Att semestra i Grekland är populärt och allra populärast Greklands
öar. Så vi tänkte att vi borde slita oss från trädgården och grönsakslandet och
åka till någon ö.
Vi startade vår resa efter frukost och hann ända till Areópoli innan vi gjorde
vårt första stopp. Här handlade vi på marknaden. Det blev en stor påse med
utsökta bigarråer. Det två gigantiska plommonen var tyvärr snudd på oätliga.
Nästa stopp blev på Skoutari beach. Här skulle det bli en
kopp kaffe och sedan ett dopp i havet.
Kaffet vi fick på den lilla tavernan var fantastiskt gott. Kaffe är något Grekerna är bra på. Medan vi satt och njöt på tavernan så började det blåsa upp. Så vi struntade i badet och åkte vidare för att hitta vår ö.
Vår lilla semesterö är inte stor, den ligger så vackert utanför byn Kotronas på östrasidan av Manihalvön.
Att vi inte behöver ta färja till ön spar både tid och pengar. Det går så lätt att gå på den smala rullstenssträngen ut till ön.
Vi mutade in oss på den vackra lilla stranden. Här låg vi
länge och latade oss. Men vattnet var varmt så vi lyckades också simma drygt
tusen meter.
När vi tröttnat på sol och bad vände vi åter till Areópol. Först tänkte vi handla lite varor till en god pasta. Men ju närmare vi kom ju mer lockade det bästa gyrosställe vi känner till. Så det blev en god måltid på TIME OUT Gyros innan vi vände hemåt. Det blev en riktigt trevlig semester.
Nu har badsäsongen kommit i gång med lite tätare mellan
baden. Vi kan visserligen bada året om. Men det är mer lockande när det är
riktigt soligt och varmt i luften. Och soligt är det för det mesta. Grekland är
världens soligaste land. Men som tur är så försvinner solen på natten.
I måndags efter lunch var det för varmt för att pyssla i trädgården så jag packade ner en handduk och en ljudbok och cyklade till klipporna i hamnen vid Agios Dimitrios. Här är det aldrig mycket folk trots att viken är skyddad från vind och vågor. Men bottnen är väldig stenig så man bör veta var man ska gå för att hitta ut till djupt vatten. Gillar man inte att gå på stenar så kan man hoppa i från piren på andra sidan viken. Här finns en badstege som underlättar uppstigandet. Det blev tre korta bad för mig. Med det var också två grekiska damer i hatt som badade. De låg säkert i en halvtimme. Konstigt nog var de inte blåa som smurfar när de kom upp.
På tisdagen blev det en cykeltur till Voulimeneas eller södra delen av Pantazi beach som jag brukar kalla den. Här gillar jag att bada. Här är fin sand i strandkanten, men bara ett par meter upp så är det små runda stenar som inte fastnar på huden eller handduken. På norra delen av Pantazi beach är det mest lös sand och gott om solstolar. Det är nog anledningen till att jag sällan badar där. Men tavernan sitter jag gärna på och tar en kaffe eller öl. Voulimeneas beach har också en taverna. Om tavernan har fått namn efter stranden eller stranden efter tavernan vet jag inte. Tavernan är populär och här sitter ofta föräldrar och njuter av något gott medan de kan titta ner på sina barn som badar i viken. Men i tisdags fick jag ligga där ensam och lyssna på min ljudbok. Och som vanligt så fick jag spola tillbaka boken ett långt stycke efter avslutat bad och strandliv.
På onsdagen efter lunch fick jag med mig Christina till badet utanför tornhuset i Agios Dimitrios. Detta är en superfavorit bland badplatserna i närheten. Här finns en rejäl betongbrygga med badstege. Visserligen var badstegen inte monterad, men det finns fina mjukt bevuxna stenar att ta sig i och upp på. Området utanför består mest av stora stenblock. Så det är inte ovanligt att stöta på snorklare här. 80 meter ut ligger en liten ö. På den föddes enligt legenden Helena av Troja. Jag funderar på om det är hon som kallas sköna Helena. I alla fall så har Helena hedrats med ett stort skulpterat ägg på ön.
