Bruk av bruk i olivlunden


Det är en jämn åtgång på bruk i trädgården. Och nu har det formats till ett utekök. Under putsbruket är det tegelsten. Närmast uteplatsen har jag gjort ett servicebord med betongskivor. Det har blivit rätt många betongskivor gjorda. Men nu är formen utsliten så det blir nog inga mer i den storleken. Tyvärr så går det inte att få tag på bra vaxolja här i Grekland. Annars är det perfekt att ha som ytskikt på betong.
Bambupinnarna som står framför grillen håller upp olivgrenar som annars skulle vara i vägen.  Efter skörden så ska olivträdet formas om så att inga grenar irriterar en.
Tråg har vi letat efter länge och till slut hittade vi de vackraste trågen i Kalamata till ett riktigt bra pris. Vi fick med os sex styck hem.


Utanför köket har vi planterat Ruellia för att mjuka upp muren lite.


Det provisoriska planteringsborden stod i vägen för uteköket så det har blivit ett nytt på ett mycket skuggigare ställe.
En liten smäcker hylla i bakkant blev byggt av de stackars träpinnar som gick att uppbringa. Tyvärr så måste jag köra en timme iväg varje gång jag ska handla virke. Och så tar ju det lika lång tid hem igen. Men vill jag köpa lite sten eller en säck cement så finns det fyra ställen att handla på ett stenkast från huset.
Vatten med dubbla tappställen är framdraget så att det ska vara smidigt att sköta sina plantor.


Utanför planteringsbordet blev det en kort böjd mur. Det kan ju vara snyggare att titta på än massa plastbackar. Och så skapar den också lite skugga.
Men främsta anledningen att den blev byggd är att där låg en stor stenhög som jag ville bli av med.


Än finns det mycket sten kvar. De är mycket mindre stenar än i muren, men jag ska nog komma på ett användningsområde för dem.

Besök hos Patrick Leigh Fermor


Patrick Leigh Fermor bodde bara några kilometer från oss. Nu efter Patricks död ägs fastigheten av The Benaki Museum. I dag var vi på en guidad visning där. Det blev en mycket positiv upplevelse.
För grekerna är Patrick mest känd för sina hjälteinsatser på Kreta under andra världskriget. För andra kanske han är mer känd som författare av främst reseskildringar.
Hans fru Joan Elizabeth Rayner vet jag inte mycket om mer än att hon var fotograf och en hel del bilder har presenterats i Patricks böcker.


Det finns två hus på tomten. Ett hus att arbeta i och det andra ett boningshus. Det mesta är väldigt vackert byggt, men här finns inget överdåd. Entrén till boningshuset går genom ett långt vackert valv. Golven i både i valven och inne i rummen är av denna vackra oslipade sten.
Man kan inte gå mellan rummen utan man måste ut i valven för att ta sig till ett annat rum. Det kan tyckas vara lite opraktiskt. Speciellt när det blåser och regnar.


Kärleken till valv är mycket stor i Grekland. Och det ger ju en härlig skugga som kan behövas i värmen.


Vardagsrummet beskrevs av en författare som Europas vackraste. Och visst är det vackert. Men jag har nog sett vackrare i Europa.


Tomten är kuperad med flera vackra trappor.


Det finns väldigt lite av symmetri i huset och trädgården. Och överallt finns det murar i sitthöjd. Så om man har bjudning så finns det minst plats för tusen sittande gäster.


Små strandslipade stenar i olika färger har använts flitigt i stenläggningen.


Den här beläggningen av marktegel tycker jag är läcker. Kanske är den lite svår att kombinera med natursten.


Från den övre delen av tomten går en brant trappa ner till den nästan privata stranden. Det går ta sig dit genom att klättra över klippor också.
Kommer ni till mina hemtrakter så besök Patrick Leigh Fermor House om du är road av vacker arkitektur.

En lugn morgon i Mani, Grekland.


J
ag gillar morgonen när luften är frisk, om inte sval så lite ljummen. Ofta brukar jag göra lite jobb i trädgården direkt på morgonen, men idag tog jag det lugnt och slappade någon timme innan frukost. Till frukost blev det en klassisk yoghurt med frukt och honung. Och så det obligatoriska partiet Spingo mot Christina. Jag vann partiet men senare på dagen utklassade hon mig.


