Att odla vid Medelhavet är jätteroligt. Det finns så fantastiskt många nya växter att upptäcka. Vi har ju alltid odlat växter för prydnad. Det gör vi nu också. Men de växterna spar vi till senare blogginlägg.
Vänster: Vi har många citrusar. Nu blommar de för fullt och sprider en fantastisk väldoft.
Höger: Det första citrusträdet vi köpte var ett citronträd. Det lilla trädet har hittills gett några få frukter. Apelsiner har vi inte fått några än. Men det är lite kart på träden så snart kan vi nog ätna egna apelsiner. Lime använder vi mycket, så ett sådant är också planterat och har gett några få frukter.
Våra citrus:
Citrus lemoni ’Polyphori’
Citrus, apelsin – sen
Citrus, apelsin – tidig
Citrus: ’Valencia’
Citrus × latifolia tahitilime, persian lime
Överst vänster. En persika ’Redhaven’ är precis nyplanterad. Den har massor med frukter. Alldeles för många för att orka driva fram dem till mognad så strax ska jag ut och plocka bort varannan.
Överst höger: Granatäpple har vi två. Ett av träden har väl utvecklade blommor, så kanske blir det granatäpplejuice till hösten.
Nederst vänster: Ett fikon är plantera nära muren för att skymma insikten från vår granne. Fikonet är Ficus carica ’Vasilika Mavra’/’Royal Black’. Tydligen finns det fikon i olika färger.
Nederst höger: Den japansk mispeln, Eriobotrya japonica är ett fantastiskt vackert träd med sin samlade krona sina mörkgröna läderartade blad. Den ger också massor med plommonstora syrliga gula frukter som smakar ljuvligt. Vi har planterat vårt träd vid entrén för där behövs ju något riktigt vackert. Men än så länge är det litet och riktigt anskrämligt.
Mullbärsträd har vi två. Det till vänster i bild betraktar jag som mitt. Det är ett svart mullbär som har de sötaste frukter man kan tänka sig. Det är planterat en bra bit från huset för att slippa att de enormt pigmentfyllda bären ska hamna på någon stenläggning. Detta träd ska få en mycket bred och smal krona är det tänkt. Det kan vara svårt att förstå hur något brett kan vara smalt. Men kronan ska ha fyra vågräta huvudgrenar. Två åt öst och två åt väst. Åt norr och söder ska den inte ha några grenar.
Trädet till höger i bild är ett mycket vanligt träd i dessa trakter. Det är ett sterilt mullbär. Det ger inga kladdiga frukter som sölar ner allt i sin närhet. Det mullbäret används mycket som skuggträd på restauranger, barer, bakgårdar och i gatumiljö eftersom det har fördelen att lätt kunna formas. Vårt sterila mullbär ska stå som ett parasoll och skydda Christina när hon jobbar vid sitt planteringsbordet. Och på senhösten trillar bladen av och släpper fram solstrålarna, så att det blir varmt och skönt på arbetsplatsen under vintermånaderna.
Vi har två vinstockar: Vitis vinifera Αμπέλια Φράουλα/Fragola (som betyder jordgubbe) – en sen kärnfri och frisk druva. Denna står nära tomtgränsen och ska breda ut sig åt sidorna på en dryg meters höjd.
:Vitis vinifera ΣΤΑΦΙΔΑ ΣΟΥΛΤΑΝΙΝΑ Soltanina ska bilda skuggtak över nedre altanen och kanske blir det även en gren till övre altanen så våra gäster får något att smaska på.
Vi odlar ju också en hel del som är ätbart som inte växer på träd. Som potatisen på vänstra bilden. Blasten växer upp snabbt och blir inte så mycket av innan den börjar vissna ner. Men det blir fina potatisar under, om än inte så många. I går gick jag för bi en trädgård här i närheten där det växer potatis. Den blasten var minst fem gånger så fyllig som på mina plantor. Jag skyller mitt dåliga resultat på jorden.
På högra bilden har Christina planterat en rad med tomater. På denna yta odlade vi även förra året så jorden har lite bättre mullhalt, är porösare och innehåller mindre sten. Det verkar ha gett resultat för plantorna blir kraftiga och tillväxten är god.
Vänstra bilden: Mitt rödlöksland är jag väldigt stolt över. Plantorna är så vackra och snart kan vi börja skörda. Sen ska här stå en häck av något slag.
Högra bilden: Vitkål har vi på två ställen. Jag har fyra huvuden som jag känner ansvar för. Men det har inte gått så bra. Nu spricker de. Christinas rad med vitkål har inga tendenser till att spricka. Troligen sköter Christina vattningen medan jag missköter den.
Det var ju tänkt att jag skulle utveckla vår automatbevattning nu under våren. Men med de flesta affärer stängda så är det svårt att få fatt i grejer. Så vi får fortsätta handvattna.
Vi har ett pyttelitet jordgubbsland också. Det blir förvånansvärt mycket jordgubbar. Och de är både goda och vackra. Så jag ska ta mängder av sticklingar så jag kan få ett riktigt stort jordgubbsland nästa år.
