En röd bil är ingen skönhet

Väldigt länge har min röda Kia stått parkerad framför containern. Så länge den stått där har det varit svårt att få det snyggt på övre terrassen åt huset. Och så har den hamnat på väldig massa foton och till ingen nytta.
Meningen var att jag skulle kört bilen till Sverige och sålt den men det kom en epidemi och förstörde den planen.

Men nu har jag givit bort Kia:n och börjat med att försköna platsen där den stått. Sju sticklingsplantor av Nerium oleander ska täcka hela långsidan containern. Tre av plantorna har stått i stora krukor och blivit riktigt stora och vida. Nästa år vid den här tiden kommer inte mycket av denna sida av containern synas.

Foto: C. Fryle

Om en röd Kia förfular så gäller inte samma sak för en röd bougainvillea. Den är riktigt snydd där den klänger upp för fasaden.

Våra rosor är också riktiga skönheter. Hade någon frågat mig för 10 år sedan om jag någon gång skulle gilla rosor så hade jag tvärsäkert svarat nej. Nu gillar jag rosor riktigt mycket. Kanske är det ett ålderstecken. Men om jag blivit klokare eller mer korkad med åldern får ni avgöra själva.

Även nyttoväxterna växer så det knakar. Snart kan vi äta squash 7 dagar i veckan.

Om ett par veckor kan vi kan vi skörda hur mycket tomater som helst. Jag har inte räknat plantorna men det måste vara över tjugo.

Än finns det tomma ytor i grönsakslandet. Idag ska jag gräva ner en fådd basilika där.

Livet består inte bara av växter. En del tid går åt till min nya hobby ”svarvning”.
Det är riktigt kul. Men hittills har det bara blivit väldigt smala grejer för råmaterialet jag har tillgång till är bara klena olivgrenar.

Fler prylar i lunden!

Idag har jag invigt den senaste inköpta prylen till vårt hem. Det är en väldigt lite träsvarv. Det är inte den mest avancerade modellen men den funkar.

Man får svårt att svara om man inte har svarvstål. Och det hade inte jag så jag köpte en billig sats att börja med. 10 av stålen var hyfsat bra slipade men två av stålen hade skägg likt en taliban. Det skägget fixade jag lätt bort med min Dremel.

Första svarvtesten blev på en träbit av usel kvalité. Den testen gick hyfsat bra, och jag såg att flera av stålen gick att hantera. Jag hade inhämtat viss kunskap på Youtube:s allt svarvklipp.  Och dit får jag nog återvända för att lära mig mer.

Innan jag han färdigt med nästa svarvtest så kom grannflickan och ville mata hönsen och spela ett parti memory. Och självklart så finns det inget viktigare än att ta hand om barn som kommer på besök.

Efter lunch satte jag en bit olivträ i svarven. Den var riktigt hård och rolig att svarva i. Så nu finns det riska att hela mitt vedförråd ryker och blir olivträdsslöjdsprylar. Men vi behöver inte så mycket ved innan vi har ny på gång. Risken är att jag beskär olivträden efter bra svarvträ och inte efter snygga träd med stor skörd.
Olivträdsgrenen blev en ”stomp”. Sådana har jag till att stompa kålsallad med. I stället för att slaka kålen så bankar jag den mjuk. Jag hade visserligen två stompar tidigare. Men den här är avpassad för mindre händer.
Dagen sista svarvstycke blev en väldigt grov och ojämn olivgren. Det visade sig att svarven var alldeles för lätt för obalansen som blev. Svarven dansade runt på arbetsbänken och gjorde det svårt att svarva. Men det gick att spänna fast hela svarven i bänken så nu har jag ett jämt stycke. Tills i morgon får jag fundera ut vad det ska bli av olivgrenen.

Kvällen avslutades med en middag i solnedgången. Det var Christina, Dotty, jag och tuppen Rocky. Christina, Dotty och jag åt tuppen Rocky men han var inte särskilt god. Det var nog mer kockens fel än Rockys.  

Regn i paradiset!

Det regnar!
Det gillar vi och ledartuppen klagar inte heller. Förra året fick vi sista vårregnet i mitten av mars. Efter det följde ungefär 125 dagars torka. Turisterna som anlänt till Mani vill säkert ha en klar himmel med mycket sol. Min vi vill ha regn till våra odlingar.
Sen är det inte så dumt att en husbilsfamilj bokade lägenheten där uppe på grund av dåligt väder. Det såg ut som om den skulle få stå tom efter en sen avbokning.

