Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.
Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB. Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.
När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till
ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.
Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.
Nu kom äntligen regnet vi väntade på. Jag tror det startade någon gång tidigt på morgonen. Ungefär när vi vaknade. Jag tog en titt på regnmätaren när jag klätt mig. Den var överfull, så jag tömde den. Tio minuter senare tittade jag igen och då var det 40 millimeter i den. 4 millimeter i timmen är ett rätt bra skyfall.
När det lugnade ner sig så tog kameran och jag en promenad. Vår olivlund svalde vattenmängderna otroligt bra. Vi har nyrenoverade terrasser så de fungerar som det är tänkt. Men vår väg ner till havet var en flod och många av olivlundarna var översvämmade. Så har de heller inga terrasser som inte vattnet smiter ut från.
På cykelbanan nedanför vårt hus rann det kopiösa mängder vatten på sina ställen. Mycket rann ut i vår lilla nästan privata badvik. Så nu kan jag ta ett gyttjebad där.
På cykelbanan samlas mycket lera och det bildar vackra mönster men är halt som såpa så det är bäst att ta det försiktigt.
Vissa är för små för att ta det försiktigt och råkar riktigt
illa ut.
Så trots åskovädret med skyfallen så klarade vi oss väldigt bra. Värre var det för våra vänner som fick ett blixtnedslag i kraftledningsstolpen precis efter transformatorn som matar deras hus. Så nu måste de vänta på reparation av stolpe och transformator innan de har någon ström.
Idag vaknade jag med en förhoppning att nattens regn hade givit tillräckligt för att göra skillnad. Det så i alla fall lovande ut i skottkärran jag passerade på min väg till regnmätaren. 21 millimeter visade det sig att vi fått. Jag hade gärna tagit mångdubbelt. Men de är ändå bra och kommer göra god nytta. De senaste 6 månaderna har vi kanske fått 3 till 4 millimeter sammanlagt och det är på tok för lite.
Hönsen gillar kanske inte att få regnet i fjäderdräkten. Men de var tryggt inne i hönshuset under regnskurarna. När de blev utsläppta idag på morgonen hade de en hel hönsgård där den hårda jorden hade mjuk och sprättvänlig. Så jag antar att även de är lite extra lycklige.
Nu kan jag stänga av automatbevattningen i grönsakslandet. Det känns befriande. Men jag kanske får sätta på det i övermorgon igen.
Kålplantorna har är nyss utplanterade och har skötts med handbevattning några dagar. Men det är stora nog för att klara sig med automatbevattning utan tillsyn mitt på dagen.
Det blev också en putsning av fönstren idag på förmiddagen.
Det är otroligt så mycket partiklar det finns i regndropparna här. Det blir
inte snyggt om de får torka in på fönstren.
Allt är inte glädje. Vår Jättesnokört (Echium wildpretii) gick av i stammen. Den hade nått en längd på ca: 165 cm. Vi har gått så länge och väntat på att den ska skjuta upp en blomkolv lika lång som stjälken. Men nu har vi ett hål i rabatten som ska fyllas med något.
Det blev en liten dramatisk början som hönsfarmar. Drygt 50
mil i bil och två dagar tog det för oss att få hem vår hönsfamilj. Och så
rymmer tuppen närstan med en gång. Tuppen
var rätt nervös och flaxade gärna i väg om jag kom för nära. Och när jag gick
in i hönsgården på kvällen så flaxade han i väg rakt emot grinden som jag
tyvärr inte satt någon låsanordning på insidan (nu finns där en låshake). Så
när tuppen stötte mot grinden sprang han i väg ett bra stycke och i änden av
tomten sprang han på vår grannkatt. Då blev han ännu räddare och flaxade över
staketet till en annan olivlund.
Vi gick runt och försökte få syn på honom tills det blev becksvart utan
resultat. Dagen efter sökte vi runt om i olivlundarna och utanför hönsgårdarna
i närheten. Men tuppen var spårlöst borta. Om en schakal eller stor rovfågel
tagit honom så borde det gå att hitta några fjädrar. Men inte en fjäder i sikte.
Endast två avelshonor i en hönsgård är inte mycket. Och det är tveksamt om hönornas
ägg befruktade då de gått med 150 andra höns och bara en tupp. Efter en tid var
mitt hopp ute att få tillbaka tuppen så jag beslöt jag mig att skaffa ett par
fåglar till som kan få vara med tills vi har några egna kycklingar som vuxit
till sig. Han jag köpte de nya fåglarna påstod att den ena är en höna och den
andra en tupp. Jag är tveksam. Inte ett galande från dem har hörts än. Men
kammarna är olika stora på dem. Den ena har el liten kam och den andra en
mycket mindre kam.
Men under kan hända i denna värld. I går på eftermiddagen knackade det på
dörren och där ute stod tre granndamer med min saknade tupp. Jag blev så glad
att jag fick en tår i ögat.
Ett stort tack till er som fånga de in min tupp och gav oss den tillbaka.
Efter denna incident beslöt jag mig att döpa fåglarna efter karaktärer ur
filmen ”Flykten från hönsgården”.
Den vackra och infångade tuppen Har fått namnet Rocky
Hönan med upprättstående kam heter Bunty
Hönan som har mani på att plocka fjädrar på sina
hönsgårdsgrannar heter Babs. Henne känner man igen på den nedåtvinklande
kammen.
Den fläckiga hönan/tuppen ska inte få något namn efter som
vi antagligen inte kommer att behålla hanne. Det ser ut att vara Plymouth Rock i henne och
det är mycket vackra fåglar.
Hönan som är riktigt svart med brunfläckig hals vågar jag inte giss vilka gener hon bär på.
Så blev det med våra föresatser att inte ha några djur som binder oss. Men djur är ju så kul och speciellt då tama hönsfåglar. Men det leder också till att ägarna får hönshjärnor. Själv går jag numera bar tänker och planerar kycklinguppfödning, nya burar och vackra raser.
Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj
hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en
viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det
visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande
hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar
av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock
höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder
på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat
på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att
hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i
flocken fångade han in lätt.
Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.
Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna
infångade.
Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var
instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på
altanen.
Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem. Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.
Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt
trevliga galande.
