Oj vilken vecka!

Nu har vi haft många dagar i sträck med soligt och tort väder. Då är det lämpligt att beskära olivträd och det har vi gjort nästan hela tiden. Även den stora sågen har varit framme och sågat ner lite intressant virke. I tomtgränsen mot hotellet har vi ett flerstämmigt träd som är saffransgult på insidan. Kanske kan det fungera att svarva något snyggt med. Så jag tog ner de höga stammarna så mu är det bara en lite buske.

En liten kort tur utanför tomten har vi tagit oss tid till. Den turen gick till Nomitsi. Vi har som mål att vandra genom alla byar som ligger inom några mils avstånd från oss. Det bästa med Nomitsi är att vi kan besöka våra vänner där. Elvira och Elias bor där med en magisk utsikt över havet i väster. De driver den bästa mäklarfirman här på Peloponnesos. Så ska ni flytta hit så kolla in då deras webbsite. https://housefinderspeloponnese.com/
Även vid denna utflykt gjorde vi ett besök och åt oss mätta på Elviras god varma mackor.
Men innan dess gick vi genom byn med kameran i skjutklart läge. Jag lyckades ta en bild innan objektivet vägrade fokusera.

Som tur var har jag en fungerande mobilkamera så det blev några bilder från kapell och kyrkor i byn.

Vi upptäckte att orkidéernas tid är har så det blev några flora bilder också.

Christina har länge tyckt att vi ska fixa till vår väg utanför parkeringen. Och jag förstår henne. Den sträckan var riktigt bedrövlig och många av våra gäster valde att parkera ute på huvudvägen i stället för vår parkering.

När vår albanske vän och mångsysslare kom förbi och erbjöd oss att fixa till vägen för ett för oss acceptabelt pris så slog vi till.

Nu har vi en fin lite hårdlagd backe förbi vår parkeringsplats. Nu återstår bara att se hur vattnet uppför sig vid en störtskur. Kommer mycket av vattnet rinna in och göra skador på vår parkering?
Blir det så kan vi alltid lägga betong på hela parkeringsplatsen också.

Det är inte bara en ny fin vägstump vi fick i går. Även en airfryer kom med posten. Så nu ska vi laga mat på ett nytt sätt.  
Vi gjorde ett test i gårkväll och fixade våra pommes frites i det stora svarta ägget. När vi läst på nätet är det denna rätt de flesta misslyckas med men inte vi. Det blev fantastiska pommes frites. Till lunch kommer det bli pankopanerad blomkål.

Mycket att fira!

Igår firade vi min födelsedag. Det är en dag att tänka tillbaka på livet och speciellt på det senaste året. Dagen före min födelsedag i fjol kom jag hem från Sverige där jag hade varit på strålbehandling i över två månader. Den dagen var en av de bästa i mitt liv.

Foto: C. Fryle

Även gårdagen blev mycket fin. Christina väckte mig på morgonen med en bricka fylld av paket och en liten vinterbukett från trädgården.

Foto: C. Fryle

Presentutdelningen fortsatte under dagen. Christina hade inte riktigt fått färdigt verktygslådan för brodöser. Men den hann bli klar under förmiddagen. Nu kan jag kanske hålla ordning på mina nålar, trådar med mera.

Foto: C. Fryle

Vi åkte till Kardamýli och åt en födelsedagslunch. Jag tror att de har världens godaste hamburgare på Kritamos.

Eftersom jag fått misopasta i ett av paketen (den är väldigt svår att få tag på här) så lagade jag en japansk auberginerätt. Miso- och honungsmarinerad rostad aubergine. Denna rätt tycker jag är fantastisk god. Den är inte särskilt svårlagad men innehåller många moment. Vill man inte laga den själv så kan man gå till restaurang Nami i Varberg och beställa in den med massor med annan god japansk mat.

