Morgon i lunden

Nu är det varma dagar här i Grekland. Då är det bra att stiga upp tidigt och göra det som behöver göras utomhus innan värmen slår till.
Tidigare i veckan har jag klippt all markvegetation i lunden. Troligen så är det sista klippningen för i år. Stark sol och brist på vatten gör nog så att inte mycket orkar växa på sig.
Men en enda växt sparade jag för att den var för fin för att kapas. Ett ståtligare kungsljus är nog svårt att hitta.

Idag började jag att måla ett gäng olivflugefällor vackert gula. Jag vet inte hur många fällor jag har tillverkat men det är många. Jag tror inte det blir en fälla i varje träd nu till att börja med. Men jag kan komplettera när jag har tömt några fler petflaskor.
På måndag ska vi köpa ingredienser att fylla fällorna med. Vi börjar att hänga upp några få tills jag ser att olivflugorna är aktiva.

Sen var det dags att kontrollera fruktträden. Några hade inte täckning runt rötterna så jag fyllde på med torrt klipp från olivträden. Det kommer ge lite näring och hindra en del avdunstning.

Grönsakslandet ska också ha en besiktning. Melonerna växer på sig i raketfart. Och tomaterna är snart dags att skörda. Tomatodlingen skiljer sig mycket från den i Sverige. Har fungerar det bäst om tomaterna växer tätt. Så vi har planterat massor av olika tomater i en burställning. Tjuvning av tomaterna sker väldigt sparsamt för att få ett tätt skuggande grenverk som skyddar tomaterna från stark sol.
Vi har ett område till med tomater. Dessa är självsådder som sparats under ett olivträd. De får klättra upp i trädet och umgås med oliverna. Även gurkplantor står under olivträd som får utgöra klätterställning.

Jordgubbar har vi skördat sedan slutet av januari. De bara ger och ger om de får mycket vatten. Aubergine plantorna är inne på sitt andra år. De ser lite skamfilade ut men de har börjat ge bra med skörd.

Den stora vanligaste sortens potatis som odlas här har vi redan skördat. Men två sorter blev sent planterade. Dessa odlar vi främst för att få ett eget utsäde till kommande år. Den ena är en liten långsmal lila potatis som jag köpt är i livsmedelsbutiken. Den är nog inte så lätt att få tag på. Och efter som jag tyckte den var god så vill jag den till kommande middagar.
När jag var i Sverige sist köpte jag en påse Pink fir apple. Ovan jord ser odlingen av dessa väldigt lyckat ut.
Mindre lycka har vi med en av sju paprikaplantor. Det händer allt som oftast att plantor inte tar sig eller rasar ihop. Men det är inte så konstigt. I vår steniga jord trivs en massa olika djur. Mårdar, möss, tusenfotingar, ödlor och ormar kan alla göra åverkan på en rot.

Christina ägnar de lite svala morgontimmarna åt att ta bort vattenskott från olivträden. Det är inte det roligaste jobbet. Men med en ljudbok i örat så bli de flesta jobb uthärdliga.

Marknad i Areopoli

Igår var det lördag och marknad i Areopoli. Vi brukar åka dit. Men tyvärr så har vi varit förhindrade från det en längre tid. Reserestriktionerna har varit hårda och trots att vi har nära till Areopoli så har vi inte fått åka dit. Att passera gränsen mellan Messenia och Lakonia har varit strängeligen förbjudet. Men nu lättas på restriktion efter restriktion.
Marknaden är en guldgruva för frukt och grönt-älskare. Men det finns även annat som tvål, torkade örter och hudvårdsmedel gjort på olivolja. Fiskbilen var väldigt välfylld och populär igår. Mitt resesällskap var mest intresserade av livdjursförsäljarna. Så nu pågår det en intensiv diskussion om hönshusbygge här hemma.

Efter marknaden körde vi lite söderut för att njuta på en strand. Vi hamnade på Παραλία Γυάλια som ligger alldeles utanför den populära orten Yerolimenas. Stranden är liten och ligger mycket skyddad från vind och vågor. Här finns både klappersten och fin sand. Vill man ha skugga så finns det träd som skuggar fram till efter lunch någon gång.
Badtemperaturen var inte jättebehaglig. Kanske 19 grader. Men det blev så varmt så jag behövde tre snabba dopp.

Lunchpaj åt vi på stranden. På bageriet ett stenkast från marknaden i Areopoli köper vi gärna pajer. De är de godaste vi hittat i hela Grekland.
Melonen orkade vi inte pressa i oss, så den fick följa med hem. Jag tror melondoften spred sig över hela byn när jag delade den när vi kom hem. Så goda meloner lyckades jag aldrig köpa i Sverige.

På hemvägen stannade vi vid torget i Areopoli och beställde freddo cappuccino. Det är en riktigt god kall kaffe.
Det orange kaféet är enkelt, men med bra kaffe med snabb service. Ljuset här är märkligt varmt när solstrålarna silas genom det orange skuggtaket och belyser de lika orange stolarna.

Släpp fångarna loss det är vår!

Äntligen lättas det lite på restriktionerna här i Grekland. Nu kan vi röra oss friare och hitta på mer. Livet kommer bli lite lättare och roligare.
Så igår gjorde vi en heldag med sköna aktiviteter. Vi började med att åka upp i bergen med en picknickkorg. Där satt vi och njöt av en enkel måltid i skuggan under ett valnötsträd.

