Suckulenter – som smågodis!

Att hålla efter våra 90 olivträd är ett tungt och ständigt pågående arbete. Visst är det kul att se olivlunden utvecklas, men det tar på krafterna. Som motvikt pysslar jag med min växande samling av suckulenter. Det är pilligt och stillsamt och totalt uppslukande!

Som trädgårdsnörd köper jag nästan aldrig mer än ETT exemplar av varje växt. Vill jag ha flera förökar jag dem själv genom sticklingar, delning eller frösådd. Att föröka just suckulenter är det absolut lättaste och roligaste.

Jag samlar ihop blad från mina moderplantor – vrider bara försiktigt av dem ända inne vid stammen. Sedan låter jag bladen ligga och torka några dagar så att brottytan vallas över/torkar. Leif brukar bli godissugen när han går förbi skålen. Bladen ser ut som karameller!

Sedan lägger jag ut dem på ett väldränerat underlag i låga stabila plastlådor. Under sommaren när det är stekhett måste de duschas dagligen. Men höst-vinter-vår sköter de sig i princip själva.

Ganska snabbt bildas rötter och pyttesmå bladrosetter. Ibland kommer bladen först och rötterna dröjer. Det tjocka, saftiga bladet kan försörja den nya plantan med allt den behöver under lång tid.

Ibland utvecklas bladrosetten redan när bladet ligger på tork, särskilt om jag glömt bort dem ett tag. Enstaka blad svartnar och dör. Dem plockar jag bort och ersätter med nya så att det alltid är fullt i lådorna.

När plantorna är stora nog att hantera pillar jag upp dem med en pinne och sätter dem i småkrukor. Är krukorna för stora är det risk att det blir för fuktigt, så det gäller att hitta riktigt små krukor. Efter en omskolning till är det dags att använda plantorna i odlingsbäddar och samplanteringar i kruka.

Eftersom de klarar sol, torka och vind är de perfekta i vårt torra, heta klimat eftersom de klarar sig länge utan vatten.

Runt vår grillaltan har vi fem stora odlingslådor i terracotta som jag har haft pelargoner och annueller i. Men de är så törstiga att de behöver vatten två gånger om dagen sommartid. Nu har jag planterat blandade suckulenter i dem.

Flera olika sorters Echeveria, Graptopetalum paraguayense, Curio talinoides, Sedum nussbaumerianum, Crassula ovata. När jag fått ner allihop i krukorna kom äntligen det rejäla regn som vi väntat på i flera veckor.

Efter ytterligare några regnskurar kommer nivån i krukorna säkert sjunka lite till så att jag får plats med ett lager täckgrus. Det ska bli kul att följa dessa småttingars utveckling. Och jag ser fram emot att slippa stå på pass med vattenkannan hela tiden nästa sommar!

Advent i Grekland

Foto: Christina

Hur ser en traditionell grekisk advent ut? Jag har faktisk ingen aning. Och hoppas att det inte ställs några krav på assimilering till det grekiska livsmönstret. Så jag gör som jag alltid gjort. Lite som jag själv känner för.
Min dag började i alla fall med flisning av olivgrenar. Det är ett väldigt trevligt jobb. Jag kan lyssna på en bok eller planera för framtiden samtidigt som jag gör nytta. På grund av min onda höft har jag suttit på en stol och tillverkat min flis. Det har gått utmärkt.
Men strax innan lunch fick jag avbryta när regnet började falla.

Det blev en liten hög med flis – men det kommer att bli mer. Den ska vi använda till att förbättra vår jord i rabatter och grönsaksland. Det behövs verkligen, för marken är humusfattig. Flisen är också bra att täcka jorden med runt plantor för att hindra avdunstning. Och så kommer det att bli till fina gångar i grönsakslandet.

Nu är det högsäsong för odling av många grönsaker och kålen växer med raketfart.
För några veckor sedan plockade jag bort automatbevattningen. Men det kom inget regn. Så Christina har skött bevattningen manuellt. Dagens regn är bara början på ett flera dagar långt regnväder enligt prognosen. Och vi hoppas verkligen på en riktigt rejäl rotblöta.

Nu väntar vi på att solen ska gå ner så vi kan korka upp glöggen.
Det är inte lätta att få tag på svenska matvaror här. Men på IKEA finns det mesta. Ett par dagar före nuvarande lockdown var vi på Atens flygplats och lämnade av min son. Och är man där så passar man på att handla lite svenskt. Jag tror inte IKEA i Sverige säljer starkglögg. Men vi fick i alla fall något som kan skapa lite julstämning. Så mycket mer jul blir det nog inte för oss.

En liten skörd!

Nu är vår olivskörd avklarad. Här ska vår första skäck packas med oliver som vi skördat alldeles själva. Det blev två dagars tungt jobb med manuell skörd utan hjälp av någon maskinell utrustning.
Förra året skördade en albansk familj åt oss. De var otroligt effektiva, men så hade de också bättre utrustning.

Vi fick ihop 8 säckar oliver som vi körde till pressen igår. Det är väldigt få säckar på vår olivlund med 90 träd. Förra året skördades 25 säckar den 9 november. Det är betydligt fler än vad vi fick ihop i år. Men det finns en förklaring.

Vi har kraftiga angrepp på våra oliver. Det är den lilla olivflugan som lagt sina larver i de flesta oliverna. Efter som vi skördat senare än förra året så an skadorna blivit större efter som larverna utvecklas när oliverna börjar mogna.
Så vi har bara skördat en liten del av våra oliver i år. Men nästa år ska vi vara minutiösa med besprutning. Det finns effektiv ekologiska bekämpningsmedel.

