Balkansippan (Anemone blanda) ser vi ofta i olika färger i naturen. Från vitt till olika blåviolett nyanser är väldigt vanligt.
Grekisk blåstjärna (Scilla messeniaca) växer bara på ett
ytterst litet område i Grekland. Även om växten är ovanlig så har den en vanlig
färg och den är från svagt blå till starkt blå.
Ibland kan man hitta några unika exemplar i en avvikande
färg som den här vita formen. Att du ska
få se en vit grekisk blåstjärna om du är på rätt plats och i rätt tid är inte allt
för osannolikt.
Foto: C Fryle
Knöliris (Moraea
sisyrinchium) har också en naturlig violett färgvariation.
Foto: C Fryle
Men att hitta en helvit knöliris är nog rätt så unikt. Men
den turen hade mina vänner och jag igår.
Igår när vi var i Pigi såg vi ett rosa skimmer en bit bort efter en bergssluttning. Mandelblom tänkte både Christina och jag. Där mellan träden ville vi vandra. Så idag tog vi bilen för att hitta en väg dit.
På kartan hittade vi två tänkbara vägar. En från norr och en från söder. Vi började med den södra vägen som går åt nordost från Platsa. Det var en rätt dålig väg, men min bil har bra frigång och stora hjul, så vi tog oss fram i lugn takt. Några hundra meter från det täta beståndet av mandelträd fick vi kliva ur bilen och gå. Den genaste vägen spärrades av en brant ravin. Men det gick fint att runda ravinen längst in i dalen. Men där var det åter stopp ett par hundra meter från mandelträden. Denna gång var det tät buskvegetation som hindrade oss.
Men vi var inte så ledsna för det. Vi hade ju just kört genom ett fantastiskt parti mandelträd som ligger precis öster om Platsa. Detta område är rätt flackt och inte alls lika lätt att se från stora vägen.
Här kunde vi gå länge och studera de olika träden.
Blomstorlek och blomfärg är väldigt varierande. Men jag kanske har fel om att alla träd är mandelträd. Kanske är det olika arter av Prunus.
Igår tog vi en bekväm
och kort vandring. Många av våra vandringar går på besvärliga och steniga
stiger. Men det finns många lätta och breda vägar att gå på. En sådan går ner i
ravinen ovanför Kardamili ner till klostret Sotiros. Där kan man lätt ta sig
upp och ner med en fyrhjulsdriven bil. Men vi valde att gå för att inte missa
några fina växter. I början på vandringen kunde vi se Taygetos högsta topp med Globularia
alypum i förgrunden. När vi fortsatte längre ner försvan toppen men inte de
vackra växterna.
Foto: C. Fryle
Lithodora zahnii är en härlig buske som trivs på skuggiga och halvskuggiga branter.
Vänster: Globularia
alypum har en mycket tilltalande blomma.
Höger: Lithodora zahnii har oftast denna svagt blå färg. Men förkommer också i nästan vitt och starkt rosa.
Vänster: Scilla
messeniaca. Det hörs ju på namnet att den är en endem här i området.
Höger: För första gången hittade vi en vit S.messeniaca
Himantoglossum
robertianum. Jättenycklar har sin högsäsong nu. Den är väldigt vanlig och lätt
att hitta för kolven är jättestor som namnet säger. Den förekommer i flera färger.
Vänster: Cyklamenblomningen
är inte så intensiv nu. Men Cyclamen repandum ssp. Peloponnesiacum blommar i
alla fall.
Höger: Spindelofrys har just börjat blomma. Denna Ophrys sphegodes ssp mammosa
kommer att snart att få följe med massor av andra Ophrys.
Vänster: Viola
odorata. Luktvioln doftar precis som violpastillerna man köpte som barn.
Höger: Anemone pavonina. Praktanemon har jag lärt mig att skilja från Anemone
coronaria, bukettanemon. Praktanemon har upp till 8
kronblad. Är det fler så är det en bukettanemon.
Vänster:
Iris unguicularis. Doftiris
är en riktig karaktärsväxt här. Den är väldigt spridd och de första exemplaren
i blom ser man redan i slutet av året. Sen kan man träffa på dom ända in i
april.
Höger: Oxalis pes-caprae. Getoxalis är nog den mest spridda växt i
medelhavsområdet. Det är en invandare från Sydafrika. Den är inte älskad av
många. Och det är förståeligt. Den förökar sig på alla tänkbara sätt och snabbt
går det.
