Fler djur i lunden

Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i flocken fångade han in lätt.

Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.

Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna infångade.

Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på altanen.

Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem.
Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.

Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt trevliga galande.

Picknick i solnedgången

I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar.
Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet.
Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen.
Fotografierna är tagna av Christina Fryle.  

Sjölök
Cyklamen
Cyklamen
Cyklamen, Saidona och solnedgång
Leif tar mobilbild av solens nedgång

Vatten, skit och schakaler!

Nu har vi skaffat kattlåda till Dotty. Vi vill ju inte att det ska hända olyckor inomhus. Dotty förstod med en gång hur det ska fungera. Jag hann knappt sätta ned den på golvet innan hon gjorde sina behov där. Jag tycker faktiskt att den har blivit lite väl populär. Nu äter och sover hon ute men skiter helst inne.

Schakaler fortsätter att besöka oss i gryning och skymning. De är oftast två. Vattnet i fågelbadet är populärt, men även allt som ligger löst ska undersökas. Grannens skor ligger ofta på vår tomt med några schakalbett i. Men jag tror inte att grannarna märker det. Vi hinner återbörda dem långt innan de har vaknat.
I dag på morgonen fick jag några konduktörsklipp i min diskhandske. Men den går nog att använda ändå.

Vi har också fixat några gamla surdegar – bland annat covidpass. Det går att göra på nätet men vi hade inte inloggningen till hälsoministeriets hemsida så vi fick gå till ett KEP-kontor. Där kan man få hjälp med det mesta.
Innan vi tog covid-vaccinet ansökte vi om tillfälliga sjukförsäkringsnummer. Sen var det bara att boka tid. I början av juli blev vi fullvaccinerade. Och här i Grekland börjar det bli svårt att leva utan covidpass. Alla ovaccinerade får otroligt mycket mindre frihet och väldigt mycket högre kostnader.
Nu kan vi visa upp både ett nationellt intyg och ett EU-intyg.

I Grekland är det inte så farligt att bli efter med en räkning. Inkasso och kronofogden är inte så alerta. Så vi har i över 2,5 år förbrukat vatten utan att ha betalat en enda cent, för att kommunalkontoret inte visste vem vår vattenmätare tillhörde. Men nu har vi varit och visat upp oss och bett dom skicka en räkning till oss. Den kommer i december lovade de. Där kommer nog alla julklappspengar gå åt.

Analog fotokonst utan kamera


Fotograferat har vi Christina och jag alltid gjort. Men det var länge sedan vi använde analog teknik. Och alltid har vi använt kamera. Men nu experimenterar vi med en ny teknik som går ut på att använda ljuskänslig färg.

Vi började med att ordna med motivet. Själv testade jag med att laminera några kvistar med blad. För att få en skarp exponering så behöver motivet ligga tätt och slätt mot exponeringsytan.

Vi började med att styrka på färgen på blöta lakansbitar. Detta ska görs utan att den exponeras för starkt ljus under någon längre stund.

Efter att färgen är påstruken ska motivet snabbt läggas på och sedan exponeras i solljus. Efter som vi har haft en klar himmel och högtstående sol så nöjde vi oss med en kvarts exponering.

Efter att tyget solbelysts så ska det omedelbart tvättas i hett vatten två gånger för att stoppa exponeringsprocessen.

Den översta tygbiten är mitt resultat. Det blev inte världen spännande bild. Men jag lärde mig mycket så det kan nog bli bättre bilder framöver. Den nedre är Christinas och den har många fräcka detaljer. Tyvärr så har tyget inte blivit infärgat tillräckligt från början. Men detta var bara en experimentomgång som var väldigt kul. Så det blir mer slabbande med färg och vatten framöver.

Några digitala bilder han jag också med idag. Som denna på mina fastgjutna stolpar runt hönsgården. Nu fattas bara ett nät och fjäderfäna förstås.  

I väntan på regn!

Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att lita på när det gäller nederbörd.

När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.

Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.

Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i november.

Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta.
Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.

Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.  

Foto: C. Fryle

Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata oss ihop.