De grekiska mästerstädarna


Städning har inte varit vår starkaste gren. Men nu har vi fått övning och blivit riktiga mästare på området. Hyr man ut via Airbnb så är det säkrast att göra ett bra städjobb. Våra gäster får sätta betyg på vårt boende. Och städningen är riktigt viktig har vi förstått. Vi har ju varit inne på andra boenden och studerat vad folk klagar på. Vi får sätta betyg på våra gäster också – och de har hittills skött sig väldigt bra. Eftersom den kortaste hyrtiden är tre nätter så hinner vi få lite ledigt mellan städningarna.


I Grekland är städkemikalier en stor produktgrupp. Och här finns inte så mycket miljötänk och inte så mycket konsumentmakt. Det finns allt från riktiga bra rengöringsmedel till helt verkningslösa.
Vi har hittat produkterna som passar oss. Vårt vatten är otroligt kalkrikt, vilket lämnar en vit beläggning överallt. Så duschväggen i glas måste först tvättas med ett surt medel innan fönsterputs kan göra glaset skinande rent.


Köksbänken får samma omgång som duschväggen. Flaskorna med vin och olivolja ska spegla sig i köksbänken så att våra gäster blir på extra gott humör.


Om det bor 4 gäster i gästvåningen så blir det tre maskiner tvätt. Här behövs extra medel som motverkar hårt vatten för att göra tvätten skinande ren – och inte kalka igen tvättmaskinen.
Torkskåp behövs inte så här års i alla fall. Tvätten torkar blixtsnabbt – på kortare tid än det tar för nästa omgång tvätt i maskinen…


Vi har ju icke betalande gäster också. De bygger bon i bambutaket. Men bambuhålen är för stora så de justeras med röd lerjord. Tyvärr så dräller de små krypen jord ner på altanen.

Gästerna bidrar inte bara ekonomiskt till vår försörjning. De bidrar ofta till vår mathållning också. Sist fick vi en tomat och tre ägg. Bra det. Ägg är mycket dyra i Grekland.

Länkar till vårt boende >>

airbnb

Fryle House

Bubblor, bilder och musik


I grannbyn Kardamyli är det lite kulturellare och lite påhittigare. En del beror nog på driftiga norrmän som flyttat dit. Men även greker kan. Som medlemmarna i West Mani Frames. De arrangerar Southern Balkan Photo Festival. Vi besökte utställningen näst sista dagen den var i Kardamyli. Vi fick se många bra bilder. Kanske ställer jag upp med några tävlingsbilder nästa år.


Igår var det dags att åter besöka Kardamyli för att fotografera på bubbelparaden. Det är en aktivitet som roar barnen. Och som vuxen blir man väldigt glad av att se glada barn.


Till sista öppetdagen för Southern Balkan Photo Festival hade de lånat in ett band och en fantastiskt duktig sångare från vår hemby. Jag borde naturligt vis presentera henne med namn. Men jag har ingen aning om vad hon heter.

Se glada barn på Christinas filmsnutt!

Picknick vid egen pool


Christina och jag cyklar ofta en bit åt söder för där är så otroligt vackert. På ena sidan vägen finns branta bergstup med grottor där rovfåglarna cirkulerar och getterna klättrar. På andra sidan finns havet med vackra vassa klippor.
Uppe från vägen ser man en insprängd naturpool på ett ställe.
Vi bestämde oss för några veckor sedan att ta oss ner till poolen trots att det ser besvärligt ut.


Igår var det dags att packa picknickkorgen och göra ett försök. Och det var inte särskilt svårt att ta sig ner för branten till poolen. 240 meter hyfsat bra stig.


Vi var inte de första som lyckats ta oss ner till poolen finns det tydliga bevis på.


Och badet är fantastiskt. Skyddat från vågor och vind.


Efter badet kunde vi sätta oss på de solvarma klipporna och låta solen torka oss.


När solen närmade sig horisonten var det dags att cykla hem.


Cykelturen bjöd på en bedårande solnedgång.

En urspårad tillvaro


Jag har under många år använt wikiloc vid mina vandringar. Det är en app som man kan lägga GPS-spår med. Man kan även ladda ner andras spår. Jag har lagt flera spår som andra kan följa på sina vandringar. Detta är en fantastisk bra funktion. Men jag har stört mig mer och mer på wikiloc. Menyhanteringen är hopplöst klumpig och svår att förstå sig på. När man lägger spår så kan den helt på eget bevåg sluta uppdatera trots att man ställt in att den ska uppdatera även om telefonen vill gå i viloläge. Ibland när man laddat ner ett spår och följer detta så har det stängt ner sig. Det är ju bara att öppna det nedladdade spåret igen men ändå väldigt irriterande.


