Kategori: Fryle house

En regnfri cykeltur till Stoupa

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Väderprognoserna har lovat regn nu i över två dygn. Den samlade mängden som fallit hos oss har varit omätbar. Det är lite tråkigt för vi önskar oss verkligen regn som kan fylla på växternas förråd.
Himlen har i alla fall varit molnig och det är väldigt skönt bara det.
Så i det perfekta cykelvädret tog jag mig en tur till Stoupa.
Cykelbanan dit går strax nedanför vårt hus alldeles i kanten av havet. Kusten är hög och stenig på de flesta ställen. Men det går att komma ner och bada för den som känner till stigarna.

Tre nya huskroppar har dykt upp alldeles vid sidan cykelbanan. De är säkert för uthyrning. Varje huskropp har en väl tilltagen pol. Så det blir nog inga budgetställen.
Man får inte bygga närmare än 100 meter från havet. Dessa hus ligger betydligt närmare. Men det är klart att längden till havet beror ju på i vilken vinkel mellan objekten man väljer att mäta i.

Det finns andra hus lika nära vattnet som antagligen är betydligt billigare att hyra. Men då får man ingen pol förstås.

När jag närmar mig Stoupa så cyklar jag genom några olivlundar. Här finns det många djur som har sin hemvist. Får, getter, kalvar, kaniner, kalkoner och höns. Idag var jag mest intresserad av hönshusen för att se om jag har något att hämta till vårt hönsprojekt. Men jag tror inte jag såg något jag kommer att ta efter.

I Stoupa brukar det ha fyllts på med massor av turister så här års. Men i år är det glest än så länge.
Jag läser en del på sociala medier om turister som flyger till medelhavet. Många spyr ju galla över dem som om de skulle riskera sina egna liv och sprida smitta till hela svenska folket när de kommer hem. Jag tycker det är överdrivet och saknar riskanalys. Risken är betydligt större om du åker tåg, spårvagn eller tunnelbana i Sverige.
När du flyger till medelhavet så är du och dina medresenärer ny testade för covid. Restriktionerna är mycket hårdare i Grekland än i Sverige. Och personal du möter på hotell och taverner testar sig två gånger i veckan. Så det finns många mycket värre saker man kan göra.

På Stoupas kändaste strand Kalogria brukar man knappt se sand för alla solstolar. Men nu är set betydligt färre solstolar och ändå är de flesta tomma.

Kalogria camping är populär och här brukar det vara smockfullt. Det kommer det nog bli bara grekerna börjar semestra.
Jag tror campingarna i Grekland har rätt låg standard. Men här på södra Peloponnesos är det många som ställer upp sina husbilar lite här och var. Sötvattenduschar och dricksvattenkranar finns nästan överallt så varför betala en campingavgift.

Efter som jag inte lyckades bli regnvåt på min cykeltur så övertalade jag Christina att ta en blöt simtur. Så nu är jag trött i axlarna efter ett hårt pass.

Vardag i olivlunden

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Det finns mycket man kan fördriva tiden med i vår olivlund, som också är vårt hem.
Igår kände jag mig tvingad att laga en vattenläcka. Som tur är det sällan som jag behöver reparera saker som hör till huset.
Grekisk vatteninstallation är ett sorgligt kapitel. Oftast är det dåliga installationer med dåligt material. Jag tror det finns få länder som har så stora vattenförluster som Grekland.
Vattnet till min solvärmepanel är T-kopplat till ett vattenutkast. Tyvärr så hade de tagit i lite för lite på rörlängderna innan de gjöt plattan. Så T-kopplingen hamnade knappt ovanför cementen. Och rören var fixerade i ett läge som var en bit från 90 grader. Och det vet ju alla hur svårt att få till en sådan koppling bra.
Efter som det läckt lite en längre tid så var det lätt att bila fram rören i den porösa cementen.
Nu sitter det två raka kopplingar där t:et satt. Och T-kopplingen sitter servisvänligt en halv meter över marken. Och inte en droppe kommer från några av kopplingarna längre.

Före reparationen.

Idag klädde jag på mig långbyxor och stövlar och gick några hundra meter till en öde fruktodling och pallade ett gäng citroner.
I den här värmen behöver vi dricka mycket och jag är väldigt förtjust i citronvatten.
Citronerna som är ekologiska står sig länge i kylskåpet men möglar väldigt fort om de ligger framme i värmen.

Innan frukost han jag göra min sista olivflugefälla för i år.
Det kommer bli ett fullskaleexperiment 90 träd 90 fällor.
Funkar de inte får jag spruta träden med lera nästa år.

Efter frukost var det dags att cykla till Stoupa för att hämta post. Vi har ett postfack där. Det kostar inte många euro om året. Och efter som ingen har brytt sig om att kräva en årsavgift de två sista åren så är det nästan gratis.
Till posten kan cykla gärna och ofta för cykelbanan dit går fantastiskt vackert ända nere vid havet.

