Nu har vi ett överflöd av tomater och Chili. Att göra med
sambal och annat att fylla kyl och frys med känns inte bra. Köldförvaringen är
tyvärr begränsad. Men det finns lösningar.
Torkning borde fungera utmärkt. Den första metoden jag
testade var Kia-metoden. Men det kräver ju att man har en avställd Kia i ett
solbelyst läge. Och även där blir det snabbt platsbrist.
Så jag beslöt mig att bygga en öppen tork-olla. Öppen torkning är en vanlig metod vid medelhavet. Som vanligt är det brist på virke så jag fick börja slakta pallar. Dom är inte gjorda för att plocka isär. Det går åt mycket våld för att få loss en enda bräda.
Pallkragar har jag gott om, och de passar perfekt som torkram.
Nästan färdig! Behövs bara ett nät och det finns att köpa i närheten. Det är bra om den lutar lite mot solen. Men den här lutningen är nog lite överdriven. I Kia:n hittade jag en värdelös vindrutereflektor. Den kan nog reflektera upp lite extra värme.
Nu har jag börjat fylla tork-ollan med chili och tomat. Hoppas att vilda kryp håller sig borta.
Att bo i Grekland och behålla de svenska traditionerna kan vara svårt. Att få tag på nubbe är inte svårt. Sill av svenskt snitt är svårare. Och gräddfil mycket svårt. Men varför äta svenskt när man bor i Grekland? Här finns ju så mycket annat att skapa en måltid av. Så igår blev det bläckfisk. Min senaste bläckfiskgrillning blev inte så bra: Så nu gick jag ut på nätet och läste på ordentligt hur den ska tillagas. Det första jag fick göra var att gå ut till köket och räkna armarna. De var åtta. Svenskan är fattig på ord för bläckfisk. I de flesta andra länder används olika namn till olika bläckfiskar. Nu när jag visste att den var åttaarmad så var den benlös. Den ska möras innan grillning. Det finns lite olika metoder för detta steg. Den metod som passade mig var kokning.
Men innan kokning skulle det tunna bruna skinnet helst tas
av. Det var ingen lätt uppgift då det satt som berget.
Under en timmes kokning låg den skinnflådda bläckfisken och
stirrade ilsket på mig. Efter kokningen hade den krympt till halva storleken. Huvudrätten
var förberedd ock fick ligga i kylen tills kvällens grillning.
Sedan var det dags för fredagens tur till posten. Och där
väntade ett underbart brev från ett av mina barnbarn. Det var midsommaraftons
absoluta höjdpunkt.
Sen till affären i Stoupa. Där hade inte dagens leverans av
jordgubbar kommit än. Så det fick bli en rejäl påse med körsbär istället. Och
det är minst lika gott som jordgubbar.
Efter en enkel lunch var det dags för siesta. Det blev åter en
cykeltur till Stoupa för att lägga mig på den lilla stranden. Jag brukar
variera mina bad. Och det finns många badplatser att välja på.
Efter grillningen dukade vi på övre altan. Den har annars
våra gäster lagt beslag på. Men i dessa coronatider så är den ledig och kan
användas av Christina och mig.
Bläckfisken var mör så det räckte. Egentligen alldeles för mör. Så nästa gång
ska bläckfisken kokas kortare tid.
På söndag firar vi sommarsolståndet på grekiskt vis. Jag får ta och Googla hur
det ska gå till.
Att ha ett grönsaksland är kul. Och att gräva upp ny mark att för att odla på är lätt. Enda problemet är att ta hand om skörden.
Squashplantor har vi tre av. Det är två för mycket. Drygt fyra kilo om dagen mäktar vi inte med att sätta i oss.
Foto C, Fryle
Chiliplantor har vi massor av.
Foto C, Fryle
Frysen är full av Brun Rocoto. Och i kylskåpet står burkar
med egengjord chilisås och sambal.
Nu har vi satt ut en låda och hoppas att förbipasserande ska ta för sig av vårt överskott. Det försvinner lita varje dag trots att det inte passerar så mycket folk på vår lilla väg.
Nu är nya grödor på väg att mogna. Tomater ser det ut att
bli väldigt mycket av. Vi har 4 melonplantor utplanterad och ska plantera ut
några till. Men jag räknar med att vi klarar av att äta alla melonerna själva. Rekommendationen
är att max driva fram 4 meloner per planta.
I de flesta olivlundar klipps bara markfloran en gång om året. Om en månad kommer det vara högsäsong för klippning. Klipper man bara tillräckligt sent så orkar inget nytt växa upp i den brännande solen. Sen kommer det inte igång någon växtlighet förrän oliverna är skördade. Men vi som lever i vår lund måste klippa några gånger för att det ska var lätt att ta sig fram på tomten. Så i går bestämde jag mig för att klippa en liten yta. Efter jag hade klippt hälften så tvärdog min klippare. Efter felsökning så konstaterade jag att det inte kommer någon ström till tändstiftet. Så idag på morgonen körde vi till Kalamata för att få klipparen lagad.
Det går inte att besöka Kalamata utan att shoppa lite i en
välsorterad plantskola. I plantskolan finns både stort och smått. Det största
fick ju inte plats i bilen så vi köpte ett par småträd ett par buskar några
perenner och spännande grönsaker från vagnarna.
På hemvägen stannade vi i Paralia Verga som är en vacker strand som ligger i utkanten av Kalamata. Här intog vi vår lunch som bestod av iste och ostpajer. Vi hoppade över badet trots det inbjudande vattnet. Men de långa fiskarna trivdes som fiskar i vattnet och det kanske är helt normalt.
Väl hemma så var det mest akuta att få i sig kaffe. Hittills i år har vi bara druckit varmt kaffe. Men nu har de blivit riktig varmt, då passar en iskall kaffe frappé bättre.
