Tjuriga gäster motas i grind

Foto C. Fryle

Vi har vid ett par tillfällen haft besök av den vita ungtjuren. Det var inte Christina och mig han var intresserad utav. Det största intresset var för vår majs och våra tomater. Både tomaterna och majsen åt han slut på vid första besöket. Vid andra besöket hade några nya tomater växt ut, så de mumsade han i sig med god aptit.
Så vi beslutade oss för att ta itu med att stänga in oss och stänga ute kreaturen.
Vi har alltid tänkt ha en järngrind vid entrén med en båge över. Så Christina ritade några förslag och skaffade en smed som kom och tog mått. Efter några dagar kom smeden med sitt verk. Både bågen och grinden tycker vi blev mycket bra. Det var bara att köpa lite färg och börja måla.

Foto C. Fryle

I bågen ska det växa Trachelospermum jasminoides, stjärnjasmin. Och nu står där en på var sida om grinden. Muren till vänster om grinden är rätt så låg så där på toppen gjorde jag en lina av armeringsjärn som vi fäste upp en Tecoma capensis, kaptrumpet i.

Foto C. Fryle

Den stora öppningen i muren vid parkeringen används nästan aldrig. Jag tyckte det var onödigt att kosta på den flera hundra euro för att få en järngrind. Så jag skissade på många olika lösningar. Till slut kom jag fram till en löjligt enkel. Fyra vågräta reglar.

Foto C. Fryle

Från insidan ser man upphängningsanordningen. Den är inte snygg men den sidan syns bara när man ska slänga kompost eller sortera sopor. Vill man komma in den vägen så är det bara att lyfta bort en regel i taget.  

Foto C. Fryle

Vår dåliga utomhusbelysning fick sig också ett lyft. En rejäl strålkastare på parkeringen, styrd av ett skymningsrelä och rörelsevakt monterades på ett fem meter långt rör. Resultatet blev mycket effektivare än jag förväntat mig.

Skördetid i hettan

Vi har skördat vår första majs. Den har växt snabbt och blivit till höga ståtliga plantor. De flesta av våra grönsaker får dagligen vatten. Och det behövs sannerligen nu när dagsvärmen ligger en bit över 30 grader, flera dagar i sträck. Trots värmen har det blivit många vackra och välmatade kolvar.

Idag provkokade jag fem kolvar. Resultaten blev sådär. Sötman är väldigt varierande mellan de olika kolvarna. Och torrsubstansen var för hög i alla. Trots att kornen ser sprängfyllda ut så saknas det lite vätska i dem.

Även andra grönsaker som har svårt att hålla uppe fukthalten i värmen. När man äter en armenian yard long gurka så känns det lite som att äta en morot. Men den är god ändå.

Paprikan blir väldigt bra trots att plantorna ser för bedrövligt ledsna ut på eftermiddagen.
Paprikan sägs vara den mest besprutade grönsaken. Men några sådana åtgärder har vi inte behövt ta till. Det enda vi sprutar är tomaterna. Och medlet gör jag själv genom att koka chili och spraya med vattnet.

Meloner odlar vi flera sorter. De första vattenmelonerna sprack. Och några av det andra melonerna gick det in ohyra i. Men risken är mindre om man lägger melonen på en sten eller ett plastlock. De meloner som vi skördat har hittills vari väldigs söta och läskande. Även om rankorna ser väldigt ledsna ut så kommer det nya små meloner.
Våra första squashplantor har enormt långa revor och ger inte mycket längre. Men vi har nya som verkar trivas fint i värmen.

Det som kan dö snabbast är persiljan. Den har varit enormt fin ända fram till för en vecka sedan när värmen steg en bit över 30 grader. Då räcker inte en morgonvattning till. Solen bränner ihjäl plantan trots att det finns fukt i jorden. Men vi har ett par plantor som står lite skuggigare. Vi hoppas att dessa lever över länge.

Den som väntar på något gott (får vänta länge)

För ett år sedan fyllde min fru jämt. Då misslyckades jag totalt att ge henne något fint i present. Ärligt talat så fick hon inte en enda av mig då.

Så i år fick mitt dåliga samvete mig att åka in till Kalamata och leta presenter. Jag hade med mig en lång lista på tänkbara inköp. Några saker fick jag med mig hem.
En solsäng som matchar huset. Inte för att Christina kommer använda den så mycket mitt i högsommaren. Men på för och eftersäsong kan det vara gott att vila ut på den.  

