När regnet äntligen kommer!

Nu kom äntligen regnet vi väntade på. Jag tror det startade någon gång tidigt på morgonen. Ungefär när vi vaknade. Jag tog en titt på regnmätaren när jag klätt mig. Den var överfull, så jag tömde den. Tio minuter senare tittade jag igen och då var det 40 millimeter i den. 4 millimeter i timmen är ett rätt bra skyfall.

När det lugnade ner sig så tog kameran och jag en promenad. Vår olivlund svalde vattenmängderna otroligt bra. Vi har nyrenoverade terrasser så de fungerar som det är tänkt. Men vår väg ner till havet var en flod och många av olivlundarna var översvämmade. Så har de heller inga terrasser som inte vattnet smiter ut från.

På cykelbanan nedanför vårt hus rann det kopiösa mängder vatten på sina ställen. Mycket rann ut i vår lilla nästan privata badvik.  Så nu kan jag ta ett gyttjebad där.

På cykelbanan samlas mycket lera och det bildar vackra mönster men är halt som såpa så det är bäst att ta det försiktigt.

Vissa är för små för att ta det försiktigt och råkar riktigt illa ut.

Så trots åskovädret med skyfallen så klarade vi oss väldigt bra.
Värre var det för våra vänner som fick ett blixtnedslag i kraftledningsstolpen precis efter transformatorn som matar deras hus. Så nu måste de vänta på reparation av stolpe och transformator innan de har någon ström.

Picknick i solnedgången

I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar.
Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet.
Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen.
Fotografierna är tagna av Christina Fryle.  

Sjölök
Cyklamen
Cyklamen
Cyklamen, Saidona och solnedgång
Leif tar mobilbild av solens nedgång

Det var i sanden på stranden vi fan den!

Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden. Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.

Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som smakade fantastiskt.

Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.

Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.

Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många tusental och så här års blommar de.

Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större.
Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.

Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor.
När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. 
Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.

I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. 
Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism.
Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.

I väntan på regn!

Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att lita på när det gäller nederbörd.

När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.

Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.

Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i november.

Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta.
Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.

Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.  

Foto: C. Fryle

Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata oss ihop.

En liten värmebölja

Nu är det riktigt varma dagar. Vindarna tar med sig värme från Afrika och ger oss en värmebölja som är i klass med den som var 1987. Men konsekvenserna blir nog inte så allvarliga efter som de flesta bor bättre idag. Ac-aggregaten går för fullt och elnätet är på gränsen att kollapsa.
Men trots värmen så går det fint att vara ute. På dagen blir det kortare utomuspass men på morgonen får jag gjort lite mer. Som att bygga lite på mitt hönshus.

Tomaterna har växt på sig ordentligt men när det blir över 40 grader på dagen ser de inte ut att trivas. Men de tomaterna som ligger på tork behöver inte ligga länge.

Fikonen har börjat mogna så det blir fikon i stället för kaffebröd till kaffet. Och melonerna mognar snabbare än vi hinner äta. Överskottet går vi upp en våning till våra hyresgäster med.

På eftermiddagen är det skönt att ha lite inomhussysslor. Mestadels håller jag till i köket. I förrgår fixade jag dijonsenap. Jag kan ju köpa det i affären men jag har bara hittat miniburkar. Så jag kokar ihop den själv. Det blir både billigare och roligare.

Hårt bröd av god kvalité är också svårt att få tag på. Och det är ju så väldigt lätt och snabbt att laga så det gjorde jag igår.

Annat som värmen för med sig är bränder. Och i går brann det i bergen ovanför oss. Det var ingen risk att branden skulle ta sig ner till oss. Men helikoptrarna flög ut över havet precis över vårt tak. Det var ett herrans liv. Men vi satt på första parkett och skådade när de fyllde vatten bara 200 meter från oss.

Två olika helikoptrar hämtade vatten i vår badvik. Och ett par flygplan hämtade vatten längre ut. Jag har sett helikoptrar och flygplan från Australien, Österrike, USA och Grekland som deltar i brandbekämpningen. Det är härligt med ett internationellt samarbete.


Dotty är inte särskilt pigg när det är som varmast. Men på morgonen och kvällarna är det fart. Det mest spännande är om man kan fånga en gnagare eller en cikada.  
När det blir varmt så orkar hon bara sova. Hon har fått komma in och vänja sig vid inomhusklimatet. Bäste stället att vila på är min kameraväska.