Att vandra är något som är kul och givande. Vi tror att många andra och kanske några av våra gäster även tycker det är kul. Därför försöker jag utforska området och lägga gps-spår så fler än Christina och jag kan hitta stigarna. Idag har jag lagt ett mycket kort spår. Som ni kan se om ni följer länken. https://my.viewranger.com/track/details/MTMxODk5NTk=
Inte långt ifrån oss ser man ett kapell som ligger efter en klippvägg. Vi har bara vetat om en väg dit. Men det är ju alltid roligare att gå en rundgång än fram och tillbaka. Så vi chansade på att det skulle finnas en stig upp från olivlundarna. Vi kom rätt nära men den sista biten virrade vi runt bland buskar och stenblock. Men vi kom upp till sist.
Väl uppe vid klostret såg vi en fin stig ner till olivlundarna. Så den tog vi på hemvägen och samtidigt la vi ett gps-spår.
Kapellet ligger inte särskilt högt över havet. Men utsikten åt Ag. Dimitrios är ändå magnifik.
Det är inte alla kapell som är öppna. Men här kunde vi komma in och studera de religiösa ikonerna.
Kapellet är tillägnat helgonet Paraskevi. Hennes namn betyder fredag på grekiska. Paraskevis föräldrar som var greker, men bosatta i Rom. De var barnlösa långt upp i åren. När dottern äntligen föddes, på en fredag, fick hon namnet efter veckodagen. Hon framställs alltid bärandes på en skål med den romerske härskaren Antonius Pius ögon. Hon förblindade honom med en skvätt kokande tjära (som han först låtit sänka ner henne i utan att hon tycktes känna av det). Därefter gav hon honom synen tillbaka. Hon gjorde en massa andra under – men hon är framförallt de synskadades helgon.
Bergväggarna utanför kapellet är också väldigt spännande med fantastiska håligheter och mönster. Där bor ödlor, insekter och mycket annat. Och här växer den vackra Lithodora zahnii, som vi annars bara sett en bra bit högre upp i bergen.
För tionde året i rad har jag varit med och arrangerat ” Trädgårdsfest mitt i vintern”: Det är en trädgårdshelg på det teoretiska planet som gått av stapeln varje år i början av januari. Många trädgårdsnördar träffats i Varberg och lyssnat på föredrag och umgåtts. Efter som nördar inte nöjer sig med att skaffa nördkompisar på hemmaplan så har trädgårdsfolk från hela Sverige kommit till ett Varberg som oftast visat sig vädermässigt från sin sämsta sida. Men allt annat har nog varit toppen för tillströmningen har ökat för varje år.
Det började en gång på mitt initiativ. Jag hade just slutat som ordförande för Sällskapet Trädgårdsamatörerna i Halland. Jag tyckte då att jag kunde fortsätta att jobba med föreningen med något annat. Då blev det en Trädgårdsfest.
I början gjorde jag i stort sett allt själv med lite hjälp av kassören Monica Bengtsson som syns på bilden. Men efter hand har Monica och övriga styrelsen tagit över fler och fler uppgifter. Och det har fungerar till allas belåtenhet. Så till nästa års fest får de klara sig själva. Naturligt vis så ställer jag upp om de behöver lite hjälp som jag kan sköta på distans.
Årets stora dragplåster var John Taylor. Han bjöd på ett mycket inspirerande föredrag som fick publiken att skratta trots det allvarliga ämnen som var Svenska och engelska trädgårdar.
Maj-Lis Pettersson pratade om några favoritväxter men också om skadegörarna som ger oss lite motstånd i Trädgården.
Även hennes man Tomas Lagerström höll ett föredrag i det högaktuella ämnet Invasiva arter. Efter föredraget hade vi tid med en diskussion där Owe Jaktlund och Johan Orre kom med mycket bra information och synpunkter.
Jag har rest mycket och letat växter på många platser. Så Larz Danielssons föredrag från en strapatsrik resa till Arunachal Pradesh fick min reslust att vakna rejält.
Sista föredraget höll min fru Christina under rubriken ” Trädgårds immigranter i Grekland ”
Det blev ett föredrag med många vackra bilder från naturen i Grekland och trädgården i Mani.
2021 kommer det åter bli en fest tidigt i januari. Missa inte den!