Vi har haft en oleander i kruka på ena sidan om ytterdörren. Christina har önskat sig en oleander på varje sida. Då behövde vi två likadana krukor. Och det hittade jag hos vår krukleverantör i Kalamata.   

Här flyttar Christina över en oleander till sin nyfådda kruka.

Nu är krukorna utplacerade. Nu vill vi att Oleanderna växer på sig snabbt.

En kottepalm av arten Cycas revoluta förärade jag också Christina med. Den skulle också ner i en kruka. Men någon tom i rätt storlek hittade vi inte. Däremot hade vi en kruka som var nära på att sprängas av en mönjelilja. Den togs upp och delades i många delar för senare utplantering.

Nu har kottepalmen fått en kruka som den kan stå i några år. Efter vad jag läst så har den inte brått att växa på sig.  

Efter siestan!

Christina och jag stiger oftast upp rätt tidigt. Oftast vid sex och aldrig senare än sju. Då kan vi vara ute hela förmiddagen utan att bli övervarma. Tusen meter simning, vattning, skörd och något ärende till affären brukar ingå i förmiddagssysslorna. Så fram åt tolv ett så är det hög tid för lunch. Efter lunchen tar jag en rejäl tupplur.
Så här års är det svårt att göra något vettigt ute i värmen på eftermiddagen om solen skiner från en klar himmel. Så då brukar vi sysselsätta oss inne. Christina har ju sitt redaktionsjobb, men jag har inga fasta åtaganden så jag får hitta på något som behövs göras eller som bara är kul.
Idag tappade jag upp olivolja i mindre förpackningar. Det är ett riktigt söl-jobb.

Det blev 5, 3, 1 och 0,5 liters-förpackningar. Förhoppningsvis vill några hyresgäster köpa av vår goda olja.

Efter oljetappningen var det dags att hitta på nästa syssla. Jag beslöt mig för att göra babaganoch. Här i Grekland serveras det på många stället men under namnet auberginesallad.
I receptet stå det ska vara två auberginer. Jag tror inte de menar just denna sort.

Men i grönsakslandet finns ett par sorter till som jag kunde komplettera med.  

Och när de små var färdiga i ugnen och de större halvfärdiga så fick vi strömavbrott. Efter som vi har gasspis så kunde jag flytta auberginerna från elugnen till spisen och få dom färdiga.

Citronsaft ska man ha i babaganoch. Och att få ut saften snabbt och smidigt är bra. Numera använder jag alltid denna förträffliga räfflade träplugg. Jag var väldigt skeptisk när Christina köpte den. Vi hade ju så många andra redskap som kunde användas. Men det visade sig att inget är bättre än denna.

När jag ändå var igång att göra en röra så kunde jag ju lika gärna röra ihop en annan favoritröra. Tzatziki är väldigt gott. Men det blir sällan lika rolig dagen efter den tillagats. Men på armenian yard long gurka så är den lika fräsch dagen efter.  Och den gurkan passar till det mesta och trivs väldigt bra i vårt heta sommarklimat.

Redan de gamla grekerna!

Vårt överskott av olivolja har fått oss att söka alternativa användningsområden. En användning är att göra Johannesörtsolja. Och johannesört har vi gott om i bergen.

Så för tre veckor sedan tog vi bilen för att leta johannesört uppe i bergen. Den första vi hittade gjorde vi ett färgprov på. Den gav inga röda fingrar. Så den fick stå kvar. Lite längre upp hittade vi två arter som klarade färgprover. Så vi plockade blommor och blomknoppar av dessa. Mest av Hypericum perforatum som är den som använd oftast till detta ändamål.

Hemma igen rensade vi riset och stoppade blommor och blomknoppar i glasburkar. Sedan fyllde vi burkarna med olivolja och ställde dessa i solen.


Efter 3 veckor silade vi bort all utom den nu rödfärgade oljan.

Nu är den tappad på små glasflaskor.
Så nu kan vi skydda oss som de gamla romerska och grekiska krigarna. De gick aldrig ut i fält utan att ha denna undergörande antiseptiska olja med sig. Den såg till att både skoskav, brännsår och skärsår läkte utan att bli inflammerade.