Med mätta magar gick vi på upptäcktsfärd efter en bäckfåra. Här hittade vi stora bestånd av mynta. Men den var inte av en kvalité som man vill använda i drinkar och matlagning.
 I vattnet simmade tusentals grodyngel och på botten pilade sötvattenskrabbor fram och tillbaka. Djur och helst småkryp och reptiler är något som roar vår gäst mycket. Så här blev vi kvar en bra stund.

På kvällen gick vi ut och åt i vår by. Det var andra dagen tavernorna har öppet för sittande gäster. Det värmde rejält i hjärtat att se att byn har fått liv igen. I över 6 månader har alla restauranger, kaféer och barer varit stängda.

Men inomhus på tavernorna får det inte serveras någon mat. Hit in får man bara gå för att besöka toaletten. Men då ska munskyddet vara på.

Det fina med att sitta och äta på en taverna är den trevliga stämningen med alla glada och vänliga människor. Men egentligen är det roligare att laga sin egen mat. Eftersom jag inte fick laga någon middag igår så började jag morgonen i köket.
Redan igår satte jag en surdegsgrund. Idag knådade jag ihop en deg som förhoppningsvis ska förse oss med bröd en vecka. Det blev bara vetemjöl så resultatet blev lite blekt.
Eftersom jäsningen brukar ta tre-fyra timmar så hann jag med att baka lite knäckebröd under tiden.

Jag hann även göra en stor burk surkål. Risken är att den utvecklas lite för fort för bästa smaken. Nu är det rätt varmt inne och jag kör inte i gång AC:n bara för en burk surkål…

En smärtsam historia

På kvällarna har jag oftast lite datortid. Då kan jag hamna nästan var som helst. Och en favorit är youtube-kanalen Easy DO (https://www.youtube.com/channel/UC5aMO145apupAMhKtpD0ujQ). Det är en händig grek som ger tipps för trädgården och köket.
I förrgår tittade jag på ett klipp där han använde brännässlor till gödsel och ekologisk bekämpning. Då fick jag idén att det måste jag också göra. Vi har ju mycket grönsaker men ingen konstgödsel, så det kommer säkert göra susen.

Jag tog på mig kraftiga byxor en tjock skjorta och mina kraftigaste arbetshandskar och gick i väg genom olivlundarna på jakt efter nässlorna. Olivlundarna var för välskötta så där hittade jag inga. Men när jag klättrade upp för branten till kapellet Αγία Παρασκευή hittade jag mängder. Jag skulle lätt kunna fylla en hel tankbil med nässlor. Men jag plockade bara en fullproppad sopkasse.

När jag kom hem med min skörd kokade jag en kopp kaffe och satt mig vid datorn. Där hamnade jag på Sara Bäckmos youtube-kanalen (https://www.youtube.com/channel/UCjUBQShyF5jXt0I5L0otTMA). Hon visar också hur man gör gödselvatten av nässlor. Hon använde en stor tunna medan Easy Do bara använde en 10 liters spann. Och jag har en liknande tunna som stor och väntade på att få användas till något nyttigt.

När jag tömde min skörd i tunnan så täckte den bara lite gran upp från botten. Det behövdes mycket mer nässlor för att göra en kompetent bryggd av hela tunnans volym. Så det var bara att ge sig upp till kapellet igen.

Denna gång hade jag på mig ännu kraftigare kläder och gummihandskar under arbetshandskarna. Det var en lärdom jag hade införskaffat mig vid föregående tur. Nu lyckades inte nässlorna ta sig in till min hud. Två proppfulla 60 liters plockades. Det blev adels lagom till min tunna.

När jag ändå var i skördetagen ute i det vilda så gick jag de 150 meter ner till havsklipporna där saltmärke växer och skörade en lite påse som jag tänkte ha till kvällens wok. Det är en växt som är fantastisk god på vårkanten.
Och om några veckor kan jag gödsla vårat grönsaksland med en härlig nässelbrygd.

Jakten på löken

Lök av olika sorter är ett måste. Helst ska det finnas tre, fyra sorter hemma för att krydda maten med. Den bästa löken är vild. Den har bara fördelar. Den smakar fantastiskt, är gratis och ger mig motion när jag ska hämta den.
Idag cyklade jag en bit söder ut där branta klippor störtar ner mot havet. Där växer den vilda purjolöken. Den kan växa direkt i små sprickor i berget. Men där är den inte så lätt att plocka. Då är det bättre att söka nere i diket där jordmånen är bättre. Där finns mer fukt och många andra växter de måste konkurrera med. De blir långa i kampen om ljuset. Är det fuktigt som det är nu så är det bara att dra i dem lätt. Då får man upp hela plantan.

Dagens skörd blev god i flera bemärkelser.

Här i de branta partierna trivs många andra växter. Är man lika barnslig som jag så är det lätt hänt att en kaktus får ett ansikte.

Kaktusarna har goda frukter men dom är inte så roliga att handskas med. Så det blev ingen skörd av dem.

Pipörten trivs bra i diket nedanför branten. Den är en långblommare. Från tidig höst till sen vår.

Ferulan står med torra blomställningar. Nya blad är på väg upp och med dess imponerande växtkraft kommer det inte dröja länge innan nya ståtliga blomställningar står och vajar i vinden.

Hemma igen blev till att rensa löken.

Till kvällen serverade Christina en välsmakande fisksoppa med vild purjolök.