55 liter olivolja fick vi med oss hem idag och det anser vi vara en bra skörd efter omständigheterna.
Förra året fick vi hem 100 liter olja. Och skördearbetarna tog 100 liter. Men nästa år kommer vi få mycket mer olja inbillar vi oss.

Självklart provade vi oljan direkt när vi kom hem. Det är svårt att göra ett utlåtande när man inte är expert. Men vi tror att oljan var godare förra året. Och det är nog så för vi skördade tidigare då och så hade vi inte så stort angrepp av olivflugan. Dessa angrep ger en högre syra halt i oljan.

När vi skördar så rakar vi av oliver direkt från trädet. Ibland är det lättare att kapa av en gren innan man rakar av oliverna. Det har lett till att jag har sex högar med grenar som ska flisas. När det är gjort ska träden slutbeskäras. Det ger mig flisningsjobb under hela vintern. Med det blir också ved som kan värma oss nästa vinter.   

Instängd och utestängd i Grekland

Nu år det full lockdown här i Grekland. Vi blev förvarnade några dagar i förväg så vi var mentalt förberedda. Det blev ungefär samma bestämmelser som i våras. Fast nu måste vi även ha ansiktsmask även utomhus. Det hoppas jag inte gäller när vi är på egna tomten. Ska vi gå utanför tomten så måste vi få ett godkännande av regeringen. Då skickar vi ett sms som på bilden så få vi ett automatgenererat godkännande. Fast jag kan ju bara gissa vad som står i svaret. Det sms-svaret tillsammans med id-handlingar ska vi bära med oss om vi blir kontrollerade av polisen. Det finns sex olika anledningar som är giltiga anledningar till att gå utanför tomten. Man kan behöva vara lite kreativ i tolkningen ibland. Som idag när jag skulle ner till stranden och sova middag och ta mig ett dopp. Då skrev jag in anledning 6. Vilket är att motionera.

Innan lockdown gjorde jag en ”att göra lista”. Det blir mycket tid hemma i november och antagligen fortsätter åtgärderna även i december. Och uthyrningen ligger nere nu så några gäster att städa efter blir det inte. Lite material att jobba med behövdes inhandlas upptäckte jag. Jag vet inte hur det funkar att handla på nätet framöver. Och många andra möjligheter finns inte så länge det inte går att handla i livsmedelsbutiken eller garden centret.

Några längder armeringsjärn lyckades jag köpa i sista stund. Dessa har jag satt upp 32 cm över muren ut mot vägen. Förhoppningsvis blir det svårare för fåren att hoppa in i vår trädgård nu.

Det finns även en hel del som ska ner i jorden. Christina har beställt lökar från Holland. Dessa ska ner i jorden. Men de var inte så lätt att få fatt i dessa. Jag lyckades lirka ut paketet från postkontoret trots att det var stängt. Det är bra att vara kompis med personalen.
25 dagar tog frakten. Paketet gick att följa till sista anhalten i Holland. Men sen var det som vanligt. Ingen i Grekland verkar bry sig att skanna paketens streckkoder.

Nu är det några dagar sedan det regnade, men än så länge går det att slå ner hackan en bit i jorden så att lökarna kan planteras.

Även en del ätbart har vi planterar. Christina har drivit upp mycket från frö och jag har satt massor av vitlök. Jag vet inte om det är dags för det men på vår lokala plantskola säljer de nu Italian red som det har det blivit många av. Jag köpte även en del intressanta sorter när jag var i Sverige. Det ska bli spännande att se hur de klarar sig.

Vår höst är här

Nu är det hög tid att möta hösten här på Peloponnesos. Den påminner mer om den svenska våren än om den svenska hösten. Nu grönskar det efter att höstregnen har kommit med vatten till de törstiga växterna. Det jag tycker är allra intressantast bland höstgrönskan är lökväxterna. Christina och jag har samlat på oss en hel del fina växtlokaler. Många av dem ligger utan för vår kanton. Och på lördag gäller nya restriktioner för att hindra smittspridning och vi kan inte längre resa fritt till andra delar av Peloponnesos.
Även här i Grekland verkar pandemin ha fått fart på spridningen. Så igår hade vi bara två dagar på oss att besöka områden utan för vår egen region. Vi beslöt oss därför för att genast packa matsäck och kameror för att skåda blommande höstlök. För på fredagen skulle det bli blåsigt och risk för regn. Men det har varit en toppen-fredag idag. Jag har kunnat ta min middagslur på stranden och även hunnit med två bad.
Den vänstra bilden är vår medhavda matsäck. Egenhändigt bakat surdegsbröd med vår egen olivolja. Den högra bilden är ett vegetabiliskt minfält. Sprutgurka!

Denna lilla Narcissus serotinus blommar även hemma hos oss nu. Vi har hittat en lokal lite längre söder ut där den finns i massor. Den är bland de tidigaste lökväxterna och är snart överblommad.

Crocus boryi är relativt vanlig och vi såg den på flera ställen. På ett ställe som vi inte varit på förut växte den i tusental tillsammans med den vackra Crocus goulimyi.

Crocus goulimyi

Den krokus jag tycker är allra vackrast är Crocus niveus. Den har en stor blomma med vita eller svagt violetta kronblad.

Sternbergia lutea växer inte på så många ställen. Men där den växer, växer den ofta i stora täta bestånd.  Med sin starkt gula färg på den stora blomman blir det en häftig upplevelse att se den i hundratal på en liten yta.

Det finns ju också växter som klarat av sin blomning. De har nu frö och Christina samlade lupinfrön – Lupinus albus, en inhemsk art som ofta används som gröngödsel i olivlundar.