Efter siestan!

Christina och jag stiger oftast upp rätt tidigt. Oftast vid sex och aldrig senare än sju. Då kan vi vara ute hela förmiddagen utan att bli övervarma. Tusen meter simning, vattning, skörd och något ärende till affären brukar ingå i förmiddagssysslorna. Så fram åt tolv ett så är det hög tid för lunch. Efter lunchen tar jag en rejäl tupplur.
Så här års är det svårt att göra något vettigt ute i värmen på eftermiddagen om solen skiner från en klar himmel. Så då brukar vi sysselsätta oss inne. Christina har ju sitt redaktionsjobb, men jag har inga fasta åtaganden så jag får hitta på något som behövs göras eller som bara är kul.
Idag tappade jag upp olivolja i mindre förpackningar. Det är ett riktigt söl-jobb.

Det blev 5, 3, 1 och 0,5 liters-förpackningar. Förhoppningsvis vill några hyresgäster köpa av vår goda olja.

Efter oljetappningen var det dags att hitta på nästa syssla. Jag beslöt mig för att göra babaganoch. Här i Grekland serveras det på många stället men under namnet auberginesallad.
I receptet stå det ska vara två auberginer. Jag tror inte de menar just denna sort.

Men i grönsakslandet finns ett par sorter till som jag kunde komplettera med.  

Och när de små var färdiga i ugnen och de större halvfärdiga så fick vi strömavbrott. Efter som vi har gasspis så kunde jag flytta auberginerna från elugnen till spisen och få dom färdiga.

Citronsaft ska man ha i babaganoch. Och att få ut saften snabbt och smidigt är bra. Numera använder jag alltid denna förträffliga räfflade träplugg. Jag var väldigt skeptisk när Christina köpte den. Vi hade ju så många andra redskap som kunde användas. Men det visade sig att inget är bättre än denna.

När jag ändå var igång att göra en röra så kunde jag ju lika gärna röra ihop en annan favoritröra. Tzatziki är väldigt gott. Men det blir sällan lika rolig dagen efter den tillagats. Men på armenian yard long gurka så är den lika fräsch dagen efter.  Och den gurkan passar till det mesta och trivs väldigt bra i vårt heta sommarklimat.

Jag och min cykel en tidig morgon

Så här mitt i sommaren är de tidiga morgnarna underbara vid medelhavet. Då är bästa tiden för fysisk aktivitet. Idag blev det en cykeltur längst kusten en bit söder ut. I byn var det väldigt lite aktivitet. Bara två hade tagit plats vid serveringarna.

Pantazi beach låg ännu i skugga och inga badare syntes till. Bara en man från tavernan som ställde ordning på solstolarna.

Mitt egentliga mål var att titta till en väns hus. Då framförallt automatbevattningen.

Bougainvillean ser ut att ha klarat sig bra. Och de övriga växterna också. Och vissa har tagit åt sig lite för mycket utrymme. Men det är lätt avhjälpt med en sekatör.

Innan jag vände hemåt så tittade jag till marinan i Ag. Dimitrios. Där var det stendött så det fick bli en bild på det vackra tornhuset istället. Det finns väldigt få tornhus riktigt nära vattnet. Men här finns ett.

Det blev även ett litet stopp vid dessa fantastiskt gulliga varelser. De har gått sen födseln i samma olivlund, som nu inte innehåller ett grönt strå. Men utanför staketet står ett stort träd som vattnas. Och där växer grönt frodigt gräs som getterna blir glada om man hjälper dem att komma åt.

Christinas morgonsyssla är som vanligt att ta hand om trädgården ,och det är flera timmars jobb. Så hon höll fortfarande på när jag kom tillbaka hem.

Skattjakt i Kalamata

Det finns alltid en anledning att ta bilen till Kalamata. Idag var det främst för att hämta skattedeklarationen. Det är dags att betala skatt för uthyrningen av övervåningen. Skatten är relativ hög jämfört med vad vi betalat för uthyrning i Sverige. Men staten har väldigt många hål att stoppa mitt bidrag i.
Deklarationer klara vi inte av att sköta själva så det får en revisor göra åt oss. Vi har en jättebra kille som sköter det. Han och några andra revisorer har ett kontor högt upp i ett ruffigt hus mitt i Kalamata.

Det borde vara obligatoriskt för revisorer att ha hjälm. Men säkerhetstänket är inte så högt i Grekland. Och så länge taket bara ramlar ner lite i taget så ska det nog gå bra.

Anledningen nummer två var att köpa en ny mixer. Sådana saker handlar vi på Kotsovolos.
Vår förra burk gick varm när jag försökte göra chiliflakes. Man måste passa sig när man bereder för het chili. Man vet aldrig vad som kommer gå på tok.
(Det blir el lustig effekt när man rätar upp en bild i Lightroom. Runda burkar kan bli äggformade).

För att spara tid köpte vi lite snabbmat Lidel och åt på hemvägen. Idag stannade vi vid ett kapellet Holy Triad, Αγία Τριάδα. Det ligger på en av de vackraste platserna efter vägen hem. Men tyvärr så finns det ingen utsikt mer än åt vägen just där. Ett skuggtak finns det i alla fal som man kan sitta under. Men just idag var vi inte i behov av det. En obekväm bänk kunde vi utnyttja att ha som sittplats och bord.  Christina var mycket lycklig över en påse stora körsbär som det skulle bli till efterrätt.

Min lunch bestod av en pytteliten ostburgare. Den såg inte alls aptitlig ut. Men jag blundade och åt. Och visst är det mesta gott om man är riktigt hungrig.

Väl hemma igen var det akuta kaffebehovet som var prioriterat att tillfredsställa. Det blev inget svenskt kaffe på svenskt vis. Det är så mycket godare att göra  Greklands nationalkaffe, Kaffefrappe.

Efter den korta kaffestunden var det dags att ta hand om alla inköp. Och det blev som vanligt inhandlat ett proppfullt bagageutrymme samt lite grann till baksätet.
En del varor ska rensas och styckas innan de fryses in. Och räkorna ska kokas och ätas senare i kväll.   

Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.

Ett ollat överflöd

Nu har vi ett överflöd av tomater och Chili. Att göra med sambal och annat att fylla kyl och frys med känns inte bra. Köldförvaringen är tyvärr begränsad. Men det finns lösningar.

Torkning borde fungera utmärkt. Den första metoden jag testade var Kia-metoden. Men det kräver ju att man har en avställd Kia i ett solbelyst läge. Och även där blir det snabbt platsbrist.

Så jag beslöt mig att bygga en öppen tork-olla. Öppen torkning är en vanlig metod vid medelhavet. Som vanligt är det brist på virke så jag fick börja slakta pallar. Dom är inte gjorda för att plocka isär. Det går åt mycket våld för att få loss en enda bräda.

Pallkragar har jag gott om, och de passar perfekt som torkram.


Nästan färdig!
Behövs bara ett nät och det finns att köpa i närheten. Det är bra om den lutar lite mot solen. Men den här lutningen är nog lite överdriven.  I Kia:n hittade jag en värdelös vindrutereflektor. Den kan nog reflektera upp lite extra värme.  

Nu har jag börjat fylla tork-ollan med chili och tomat. Hoppas att vilda kryp håller sig borta.