Alltid när vi kommer hem har vi med sig massor med mat. Utbudet
är mycket större i Kalamata än vi har i vår lilla by. Det blev en stor fisk av
okänd art till kvällens grillning. Och ett kilo räkor kokte jag också. Dessa
skalar jag i morgon och fryser in. Det kan vara bra att ha i soppor och wokar i
framtiden.
Några av våra nya växter hann jag plantera. Vänster bild är en tidig druva som heter ’Cardinal’ Höger bild är ett plommonträd av sorten ’Black Diamond’. Den ska få stora mörka frukter.
Efter vi ätit upp den grillade fisken avslutade vi kvällen
med färska jordgubbar med honung och yoghurt.
Att odla vid Medelhavet är jätteroligt. Det finns så fantastiskt många nya växter att upptäcka. Vi har ju alltid odlat växter för prydnad. Det gör vi nu också. Men de växterna spar vi till senare blogginlägg. Vänster: Vi har många citrusar. Nu blommar de för fullt och sprider en fantastisk väldoft. Höger: Det första citrusträdet vi köpte var ett citronträd. Det lilla trädet har hittills gett några få frukter. Apelsiner har vi inte fått några än. Men det är lite kart på träden så snart kan vi nog ätna egna apelsiner. Lime använder vi mycket, så ett sådant är också planterat och har gett några få frukter. Våra citrus: Citrus lemoni ’Polyphori’ Citrus, apelsin – sen Citrus, apelsin – tidig Citrus: ’Valencia’ Citrus × latifolia tahitilime, persian lime
Överst vänster. En persika ’Redhaven’ är precis nyplanterad. Den har massor med frukter. Alldeles för många för att orka driva fram dem till mognad så strax ska jag ut och plocka bort varannan. Överst höger: Granatäpple har vi två. Ett av träden har väl utvecklade blommor, så kanske blir det granatäpplejuice till hösten. Nederst vänster: Ett fikon är plantera nära muren för att skymma insikten från vår granne. Fikonet är Ficus carica ’Vasilika Mavra’/’Royal Black’. Tydligen finns det fikon i olika färger. Nederst höger: Den japansk mispeln, Eriobotrya japonica är ett fantastiskt vackert träd med sin samlade krona sina mörkgröna läderartade blad. Den ger också massor med plommonstora syrliga gula frukter som smakar ljuvligt. Vi har planterat vårt träd vid entrén för där behövs ju något riktigt vackert. Men än så länge är det litet och riktigt anskrämligt.
Mullbärsträd har vi två. Det till vänster i bild betraktar jag som mitt. Det är ett svart mullbär som har de sötaste frukter man kan tänka sig. Det är planterat en bra bit från huset för att slippa att de enormt pigmentfyllda bären ska hamna på någon stenläggning. Detta träd ska få en mycket bred och smal krona är det tänkt. Det kan vara svårt att förstå hur något brett kan vara smalt. Men kronan ska ha fyra vågräta huvudgrenar. Två åt öst och två åt väst. Åt norr och söder ska den inte ha några grenar. Trädet till höger i bild är ett mycket vanligt träd i dessa trakter. Det är ett sterilt mullbär. Det ger inga kladdiga frukter som sölar ner allt i sin närhet. Det mullbäret används mycket som skuggträd på restauranger, barer, bakgårdar och i gatumiljö eftersom det har fördelen att lätt kunna formas. Vårt sterila mullbär ska stå som ett parasoll och skydda Christina när hon jobbar vid sitt planteringsbordet. Och på senhösten trillar bladen av och släpper fram solstrålarna, så att det blir varmt och skönt på arbetsplatsen under vintermånaderna.
Vi har två vinstockar: Vitis vinifera Αμπέλια Φράουλα/Fragola (som betyder jordgubbe) – en sen kärnfri och frisk druva. Denna står nära tomtgränsen och ska breda ut sig åt sidorna på en dryg meters höjd. :Vitis vinifera ΣΤΑΦΙΔΑ ΣΟΥΛΤΑΝΙΝΑ Soltanina ska bilda skuggtak över nedre altanen och kanske blir det även en gren till övre altanen så våra gäster får något att smaska på.
Vi odlar ju också en hel del som är ätbart som inte växer på träd. Som potatisen på vänstra bilden. Blasten växer upp snabbt och blir inte så mycket av innan den börjar vissna ner. Men det blir fina potatisar under, om än inte så många. I går gick jag för bi en trädgård här i närheten där det växer potatis. Den blasten var minst fem gånger så fyllig som på mina plantor. Jag skyller mitt dåliga resultat på jorden. På högra bilden har Christina planterat en rad med tomater. På denna yta odlade vi även förra året så jorden har lite bättre mullhalt, är porösare och innehåller mindre sten. Det verkar ha gett resultat för plantorna blir kraftiga och tillväxten är god.
Vänstra bilden: Mitt rödlöksland är jag väldigt stolt över. Plantorna är så vackra och snart kan vi börja skörda. Sen ska här stå en häck av något slag. Högra bilden: Vitkål har vi på två ställen. Jag har fyra huvuden som jag känner ansvar för. Men det har inte gått så bra. Nu spricker de. Christinas rad med vitkål har inga tendenser till att spricka. Troligen sköter Christina vattningen medan jag missköter den. Det var ju tänkt att jag skulle utveckla vår automatbevattning nu under våren. Men med de flesta affärer stängda så är det svårt att få fatt i grejer. Så vi får fortsätta handvattna.
Vi har ett pyttelitet jordgubbsland också. Det blir förvånansvärt mycket jordgubbar. Och de är både goda och vackra. Så jag ska ta mängder av sticklingar så jag kan få ett riktigt stort jordgubbsland nästa år.