Efter frukost hoppade jag upp på cykeln och tog mig till marinan. Där hämtad jag lite post. Inte på ett postkontor utan på Greggs taverna. Det är en liten egenhet här i Grekland, att posten inte kommer hem till en utan var den hamnar får man gissa sig till.


Självklart ska fiskarnas fångst inspekteras om man är i marinan på morgonen. Det såg inte ut att vara en rekordfångst denna gång. Men kanske kommer det någon som har en utsvulten katt och köper några fiskar.


Ovanför fiskförsäljningen sitter gubbarna och intar sitt morgonkaffe.


Sen cyklade jag en bit söderut och passerade Pantazi beach. Där var det inga badande turister än. Semesterfolk sover länge. Det blir säkert fullt i solstolarna längre fram.


Sen drog jag mig in i olivlundarna ett par hundra meter för att inspektera ett par vänners husbygge. Det kommer bli ett mycket fint hus. Det syns redan nu.


Nu börjar olivlundarna fyllas med cyklamenblommor. Än är det ett tag tills vi kan hitta narcisserna.


Men i Agios Nikolaos hittade jag några monsternarcisser. Nej det är inga narcisser utan Pancratium maritimum, strandlilja. Dessa gillar att växa i fin sand på stränder. Och det har vi ont om här. Men det finns en liten sträcka med denna sand och där växer några ensamma lökar.

Var är hösten?


Idag har vädret varit lite halvmulet. En perfekt dag att ta sig upp i bergen och se om vi kan hitta hösten. Vi tog bilen upp till Hotel Faraggi som ligger med vacker utsikt över en djup ravin och över Taygetos högsta toppar. Det är ett bra ställe att starta sina vandringar på. Men innan vi startade så åt vi en god lunch på hotellets takterrass. Som vanligt så blev vi väldigt nöjda med maten och servisen.


Den vanliga och oansenliga Prospero autumnale var i blom lite här å var.


De första Colchicumarna blommade också om än ej så rikligt.


Campanulor finns det gott om men inte så många som blommar så här års. Men Campanula versicolor bjöd på en fin blomning.


Campanula versicolor är ingen liten klocka.


Cyklamen har precis börjat blomma på vår tomt vid havsnivån. Men en bit upp i berget har det fallit mer regn och där fanns det många vackra exemplar.

Kaktusfikonen är mogna redan på högsommaren. Det är en mycket vacker frukt när frukterna står ut som tår från sina kaktusblad. Men det är ingen frukt som jag rekommenderar att någon plockar. Jag har gjort det och det var inte så roligt att plocka taggar från händer och läppar.


Efter 90 minuter hade vi nått en bra bit in i ravinen och kommit ner på flodbädden. Där vad det dags att fylla på med näring för att kunna ta sig till baks till bilen. Det blev en hård vandring för mitt skadade vänsterben. Men man kan inte låta ett ben bli ett hinder.

Leif F

Nytt i olivlunden


Nu är den ena delen av uteköket färdigt. Wok och grill har fått flyttat in i fack av grovputsad betong. Och så har säkerheten ökat genom att jag kör varje förbrukare på sin egen gastub. Nästa del i köksbygget blir en bänk för avlastning och beredning. Den gör jag nog av träreglar som jag sedan lägger betongskivor på.


Invigningen blev i kväll med grillning av ett fågellår. Tror inte det var kyckling för det vägde 1.25 kilo. Kanske var det en dinosaurie.


Jag tror alla har fördomar och även jag har sådana. En av fördomarna är eller var att grekiska skottkärror är idiotiskt konstruerade. Och nu när min svenska kärra börjar ge sig så har jag köpt en ny grekisk.
Om man lastar en svensk kärra så hamnar tyngdpunkten nästan precis över hjulet när du lyft kärran med armarna rakt nedåt. Det gör det lätt att köra tunga last.
Med en grekisk skottkärra måste du lufta kärran så att händerna är i axelhöjd för att få tyngdpunkten ovanför hjulet. Men så dags har ju nästan hela kärran tömts.
Så min fördom kanske inte var en fördom. Kanske den bara var en viss känsla för de fysiska lagarna.


Så har vi köpt vårt tredje granatäppleträd i veckan. Så nu har vi tre olika former. Det är bara det nyköpta som ger frukt i år. Trots att det blir rätt många frukter så tror jag inte vi får ihop till ett glas juice.

LEIF