjudna på lite smakprov. Både till förrätt och efterrätt. Det var fantastiskt gott och speciellt överraskad blev jag över den lilla koppen med fisksoppa.  Fyra gånger har jag beställt fisksoppa i Grekland och alla gångerna har jag blivit serverad tråkigt, tunt, smaklöst blask. Men fisksoppan som vi fick här var riktigt krämig och fantastisk god.
Så nästa gång vi går hit ska jag ha fisksoppa till huvudrätt.
Nu är det en ny dag utan något firande. Däremot blir det städning av gästvåningen för en familj flyttade ut idag och en annan familj flyttar in i morgon.

Bröllopsdag på Peloponnesos!

I torsdags firade Christina och jag vår bröllopsdag. Det har gått 16 år sedan vi gifte oss.
Jag gick igenom hela fotoarkivet på bilder som var tagna den 14 juli. Jag hittade inte en enda bild som tydde på att vi uppmärksammat den här dagen något tidigare år. Men det vet jag att vi har. Fast oftast har vi glömt av den.
Men i år glömde vi inte. Vi började firandet med en drink på altanen tidig kväll. Men det tog jag nog ingen bild på. Så det får bli en bild på Christina med drink i Dolomiterna för några år sedan. Det kan ju passa bra för det var där vi förlovade oss.

Strax innan solen gick ner cyklade vi till grannbyn Stoupa. Det är en mycket vacker och dramatisk cykelväg. Här har man utsikt över hav, klippor och höga berg. Men av det såg vi inte mycket för vi hade solnedgången rakt i ögonen.

Stoupa är en rätt ocharmig by. Men det tycker inte alla. Byn har fina stränder och massor med parasoller. Men det var varken stränder eller parasoller vi var ute efter. Utbudet av matställen är mycket större än i vår by och det var det som lockade.

MyLó är den enda restaurangen som serverar mat från en annan världsdel. Vi älskar ju det indiska köket. Så vad passar bättre än en riktigt bra indisk restaurang. Vi tog varsin karahi men med olika kött. Eftersom det inte passar med vin till indisk mat så beslöt vi oss med att festa loss på vinet hemma i Agios Nikolaos i stället.
https://mylostoupa.gr/

Vid hamnen i Agios Nikolaos slog vi oss ner på LITHOS. Där serverar de kaffe, drinkar och godsaker. Men vin var dom riktigt usla och dyra på. Normalt så betalar vi 3,5 € för en halv liter vin. Men här serverade dom bara i glas. Det går ju fint det också. Men att få billigt rödvin kylskåpskallt och betala 7€ för två glas gör inte så vi kommer tillbaka när det finns många bra ställen att välja på. Fast vyn tillhör de bättre!

Nu är firandet över och helt vanliga sysslor tar över. Vi har just sett till att vårt AIRBNB boende är det renaste i hela Grekland, så våra gäster inte ska klaga.
Hur det blir med firandet den 14 juli nästa år är svårt att veta. Men oddsen att vi glömmer bort det är större än att vi kommer ihåg.

Min midsommarafton i Mani


För min del började midsommarafton väldigt tidigt. En stund före 06 skulle jag tro.
Det första jag tog itu med var tvätten. Jag fyllde en maskin. Den vara lagom att tömma när jag kom tillbaka från min 1000 meters simning.
Innan simningen han jag med en kopp kaffe och en stärkande frukost på yoghurt och jordgubbar.


Efter simningen var det hög tid att kolla över odlingarna. Det var inte så mycket att göra efter som jag varit rätt grundlig dagen innan.
Det blev några få tomater till på torkollan.
Sen var det dags att ta itu med städningen. Bänk ytor och skåp torkades. Golv dammsögs och avtorkades. Fönstren putsade jag igår. Det krävdes en grundlig och blöt rengöring efter som det regnat en hel del, och i regnet fanns det ökensand. Men nu förblir det nog rena ett tag efter som det inte finns något regn på prognosen. Däremot många dagar med upp till 40 grader. Idag blev det nog bara 37.

