Guppande bahytter och mässande

Söndagsmorgon och som vanligt behöver jag en promenad för att starta min kropp. Fast ibland cyklar jag och det är också trevligt.
Idag gick min tur efter havet och så en runda i byn.
Den första människan jag stötte på var en dam som plockade kaktusfikon. Jag har också plockat dessa en gång. Det gör jag inte om. När jag smakade på ett fick jag massor med mikroskopiska taggar i läpparna. Jag glömde fort vad de smakade men svedan i läpparna kommer jag aldrig att glömma.

Innan jag kam fram till byn så ska jag umgås lite med en trevlig häst. Hen kommer alltid fram till muren när jag är i närheten. Undrar om det beror på morötterna jag oftast har i fickan.

Jag tog svängen om det fina badet Gnospi. Och där hade någon fan av Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 med sprejburkar dekorerat muren.
Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 tror jag är en paraplyorganisation för många sportklubbar.

Det var inte bara jag som var på väg till Gnospi. Även damer i hatt. De ligger i det svala vattnet och sladdrar medan de flyter runt i flera timmar.

Så här på söndagsmorgonen är de mest religiösa i kyrkan och lyssnar på messande herrar. Jag tror i alla fall de mässar. Själv har jag oftast en ljudbok i örat när jag inte måste lyssna på något annat.

Efter kyrkan vek jag av mot marinan. Där låg alla de små söta fiskebåtarna inne. Kanske är det ogudaktigt att fiska på en söndag.

Sen var det dags att vända hemåt till en väntande frukost. Jag passerade många granatäppelträd på vägen. Och lite granatäpplejuice skulle sitta fint. Men på mina två träd har alla kart trillat av. Men nästa år kanske jag kan pressa massor av juice.   

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.  

Olivtvål steg 2

Att göra flytande tvål är mycket enkelt. De borde alla som är miljömedvetna eller snåla göra. Jag är både och. Så i förrgår köpte jag ett fyrpack olivtvål. Det borde bli en årsförbrukning för Christina och mig. Jag började med att riva en och en halv tvål till flingor. Dessa löste jag upp i drygt tre liter hett vatten.  Blandningen fick stå ett dygn i en hink.

Igår kontrollerade jag konsistensen. Och viskositeten verkade vara lite för hög.

Men det blev fantastiskt mycket bättre när jag mixat den med en mixerstav. För säkerhet skull så hällde jag i en dryg halvliter ljummet vatten och mixade ihop tvålen.

Idag kunde jag buteljera 4 liter flytande olivtvål.

Det kommer bli lite mindre plastanvändning det närmaste året. Och det känns skönt.
Nästa gång jag ska göra flytande tvål hoppas jag att vi först har gjort steg 1 tvål. Det är fast tvål gjort på vår egen olivolja.
Vill du också göra flytande tvål så ska du köpa fast tvål som innehåller så lite konstigheter som möjligt. Resultatet blir inte lika dant med olika tvålar så ge inte upp om du inte blev nöjd vid första försöket.
Här är en länk till en utförligare instruktion.
https://raddavarldenhemifran.blogg.se/2013/october/det-ar-latt-att-gora-flytande-tval.html

Skattjakt i Kalamata

Det finns alltid en anledning att ta bilen till Kalamata. Idag var det främst för att hämta skattedeklarationen. Det är dags att betala skatt för uthyrningen av övervåningen. Skatten är relativ hög jämfört med vad vi betalat för uthyrning i Sverige. Men staten har väldigt många hål att stoppa mitt bidrag i.
Deklarationer klara vi inte av att sköta själva så det får en revisor göra åt oss. Vi har en jättebra kille som sköter det. Han och några andra revisorer har ett kontor högt upp i ett ruffigt hus mitt i Kalamata.

Det borde vara obligatoriskt för revisorer att ha hjälm. Men säkerhetstänket är inte så högt i Grekland. Och så länge taket bara ramlar ner lite i taget så ska det nog gå bra.

