Kategori: Peloponnese

I väntan på regn!

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att lita på när det gäller nederbörd.

När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.

Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.

Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i november.

Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta.
Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.

Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.  

Foto: C. Fryle

Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata oss ihop.

En liten värmebölja

PubliceratFörfattareLeif Fryle1 kommentar

Nu är det riktigt varma dagar. Vindarna tar med sig värme från Afrika och ger oss en värmebölja som är i klass med den som var 1987. Men konsekvenserna blir nog inte så allvarliga efter som de flesta bor bättre idag. Ac-aggregaten går för fullt och elnätet är på gränsen att kollapsa.
Men trots värmen så går det fint att vara ute. På dagen blir det kortare utomuspass men på morgonen får jag gjort lite mer. Som att bygga lite på mitt hönshus.

Tomaterna har växt på sig ordentligt men när det blir över 40 grader på dagen ser de inte ut att trivas. Men de tomaterna som ligger på tork behöver inte ligga länge.

Fikonen har börjat mogna så det blir fikon i stället för kaffebröd till kaffet. Och melonerna mognar snabbare än vi hinner äta. Överskottet går vi upp en våning till våra hyresgäster med.

På eftermiddagen är det skönt att ha lite inomhussysslor. Mestadels håller jag till i köket. I förrgår fixade jag dijonsenap. Jag kan ju köpa det i affären men jag har bara hittat miniburkar. Så jag kokar ihop den själv. Det blir både billigare och roligare.

Hårt bröd av god kvalité är också svårt att få tag på. Och det är ju så väldigt lätt och snabbt att laga så det gjorde jag igår.

Annat som värmen för med sig är bränder. Och i går brann det i bergen ovanför oss. Det var ingen risk att branden skulle ta sig ner till oss. Men helikoptrarna flög ut över havet precis över vårt tak. Det var ett herrans liv. Men vi satt på första parkett och skådade när de fyllde vatten bara 200 meter från oss.

Två olika helikoptrar hämtade vatten i vår badvik. Och ett par flygplan hämtade vatten längre ut. Jag har sett helikoptrar och flygplan från Australien, Österrike, USA och Grekland som deltar i brandbekämpningen. Det är härligt med ett internationellt samarbete.


Dotty är inte särskilt pigg när det är som varmast. Men på morgonen och kvällarna är det fart. Det mest spännande är om man kan fånga en gnagare eller en cikada.  
När det blir varmt så orkar hon bara sova. Hon har fått komma in och vänja sig vid inomhusklimatet. Bäste stället att vila på är min kameraväska.

Vad gör man på helgen i Mani?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Egentligen är det ingen större skillnad på helg och vardag för oss. Det som förnedrar sig mest på helgen att det blir mycket tätare med Atenare i vårt område. Men vi kämpar på med samma saker på vardag som på helg.
Som att skörda grönsaker. Just nu har vi massor av tomater och en hel del annat. De självsådda tomaterna som står under ett olivträd passar till att soltorka.

Överskottet är stort nu. Det mesta hamnar i vår låda ute vid vägen. Våra gula små tomter hamnar dagligen där och den armeniska gurkan har nog alla i området smakat på nu för den producerar enorma mängder.

Ett annat arbete som måste göras trots att det är urtråkigt är att sortera och köra bort sopor. Men nu är det tomt på sopor men det dröjer nog inte många dagar innan jag får frakta bort igen.

Att fylla på olivflugefällorna går snabbt och behövs bara göra några få gånger mellan juni och november.

Det är inte bara arbetsuppgifter som måst göras utan också trevligt socialt umgänge. På lördag kväll cyklade vi bort till våra norska vänner. Vår tanke var att umgås lite och fotografera fullmånen från deras tak. Väldigt trevligt blev det. Att sitta eller ligga på deras tak och studera natthimmelen är magiskt. Men det var inget bra ställe att fotografera månen ifrån. Kanske hade det varit fantastiskt om vi väntat till 03.00 när månen stod över havet. Men så länge orkar jag inte vara uppe. Så det blev en bild på deras fina trappa i stället.

