Inte en lugn stund i lunden

Efter att ha varit 2 månader i Sverige för medicinsk behandling så är det en väldigt stor kontrast att vara tillbaka i Grekland och olivlunden. I Sverige var det grått,  kallt och väldigt lite aktivitet.
Nu är det desto mer att ta itu med. Mycket jobb att uträtta. Det som tar mest tid är att beskära olivträden och flisa grenarna. Christina är förstebeskärare och jag är förste flisare. Trots at vi äger den effektivaste elektriska kompostkvarnen så tar det tid. Vi hade ju kunnat köpa en större bensindriven. Men då hade jag knappast kunnat lyssna på ljudbok under arbetet. Nu lyssnar jag på ”Boktjuven” och den är så underbart bra.
Förhoppningsvis är vi färdiga med beskärningen inom två-tre veckor. Då har det säkert dykt upp nya måsten.  


För att få lite omväxling så har jag också annan trädvård. Många av träden är misshandlade och spruckna ända uppifrån kronan och ner i roten. Olivträd är otroligt tåliga och överlever det mesta. Men det kan ju inte skada att hjälpa dem lite. Bästa hjälpen är att gå in med yxa eller motorsåg och ta bort all ved som är blöt och angripen. Det är inget svårt jobb men det har en jobbig bieffekt. Det finns massor med myror i den blöta veden och när jag stör dem så anfaller de. Så det är bara att fort som bara den slänga av sig kläderna efter slutfört uppdrag.

Det finns ju andra lundar än olivlundar. Och 100 meter från oss i en ravin finns en övergiven lund med fikon och citrus. Förra året blev där inga fikon alls. Kanske det blir bättre i år. Nu finns där lite citroner och apelsiner. Det är ju bra för oss som inte har fått i gång vår egen produktion motsvarande behovet. Citronerna är jättefina men apelsinerna är surare än citronerna. Så det blir till att palla enbart citroner.


Det finns roligare saker att göra i lunden än att flisa. Att mata hönsen är riktigt roligt. Fler och fler av hönorna vågar nu klättra upp på mig. I dag lade gammelhönan ett ägg efter ett långt vinteruppehåll. Inom en månad har nog också unghönorna börjat förse oss med ägg. Då får det bli kokt ägg till frukost och pannkaka till lunch.

Kycklingburen byggde jag om till en Dotty-koja idag. Det är väl inte bara hundar som ska ha kojor. Dotty har blivit serverad godsaker i sitt nya hus två gånger idag. Hon verkar inte ha något emot att vara där.

Vi gör lite annat än arbetar också. Här kan vi sitta ute och äta och fika från morgon till kväll. Och varje gång vi sätter oss så blir det ett parti backgammon. Christina har haft en väldig tur de sista dagarna och vunnit nästan vartenda parti. Men till eftermiddagsfikat så lyckades jag överlista henne och ta hem segern.

Det händer att vi lämnar lunden. I går var en sådan dag. Då åkte vi till Elwira och Elias som bor några kilometer från oss. Deras tomt ligger högre upp än vår. Den har en hel fantastisk utsikt över havet. Snart kan de ligga i sin nya pol och titta ut över havet i solnedgången. 
Efter pol-besiktningen åkte vi till en taverna och åt lunch eller om det var middag. Vi kan väl säga att det var lunch när vi kom och middag när vi bröt upp. Det blev ett mycket trevligt avbrott från vardagen.

Kameran alltid till hands!


Nu har gräsklipparen fått arbeta hårt i lunden. När jag hade två hundra kvadrat kvar att klippa så pajade klipparen. Men det gick att slutföra klippningen ändå. Nu hoppas jag att jag får fatt i rätt reservdel tills jag ska klippa nästa gång. Det är nog tre fyra veckor tills nästa klipprunda. Så det borde ordna sig.