På torsdagen cyklade jag in till Stoupa för att ta mig ett förmiddagsbad. I Stoupa finns två mycket populära stränder. Här ligger charterturister som packade sillar under högsäsong. Men jag väljer hellre den yttre lite mer undanskymda stranden. Här är det alltid lugnt och skönt så man kan ta sig en tupplur efter badet.
Torsdagseftermiddagen var varm så jag gick ner till viken strax nedan för Fryle House. Det är lyxigt att ha ett fint bad bara 100 meter från tomten. Här finns två små fina plättar med småsten att ligga på längst in i viken. Men jag valde att gå ut en bit på norrsidan och lägga mig på en stenhäll. Eftersom vår vik alltid är varmast bland områdets badplatser så tog jag med mig badtermometern för en kontroll. Den visade mellan 21 och 22 grader. Men jag tyckte ändå att det var kallt.
Nu på förmiddagen tog Christina och jag ett bad i Gnospi. Dit har vi bara 500 meter, och det är väldigt bekvämt att bada där. Även om solen lyser från en klar himmel så kan man alltid välja att vistas i sol eller skugga. Och i sötvattensduschen kan man skölja av sig saltvattnet. Och har man behov av en bönestund så kan man gå in i kapellet som ligger insprängt i berget.
Under lunchen svepte moln ner från bergen. Det blev rejält kallt så jag frös om armar och ben. Då beslöt jag mig för att gå in och blogga. Jag slängde ett öga på termometern innan jag gick in. Den visade på 25 grader. Jag inser att jag är dåligt avhärdad.
Nu är det varma dagar här i Grekland. Då är det bra att stiga upp tidigt och göra det som behöver göras utomhus innan värmen slår till. Tidigare i veckan har jag klippt all markvegetation i lunden. Troligen så är det sista klippningen för i år. Stark sol och brist på vatten gör nog så att inte mycket orkar växa på sig. Men en enda växt sparade jag för att den var för fin för att kapas. Ett ståtligare kungsljus är nog svårt att hitta.
Idag började jag att måla ett gäng olivflugefällor vackert gula. Jag vet inte hur många fällor jag har tillverkat men det är många. Jag tror inte det blir en fälla i varje träd nu till att börja med. Men jag kan komplettera när jag har tömt några fler petflaskor. På måndag ska vi köpa ingredienser att fylla fällorna med. Vi börjar att hänga upp några få tills jag ser att olivflugorna är aktiva.
Sen var det dags att kontrollera fruktträden. Några hade
inte täckning runt rötterna så jag fyllde på med torrt klipp från olivträden.
Det kommer ge lite näring och hindra en del avdunstning.
Grönsakslandet ska också ha en besiktning. Melonerna växer
på sig i raketfart. Och tomaterna är snart dags att skörda. Tomatodlingen
skiljer sig mycket från den i Sverige. Har fungerar det bäst om tomaterna växer
tätt. Så vi har planterat massor av olika tomater i en burställning. Tjuvning
av tomaterna sker väldigt sparsamt för att få ett tätt skuggande grenverk som
skyddar tomaterna från stark sol.
Vi har ett område till med tomater. Dessa är självsådder som sparats under ett
olivträd. De får klättra upp i trädet och umgås med oliverna. Även gurkplantor
står under olivträd som får utgöra klätterställning.
Jordgubbar har vi skördat sedan slutet av januari. De bara
ger och ger om de får mycket vatten. Aubergine plantorna är inne på sitt andra
år. De ser lite skamfilade ut men de har börjat ge bra med skörd.
Den stora vanligaste sortens potatis som odlas här har vi redan skördat. Men två sorter blev sent planterade. Dessa odlar vi främst för att få ett eget utsäde till kommande år. Den ena är en liten långsmal lila potatis som jag köpt är i livsmedelsbutiken. Den är nog inte så lätt att få tag på. Och efter som jag tyckte den var god så vill jag den till kommande middagar. När jag var i Sverige sist köpte jag en påse Pink fir apple. Ovan jord ser odlingen av dessa väldigt lyckat ut. Mindre lycka har vi med en av sju paprikaplantor. Det händer allt som oftast att plantor inte tar sig eller rasar ihop. Men det är inte så konstigt. I vår steniga jord trivs en massa olika djur. Mårdar, möss, tusenfotingar, ödlor och ormar kan alla göra åverkan på en rot.
