En röd bil är ingen skönhet

Väldigt länge har min röda Kia stått parkerad framför containern. Så länge den stått där har det varit svårt att få det snyggt på övre terrassen åt huset. Och så har den hamnat på väldig massa foton och till ingen nytta.
Meningen var att jag skulle kört bilen till Sverige och sålt den men det kom en epidemi och förstörde den planen.

Men nu har jag givit bort Kia:n och börjat med att försköna platsen där den stått. Sju sticklingsplantor av Nerium oleander ska täcka hela långsidan containern. Tre av plantorna har stått i stora krukor och blivit riktigt stora och vida. Nästa år vid den här tiden kommer inte mycket av denna sida av containern synas.

Foto: C. Fryle

Om en röd Kia förfular så gäller inte samma sak för en röd bougainvillea. Den är riktigt snydd där den klänger upp för fasaden.

Våra rosor är också riktiga skönheter. Hade någon frågat mig för 10 år sedan om jag någon gång skulle gilla rosor så hade jag tvärsäkert svarat nej. Nu gillar jag rosor riktigt mycket. Kanske är det ett ålderstecken. Men om jag blivit klokare eller mer korkad med åldern får ni avgöra själva.

Även nyttoväxterna växer så det knakar. Snart kan vi äta squash 7 dagar i veckan.

Om ett par veckor kan vi kan vi skörda hur mycket tomater som helst. Jag har inte räknat plantorna men det måste vara över tjugo.

Än finns det tomma ytor i grönsakslandet. Idag ska jag gräva ner en fådd basilika där.

Livet består inte bara av växter. En del tid går åt till min nya hobby ”svarvning”.
Det är riktigt kul. Men hittills har det bara blivit väldigt smala grejer för råmaterialet jag har tillgång till är bara klena olivgrenar.

Fler prylar i lunden!

Idag har jag invigt den senaste inköpta prylen till vårt hem. Det är en väldigt lite träsvarv. Det är inte den mest avancerade modellen men den funkar.

Man får svårt att svara om man inte har svarvstål. Och det hade inte jag så jag köpte en billig sats att börja med. 10 av stålen var hyfsat bra slipade men två av stålen hade skägg likt en taliban. Det skägget fixade jag lätt bort med min Dremel.

Första svarvtesten blev på en träbit av usel kvalité. Den testen gick hyfsat bra, och jag såg att flera av stålen gick att hantera. Jag hade inhämtat viss kunskap på Youtube:s allt svarvklipp.  Och dit får jag nog återvända för att lära mig mer.

Innan jag han färdigt med nästa svarvtest så kom grannflickan och ville mata hönsen och spela ett parti memory. Och självklart så finns det inget viktigare än att ta hand om barn som kommer på besök.

Efter lunch satte jag en bit olivträ i svarven. Den var riktigt hård och rolig att svarva i. Så nu finns det riska att hela mitt vedförråd ryker och blir olivträdsslöjdsprylar. Men vi behöver inte så mycket ved innan vi har ny på gång. Risken är att jag beskär olivträden efter bra svarvträ och inte efter snygga träd med stor skörd.
Olivträdsgrenen blev en ”stomp”. Sådana har jag till att stompa kålsallad med. I stället för att slaka kålen så bankar jag den mjuk. Jag hade visserligen två stompar tidigare. Men den här är avpassad för mindre händer.
Dagen sista svarvstycke blev en väldigt grov och ojämn olivgren. Det visade sig att svarven var alldeles för lätt för obalansen som blev. Svarven dansade runt på arbetsbänken och gjorde det svårt att svarva. Men det gick att spänna fast hela svarven i bänken så nu har jag ett jämt stycke. Tills i morgon får jag fundera ut vad det ska bli av olivgrenen.

Kvällen avslutades med en middag i solnedgången. Det var Christina, Dotty, jag och tuppen Rocky. Christina, Dotty och jag åt tuppen Rocky men han var inte särskilt god. Det var nog mer kockens fel än Rockys.  

Regn i paradiset!

Det regnar!
Det gillar vi och ledartuppen klagar inte heller. Förra året fick vi sista vårregnet i mitten av mars. Efter det följde ungefär 125 dagars torka. Turisterna som anlänt till Mani vill säkert ha en klar himmel med mycket sol. Min vi vill ha regn till våra odlingar.
Sen är det inte så dumt att en husbilsfamilj bokade lägenheten där uppe på grund av dåligt väder. Det såg ut som om den skulle få stå tom efter en sen avbokning.

Det är skönt att inte behöva kontrollera automatbevattningens munstycken till våra 20 utplanterade tomatplantor och alla andra grönsaker och fruktträd.
Jag har sett vi har minst en halv back till med tomatplantor som inte blivit utplanterade. Jag hoppas att Christina har drivit upp många som går att soltorka, för jag vill inte äta tomater till både frukost, lunch och middag.


Våra fruktträd ser ut att ge frukt i år. Aprikosen har visserligen bara ett kart men det är väll flera tusen % fler än inget kart.

Bougainvillean ger intaget ätbart till oss men den kommer att ge skugga åt köksfönstret, och ett skönt blickfång till förbi gående på grusvägen utanför vår mur.  

Trots allt regn har jag lyckats börja på ett staket som ska bära upp en vinranka. Mellan stolparna det spännas en stålvajer.

Även vår gula klätterros ska få en vajer till att klättra på. Jag undrar om mitt vajerlager räcker. Annars finns det att köpa bara några hundra meter åt söder eller norr.

Tur och retur Trahila

Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.

I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.

På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor.
Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.

De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.

Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.

På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.

När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se.
Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.

Sommar, sommar, sommar?

Har sommaren kommet till Mani nu?
Det finns många tecken på det. Ett tecken är att vår gästvåning är snudd på fullbokad en lång tid framåt.
Just nu är en jobbarkompis och hans fru här. Och det tycker jag är extra roligt att få hit en riktigt trevlig jobbarkompis. De första dagarna de var här var det inte riktig sommarkänsla men de tre senaste dagarna har solen och sommarvärmen kommit.

 5

Jordgubbssäsongen är i gång och växer så det knakar. Det är sommar det!

Även andra värmeälskande växter ska nu ut i grönsakslandet. Därför har jag lagt några timmar de senaste dagarna på att kolla över automatbevattningen.
Jag vet inte vad slang och munstycken kostar i andra länder. Men här i Grekland är det löjligt billigt.

Christina har drivit upp massor med plantor. Men några av fröbeställningarna var sena. Så idag skaffade vi lite större plantor av aubergin och paprika på marknaden i Areópoli.
Vi kunde inte låta bli att handla lite av den fina frukten och dom läckra grönsakerna.

Ett annat tecken på att sommaren närmar sig är att vår grekiska kyckling Hellas har blivit höna.

 I veckan la Hellas sitt första ägg. När våra fyra svenska hönor kommer igång med äggproduktion så behöver vi aldrig köpa ägg mer.