Fram åt eftermiddagen grävde jag upp lite vitlök för att göra plats åt tre melonplantor. Men det visade sig att vi endast hade en på lager. Men jag tror det räcker med de arton plantorna som står i grönsakslandet.

Det är risk för regn så mycket måste plockas in. Och de torkade jordgubbarna ska helst förbli torra. Efter regnet så ska vi fylla ollan med tomater. Soltorkade tomater vill vi ha tillgång till hela året.

Innan det är dags att gå in och laga middag så är det härligt med en dusch i uteduschen.
Här behöver jag inte vänta på varmvattnet som jag måste göra i inne-duschen. Fast under vintern är jorden kallare. Då värms inte vattnar i den nedgrävda slingan.

En badkrukas vecka

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har badsäsongen kommit i gång med lite tätare mellan baden. Vi kan visserligen bada året om. Men det är mer lockande när det är riktigt soligt och varmt i luften. Och soligt är det för det mesta. Grekland är världens soligaste land. Men som tur är så försvinner solen på natten.

I måndags efter lunch var det för varmt för att pyssla i trädgården så jag packade ner en handduk och en ljudbok och cyklade till klipporna i hamnen vid Agios Dimitrios. Här är det aldrig mycket folk trots att viken är skyddad från vind och vågor. Men bottnen är väldig stenig så man bör veta var man ska gå för att hitta ut till djupt vatten.
Gillar man inte att gå på stenar så kan man hoppa i från piren på andra sidan viken. Här finns en badstege som underlättar uppstigandet. Det blev tre korta bad för mig. Med det var också två grekiska damer i hatt som badade. De låg säkert i en halvtimme. Konstigt nog var de inte blåa som smurfar när de kom upp.

På tisdagen blev det en cykeltur till Voulimeneas eller södra delen av Pantazi beach som jag brukar kalla den. Här gillar jag att bada. Här är fin sand i strandkanten, men bara ett par meter upp så är det små runda stenar som inte fastnar på huden eller handduken. På norra delen av Pantazi beach är det mest lös sand och gott om solstolar. Det är nog anledningen till att jag sällan badar där. Men tavernan sitter jag gärna på och tar en kaffe eller öl.  
Voulimeneas beach har också en taverna. Om tavernan har fått namn efter stranden eller stranden efter tavernan vet jag inte. Tavernan är populär och här sitter ofta föräldrar och njuter av något gott medan de kan titta ner på sina barn som badar i viken.
Men i tisdags fick jag ligga där ensam och lyssna på min ljudbok. Och som vanligt så fick jag spola tillbaka boken ett långt stycke efter avslutat bad och strandliv.

På onsdagen efter lunch fick jag med mig Christina till badet utanför tornhuset i Agios Dimitrios. Detta är en superfavorit bland badplatserna i närheten. Här finns en rejäl betongbrygga med badstege. Visserligen var badstegen inte monterad, men det finns fina mjukt bevuxna stenar att ta sig i och upp på. Området utanför består mest av stora stenblock. Så det är inte ovanligt att stöta på snorklare här.
80 meter ut ligger en liten ö. På den föddes enligt legenden Helena av Troja. Jag funderar på om det är hon som kallas sköna Helena. I alla fall så har Helena hedrats med ett stort skulpterat ägg på ön.

På torsdagen cyklade jag in till Stoupa för att ta mig ett förmiddagsbad. I Stoupa finns två mycket populära stränder. Här ligger charterturister som packade sillar under högsäsong. Men jag väljer hellre den yttre lite mer undanskymda stranden. Här är det alltid lugnt och skönt så man kan ta sig en tupplur efter badet.

Torsdagseftermiddagen var varm så jag gick ner till viken strax nedan för Fryle House. Det är lyxigt att ha ett fint bad bara 100 meter från tomten. Här finns två små fina plättar med småsten att ligga på längst in i viken. Men jag valde att gå ut en bit på norrsidan och lägga mig på en stenhäll. Eftersom vår vik alltid är varmast bland områdets badplatser så tog jag med mig badtermometern för en kontroll. Den visade mellan 21 och 22 grader. Men jag tyckte ändå att det var kallt.

Nu på förmiddagen tog Christina och jag ett bad i Gnospi. Dit har vi bara 500 meter, och det är väldigt bekvämt att bada där. Även om solen lyser från en klar himmel så kan man alltid välja att vistas i sol eller skugga. Och i sötvattensduschen kan man skölja av sig saltvattnet. Och har man behov av en bönestund så kan man gå in i kapellet som ligger insprängt i berget.