Det är skönt att inte behöva kontrollera automatbevattningens munstycken till våra 20 utplanterade tomatplantor och alla andra grönsaker och fruktträd.
Jag har sett vi har minst en halv back till med tomatplantor som inte blivit utplanterade. Jag hoppas att Christina har drivit upp många som går att soltorka, för jag vill inte äta tomater till både frukost, lunch och middag.


Våra fruktträd ser ut att ge frukt i år. Aprikosen har visserligen bara ett kart men det är väll flera tusen % fler än inget kart.

Bougainvillean ger intaget ätbart till oss men den kommer att ge skugga åt köksfönstret, och ett skönt blickfång till förbi gående på grusvägen utanför vår mur.  

Trots allt regn har jag lyckats börja på ett staket som ska bära upp en vinranka. Mellan stolparna det spännas en stålvajer.

Även vår gula klätterros ska få en vajer till att klättra på. Jag undrar om mitt vajerlager räcker. Annars finns det att köpa bara några hundra meter åt söder eller norr.

Tur och retur Trahila

Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.

I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.

På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor.
Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.

De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.

Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.

På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.

När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se.
Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.

Inte en lugn stund i lunden

Efter att ha varit 2 månader i Sverige för medicinsk behandling så är det en väldigt stor kontrast att vara tillbaka i Grekland och olivlunden. I Sverige var det grått,  kallt och väldigt lite aktivitet.
Nu är det desto mer att ta itu med. Mycket jobb att uträtta. Det som tar mest tid är att beskära olivträden och flisa grenarna. Christina är förstebeskärare och jag är förste flisare. Trots at vi äger den effektivaste elektriska kompostkvarnen så tar det tid. Vi hade ju kunnat köpa en större bensindriven. Men då hade jag knappast kunnat lyssna på ljudbok under arbetet. Nu lyssnar jag på ”Boktjuven” och den är så underbart bra.
Förhoppningsvis är vi färdiga med beskärningen inom två-tre veckor. Då har det säkert dykt upp nya måsten.  


För att få lite omväxling så har jag också annan trädvård. Många av träden är misshandlade och spruckna ända uppifrån kronan och ner i roten. Olivträd är otroligt tåliga och överlever det mesta. Men det kan ju inte skada att hjälpa dem lite. Bästa hjälpen är att gå in med yxa eller motorsåg och ta bort all ved som är blöt och angripen. Det är inget svårt jobb men det har en jobbig bieffekt. Det finns massor med myror i den blöta veden och när jag stör dem så anfaller de. Så det är bara att fort som bara den slänga av sig kläderna efter slutfört uppdrag.

Det finns ju andra lundar än olivlundar. Och 100 meter från oss i en ravin finns en övergiven lund med fikon och citrus. Förra året blev där inga fikon alls. Kanske det blir bättre i år. Nu finns där lite citroner och apelsiner. Det är ju bra för oss som inte har fått i gång vår egen produktion motsvarande behovet. Citronerna är jättefina men apelsinerna är surare än citronerna. Så det blir till att palla enbart citroner.


Det finns roligare saker att göra i lunden än att flisa. Att mata hönsen är riktigt roligt. Fler och fler av hönorna vågar nu klättra upp på mig. I dag lade gammelhönan ett ägg efter ett långt vinteruppehåll. Inom en månad har nog också unghönorna börjat förse oss med ägg. Då får det bli kokt ägg till frukost och pannkaka till lunch.

Kycklingburen byggde jag om till en Dotty-koja idag. Det är väl inte bara hundar som ska ha kojor. Dotty har blivit serverad godsaker i sitt nya hus två gånger idag. Hon verkar inte ha något emot att vara där.

Vi gör lite annat än arbetar också. Här kan vi sitta ute och äta och fika från morgon till kväll. Och varje gång vi sätter oss så blir det ett parti backgammon. Christina har haft en väldig tur de sista dagarna och vunnit nästan vartenda parti. Men till eftermiddagsfikat så lyckades jag överlista henne och ta hem segern.

Det händer att vi lämnar lunden. I går var en sådan dag. Då åkte vi till Elwira och Elias som bor några kilometer från oss. Deras tomt ligger högre upp än vår. Den har en hel fantastisk utsikt över havet. Snart kan de ligga i sin nya pol och titta ut över havet i solnedgången. 
Efter pol-besiktningen åkte vi till en taverna och åt lunch eller om det var middag. Vi kan väl säga att det var lunch när vi kom och middag när vi bröt upp. Det blev ett mycket trevligt avbrott från vardagen.