Aktiva dagar i lunden!

Foto C, Fryle

December har hittills varit en toppenmånad. Vi har kunnat vistats ute mycket för regnskurarna har varit få. Vi får en väldig massa gjort. Evighetsarbetet med att beskära träd och flisa kvistar kommer att fort sätta många veckor än. Kanske låter det som ett tråkigt jobb. Men jag trivs med det alldeles förträffligt. I går eftermiddag var det så skönt att jag kunde stå med bar överkropp och en ljudbok i örat och mata flistuggen med pinnar och producera en mycket användbar massa av fin flis.
Men det finns så mycket annat roligt att ta itu med.

Foto C, Fryle

Vi har lagt sten i förrummet till uteduschen. Stenen har vi plockat på en strand i närheten. Det var första gången vi gjort något sådant här. Vi tyckte det var roligt så det blir kanske någon mer stenläggning i framtiden.

Foto C, Fryle

Resultatet blev ganska bra. Jag tror att det kan bli ännu bättre om jag ger det lite efterputsning.

Foto C, Fryle

Christan ägnar sig mest åt våra växte. Vissa områden är lite svårare att rensa ogräs i eller klippa grenar på. Svårast är det att rensa bland marktäckarna. Christina kom på att det skulle fungera att arbeta från en låg liten plattform. Det var lätt för mig att ordna en sådan. Allt material fanns hemma. Själva plattan var nästan färdig. Det var bara att såga av en bit av den långa plattformen jag byggt när jag kompletterade bambutaket på gästvåningens terrass. Strålrör till benen blev några reststumpar rör som blivit över sedan hönsgårdsbygget. Fötter svarvade jag av ett släggskaft.

Foto C, Fryle

Jag har också hunnit med att göra en låg mur som avgränsar grönsakslandet. Det behövs sannerligen för landet får inte bli större nu.
Att jag tog itu med murbygget beror på att takläggarna som gjorde altantaget lämnade en halv storsäck sand. För mig var det bara köpa en säck cement och köra igång.
Det är en salig blandning av fulsten i muren, men det gör inte så mycket. När lavendelhäcken vuxit upp så kommer inte mycket av muren att synas.

Jag har fortfarande 25 kilo cementbruk kvar. Nu funderar jag på om jag ska ersätta det skeva och förstora trappsteget av trä till containern med ett alldeles laga trappsteg av betong.  

Solen går ner strax efter fem på kvällen. Det blir många timmar inne innan det är dags att krypa ner i sängen. Långa stunder framför datorn klarar jag inte utan att ögonlocken blir för tunga. Då är det bra att pyssla med händerna. Jag har börjat prova på att brodera. Det är inte så lätt som det ser ut. Det blir lätt trassel. Men jag har nu lyckats skapa mitt första broderi som mest varit till för att lära mig hantverket med olika stygn.
Jag har långt kvar tills jag får lika bra snits som Christina får på sina stygn.  (Christinas till höger)

Mellan regnskurarna!

Nu är det höst och regnperioderna kommer tätt. Då är det gott att ha ett altantak att sitta under. Även om det regnar och är mulet så är det behagligt att sitta ute.

Jag gillar mycket mer att pyssla utomhus än inomhus. Det finns att ta itu med trots att allt är blött. Som att elda upp alla tunna vattenskott som vi ryck väck från olivträden under sommaren. Det mesta klipp kör jag genom flismaskinen. Men de har ynkligt tunna blir för jobbigt att flisa. Sen är det roligt att ha något att elda. Blöta kvistar och löv är extra roligt för de ryker så fint.

Blir det för blött ute så finns det att göra inne. Idag har jag för tredje gången börjat på ett kok av dijonsenap. De två första gångerna blev inte riktigt så bra som jag önskat.
Imorgon när jag rört ihop avkoket med senapspulvret hoppas jag på ett resultat som överträffar all senap jag smakat tidigare i livet.

Mitt mål var att få fram egen saffran i år till lussebullebaket. Men jag är nog Greklands sämsta saffranodlare. För två år sedan blommade några få saffranskrokusar. I fjol blommade inga och i år är inte resultatet bättre. Men jag har fått en väldig massa nya lökar.

Jag är i alla fall nöjd med min cyklamenodling. Det är inget vi ska äta. Bara njuta av dess skönhet.

Våra kycklingar har fått flytta ut i kycklingburen. De älskar livet där när de kan springa ut i gröngräset. Men de springer snabbt in igen när regnskurarna kommer.

