Många mil i fantastisk grönska

Idag har vi kört många mil för att förflytta oss från norra Peloponnesos till södra delarna i närheten av Sparta. Vägarna är väldigt bra här men farten hålls ner för att det finns så otroligt mycket vackert att titta på. Just nu är det den vackraste tiden med massor med färgskiftningar i naturen. Vi har sett många vackra vyer som fått oss att häpna.

Det har inte blivit så många nya fyndplatser av rara växter men när ängarna ser ut så här så gör det inte så mycket.

Även en vanlig orkidé kan jag inte låta bli att fotografera trots att jag redan har ett femtital bilder av den.

Kastanjer i lövsprickningen är också svåra att motstå.

Men bäst av allt är ändå att hitta vilda tulpaner.


Allt behöver inte vara vilt för att vara vackert.

På Chelmos topp!

Kalávrytai startade morgonen med en rejäl hotellfrukost i Kalávryta. Därefter körde vi uppåt skidcentret på Chelmos. På vägen upp strax innan vi nådde fram till skidliftarna hittade vi massor av Fritillaria. Det låg rätt mycket snö kvar i pisterna och i snökanterna växte en art av krokus. På de släta ytorna före skidcentret hade krokusen blommat över. Det var en besvikelse för här växer två arter av krokus och de blommar i tusental väldigt tätt. Nu fick vi bara se bladen.
Efter toppbesöket åkte vi ner i flodbädden på västsidan av berget. Där gick vi en sträcka efter den smalspåriga järnvägen. Det visade sig att har var vi ute i rätt tid. Det kryllade av fina orkidéer.

På växtjakt utan flora

När Christina och jag är ute på växtjakt så är det fyra saker som är viktiga att ha med. Bra skor, kameror, kartor och flera floror. Idag har vi åkt hemifrån och norr ut och passerat Peloponnesos sydligaste skidområde. För att i kväll hamna i Kalavrita som ligger strax nedanför Kalavrita Ski Center på berget Helmos. I morgon ska vi upp till snölegorna och se vad som växer där.
Dagens biltur har blivit hackig med en väldig massa stopp. Och en hel del blommor har blivit fotograferade.
Efter som vi inte har med oss några floror så vågar jag inte namnge växterna i inlägget.  Men ni får njuta av dess skönhet och själva gissa vad det är ni ser.

Kameran alltid till hands!


Nu har gräsklipparen fått arbeta hårt i lunden. När jag hade två hundra kvadrat kvar att klippa så pajade klipparen. Men det gick att slutföra klippningen ändå. Nu hoppas jag att jag får fatt i rätt reservdel tills jag ska klippa nästa gång. Det är nog tre fyra veckor tills nästa klipprunda. Så det borde ordna sig.

Christina och jag har jobbat hårt i lunden den här veckan. Men så här i början av februari så finns det stor anledning att ta sig en kort bit upp i bergen. Vi misstänkte att mandelblommen hade börjat. Och det hade den men väldigt blygsamt. Endast två träd var i blom. Alla andra var bara i knopp. Så om en vecka igen finns det en stor anledning till att ta sig upp i bergen igen. Då får vi nog se hundratals träd i blom.

Jag brukar oftast ha med mig två smidiga systemkameror på sådan här utflykter. Men nu var det dags att testa kameran jag köpt för gatufoto i naturen istället. Och det gick ju komma relativt nära. Men jag saknar en vridbar skärm när jag fotograferar blommor på marken. Det blev till att åla fram mellan tistlar och koskit för att komma tillräckligt långt ner med kameran.


Det var betydligt smidigare att fotografera kvigan som tittade nyfiket på mig.

Vy-bilder är också trevlig och vackra vyer finns över allt här i Mani.

Våra höns är däremot lite knepiga att fotografera. Av någon anledning håller de inte huvudet still i mer än någon hundradel, då är det sällan jag trycker på avtryckaren.

Picknick i solnedgången

I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar.
Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet.
Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen.
Fotografierna är tagna av Christina Fryle.  

Sjölök
Cyklamen
Cyklamen
Cyklamen, Saidona och solnedgång
Leif tar mobilbild av solens nedgång