Till auberginen drack vi ett grekiskt vin, Montenero, som vi köpte i en butik i Stoupa under dagen. Grekland är inte så kända för sina goda viner. Men dom finns och odlarna blir bättre för varje år på att framställa bra viner. Det vi köpte kommer från Nemea som är Peloponnesos stora vindistrikt. Vi blev riktigt nöjda med smaken.

Aktiva dagar i lunden!

Foto C, Fryle

December har hittills varit en toppenmånad. Vi har kunnat vistats ute mycket för regnskurarna har varit få. Vi får en väldig massa gjort. Evighetsarbetet med att beskära träd och flisa kvistar kommer att fort sätta många veckor än. Kanske låter det som ett tråkigt jobb. Men jag trivs med det alldeles förträffligt. I går eftermiddag var det så skönt att jag kunde stå med bar överkropp och en ljudbok i örat och mata flistuggen med pinnar och producera en mycket användbar massa av fin flis.
Men det finns så mycket annat roligt att ta itu med.

Foto C, Fryle

Vi har lagt sten i förrummet till uteduschen. Stenen har vi plockat på en strand i närheten. Det var första gången vi gjort något sådant här. Vi tyckte det var roligt så det blir kanske någon mer stenläggning i framtiden.

Foto C, Fryle

Resultatet blev ganska bra. Jag tror att det kan bli ännu bättre om jag ger det lite efterputsning.

Foto C, Fryle

Christan ägnar sig mest åt våra växte. Vissa områden är lite svårare att rensa ogräs i eller klippa grenar på. Svårast är det att rensa bland marktäckarna. Christina kom på att det skulle fungera att arbeta från en låg liten plattform. Det var lätt för mig att ordna en sådan. Allt material fanns hemma. Själva plattan var nästan färdig. Det var bara att såga av en bit av den långa plattformen jag byggt när jag kompletterade bambutaket på gästvåningens terrass. Strålrör till benen blev några reststumpar rör som blivit över sedan hönsgårdsbygget. Fötter svarvade jag av ett släggskaft.

Foto C, Fryle

Jag har också hunnit med att göra en låg mur som avgränsar grönsakslandet. Det behövs sannerligen för landet får inte bli större nu.
Att jag tog itu med murbygget beror på att takläggarna som gjorde altantaget lämnade en halv storsäck sand. För mig var det bara köpa en säck cement och köra igång.
Det är en salig blandning av fulsten i muren, men det gör inte så mycket. När lavendelhäcken vuxit upp så kommer inte mycket av muren att synas.

Jag har fortfarande 25 kilo cementbruk kvar. Nu funderar jag på om jag ska ersätta det skeva och förstora trappsteget av trä till containern med ett alldeles laga trappsteg av betong.  

Solen går ner strax efter fem på kvällen. Det blir många timmar inne innan det är dags att krypa ner i sängen. Långa stunder framför datorn klarar jag inte utan att ögonlocken blir för tunga. Då är det bra att pyssla med händerna. Jag har börjat prova på att brodera. Det är inte så lätt som det ser ut. Det blir lätt trassel. Men jag har nu lyckats skapa mitt första broderi som mest varit till för att lära mig hantverket med olika stygn.
Jag har långt kvar tills jag får lika bra snits som Christina får på sina stygn.  (Christinas till höger)

Olivskörd och takläggning

Denna vecka har varit väldigt hektiskt.
Helmanuell olivplockning tar på krafterna. Nu har vi ju bara 90 olivträd. Många familjer här i Mani har tusentals träd. Men vi vill inte ha ett enda olivträd till.
I år var vi 7 personer som plockade. Det gick snabbt att rekvirera arbetskraft. Efter en förfrågan på Facebook tog det högst 10 minuter innan min kusin Robert och hans sambo nappat på erbjudandet. Efter ytterligare en kvart hade Robert ordnat två av sina vänner också.
De fick jobba hårt för det hängde rekordmånga oliver på träden.
Jag hade sagt att de skulle plocka en och en halv till två dagar. De var helt inne på att slå rekord så de plockade två och en halv dag. Och rekord blev det. 210 liter olja!
Nu hjälpte Filippa, Christina och jag också till. Annars hade vi nog inte fått ner alla oliver.