Vi har skaffat två styvmödrar till kycklingarna. Det är hönor av rasen australorp. Dom blir säkert underbara mödrar. De är mycket lugnare än våra silverudds blå höns.
Det var lite jobbigt att få fatt på nya höns. Jag letade i några grekiska fjäderfägrupper på Facebook. Det tog lite tid innan jag hittade en som hade fina höns på södra Peloponnesos. Det är många bilar som kör runt och säljer fjäderfän. Men oftast ser djuren för hemska ut.
Efter en fråga på Facebook så fick jag ett svar från en som inte kunde engelska. Men han gav mig telefonnumret till sin fru och vi kommunicerade riktigt hjälpligt.
Det visade sig att de hade sina höns i grannbyn Stoupa. Tio minuter efter samtalat så var vi vid hönsgården. Den innehöll en massa renrasiga höns. Djuren såg väldigt friska och välmående ut.

En intensiv tid i Mani

Fryle House har varit invaderat av gäster nästan hela året. Det var lite lugnare i januari och februari. Redan i mars blev det rusning till vår övervåning. Före och efter den intensiva turistsäsongen kommer mest folk vi känner. Men alla kan boka efter som vi finns på Airbnb. Och det är det många som gör. Vi är väldigt populära och det gäller att boka tidigt. Tyskar, engelsmän, holländare och svenskar är de som hyr här mest. Greker har vi inte så ofta numera, De bokar sent och då är vårt boende upptaget.  

Nu under den svenska hösten har vi haft många när vänner. Närmare än barn och barnbarn är svårt att bli. Det var väldigt roligt att ha dem här under höstlovet.

Sen kom fyra olivplockare. En av dem är min kusin Robert. De gjorde ett tungt och strålande arbete. Efter den veckan var jag rätt så sliten. Men det var inte slut på besöken.

Senaste veckan har vi haft två fotoklubbskompisar. Mia och Inger var väldigt aktiva med sina kameror.

De har nog att göra nu när de laddat ner tusentals bilder på alla söta grekiska katter.

Deras besök fick mig att plocka fram kamerorna också.
Christina och jag guidade bland byar, kyrkor och tornhus i bergsbyarna.

Även jag lyckades fånga ett och annat fornminne.

Nu dröjer det till efter jul innan vi får några gäster igen gissar jag. Då får jag lite lugnt men inte blir jag sysslolös.
Jag ska komplettera stugtaket på gestaltaren med några fler bambumattor. Yttre delen av uteduschen ska äntligen stensättas. Jag tror inte Christina lämnar det jobbet till mig. Men fixen och fogen får jag nog fixa.
Beskärning och flisning efter 90 olivträd tar sin tid. Som tur är så är våra frukt och prydnadsträd rätt små än. Men de är många. Kanske 30.  
Jag hoppas på att det blir en del olivvirke till mig att svarva. Det som legat och torkat hela sommaren är lite väl hårt att sätta svarvstålet i. Det pinfärska är än lite för fuktigt. Men jag har kommit på att man kan svarva sin form och sedan låta det sitta och torka ett dygn i svarven innan slutbearbetningen påbörjas.

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Fullt ös på höstlovet

Nu har äntligen mina barnbarn haft möjlighet att besöka oss här i Mani. Jag har fyra barnbarn men en är snudd på nyfödd så han fick stanna hemma med mamma.
Embla, Lo och Ylvali såg till att jag inte led någon brist på barnbarn.
Pappa Jonas hade fullt upp att serva sina döttrar. Han behöver nog en veckas semester till när han kommer hem.

Mina barn och barnbarn älskar att bada. Det har blivit mycket av det efter som vädret har varit mycket varmt och kanske 23 grader i vattnet.

Vi har hunnit besöka många ställen att bada på. Jag tror Gnospi blev favoriten för solnedgångsbad och min hemliga vik var också bra efter som den ligger bara 100 meter från huset.

Vi har inte bara badat. Även kulturen har fått sitt genom besök i gamla byar och naturen.

Lo kommer nog sakna det grekiska kaffet. Jag skickar gärna receptet på begäran.

Ylvali gillar glass mycket bättre än kaffe.

Jag tror Embla mest av allt gillar att lyssna på poddar. Det är bra för där finns mycket att lära.

Även barnens farbror Markus och hans vän Tilly har varit här. Men de fick inte plats i huset så de bodde på hotell i byn. Det var nog tredje gången Markus hälsade på och jag hoppas det inte dröjer för länge innan någon ur närmaste släkten kommer igen.