Ett ständigt återkommande jobb varje söndag är att mata surdegen.

Något som vi sällan sysslar med är att gå på husvisning. I Sverige vet vi precis hur det går till men här i Grekland är det lite annorlunda. De flesta mäklare vet knappt vad dom säljer och inte ens hittar de dit
Men det finns ett undantag. Det är våra vänner i husigrekland.se som har en mäklarfirma som bedriver sin verksamhet på ett sätt som liknar de svenska mäklarnas sätt att arbeta. Hos dem kan man få svar på sina frågor och åka hem från en visning lite klokare.

På söndagskvällen blev det mer umgänge. Då åkte vi upp till Pigi med några vänner och åt på Stathi’s Tavern.
 

Helga vilodagen!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt.
Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.

Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs.
När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.

Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.

Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.

Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.

En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.

Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.

Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova.  Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.

En regnfri cykeltur till Stoupa

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Väderprognoserna har lovat regn nu i över två dygn. Den samlade mängden som fallit hos oss har varit omätbar. Det är lite tråkigt för vi önskar oss verkligen regn som kan fylla på växternas förråd.
Himlen har i alla fall varit molnig och det är väldigt skönt bara det.
Så i det perfekta cykelvädret tog jag mig en tur till Stoupa.
Cykelbanan dit går strax nedanför vårt hus alldeles i kanten av havet. Kusten är hög och stenig på de flesta ställen. Men det går att komma ner och bada för den som känner till stigarna.

Tre nya huskroppar har dykt upp alldeles vid sidan cykelbanan. De är säkert för uthyrning. Varje huskropp har en väl tilltagen pol. Så det blir nog inga budgetställen.
Man får inte bygga närmare än 100 meter från havet. Dessa hus ligger betydligt närmare. Men det är klart att längden till havet beror ju på i vilken vinkel mellan objekten man väljer att mäta i.

Det finns andra hus lika nära vattnet som antagligen är betydligt billigare att hyra. Men då får man ingen pol förstås.

När jag närmar mig Stoupa så cyklar jag genom några olivlundar. Här finns det många djur som har sin hemvist. Får, getter, kalvar, kaniner, kalkoner och höns. Idag var jag mest intresserad av hönshusen för att se om jag har något att hämta till vårt hönsprojekt. Men jag tror inte jag såg något jag kommer att ta efter.

I Stoupa brukar det ha fyllts på med massor av turister så här års. Men i år är det glest än så länge.
Jag läser en del på sociala medier om turister som flyger till medelhavet. Många spyr ju galla över dem som om de skulle riskera sina egna liv och sprida smitta till hela svenska folket när de kommer hem. Jag tycker det är överdrivet och saknar riskanalys. Risken är betydligt större om du åker tåg, spårvagn eller tunnelbana i Sverige.
När du flyger till medelhavet så är du och dina medresenärer ny testade för covid. Restriktionerna är mycket hårdare i Grekland än i Sverige. Och personal du möter på hotell och taverner testar sig två gånger i veckan. Så det finns många mycket värre saker man kan göra.

På Stoupas kändaste strand Kalogria brukar man knappt se sand för alla solstolar. Men nu är set betydligt färre solstolar och ändå är de flesta tomma.

Kalogria camping är populär och här brukar det vara smockfullt. Det kommer det nog bli bara grekerna börjar semestra.
Jag tror campingarna i Grekland har rätt låg standard. Men här på södra Peloponnesos är det många som ställer upp sina husbilar lite här och var. Sötvattenduschar och dricksvattenkranar finns nästan överallt så varför betala en campingavgift.

Efter som jag inte lyckades bli regnvåt på min cykeltur så övertalade jag Christina att ta en blöt simtur. Så nu är jag trött i axlarna efter ett hårt pass.