Nu vill jag ha en bättre app och tror att jag hittat en. Jag har börjat testa viewranger. Idag la jag mitt första spår. Det blev ett spår för cyklister. Visst var det lite letande i menyerna här också. Men de är logiska och lätta att komma ihåg. På telefonen ser det riktigt snyggt ut men ska man titta på datorn så är det smått. Man utnyttjar inte skärmbredden. Att måttenheterna inte blev metriska var en överraskning. Men det ändrar betraktaren på kartans dropdown-meny.
Hur man lägger in bilder i rutten kom jag inte på förrän jag var hemma igen. Så det blev en dålig bild på huset.


Andra testrundan för dagen gick till Trachila. Det är en mycket vacker väg med väldigt få bilar. Framme i Trachila tar vägen slut. Nu passade jag på att ta flera bilder. Det är väldigt bra om spåren har bifogade bilder. Det säger mycket om terrängen och det är sådant som är värdefullt när man ska välja ett spår att följa.


Jag hade hoppats på bättre bildkvalité än hos wikiloc men det var ungefär samma. Däremot så läggs det in etiketter automatiskt. Det kan nog vara praktiskt om man fotograferar en vy med bergstoppar. Men för det mesta så förstör det bara bilderna. Så vid nästa tur ska jag testa om de går att få bort dessa hemska etiketter.


Framme i Trachila så passade Christina och jag på att motionssimma. Vi gissade att vi sam 500 meter. Det stämde rätt bra tror jag. Det dröjer nog inte länge innan vi är tillbaka i vattnet där.

Tappat vatten


Vatten är viktigt i en trädgård och kanske extra viktigt i ett medelhavsklimat. I min förra trädgård vande jag mig med att alltid ha nära till en vattenkran. Så vill jag också ha det i denna trädgården. I byggkontraktet skull det installeras fyra tappställen ute. Jag gav inga exakta order till byggmästaren utan bara i vilka områden de skulle installeras. Och den vid parkeringen och den vid trappanupp till uthyrningsvåningen hamnade riktigt bra. Men de övriga var jag inte nöjd med. På norrsidan hamnade tappstället mitt i en grusrabatt och det var ju inte smart. Så dän flyttade jag ut på hörnet. Och därifrån gick jag vidare ut i trädgården till fler tappställen.


Planteringsborden har flyttat från södra sidan av huset till norra. Och då måste vattnet följa med. För att slippa hoppa upp och ner på muren installerade jag en ventil på var sida.


Nu har jag bestämt mig för att ha uteköket nedanför altandelen utan upphöjd mur (tror jag). Där behövs vatten som jag både kan komma åt uppifrån och nedifrån. Slangen gömde jag bakom en bit vrakgods som fanns i lagret av strandfynd.


Visserligen är uteduschen långt ifrån färdig men när jag ändå grävde ner en matarslang förbi den så kunde jag sätta ett t-stycke och en ventil här.


Vad gör man med en 5,5 meter slang slangstump som blir över. Jo man sätter ett t-stycke på matarslangen och leder iväg den åt lämpligt håll. Här fick jag ett tappställe precis ovanför grönsakslandet. Jag hittade en gren som visserligen inte är perfekt men den får duga att sätta kranen på. Och slangen kan också hänga på den om än lite för långt ner.


Sista tappstället jag monterade var framför altanen. I närheten växer många klängväxter och annat så de kommer att kräva lite extra vatten ett tag. Sen är det praktiskt att ha nära till vatten att spola av altanen med. Det händer allt som oftast att jag kliver upp där med leriga fötter.
Att gräva ner slang är kul. Jag har alltid älskat att gräva. Jag tar oftast i för mycket så det blir både för djup och brett. Ett större grönsaksland ska grävas och där finns många stora stenar idag som ska väck. Men det jobbet får vänta tills höstregnen ger ifrån sig sin efterlängtade skörd.
Får jag grävabstinens får jag väl köpa lite slang och kopplingar och gräva ner lite mer slang till nya tappställen. Slang, kopplingar och ventiler finns ett stort utbud av i affären närmast vårt hus. Och till hyfsat pris också.