I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar. Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet. Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen. Fotografierna är tagna av Christina Fryle.
SjölökCyklamenCyklamenCyklamen, Saidona och solnedgångLeif tar mobilbild av solens nedgång
Nu har vi skaffat kattlåda till Dotty. Vi vill ju inte att det ska hända olyckor inomhus. Dotty förstod med en gång hur det ska fungera. Jag hann knappt sätta ned den på golvet innan hon gjorde sina behov där. Jag tycker faktiskt att den har blivit lite väl populär. Nu äter och sover hon ute men skiter helst inne.
Schakaler fortsätter att besöka oss i gryning och skymning. De är oftast två. Vattnet i fågelbadet är populärt, men även allt som ligger löst ska undersökas. Grannens skor ligger ofta på vår tomt med några schakalbett i. Men jag tror inte att grannarna märker det. Vi hinner återbörda dem långt innan de har vaknat. I dag på morgonen fick jag några konduktörsklipp i min diskhandske. Men den går nog att använda ändå.
Vi har också fixat några gamla surdegar – bland annat covidpass. Det går att göra på nätet men vi hade inte inloggningen till hälsoministeriets hemsida så vi fick gå till ett KEP-kontor. Där kan man få hjälp med det mesta. Innan vi tog covid-vaccinet ansökte vi om tillfälliga sjukförsäkringsnummer. Sen var det bara att boka tid. I början av juli blev vi fullvaccinerade. Och här i Grekland börjar det bli svårt att leva utan covidpass. Alla ovaccinerade får otroligt mycket mindre frihet och väldigt mycket högre kostnader. Nu kan vi visa upp både ett nationellt intyg och ett EU-intyg.
I Grekland är det inte så farligt att bli efter med en räkning. Inkasso och kronofogden är inte så alerta. Så vi har i över 2,5 år förbrukat vatten utan att ha betalat en enda cent, för att kommunalkontoret inte visste vem vår vattenmätare tillhörde. Men nu har vi varit och visat upp oss och bett dom skicka en räkning till oss. Den kommer i december lovade de. Där kommer nog alla julklappspengar gå åt.
Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden.
Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl
många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut
på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har
ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.
Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för
att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen
där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som
smakade fantastiskt.
Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.
Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks
sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen
taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.
Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många
tusental och så här års blommar de.
Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större. Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.
Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor. När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.
I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism. Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.
Fotograferat har vi Christina och jag alltid gjort. Men det var länge sedan vi använde analog teknik. Och alltid har vi använt kamera. Men nu experimenterar vi med en ny teknik som går ut på att använda ljuskänslig färg.
Vi började med att ordna med motivet. Själv testade jag med att laminera några kvistar med blad. För att få en skarp exponering så behöver motivet ligga tätt och slätt mot exponeringsytan.
Vi började med att styrka på färgen på blöta lakansbitar.
Detta ska görs utan att den exponeras för starkt ljus under någon längre stund.
Efter att färgen är påstruken ska motivet snabbt läggas på och sedan exponeras i solljus. Efter som vi har haft en klar himmel och högtstående sol så nöjde vi oss med en kvarts exponering.
Efter att tyget solbelysts så ska det omedelbart tvättas i hett vatten två gånger för att stoppa exponeringsprocessen.
Den översta tygbiten är mitt resultat. Det blev inte världen
spännande bild. Men jag lärde mig mycket så det kan nog bli bättre bilder
framöver. Den nedre är Christinas och den har många fräcka detaljer. Tyvärr så
har tyget inte blivit infärgat tillräckligt från början. Men detta var bara en experimentomgång
som var väldigt kul. Så det blir mer slabbande med färg och vatten framöver.
Några digitala bilder han jag också med idag. Som denna på mina fastgjutna stolpar runt hönsgården. Nu fattas bara ett nät och fjäderfäna förstås.
Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger
våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med
fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att
lita på när det gäller nederbörd.
När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.
Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många
av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället
planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att
klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de
varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men
merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.
Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på
sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i
november.
Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta. Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.
Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.
Foto: C. Fryle
Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata
oss ihop.
