Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår
bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter
behöver extravatten under de första åren.
Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter
grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden
på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på
50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre
ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som
behöver vatten.
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är
trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.
Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i
slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.
Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.
Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.
Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.
Att odla vid Medelhavet är jätteroligt. Det finns så fantastiskt många nya växter att upptäcka. Vi har ju alltid odlat växter för prydnad. Det gör vi nu också. Men de växterna spar vi till senare blogginlägg. Vänster: Vi har många citrusar. Nu blommar de för fullt och sprider en fantastisk väldoft. Höger: Det första citrusträdet vi köpte var ett citronträd. Det lilla trädet har hittills gett några få frukter. Apelsiner har vi inte fått några än. Men det är lite kart på träden så snart kan vi nog ätna egna apelsiner. Lime använder vi mycket, så ett sådant är också planterat och har gett några få frukter. Våra citrus: Citrus lemoni ’Polyphori’ Citrus, apelsin – sen Citrus, apelsin – tidig Citrus: ’Valencia’ Citrus × latifolia tahitilime, persian lime
Överst vänster. En persika ’Redhaven’ är precis nyplanterad. Den har massor med frukter. Alldeles för många för att orka driva fram dem till mognad så strax ska jag ut och plocka bort varannan. Överst höger: Granatäpple har vi två. Ett av träden har väl utvecklade blommor, så kanske blir det granatäpplejuice till hösten. Nederst vänster: Ett fikon är plantera nära muren för att skymma insikten från vår granne. Fikonet är Ficus carica ’Vasilika Mavra’/’Royal Black’. Tydligen finns det fikon i olika färger. Nederst höger: Den japansk mispeln, Eriobotrya japonica är ett fantastiskt vackert träd med sin samlade krona sina mörkgröna läderartade blad. Den ger också massor med plommonstora syrliga gula frukter som smakar ljuvligt. Vi har planterat vårt träd vid entrén för där behövs ju något riktigt vackert. Men än så länge är det litet och riktigt anskrämligt.
Mullbärsträd har vi två. Det till vänster i bild betraktar jag som mitt. Det är ett svart mullbär som har de sötaste frukter man kan tänka sig. Det är planterat en bra bit från huset för att slippa att de enormt pigmentfyllda bären ska hamna på någon stenläggning. Detta träd ska få en mycket bred och smal krona är det tänkt. Det kan vara svårt att förstå hur något brett kan vara smalt. Men kronan ska ha fyra vågräta huvudgrenar. Två åt öst och två åt väst. Åt norr och söder ska den inte ha några grenar. Trädet till höger i bild är ett mycket vanligt träd i dessa trakter. Det är ett sterilt mullbär. Det ger inga kladdiga frukter som sölar ner allt i sin närhet. Det mullbäret används mycket som skuggträd på restauranger, barer, bakgårdar och i gatumiljö eftersom det har fördelen att lätt kunna formas. Vårt sterila mullbär ska stå som ett parasoll och skydda Christina när hon jobbar vid sitt planteringsbordet. Och på senhösten trillar bladen av och släpper fram solstrålarna, så att det blir varmt och skönt på arbetsplatsen under vintermånaderna.
Vi har två vinstockar: Vitis vinifera Αμπέλια Φράουλα/Fragola (som betyder jordgubbe) – en sen kärnfri och frisk druva. Denna står nära tomtgränsen och ska breda ut sig åt sidorna på en dryg meters höjd. :Vitis vinifera ΣΤΑΦΙΔΑ ΣΟΥΛΤΑΝΙΝΑ Soltanina ska bilda skuggtak över nedre altanen och kanske blir det även en gren till övre altanen så våra gäster får något att smaska på.
Vi odlar ju också en hel del som är ätbart som inte växer på träd. Som potatisen på vänstra bilden. Blasten växer upp snabbt och blir inte så mycket av innan den börjar vissna ner. Men det blir fina potatisar under, om än inte så många. I går gick jag för bi en trädgård här i närheten där det växer potatis. Den blasten var minst fem gånger så fyllig som på mina plantor. Jag skyller mitt dåliga resultat på jorden. På högra bilden har Christina planterat en rad med tomater. På denna yta odlade vi även förra året så jorden har lite bättre mullhalt, är porösare och innehåller mindre sten. Det verkar ha gett resultat för plantorna blir kraftiga och tillväxten är god.
Vänstra bilden: Mitt rödlöksland är jag väldigt stolt över. Plantorna är så vackra och snart kan vi börja skörda. Sen ska här stå en häck av något slag. Högra bilden: Vitkål har vi på två ställen. Jag har fyra huvuden som jag känner ansvar för. Men det har inte gått så bra. Nu spricker de. Christinas rad med vitkål har inga tendenser till att spricka. Troligen sköter Christina vattningen medan jag missköter den. Det var ju tänkt att jag skulle utveckla vår automatbevattning nu under våren. Men med de flesta affärer stängda så är det svårt att få fatt i grejer. Så vi får fortsätta handvattna.