Christina och jag har jobbat hårt i lunden den här veckan. Men så här i början av februari så finns det stor anledning att ta sig en kort bit upp i bergen. Vi misstänkte att mandelblommen hade börjat. Och det hade den men väldigt blygsamt. Endast två träd var i blom. Alla andra var bara i knopp. Så om en vecka igen finns det en stor anledning till att ta sig upp i bergen igen. Då får vi nog se hundratals träd i blom.

Jag brukar oftast ha med mig två smidiga systemkameror på sådan här utflykter. Men nu var det dags att testa kameran jag köpt för gatufoto i naturen istället. Och det gick ju komma relativt nära. Men jag saknar en vridbar skärm när jag fotograferar blommor på marken. Det blev till att åla fram mellan tistlar och koskit för att komma tillräckligt långt ner med kameran.


Det var betydligt smidigare att fotografera kvigan som tittade nyfiket på mig.

Vy-bilder är också trevlig och vackra vyer finns över allt här i Mani.

Våra höns är däremot lite knepiga att fotografera. Av någon anledning håller de inte huvudet still i mer än någon hundradel, då är det sällan jag trycker på avtryckaren.

Släpp fåglarna loss det är höst

Det började med att en av våra hönor flaxade över staketet vi en sittpinne jag satt upp.  Vi hade bestämt att hönsen skulle få hålla sig i hönshuset tills olivskörden blev avklarad. För att få in hönan igen så öppnade vi grinden till hönshuset. Sen fick hon hitta in själv. Men innan des hade alla andra fåglarna upptäckt att det var mycket roligare utanför hönshuset. Där finns ju obegränsat med oxalis och andra godsaker. Så nu får de komma ut varje dag och vi får jaga väck de från grönsakslandet för det kar vi inte hunnit hägna in.

Även de små kycklingarna får komma ut några timmar om dagen. Livet i en låda på toaletten är inte lika kul som livet där ute i stora världen är.
Kycklingarna är rätt skyddslösa utan en höna som försvarar dem. Så jag har klätt in ett bord med kycklingnät där de kan få vara under.

Kycklingarna uppskattar verkligen att vara ute och rota tunt i vegetationen. Ibland hittar de ett lite kryp som det blir slagsmål om. När vi tar in dem efter några timmar är de helt slut och somnar direkt.

Dotty är väldigt intresserad men frustrerad över det där nätet som skiljer henne från godsakerna som sprätter runt där inne.

Förlossningsförberedelser

Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.

Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB.  Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.

När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.

Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.

21 millimeter lycka!

Idag vaknade jag med en förhoppning att nattens regn hade givit tillräckligt för att göra skillnad. Det så i alla fall lovande ut i skottkärran jag passerade på min väg till regnmätaren. 21 millimeter visade det sig att vi fått. Jag hade gärna tagit mångdubbelt. Men de är ändå bra och kommer göra god nytta. De senaste 6 månaderna har vi kanske fått 3 till 4 millimeter sammanlagt och det är på tok för lite.

Hönsen gillar kanske inte att få regnet i fjäderdräkten. Men de var tryggt inne i hönshuset under regnskurarna. När de blev utsläppta idag på morgonen hade de en hel hönsgård där den hårda jorden hade mjuk och sprättvänlig. Så jag antar att även de är lite extra lycklige.

 Nu kan jag stänga av automatbevattningen i grönsakslandet. Det känns befriande. Men jag kanske får sätta på det i övermorgon igen.

Kålplantorna har är nyss utplanterade och har skötts med handbevattning några dagar. Men det är stora nog för att klara sig med automatbevattning utan tillsyn mitt på dagen.

Det blev också en putsning av fönstren idag på förmiddagen. Det är otroligt så mycket partiklar det finns i regndropparna här. Det blir inte snyggt om de får torka in på fönstren.

Allt är inte glädje. Vår Jättesnokört (Echium wildpretii) gick av i stammen. Den hade nått en längd på ca: 165 cm. Vi har gått så länge och väntat på att den ska skjuta upp en blomkolv lika lång som stjälken. Men nu har vi ett hål i rabatten som ska fyllas med något.