Flykten från hönsgården

Det blev en liten dramatisk början som hönsfarmar. Drygt 50 mil i bil och två dagar tog det för oss att få hem vår hönsfamilj. Och så rymmer tuppen närstan med en gång.  Tuppen var rätt nervös och flaxade gärna i väg om jag kom för nära. Och när jag gick in i hönsgården på kvällen så flaxade han i väg rakt emot grinden som jag tyvärr inte satt någon låsanordning på insidan (nu finns där en låshake). Så när tuppen stötte mot grinden sprang han i väg ett bra stycke och i änden av tomten sprang han på vår grannkatt. Då blev han ännu räddare och flaxade över staketet till en annan olivlund.
Vi gick runt och försökte få syn på honom tills det blev becksvart utan resultat. Dagen efter sökte vi runt om i olivlundarna och utanför hönsgårdarna i närheten. Men tuppen var spårlöst borta. Om en schakal eller stor rovfågel tagit honom så borde det gå att hitta några fjädrar.  Men inte en fjäder i sikte.
Endast två avelshonor i en hönsgård är inte mycket. Och det är tveksamt om hönornas ägg befruktade då de gått med 150 andra höns och bara en tupp. Efter en tid var mitt hopp ute att få tillbaka tuppen så jag beslöt jag mig att skaffa ett par fåglar till som kan få vara med tills vi har några egna kycklingar som vuxit till sig. Han jag köpte de nya fåglarna påstod att den ena är en höna och den andra en tupp. Jag är tveksam. Inte ett galande från dem har hörts än. Men kammarna är olika stora på dem. Den ena har el liten kam och den andra en mycket mindre kam.
Men under kan hända i denna värld. I går på eftermiddagen knackade det på dörren och där ute stod tre granndamer med min saknade tupp. Jag blev så glad att jag fick en tår i ögat.
Ett stort tack till er som fånga de in min tupp och gav oss den tillbaka.
Efter denna incident beslöt jag mig att döpa fåglarna efter karaktärer ur filmen ”Flykten från hönsgården”.

Den vackra och infångade tuppen Har fått namnet Rocky

Hönan med upprättstående kam heter Bunty

Hönan som har mani på att plocka fjädrar på sina hönsgårdsgrannar heter Babs. Henne känner man igen på den nedåtvinklande kammen.

Den fläckiga hönan/tuppen ska inte få något namn efter som vi antagligen inte kommer att behålla hanne.  Det ser ut att vara Plymouth Rock i henne och det är mycket vackra fåglar.

Hönan som är riktigt svart med brunfläckig hals vågar jag inte giss vilka gener hon bär på.  

Så blev det med våra föresatser att inte ha några djur som binder oss. Men djur är ju så kul och speciellt då tama hönsfåglar. Men det leder också till att ägarna får hönshjärnor. Själv går jag numera bar tänker och planerar kycklinguppfödning, nya burar och vackra raser.

Fler djur i lunden

Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i flocken fångade han in lätt.

Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.

Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna infångade.

Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på altanen.

Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem.
Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.

Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt trevliga galande.

Vår zoologiska trädgård

Vår lilla katt Dotty är fortfarande väldigt liten. Men hon växer på sig så sakta. Ett par veckors god tillgång på mat har gjort henne snabb som blixten och lekfull. Att klättra i träd är ett stort nöje. Det funkar ju bra efter som vi har över hundra att välja på.

Melonlandet är också en kul plats. Alla platser med stora blad och täta grenverk är kul.

Att gömma sig och hoppa fram när vi kommer i närheten är en kul lek. Antagligen är det en träning igångsatt av jaktinstinkten. Här finns mycket att jaga. Än så länge är det bara små djur som myror och cikador. Vi har jättemånga roliga hål i marken och mallen stenar. I dem kan hon köra in tassen och se om det går att fiska upp något odjur.

Dotty har aven förstått att våra nyplanterade melonplantor behöver extra näring för att växa sig stora. Hon hjälper gärna till med gödslingen.

Vårt hönshus börjar ta form. Tyvärr så blev den ljusblå färgen alldeles fel. Men det är mer regel än undantag när jag handlar färg. Mitt färgseende är tydligen uruselt.

Hönshuset kommer antagligen bebos av fyra hönor och en tupp av rasen Plymouth Rock.
Bilden är lånad från www.farmapateras.gr som har en väldet massa roliga fåglar tillsalu.

Midsommarens godsaker!

Midsommaren här i södra Peloponnesos har varit väldigt het. Det är därför jag sitter inne på mitt kontor nu med AC/ på högsta effekt. Vi får utnyttja tidiga mornar och sena kvällar till att vara utomhus.

Någon svensk traditionell midsommarmat har det inte blivit. Men vår första melon har vi skördat. Och melon får vi äta mycket i sommar. Jag gissar att vi har ungefär 30 på gång i grönsakslandet.

Min midsommarlunch saknade både sill och nubbe. Egna odlade grönsaker, mykonoskorv med egengjord dijonsenap och en alkoholfri öl var inte så dumt det heller.

 Till eftermiddagsfika smakade vi på vår melon. Vi förstod redan innan att den skulle vara god. Dån låg inne på köksön i några timmar för arr svalna lite och hela husen luktade söt melon.
Till den goda melonen drack vi kallbryggt kaffe. Det är en ny sorts kallt kaffe vi börjat med. Vi mal 100 gram espresso-bönor och blandar det med en liter vatten sen får det stå i kylen i 24 timmar innan vi silar det. Några isbitar och en skvätt mjölk i kaffet så är det en god svalkande drink.

Till kvällen var huvudnumret en riktigt stor regnbågsforell. Till det åt vi rostade potatis som vi inte odlat själva. Vår egenodlade goda potatis har tyvärr tagit slut. De två sorterna vi har i grönsakslandet nu utvecklas dåligt och kanske bara duger till sättpotatis. Till efterrätt blev det jordgubbar. Vårt jordgubbsland är inte stort men det har försörjt vårt jordgubbsbehov sedan slutet av januari. Du när det är så här soligt och jättevarmt får gubbarna extra god smak.
Vinet blev något grekiskt som vi inte provat förut. Det var halvbra. Lättaste stället att hitta bra vin till överkomliga priser i Grekland är på Lidl. De har riktigt goda vinner till fantastiskt låga priser.

foto: C Fryle

Vi fick användning för vår överblivna regnbågsforell.
Vi hörde mycket skrik från ödetomten på andra sidan vår grusväg. När vi skulle cykla i väg en runda så satt där en lite kattunge på muren och ropade efter mamma. Den ropade nog förgäves. Kanske har hon strukit med på stora vägen.
När vi kom hem igen så skrek fortfarande kattungen så vi satt ut lite mat och vatten till den.
Nu har den följt med oss hem och adopterat oss.
Den bor uppe vid vår container och har nu varit med mig två mornar och byggt ett hönshus.
Så det där beslutet att vi inte skulle ha några husdjur ser ut krascha totalt.
Nu ska jag ut till katten med en liten bit forell.

Helga vilodagen!

Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt.
Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.

Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs.
När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.

Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.

Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.

Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.

En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.

Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.

Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova.  Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.