Anledningen nummer två var att köpa en ny mixer. Sådana saker handlar vi på Kotsovolos.
Vår förra burk gick varm när jag försökte göra chiliflakes. Man måste passa sig när man bereder för het chili. Man vet aldrig vad som kommer gå på tok.
(Det blir el lustig effekt när man rätar upp en bild i Lightroom. Runda burkar kan bli äggformade).

För att spara tid köpte vi lite snabbmat Lidel och åt på hemvägen. Idag stannade vi vid ett kapellet Holy Triad, Αγία Τριάδα. Det ligger på en av de vackraste platserna efter vägen hem. Men tyvärr så finns det ingen utsikt mer än åt vägen just där. Ett skuggtak finns det i alla fal som man kan sitta under. Men just idag var vi inte i behov av det. En obekväm bänk kunde vi utnyttja att ha som sittplats och bord.  Christina var mycket lycklig över en påse stora körsbär som det skulle bli till efterrätt.

Min lunch bestod av en pytteliten ostburgare. Den såg inte alls aptitlig ut. Men jag blundade och åt. Och visst är det mesta gott om man är riktigt hungrig.

Väl hemma igen var det akuta kaffebehovet som var prioriterat att tillfredsställa. Det blev inget svenskt kaffe på svenskt vis. Det är så mycket godare att göra  Greklands nationalkaffe, Kaffefrappe.

Efter den korta kaffestunden var det dags att ta hand om alla inköp. Och det blev som vanligt inhandlat ett proppfullt bagageutrymme samt lite grann till baksätet.
En del varor ska rensas och styckas innan de fryses in. Och räkorna ska kokas och ätas senare i kväll.   

Midsommar. Ingen sill ingen nubbe.

Att bo i Grekland och behålla de svenska traditionerna kan vara svårt. Att få tag på nubbe är inte svårt. Sill av svenskt snitt är svårare. Och gräddfil mycket svårt.
Men varför äta svenskt när man bor i Grekland?
Här finns ju så mycket annat att skapa en måltid av. Så igår blev det bläckfisk.
Min senaste bläckfiskgrillning blev inte så bra: Så nu gick jag ut på nätet och läste på ordentligt hur den ska tillagas. Det första jag fick göra var att gå ut till köket och räkna armarna. De var åtta. Svenskan är fattig på ord för bläckfisk. I de flesta andra länder används olika namn till olika bläckfiskar. Nu när jag visste att den var åttaarmad så var den benlös.
Den ska möras innan grillning. Det finns lite olika metoder för detta steg. Den metod som passade mig var kokning.

Men innan kokning skulle det tunna bruna skinnet helst tas av. Det var ingen lätt uppgift då det satt som berget.

Under en timmes kokning låg den skinnflådda bläckfisken och stirrade ilsket på mig. Efter kokningen hade den krympt till halva storleken. Huvudrätten var förberedd ock fick ligga i kylen tills kvällens grillning.

Sedan var det dags för fredagens tur till posten. Och där väntade ett underbart brev från ett av mina barnbarn. Det var midsommaraftons absoluta höjdpunkt.

Sen till affären i Stoupa. Där hade inte dagens leverans av jordgubbar kommit än. Så det fick bli en rejäl påse med körsbär istället. Och det är minst lika gott som jordgubbar.

Efter en enkel lunch var det dags för siesta. Det blev åter en cykeltur till Stoupa för att lägga mig på den lilla stranden. Jag brukar variera mina bad. Och det finns många badplatser att välja på.

Efter grillningen dukade vi på övre altan. Den har annars våra gäster lagt beslag på. Men i dessa coronatider så är den ledig och kan användas av Christina och mig.
Bläckfisken var mör så det räckte. Egentligen alldeles för mör. Så nästa gång ska bläckfisken kokas kortare tid.
På söndag firar vi sommarsolståndet på grekiskt vis. Jag får ta och Googla hur det ska gå till.