Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.  

Olivtvål steg 2

Att göra flytande tvål är mycket enkelt. De borde alla som är miljömedvetna eller snåla göra. Jag är både och. Så i förrgår köpte jag ett fyrpack olivtvål. Det borde bli en årsförbrukning för Christina och mig. Jag började med att riva en och en halv tvål till flingor. Dessa löste jag upp i drygt tre liter hett vatten.  Blandningen fick stå ett dygn i en hink.

Igår kontrollerade jag konsistensen. Och viskositeten verkade vara lite för hög.

Men det blev fantastiskt mycket bättre när jag mixat den med en mixerstav. För säkerhet skull så hällde jag i en dryg halvliter ljummet vatten och mixade ihop tvålen.

Idag kunde jag buteljera 4 liter flytande olivtvål.

Det kommer bli lite mindre plastanvändning det närmaste året. Och det känns skönt.
Nästa gång jag ska göra flytande tvål hoppas jag att vi först har gjort steg 1 tvål. Det är fast tvål gjort på vår egen olivolja.
Vill du också göra flytande tvål så ska du köpa fast tvål som innehåller så lite konstigheter som möjligt. Resultatet blir inte lika dant med olika tvålar så ge inte upp om du inte blev nöjd vid första försöket.
Här är en länk till en utförligare instruktion.
https://raddavarldenhemifran.blogg.se/2013/october/det-ar-latt-att-gora-flytande-tval.html

Efter siestan!

Christina och jag stiger oftast upp rätt tidigt. Oftast vid sex och aldrig senare än sju. Då kan vi vara ute hela förmiddagen utan att bli övervarma. Tusen meter simning, vattning, skörd och något ärende till affären brukar ingå i förmiddagssysslorna. Så fram åt tolv ett så är det hög tid för lunch. Efter lunchen tar jag en rejäl tupplur.
Så här års är det svårt att göra något vettigt ute i värmen på eftermiddagen om solen skiner från en klar himmel. Så då brukar vi sysselsätta oss inne. Christina har ju sitt redaktionsjobb, men jag har inga fasta åtaganden så jag får hitta på något som behövs göras eller som bara är kul.
Idag tappade jag upp olivolja i mindre förpackningar. Det är ett riktigt söl-jobb.

Det blev 5, 3, 1 och 0,5 liters-förpackningar. Förhoppningsvis vill några hyresgäster köpa av vår goda olja.

Efter oljetappningen var det dags att hitta på nästa syssla. Jag beslöt mig för att göra babaganoch. Här i Grekland serveras det på många stället men under namnet auberginesallad.
I receptet stå det ska vara två auberginer. Jag tror inte de menar just denna sort.

Men i grönsakslandet finns ett par sorter till som jag kunde komplettera med.  

Och när de små var färdiga i ugnen och de större halvfärdiga så fick vi strömavbrott. Efter som vi har gasspis så kunde jag flytta auberginerna från elugnen till spisen och få dom färdiga.

Citronsaft ska man ha i babaganoch. Och att få ut saften snabbt och smidigt är bra. Numera använder jag alltid denna förträffliga räfflade träplugg. Jag var väldigt skeptisk när Christina köpte den. Vi hade ju så många andra redskap som kunde användas. Men det visade sig att inget är bättre än denna.

När jag ändå var igång att göra en röra så kunde jag ju lika gärna röra ihop en annan favoritröra. Tzatziki är väldigt gott. Men det blir sällan lika rolig dagen efter den tillagats. Men på armenian yard long gurka så är den lika fräsch dagen efter.  Och den gurkan passar till det mesta och trivs väldigt bra i vårt heta sommarklimat.

Jag och min cykel en tidig morgon

Så här mitt i sommaren är de tidiga morgnarna underbara vid medelhavet. Då är bästa tiden för fysisk aktivitet. Idag blev det en cykeltur längst kusten en bit söder ut. I byn var det väldigt lite aktivitet. Bara två hade tagit plats vid serveringarna.

Pantazi beach låg ännu i skugga och inga badare syntes till. Bara en man från tavernan som ställde ordning på solstolarna.

Mitt egentliga mål var att titta till en väns hus. Då framförallt automatbevattningen.

Bougainvillean ser ut att ha klarat sig bra. Och de övriga växterna också. Och vissa har tagit åt sig lite för mycket utrymme. Men det är lätt avhjälpt med en sekatör.

Innan jag vände hemåt så tittade jag till marinan i Ag. Dimitrios. Där var det stendött så det fick bli en bild på det vackra tornhuset istället. Det finns väldigt få tornhus riktigt nära vattnet. Men här finns ett.

Det blev även ett litet stopp vid dessa fantastiskt gulliga varelser. De har gått sen födseln i samma olivlund, som nu inte innehåller ett grönt strå. Men utanför staketet står ett stort träd som vattnas. Och där växer grönt frodigt gräs som getterna blir glada om man hjälper dem att komma åt.

Christinas morgonsyssla är som vanligt att ta hand om trädgården ,och det är flera timmars jobb. Så hon höll fortfarande på när jag kom tillbaka hem.

Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.