Flitens lampa i Fryle House!

Så värst flitig med mitt bloggande har jag inte varit den sista tiden. Inte med så mycket annat heller. Men simma våra tusen meter försöker vi i alla fall göra varje dag.  Favoritsträckan är den ut till ön utanför Kardamýli. Det kräver att vi måste åka några kilometer med bil innan vi får sänka våra kroppar i medelhavet. Anledningarna att åka till Kardamýli har ökat brutalt.
En dag när jag skulle hämta min post i postfacket på postkontoret i Stoupa, stod det på dörren att postkontoret upphört och posten gick numera till kontoret i Kardamýli. Det är ett grekiskt sätt att hantera logistiken. Man lägger ner utan att tänka på konsekvenserna. Nu är nog över 10 byar utan post för någon postutkörning från Kardamýli existerar inte än i alla fall.

Annars är det mest sysselsättningar som kan göras i skuggan eller inomhus. Både Christina och jag har broderat mycket den sista tiden. Christina gör mycket finare arbeten än jag men jag har minst lika roligt.

Trädgården kräver en del. Nu har den det jobbigt. Alla växter trivs inte så bra när temperaturen närmar sig 30 grader. På tidiga mornar och sena kvällar försöker vi sköta trädgården så alla växter ska trivas och överleva.

Melonerna växer på sig snabbt, vi har många av olika sorter men än dröjer det några dagar tills vi kan skörda den första.

Vindruvor har vi haft otur med förr om åren, nu har vi två rankor som vi strax kan börja skörda.

Päronen är nog också strax färdiga för skörd.

I kväll ska jag skörda en butternutpumpa och göra chips av. Baba ganush är gott så jag skördar nog lite aubergin också.

Vi roar oss också. Nu är nästan inga av våra deltidsboende vänner kvar här i Mani. Dom åker hem när värmen kommer. Men vi har ett par riktigt goda vänner som bor i närheten. Elvira och Elias driver mäklarfirma så de måste vara på plats här. Det är tur för oss att några känningar finns kvar över sommaren.
För några dagar sedan bjöd de på födelsedagskalas i Mavrovouni. Det blev en riktigt glad och trevlig kväll på östsidan av Manihalvön.
 https://husigrekland.se/

Service till våra gäster är något som tar lite tid. Men det är ingen belastning. Det är bara roligt att kunna ge tips på både det ena och det andra.
Vi har just kollat upp nästa vårs flyg till Kalamata från Norden. Och där finns några positiva nyheter. Aegean flyger ungefär som vanligt från Stockholm och Köpenhamn till Kalamata. Nytt är att de också flyger Göteborg Kalamata med riktigt bra flygtider. Just nu är priserna väldigt låga.
SAS börjar flyga Stockholm Kalamata. Priset på SAS.se var väldigt billigt men hos en förmedlare var samma resa hutlöst dyrt. Så sök din resa både på flygbolagets site och hos en förmedlare för att få bästa priset.
Sen får man inte glömma klimatkompensera för att lätta på flygskammen.

Idag har vi roat oss med att släppa in våra tio små kycklingar i stora hönsgården till de två lite större Ayam cemani Kycklingarna. Mötet mellan kycklingarna gick rätt bra. De två stora tröttnade snar på att jag de små.
I kväll när solen gått ner så kanske Christina och jag får jaga småkycklingarna om de inte har haft vett på att gå in i hönshuset.

Oj vilken vecka!

Nu har vi haft många dagar i sträck med soligt och tort väder. Då är det lämpligt att beskära olivträd och det har vi gjort nästan hela tiden. Även den stora sågen har varit framme och sågat ner lite intressant virke. I tomtgränsen mot hotellet har vi ett flerstämmigt träd som är saffransgult på insidan. Kanske kan det fungera att svarva något snyggt med. Så jag tog ner de höga stammarna så mu är det bara en lite buske.

En liten kort tur utanför tomten har vi tagit oss tid till. Den turen gick till Nomitsi. Vi har som mål att vandra genom alla byar som ligger inom några mils avstånd från oss. Det bästa med Nomitsi är att vi kan besöka våra vänner där. Elvira och Elias bor där med en magisk utsikt över havet i väster. De driver den bästa mäklarfirman här på Peloponnesos. Så ska ni flytta hit så kolla in då deras webbsite. https://housefinderspeloponnese.com/
Även vid denna utflykt gjorde vi ett besök och åt oss mätta på Elviras god varma mackor.
Men innan dess gick vi genom byn med kameran i skjutklart läge. Jag lyckades ta en bild innan objektivet vägrade fokusera.

Som tur var har jag en fungerande mobilkamera så det blev några bilder från kapell och kyrkor i byn.

Vi upptäckte att orkidéernas tid är har så det blev några flora bilder också.

Christina har länge tyckt att vi ska fixa till vår väg utanför parkeringen. Och jag förstår henne. Den sträckan var riktigt bedrövlig och många av våra gäster valde att parkera ute på huvudvägen i stället för vår parkering.

När vår albanske vän och mångsysslare kom förbi och erbjöd oss att fixa till vägen för ett för oss acceptabelt pris så slog vi till.

Nu har vi en fin lite hårdlagd backe förbi vår parkeringsplats. Nu återstår bara att se hur vattnet uppför sig vid en störtskur. Kommer mycket av vattnet rinna in och göra skador på vår parkering?
Blir det så kan vi alltid lägga betong på hela parkeringsplatsen också.

Det är inte bara en ny fin vägstump vi fick i går. Även en airfryer kom med posten. Så nu ska vi laga mat på ett nytt sätt.  
Vi gjorde ett test i gårkväll och fixade våra pommes frites i det stora svarta ägget. När vi läst på nätet är det denna rätt de flesta misslyckas med men inte vi. Det blev fantastiska pommes frites. Till lunch kommer det bli pankopanerad blomkål.

