Husarrest i Fryle House

Google har inte fotograferat vårt hus än

Nu ska smittspridningen stoppas i Grekland. Inte för att jag har hört att några har blivit smittade här i Mani. Men från och med idag gäller utegångsförbud. Men jag har utvidgat mitt inne till allt innanför tomtgränsen.
Behöver man röra sig i samhället så ska man fylla i ett formulär eller sms:a vad för ärende man har. Och det är rätt strikta regler på vilka ärenden som accepteras. Bryter man mot dessa så kan man få rejäla böter. Så Christina och jag har hållit oss innanför tomtgränsen idag och pysslat med lite av varje.

På förmiddagen skördade jag massor av koriander som jag frös in. Det tog lång tid. Men med en spännande ljudbok av Peter May i örat så kunde de gärna ha tagit ännu längre tid.
Några plantor får stå kvar och ge frö. Korianderfrö verkar inte vara något som säljs i Grekland.

Eftersom jag hade ingredienser hemma till en thailändsk slaw så använde jag lite färsk koriander till denna utsökta sallad. ICA.se har receptet.

Sen var det dags för en enkel lunch och en välbehövlig stund i hängmattan.

På eftermiddagen var det dags att ta itu med ett vitlöksproblem. Många av mina vitlökar bildar inte klyftor utan skjuter upp en skur med strån. Jag grävde upp en sådan för några dagar sedan och satte i vatten. Varje strå har fått en egen rot. Så nu ska jag sätta flera lökar i vatten och låta dessa bilda bra rötter. Sen ska jag sätta dessa i jorden. Det borde fungera.

Foto: C Fryle

Men att sätta mer vitlök kräver plats och det hade vi ingen färdig. Men med hackans hjälp har jag utökat jag vårt grönsaksland med några kvadratmeter.

Ovanliga och vanliga färgvariationer i naturen

Balkansippan (Anemone blanda) ser vi ofta i olika färger i naturen. Från vitt till olika blåviolett nyanser är väldigt vanligt.

Grekisk blåstjärna (Scilla messeniaca) växer bara på ett ytterst litet område i Grekland. Även om växten är ovanlig så har den en vanlig färg och den är från svagt blå till starkt blå.

Ibland kan man hitta några unika exemplar i en avvikande färg som den här vita formen.  Att du ska få se en vit grekisk blåstjärna om du är på rätt plats och i rätt tid är inte allt för osannolikt.

Foto: C Fryle

Knöliris (Moraea sisyrinchium) har också en naturlig violett färgvariation.

Foto: C Fryle

Men att hitta en helvit knöliris är nog rätt så unikt. Men den turen hade mina vänner och jag igår.

En kalldusch

Äntligen är vår utedusch klar. Det har varit ett långtidsprojekt. Men det har ju inte varit bråttom. För inte duschar vi ute mitt i vintern trots att det kan vara rätt varmt mitt på dagen. Men nu börjar det bli varmt. 24 grader idag. Lite återstår dock om man vill ha en varmdusch. Nu har jag bara en kort slang som värms av solen. Men jag ska införskaffa en mycket längre så man inte behöver ha så brått innan kylan blir för påtaglig.
Jag är rätt nöjd med färgen på brädorna. De är behandlade med vinäger som har stått med stålull i ett dygn. Men det jag är mest nöjd med är den galvade plåten i dörren. Den hittade jag en bit upp i bergen, så lagom rostig och bucklig.

För att komma in i duschen får man dra i det något klumpiga handtaget som jag sågade ur en olivgren idag.

Dörren är självstängande med hjälp av tyngdkraften som tar tag i en vedklabb av olivträ. Jag skulle ha ett block för linan att löpa i. Men tills jag köpt det får det duga med en metallögla.  

Här ska vi stå i sommar och skölja av oss saltvatten och svett.
Jag är så glad att jag fick med mina verktyg från Sverige. Det gör det så mycket enklare att bygga saker.

En svårhittad mandel i spenaten

Igår när vi var i Pigi såg vi ett rosa skimmer en bit bort efter en bergssluttning. Mandelblom tänkte både Christina och jag. Där mellan träden ville vi vandra. Så idag tog vi bilen för att hitta en väg dit.

På kartan hittade vi två tänkbara vägar. En från norr och en från söder. Vi började med den södra vägen som går åt nordost från Platsa. Det var en rätt dålig väg, men min bil har bra frigång och stora hjul, så vi tog oss fram i lugn takt. Några hundra meter från det täta beståndet av mandelträd fick vi kliva ur bilen och gå. Den genaste vägen spärrades av en brant ravin. Men det gick fint att runda ravinen längst in i dalen. Men där var det åter stopp ett par hundra meter från mandelträden. Denna gång var det tät buskvegetation som hindrade oss.

Men vi var inte så ledsna för det. Vi hade ju just kört genom ett fantastiskt parti mandelträd som ligger precis öster om Platsa. Detta område är rätt flackt och inte alls lika lätt att se från stora vägen.

Här kunde vi gå länge och studera de olika träden.

Blomstorlek och blomfärg är väldigt varierande. Men jag kanske har fel om att alla träd är mandelträd. Kanske är det olika arter av Prunus.

Förlorat spår

Ibland beter jag mig dumt och då kan det hända att jag förlorar ett gps-spår till min favoritvandring. Och då är det bara att spänna på sig skorna och gå rundan igen. Så det gjorde Christina och jag idag på förmiddagen. Vi gick inte riktigt samma väg som det förlorade spåret. Vi gick lite längre och trevligare. Nedanför de stora solpanelerna ligger kapellet Αγία Παρασκευή. Och det är denna plats som gör att det är så extra fint.

Efter vägen hittade vi mycket intressant och nu ser det ut att vara högsäsong för ofrys.

Även annat vackert kantar vår väg.
Vänster: Geranium brutium är en söt liten sak.
Höger: Asphodelus ramosus blir väldigt vacker på bild men den tar lätt över och förstör betesmark.

Vi har flera olika ekar. De flesta är vintergröna men Quercus ithaburensis subsp. Macrolepisv är brun och ful på vintern. Men nu kommer vackra ulliga blad ut från grenarna.

Innan vi kom fram till kapellet passerade vi detta. Inte lika vackert som kapellet men rätt så intressant.

Foto: C Fryle

När vi kom fram till kapellet fick vi möte med dessa förtjusande damer. Knase hade de varit och klarat av söndagsbikten.

Foto: C Fryle

I olivlundarna nedanför kapellet ända bort till vår marina växer det nu aldeles fullt av Anemone pavonina

Länk till spåret>> https://my.viewranger.com/route/details/MjkwNDY4OA==