Under lunchen svepte moln ner från bergen. Det blev rejält kallt så jag frös om armar och ben. Då beslöt jag mig för att gå in och blogga. Jag slängde ett öga på termometern innan jag gick in. Den visade på 25 grader.
Jag inser att jag är dåligt avhärdad.

Ett bollhav vid entrén

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Igår ägnade vi morgontimmarna åt plantering. Målet är att skapa en ny yta med ett bulligt landskap av torktåliga buskar. Vår nedre plantering är på väg att växa ihop och behöver inte lika mycket omvårdnad längre.
Förebild till denna typ av plantering har vi hittat på Pépinière Filippi. https://jardin-sec.com/

Vi började med att plocka fram ett stort antal plantor från vårt lager av frösådder och sticklingar. Det var många fler än som syns på bilden.

Ytan som planterades ligger precis vid entrén. Den är det första man ser när man passerat genom grinden. Då duger det inte att bara en tredjedel är planterad och resten bara är röd jord. Men det har vi ändrat på nu.

Växterna som planterades varierade i storlek. Några är väldigt små och ingen är särskilt stor. Alla har fått en liten grop att stå i som vattnades upp ordentligt innan rötterna fick komma ner i jorden. Totalt blev det 35 plantor som behövdes för att fylla utan.
Nu har de en lång och het sommar framför sig som kräver vår uppmärksamhet för att de ska klara sig till höstregnen kommer.
Dessa växter använde vi!
Craspedia globosa, Salvia multicaulis, S. interrupta, S. tingitana, Nepeta curviflora, Penstemon pseudospectabilis, Centaurea alba ssp deusta, Cistus x skanbergii, Cistus x argenteus ’Blushing Peggy Sammons’, Cistus x florentinus ’Béziers’, Cistus x pulverulentus gr. Delilei, Cistus x pauranthus ’Natacha’, Ceanothus ’Concha’, Lavandula dentata ’Ploughman’s Blue’, Lavandula x allardii ’African Pride’, Lavandula x intermedia ’Dutch’, Lavandula dentata ’Adrar M’Korn’, Lavandula x ginginsii ’Goodwin Creek Grey’, Lavandula x intermedia ’Nizza’, Rosmarinus officinalis ’Punta di Canelle’, Rosmarinus officinalis ’Minerve’, Rosmarinus officinalis ’Santa Barbara Blue’, Rosmarinus officinalis ’Tuscan Blue’, Artemisia arborescens ’Carcassonne’, Echium candicans.
Flera av växterna kommer från frö som i sin tur kommer från:
Eleftherios Dariotis aka Liberto Dario https://www.facebook.com/liberto.dario

Om det nu är någon planta som inte skulle klara sig så har Christina byggt upp ett reservlager. På plantbordet står 18 backar och minst lika många står på andra ställen. Så vi har nog så vi klarar oss ett tag.

Släpp fångarna loss det är vår!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Äntligen lättas det lite på restriktionerna här i Grekland. Nu kan vi röra oss friare och hitta på mer. Livet kommer bli lite lättare och roligare.
Så igår gjorde vi en heldag med sköna aktiviteter. Vi började med att åka upp i bergen med en picknickkorg. Där satt vi och njöt av en enkel måltid i skuggan under ett valnötsträd.

Med mätta magar gick vi på upptäcktsfärd efter en bäckfåra. Här hittade vi stora bestånd av mynta. Men den var inte av en kvalité som man vill använda i drinkar och matlagning.
 I vattnet simmade tusentals grodyngel och på botten pilade sötvattenskrabbor fram och tillbaka. Djur och helst småkryp och reptiler är något som roar vår gäst mycket. Så här blev vi kvar en bra stund.

På kvällen gick vi ut och åt i vår by. Det var andra dagen tavernorna har öppet för sittande gäster. Det värmde rejält i hjärtat att se att byn har fått liv igen. I över 6 månader har alla restauranger, kaféer och barer varit stängda.

Men inomhus på tavernorna får det inte serveras någon mat. Hit in får man bara gå för att besöka toaletten. Men då ska munskyddet vara på.

Det fina med att sitta och äta på en taverna är den trevliga stämningen med alla glada och vänliga människor. Men egentligen är det roligare att laga sin egen mat. Eftersom jag inte fick laga någon middag igår så började jag morgonen i köket.
Redan igår satte jag en surdegsgrund. Idag knådade jag ihop en deg som förhoppningsvis ska förse oss med bröd en vecka. Det blev bara vetemjöl så resultatet blev lite blekt.
Eftersom jäsningen brukar ta tre-fyra timmar så hann jag med att baka lite knäckebröd under tiden.

Jag hann även göra en stor burk surkål. Risken är att den utvecklas lite för fort för bästa smaken. Nu är det rätt varmt inne och jag kör inte i gång AC:n bara för en burk surkål…