Christina ägnar de lite svala morgontimmarna åt att ta bort vattenskott från olivträden. Det är inte det roligaste jobbet. Men med en ljudbok i örat så bli de flesta jobb uthärdliga.
Igår var det lördag och marknad i Areopoli. Vi brukar åka dit. Men tyvärr så har vi varit förhindrade från det en längre tid. Reserestriktionerna har varit hårda och trots att vi har nära till Areopoli så har vi inte fått åka dit. Att passera gränsen mellan Messenia och Lakonia har varit strängeligen förbjudet. Men nu lättas på restriktion efter restriktion. Marknaden är en guldgruva för frukt och grönt-älskare. Men det finns även annat som tvål, torkade örter och hudvårdsmedel gjort på olivolja. Fiskbilen var väldigt välfylld och populär igår. Mitt resesällskap var mest intresserade av livdjursförsäljarna. Så nu pågår det en intensiv diskussion om hönshusbygge här hemma.
Efter marknaden körde vi lite söderut för att njuta på en strand. Vi hamnade på Παραλία Γυάλια som ligger alldeles utanför den populära orten Yerolimenas. Stranden är liten och ligger mycket skyddad från vind och vågor. Här finns både klappersten och fin sand. Vill man ha skugga så finns det träd som skuggar fram till efter lunch någon gång. Badtemperaturen var inte jättebehaglig. Kanske 19 grader. Men det blev så varmt så jag behövde tre snabba dopp.
Lunchpaj åt vi på stranden. På bageriet ett stenkast från marknaden i Areopoli köper vi gärna pajer. De är de godaste vi hittat i hela Grekland. Melonen orkade vi inte pressa i oss, så den fick följa med hem. Jag tror melondoften spred sig över hela byn när jag delade den när vi kom hem. Så goda meloner lyckades jag aldrig köpa i Sverige.
På hemvägen stannade vi vid torget i Areopoli och beställde freddo cappuccino. Det är en riktigt god kall kaffe. Det orange kaféet är enkelt, men med bra kaffe med snabb service. Ljuset här är märkligt varmt när solstrålarna silas genom det orange skuggtaket och belyser de lika orange stolarna.
Äntligen lättas det lite på restriktionerna här i Grekland. Nu kan vi röra oss friare och hitta på mer. Livet kommer bli lite lättare och roligare. Så igår gjorde vi en heldag med sköna aktiviteter. Vi började med att åka upp i bergen med en picknickkorg. Där satt vi och njöt av en enkel måltid i skuggan under ett valnötsträd.
Med mätta magar gick vi på upptäcktsfärd efter en bäckfåra. Här hittade vi stora bestånd av mynta. Men den var inte av en kvalité som man vill använda i drinkar och matlagning. I vattnet simmade tusentals grodyngel och på botten pilade sötvattenskrabbor fram och tillbaka. Djur och helst småkryp och reptiler är något som roar vår gäst mycket. Så här blev vi kvar en bra stund.
På kvällen gick vi ut och åt i vår by. Det var andra dagen tavernorna har öppet för sittande gäster. Det värmde rejält i hjärtat att se att byn har fått liv igen. I över 6 månader har alla restauranger, kaféer och barer varit stängda.
Men inomhus på tavernorna får det inte serveras någon mat. Hit in får man bara gå för att besöka toaletten. Men då ska munskyddet vara på.
Det fina med att sitta och äta på en taverna är den trevliga stämningen med alla glada och vänliga människor. Men egentligen är det roligare att laga sin egen mat. Eftersom jag inte fick laga någon middag igår så började jag morgonen i köket. Redan igår satte jag en surdegsgrund. Idag knådade jag ihop en deg som förhoppningsvis ska förse oss med bröd en vecka. Det blev bara vetemjöl så resultatet blev lite blekt. Eftersom jäsningen brukar ta tre-fyra timmar så hann jag med att baka lite knäckebröd under tiden.
Jag hann även göra en stor burk surkål. Risken är att den utvecklas lite för fort för bästa smaken. Nu är det rätt varmt inne och jag kör inte i gång AC:n bara för en burk surkål…