Mycket att fira!

Igår firade vi min födelsedag. Det är en dag att tänka tillbaka på livet och speciellt på det senaste året. Dagen före min födelsedag i fjol kom jag hem från Sverige där jag hade varit på strålbehandling i över två månader. Den dagen var en av de bästa i mitt liv.

Foto: C. Fryle

Även gårdagen blev mycket fin. Christina väckte mig på morgonen med en bricka fylld av paket och en liten vinterbukett från trädgården.

Foto: C. Fryle

Presentutdelningen fortsatte under dagen. Christina hade inte riktigt fått färdigt verktygslådan för brodöser. Men den hann bli klar under förmiddagen. Nu kan jag kanske hålla ordning på mina nålar, trådar med mera.

Foto: C. Fryle

Vi åkte till Kardamýli och åt en födelsedagslunch. Jag tror att de har världens godaste hamburgare på Kritamos.

Eftersom jag fått misopasta i ett av paketen (den är väldigt svår att få tag på här) så lagade jag en japansk auberginerätt. Miso- och honungsmarinerad rostad aubergine. Denna rätt tycker jag är fantastisk god. Den är inte särskilt svårlagad men innehåller många moment. Vill man inte laga den själv så kan man gå till restaurang Nami i Varberg och beställa in den med massor med annan god japansk mat.

Till auberginen drack vi ett grekiskt vin, Montenero, som vi köpte i en butik i Stoupa under dagen. Grekland är inte så kända för sina goda viner. Men dom finns och odlarna blir bättre för varje år på att framställa bra viner. Det vi köpte kommer från Nemea som är Peloponnesos stora vindistrikt. Vi blev riktigt nöjda med smaken.

Vinterväder i Mani

Vintervädret i Mani är skiftande. Hittills har vi haft varmt soligt och regnfritt. Men nu har det blåst rejält så några bad i vår vik har det inte blivit. I natt kom regnet och det behövs för att fylla på förråden och för att våra grönsaker ska fortsätta och växa.

Det fina vädret som varit har gett oss tillfälle att pyssla på ägorna. Klippa träd och flisa kvistar känns som ett evighetsarbete, men vi har hunnit med annat också. Cristina har mest planterat och rensat i rabatterna. Det är inte bara ogräs som blir skördat utan också massor med sten. Själv har jag hållit på med gräsklippning och några roliga anläggningsarbeten.

Trappan utanför containern har jag klätt med sten från stranden. Jag borde sett till så jag hade tillräckligt med sten i samma storlek. Men det hade jag inte. Den fungerar lika bra för det.

Den norra trappan ner till lunden hade ett sluttande plan som bara var jord och ogräs. Det var varken praktiskt eller snyggt. Så jag gjöt ett sluttande plan som jag stensatte. Det var inte lätt att hitta tillräckligt med sten för att klä gjutningen med. Men efter idogt letande så hade jag så det räckte. Nu är stenen mindre än på alla andra ställen men det tänker man nog inte på.

Vi har ju även andra roliga sysselsättningar. Till dessa behövs ofta material. Vi handlar mycket på nätet och hämtar ut paketen på posten. Postväsenet i Grekland är inte mycket att skryta om. Men personalen på kontoret i Stoupa är väldigt trevliga, vänliga och hjälpsamma. Så dit är det skoj att åka.

Senaste paketet jag hämtade innehöll mjöl och frön. Att vi börjat handla sådant på nätet beror på att Christina börjat att baka danskt rågbröd. Ingredienserna hon behöver finns inte att köpa i de butiker vi brukar handla. Christina gör också granola och till det behövs massor med frön. Jag använder frön när jag bakar hårt bröd. Nu måste vi bara komma på hur man använder bananmjöl och karobmjöl som också råkade bli inköpt.

Åtets sista dag. En bra dag!

Årets första dag präglades av sjukdom, kyla och strålbehandling. Men tiden gick och allt blev mycket bättre och årets sista dag blev en riktig toppendag.
Vi startade dagen med att ta med våra vänner Gabriella och Jonas till Areópoli. Där handla vi mat till kvällens festmåltid. På marknaden fanns gott om fin frukt, grönsaker och glada försäljare.

För Christina och mig är det obligatoriskt att ta en kaffe vid torget i Areópoli när vi är har på besök. Vårt stamställe var stängt men stället bredvid var öppet så vi slog oss ned där med våra vänner.
Servitriserna såg ut att komma direkt från gymmet. Det såg lite lustigt ut att gubbarna som gick förbi på trottoaren hade täckjackor medan personalen var halvnaken.
Efter fikat tog vi en tur genom byn och tittade på alla fina stenhus.

Med tomma magar lämnade vi Areópoli för att åka till Neo Itilo och äta en lätt lunch på Karabópetra. Det blev som vanligt en lång väntan innan vi fick vår mat. Maten var god och personalen var vänliga och glada så vi åkte därifrån nöjda och glade.

På hemvägen blev det några stopp. Några Albaner skördade oliver jämte vägen och det var Gabriella som är fotograf nyfiken på.

På kvällen samlades vi i vårt kök för att fixa kvällens måltid. Våra gäster visade sig vara riktigt duktiga på att få maten riktigt smakrik och god.

Foto C. Fryle

Självklart var de vi karar som hamnade vid grillen. Könsroller kan man inte rucka på!
Vi satt länge och åt och pratade medan vi väntade på tolvslaget.

Foto C. Fryle

Till slut kom det nya året till oss så vi kunde skåla in det.
Men redan i solnedgången hade vi tjuvstartat med en flaska bubbel.
Gott Nytt År!