Vi har ett pyttelitet jordgubbsland också. Det blir förvånansvärt mycket jordgubbar. Och de är både goda och vackra. Så jag ska ta mängder av sticklingar så jag kan få ett riktigt stort jordgubbsland nästa år.
Så här i tider av begränsad rörelsefrihet så får man göra så
gott man kan. Och odla är en bra sysselsättning för att få tiden att gå. Det
var länge sedan Christina och jag odlade grönsaker utöver en mycket blygsam
skala. Men nu ser det ut att bli lite för mycket efter som våra
lagringsmöjligheter är begränsade. Kanske kan dessa läckra kålhuvuden bli till
surkål. Det är ju lättlagrat.
Fådda jordgubbar har vi också några plantor. Jag hoppas att
jag genom delning ska få till ett mycket större jordgubbsland. Och jordgubbar
behöver ju inte lagras. De stoppar man direkt in i munnen när de är röda nog.
Vårt grönsaksland vi
odlar i nu innehåller många godsaker. Och här i Grekland går det odla något
hela vintern. Men i juli kan det bli lite knepigare kan jag tänka mig.
Trots att vi har tillräckligt stort grönsaksland så ser min rastlöshet
till att jag hela tiden bryter ny mark. Men om någon månad kommer torkan och då
blir det omöjligt för jorden blir som betong.
Nu hr jorden fuktig. Eller snarare sagt blöt. Då är den
lättarbetad. Men spaden funkar inte. Det är korp som gäller. Och efter någon
timmes arbete så är skaftet så tjockt av klibbig jord att den inte går att
hålla. Då får man skrapa av den. Om man väntar tills den torkat så funkar det bättre
at slå av jorden med en slägga.
När man rör i jorden så får man upp sten. Dessa samlar jag i
högar. Dessa högar ska bli vackra planteringar så småningom. I denna stenhög
finns fem planteringshål. I dessa ska vi plantera en rosmarin som har ett lågt
böljande växtsätt. Sorten heter Rosmarinus officinalis ’Punta di Cannelle’
Efter olivskörden kan vi börja beskära våra träd. Beskärningen görs på olika sätt. Många beskär och skördar samtidigt. Det är naturligtvis effektivt och ger minst jobb. Men vi som i stort sett alltid är på plats i vår lund kan med fördel sköta beskärningen under lång tid. Nästan alla bränner allt klipp. Men det är ju lite synd att låta all näring och allt mullbildande material gå upp i rök. När vi precis flyttat hit eldade vi också en del ris. Det brinner blixtsnabbt!
Numera kör vi allt som inte är grovt nog för ved till kaminen genom en kompostkvarn. Det är mycket ris – så det tar lång tid. Men det är ett lätt jobb. Det är bara skönt att stå där och mata grenar medan man tänker djupa tankar.
Klippet blir riktigt bra till gångar i grönsakslandet och på ytor där vi står och går mycket. Så småningom bryts det ner och ökar förhoppningsvis mullhalten något i vår leriga mineraljord.
Det är inte bara smågrenar som tas. Många av träden är misskötta och fula. Då kan det behövas lite våldsammare beskärning. Och som tack får vi ved till vår kamin.
Jag tror att alla träd har skador. Många är inte så stora.
Men vissa är riktigt stora. Det är inte ovanligt att de kör med traktorer i lundarna. Och kör de på en gren så blir det lätt långa sprickor i stammen. Och det leder naturligtvis till röta. Men olivträd är tåliga och växer alltid vidare trots att de misshandlats våldsamt.
Målet med beskärningen är att få bra skörd på friska träd. Och så vill vi naturligtvis ha dem vackra också. Men man lyckas inte alltid att få ett eftersatt träd vackert på en beskärning.
Att odla i krukor och tråg är både kul och vackert. Vi har köpt några terrakottatråg som vi planterat växter i. Här i Grekland finns det mycket att välja på.
Några krukor har vi haft med oss från Sverige. Här trivs suckulenterna utmärkt.
Två gjutjärnsbrunnar från Sverige pryder ingången till trädgården. I ett land utan tjäle så är det nog svårt att hitta ventilbrunnar i gjutjärn.
Nu har jag börjat tillverka tråg av sten som finns på tomten. Till hjälp har jag en slagborrmaskin med borr och spett. En 115m.m. kapskiva får också hjälpa till ibland. Egentligen är verktygen lite för klena men det får jag kompensera med att lägga mer tid på tillverkningen.
Materialet i mina stenar varierar mycket. Denna sten innehåller uteslutande hård marmor, så det tog en bra stund att få till planteringshålet. Verktygen måste vila ibland för att kyla av sig.
Denna stenen var inte lika motsträvig. Det var bara en tredjedel av hålet som bestod av hård marmor.
Nästa tråg blir en på höjden. Och lagret av stenar ska nog räcka ett bra tag.
Växter blir det inga problem med. Christina har samlat på sig 14 backar. Det mesta har hon förökat själv.