Till lunch blev det varken sill eller färskpotatis och absolut ingen nubbe. Men det gick lika bra med lite rester från igår.
Sen var det dags att ta ut ullmattan från tvättmaskinen. Christina tipsade mig att det fans ett speciellt ullprogram. Mattan kom ut minst lika smutsig som när jag stoppade in den och tvättmedelstabletten var inte upplöst utan var in kletad i mattan.  Så det fick bli en skrubbning med rotborste. Rotborsten var mycket effektivare än tvättmaskinen.

Efter en halvtimmes tupplur såg jag till hönsen. De hade det väldigt varmt så jag gav dem en svalkande dusch.

Även jag behövde lite svalka och midsommarslyx. Så det blev en påse popcorn och ett bad i Gnospi.

Framåt seneftermiddagen var det visserligen varmt i skuggan vid svarven. Men det är så roligt att svarva. Jag hittade några stumpar jag svarvade olika former av. De ska bli till nyckelringar. Att komma ihåg hur en nyckel ser ut och vad den passar är nästen omöjligt. Men en svarvad knopp är betydligt lättare att para ihop med rätt lås.

Nu har jag lagat vartenda mål i en hel vecka så nu när det är midsommarafton slog jag på stort och gick på taverna Delicious. Det är en taverna som inte drar så mycket turister efter som de ligger på en bakgata utan utsikt över hamnen eller havet. Deras meny är liten och traditionell.
Jag åt något fylld grönsak. Vet inte riktigt vad. Men det gör inget för på denna taverna är dom makalösa på att laga väldigt välsmakande mat.

 
Det är inte jätteroligt att gå ut ensam och äta. Helst hade jag gått ut med Christina, men hon har varit ute på uppdrag i 14 dagar så jag har fått klara mig själv.  Men i morgon kan vi åter sitta vid samma bord och njuta av maten och sällskapet. Helt ensam om maten var jag inte. Två tiggare satt vid mina fötter och jamade. Den ena riktigt söt och den andra otroligt ful.

Fest och vardag i Mani

Nu har turistsäsongen kommit i gång så smått. Nu kryllar det av musiker och musikälskare i vår närhet. Kardamili’s International Jazz Festival startade för ett par veckor sedan och i kväll avslutas festivalen. Det är en norsk jassförening som arrangerar festivalen här längst ner på södra Peloponnesos. De lyckas locka många riktigt kända musiker hit och alla spelningar kan man lyssna på gratis. Till dom som inte gillar jazz kan jag säga att det spelas mycket annat än jazz.
Jag har bara lyssnat på tre spelningar och alla har varit fantastiska. Så jag borde nog har lyssnat på många fler men det är så lätt att bli hemma för där trivs jag allra bäst.

Jag har alltid dragits till evenemang där det är trångt med folk och mycket känslor. Jag älskar att fånga människor vid dessa tillfällen på bild.

Hemma roar jag mig mycket i grönsakslandet. Det växer så det knakar. För några år sedan när vi odlade majs kom en tjur in och åt upp hela skörden. Nu har vi nya plantor som är över två meter höga. Hoppas vi ska får ha dem i fred.

Det börjar bli varmt i jorden och det trivs inte alla växter med. Potatisblasten bränns snabbt ner och då ska potatisen upp. För att få upp den måste jorden vattnas ordentligt för att få den lämna cementstadiet och bli till lera. Det är ett riktigt klabbigt jobb ass skörda potatis.

Lupiner skördar vi också. Fast de fröna ska vi inte äta utan de ska ner i lunden och gröngödsla olivträden.

Mitt på dagen orkar vi inte vara ute i trädgården långa stunder. Då tar jag gärna en tur på cykeln och letar upp ett bra badställe. Så här års är hamnen i Ag. Dimitrios toppen. Här finns inga kallvattenkällor som det finns på så många andra ställen.