En smärtsam historia

På kvällarna har jag oftast lite datortid. Då kan jag hamna nästan var som helst. Och en favorit är youtube-kanalen Easy DO (https://www.youtube.com/channel/UC5aMO145apupAMhKtpD0ujQ). Det är en händig grek som ger tipps för trädgården och köket.
I förrgår tittade jag på ett klipp där han använde brännässlor till gödsel och ekologisk bekämpning. Då fick jag idén att det måste jag också göra. Vi har ju mycket grönsaker men ingen konstgödsel, så det kommer säkert göra susen.

Jag tog på mig kraftiga byxor en tjock skjorta och mina kraftigaste arbetshandskar och gick i väg genom olivlundarna på jakt efter nässlorna. Olivlundarna var för välskötta så där hittade jag inga. Men när jag klättrade upp för branten till kapellet Αγία Παρασκευή hittade jag mängder. Jag skulle lätt kunna fylla en hel tankbil med nässlor. Men jag plockade bara en fullproppad sopkasse.

När jag kom hem med min skörd kokade jag en kopp kaffe och satt mig vid datorn. Där hamnade jag på Sara Bäckmos youtube-kanalen (https://www.youtube.com/channel/UCjUBQShyF5jXt0I5L0otTMA). Hon visar också hur man gör gödselvatten av nässlor. Hon använde en stor tunna medan Easy Do bara använde en 10 liters spann. Och jag har en liknande tunna som stor och väntade på att få användas till något nyttigt.

När jag tömde min skörd i tunnan så täckte den bara lite gran upp från botten. Det behövdes mycket mer nässlor för att göra en kompetent bryggd av hela tunnans volym. Så det var bara att ge sig upp till kapellet igen.

Denna gång hade jag på mig ännu kraftigare kläder och gummihandskar under arbetshandskarna. Det var en lärdom jag hade införskaffat mig vid föregående tur. Nu lyckades inte nässlorna ta sig in till min hud. Två proppfulla 60 liters plockades. Det blev adels lagom till min tunna.

När jag ändå var i skördetagen ute i det vilda så gick jag de 150 meter ner till havsklipporna där saltmärke växer och skörade en lite påse som jag tänkte ha till kvällens wok. Det är en växt som är fantastisk god på vårkanten.
Och om några veckor kan jag gödsla vårat grönsaksland med en härlig nässelbrygd.

Jakten på löken

Lök av olika sorter är ett måste. Helst ska det finnas tre, fyra sorter hemma för att krydda maten med. Den bästa löken är vild. Den har bara fördelar. Den smakar fantastiskt, är gratis och ger mig motion när jag ska hämta den.
Idag cyklade jag en bit söder ut där branta klippor störtar ner mot havet. Där växer den vilda purjolöken. Den kan växa direkt i små sprickor i berget. Men där är den inte så lätt att plocka. Då är det bättre att söka nere i diket där jordmånen är bättre. Där finns mer fukt och många andra växter de måste konkurrera med. De blir långa i kampen om ljuset. Är det fuktigt som det är nu så är det bara att dra i dem lätt. Då får man upp hela plantan.

Dagens skörd blev god i flera bemärkelser.

Här i de branta partierna trivs många andra växter. Är man lika barnslig som jag så är det lätt hänt att en kaktus får ett ansikte.

Kaktusarna har goda frukter men dom är inte så roliga att handskas med. Så det blev ingen skörd av dem.

Pipörten trivs bra i diket nedanför branten. Den är en långblommare. Från tidig höst till sen vår.

Ferulan står med torra blomställningar. Nya blad är på väg upp och med dess imponerande växtkraft kommer det inte dröja länge innan nya ståtliga blomställningar står och vajar i vinden.

Hemma igen blev till att rensa löken.

Till kvällen serverade Christina en välsmakande fisksoppa med vild purjolök.

En grekisk jul!

Min julaftonsmorgon började som vanligt med en stund vid datorn för att läsa nyheterna, kolla mejl med mera. Efter frukost tog jag en cykeltur till posten i Stoupa för att förhoppningsvis få ett vadderat kuvert med fröer, men endast en trädgårdstidning fanns i facket. Det var TrädgårdsAmatören. Oftast har jag läst tidningen redan innan den gått i tryck. Numera får jag smyga över till Christinas dator och läsa en pdf. Eftersom jag en gång i tiden var både ansvarig utgivare och bildredaktör för tidningen så ligger den mig varmt om hjärtat. Men nu när bara Christina är engagerad som chefredaktör och jag endast är en vanlig läsare så jag behöver inte titta i den förrän den finns på papper. Det är rätt skönt att inte ha några sådana uppdrag längre utan bara vara en ansvarslös pensionär.
Innan lunch tog Cristina med mig ut på en promenad. Vi passerade de stora solpanelerna. De hade en fin dag. En klar himmel med en stor sol såg till så de producerade max med elektricitet.
Det är inte bara solpaneler som jobbar på julafton i Grekland. Här är det inte någon helgdag och alla jobbar som vanligt.

Foto: C Fryle

När vi åter var hemma packade vi en väska och begav oss den korta biten ner till vår egen lilla ”hemliga” badvik. Vattnet var härligt att svalka sig i. Jag låg i över 10 minuter så det var nog minst 19 grader.

rpt

Efter badet dukade vi upp vår traditionella jullunch. Grönkål- och fetaostfyllda filodegsknytet och chokladtomtar. Sen slappade vi länge i solen och jag passade på att läsa Christinas krönika och några korta artiklar innan jag somnade.
När vi tröttnat på att ligga i solen gick vi hem och åt lussekatter och drack lite het glögg. Därefter förbereddes och lagades middag som bestod av svamp, potatis, och en getskånk.