Olivplockning är ett tungt jobb men det finns lättare moment som att rensa väck pinnar innan de ska ner i säckarna.
Det tycker jag är så tråkigt och då är det bra att det finns andra som är villiga att ta sig an den uppgiften.

Foto: C Fryle

Ett av de tyngre jobben är att lasta säckar. De väger ungefär 50 kg styck. Med mina tre felande ryggkotor är det ett jobb jag lämnar över med glädje.
Ett JÄTTE-stort tack till alla duktiga olivplockare!

Foto: C Fryle

Mitt i olivplockningen kom hantverkare för att lägga ett nytt altantak. Det spädde på stressen lite grann eftersom vi var tvungna att snabbt röja undan allt som stod på altanen.

Vi har haft bambutak på altanen innan. Det funkar inte helt bra under vinterregnen. Det är ju ofta ljummet även när det regnar, så då vill vi inte sitta inne.

Gästerna på övervåningen får nöja sig med bambutak. Takstolarna där har väldigt liten lutning och är väldigt långa så det räcker med belastningen av bambu här.

Jag är ju alltid lite orolig när hantverkare anlitas. Kommer de anstränga sig och gör ett riktigt bra jobb?
Med dessa albanska män blev jag väldigt nöjd. De gjorde allt riktigt noga och väldigt snyggt. De städade även väldigt rent efter sig vilket vi knappast hade förväntat oss.
Det blev en intensiv och rolig vecka. Nu behöver vi nog hämta andan lite.

Nu händer det saker!


Det händer alltid saker så det är inget nytt. Alla händelser är inte stora. De flesta händelser är inget att oroa sig för. Men två gånger denna vecka har vi haft hönor med värpproblem. Kanske är det en höna som haft problem två gånger. Det är svårt att veta efter som vi inte ser skillnad på alla. Den senaste som fått vår avhjälpande omvårdnad har jag målat röd i nacken för att se om det händer samma höna igen.
Man ser på hönan att hon har svårt att få ut ägget på att stjärtfjädrarna går neråt. Då ger vi hönan ett varmt bad så att musklerna slappnar av. Hela hönan slappnar av och somnar så sött när man virar in henne i en handduk. När hon torkat så oljar man in bakdelen så att ägget ska komma ut lättare. Hittills har det lyckats all tre gångerna det hänt.


I olivlundarna förbereds det för skörd. Den torra markfloran ska slås så olivdukarna ska vara lätta att lägga ut. Vår olivlund är bara så där lite bevuxen Det skulle se snyggt ut med en klippning, men det känns inte helt nödvändigt.

Nu har turisterna minskat drastiskt i antal. Nu kommer de deltidsboende i stället. Det är en trevlig tid för oss som bor här året om. Då hittar vi på både det ena och det andra med våra vänner som dykt upp nu när den värsta sommarhetta lyser med sin frånvaro.
I veckan tog vi en promenad i bergen med vänner från Norden och England.  

Även de som har sina hus på hjul har kommit. I går var det ovanligt många hus och campingbilar som vildcampade i området. Över 30 bilar kunde jag räkna till mellan vårt hus och Agios Dimitrios.
Här ser vi husbilar hela vintern. Det är en fin, vild och lagom servisvänlig halvö att övervintra på.


Vi fortsätter med vår motionssimning i havet. Än är det mycket varmt. Så här på hösten händer det oftare att det går vågor som gör att vi föredrar att hålla oss på landbacken.


Då får vi mer tid till att spela fler partier Moultezim. Tyvärr så förlorar jag mycket oftare än Christina. Det är bara att bita ihop och hoppas på bättre tur nästa gång