Det sista vettiga jag gjorde på julafton var att sätta en fördeg. Och det första jag gjorde på juldagen var att baka surdegsbröd. Sen fortsatte dagen med produktion och tillredning av mat.

Potatis sattes och chilihäcken fick ett par nya plantor.
Och så skördade vi vårt första vitkålshuvud.

En bit av vitkålen användes till thailändsk slaw. Den ska bankas mjuk och till den uppgiften har jag tillverkat en rejäl stomp av olivträ. Får ni för er att göra denna rätt så använd en rostfri bunke eller en gryta. Jag vet av egen erfarenhet att plastbunkar får hål i botten av tillagningsmetoden. Men gillar ni inte koriander så är salladen inget för er.
https://www.ica.se/recept/thailandsk-slaw-med-jordnotter-717650/

Skördetid i hettan

Vi har skördat vår första majs. Den har växt snabbt och blivit till höga ståtliga plantor. De flesta av våra grönsaker får dagligen vatten. Och det behövs sannerligen nu när dagsvärmen ligger en bit över 30 grader, flera dagar i sträck. Trots värmen har det blivit många vackra och välmatade kolvar.

Idag provkokade jag fem kolvar. Resultaten blev sådär. Sötman är väldigt varierande mellan de olika kolvarna. Och torrsubstansen var för hög i alla. Trots att kornen ser sprängfyllda ut så saknas det lite vätska i dem.

Även andra grönsaker som har svårt att hålla uppe fukthalten i värmen. När man äter en armenian yard long gurka så känns det lite som att äta en morot. Men den är god ändå.

Paprikan blir väldigt bra trots att plantorna ser för bedrövligt ledsna ut på eftermiddagen.
Paprikan sägs vara den mest besprutade grönsaken. Men några sådana åtgärder har vi inte behövt ta till. Det enda vi sprutar är tomaterna. Och medlet gör jag själv genom att koka chili och spraya med vattnet.

Meloner odlar vi flera sorter. De första vattenmelonerna sprack. Och några av det andra melonerna gick det in ohyra i. Men risken är mindre om man lägger melonen på en sten eller ett plastlock. De meloner som vi skördat har hittills vari väldigs söta och läskande. Även om rankorna ser väldigt ledsna ut så kommer det nya små meloner.
Våra första squashplantor har enormt långa revor och ger inte mycket längre. Men vi har nya som verkar trivas fint i värmen.

Det som kan dö snabbast är persiljan. Den har varit enormt fin ända fram till för en vecka sedan när värmen steg en bit över 30 grader. Då räcker inte en morgonvattning till. Solen bränner ihjäl plantan trots att det finns fukt i jorden. Men vi har ett par plantor som står lite skuggigare. Vi hoppas att dessa lever över länge.

Här har inte Guide Michelin varit!

I söndags för åtta dagar sedan var jag i Kastania och drack en kaffe på torget. Där var så trevligt med sina två tavernor. Så igår gjorde jag en tur dit med Christina. Vårt mål var att äta en god lunch i skuggan av de stora träden. Vi gick till tavernan högst upp och försökte få ett bord för två. Men servitören pekade på andra restaurangen och sa att vi fick gå dit om vi ville äta. Varför förklarade han inte. Mat hade de ju det såg vi på ett sällskap som satt vid ett välfylda bord. De övriga femton borden var lediga men ändå upptagna tydligen.
Så vi gick till den andra tavernan. Där satte vi oss vid ett bord i skuggan. Men där kunde vi inte sitta för de väntade just 40 gäster. Servitören pekade på ett bord i solen och tyckte vi kunde sitta där. Det fick mig att undra hur han då skulle få plats med sina 40 gäster om vi satt där. Möjligen var han inte så säker på engelskan och menade 4 gäster. Så vi gick tillbaka till bilen och åkte vidare på bergsvägen.

Vi hamnade i Saidona på taverna καρυδιά. På svenska blir det nog Taverna Valnöt.

Där möttes vi av en vältalig, trevlig och charmerande servitör. Han pratade väldigt bra engelska och visste mycket om Skandinavien. Vi pratade mycket och fick en fördjupat inblicks i livet i Grekland.

Även den äldre mannen med den inte allt för obetydliga magen var väldigt duktig på engelska. Han kunde mycket om Sverige och övriga Nordeuropa.  Kunskapen hade han inhämtat när han jobbat i många år på norska oljebåtar.

Tavernan är inte den vackraste. Det är knappast bord och stolar hänger ihop. Men det är ju ändå maten som är det viktigaste.

Familjens som driver stället har en bil. Den är ungefär i samma usla skick som tavernan. Men den slapp vi som tur är att åka i.

Hur var maten då? Menyn var ju inte så stor men det fanns några favoriter. Huvudrätten var köttbullar. De var kryddade väldigt gott, men tillbehören var tråkiga. Den grillade osten var riktigt tråkig. Den grillade zucchini smakade precis som man kan förvänta sig. Men brödet hade hängt med några dagar för länge. Det dröjer nog innan de får en stjärna i Guide Michelin.

När det var dags för betalningen så hade vi inga kontanter och servitören sa att han hade misslyckats med att installera kortapparaten. Skulle den installeras till en dator som var lika gammal som bilen så förstår jag att de misslyckats. Efter som personalen var så fantastiska trevliga så beslutade vi oss för att inte bråka. Så vi lovade att komma tillbaka med kontanter snart.
Idag beslutade vi oss att ta vårt eftermiddagskaffe under kastanjen uppe på tavernan. Det blev en stunds avkopplande samspråk med den trevlige servitören till varsin kall kaffe.