Nu när olivträden står i blom och är färdigbeskurna och kvistarna flisade, så behöver jag annat att syssla med. Tyvärr måste jag prioritera om för det är inte mycket material som går att köpa hem så här i coronatider.

Våra fem citrusträd har precis börjat blomma, så jag skulle gärna vilja få fram vatten till dessa så mitt bevattningsarbete blir lättare fram i sommar. Och så vill jag fixa en värmeslinga till vår utedusch. Men någon slang har jag inte och kan inte köpa förrän restriktionerna lättat.

Det finns alltid saker som kan gjutas. Sand och sten har jag i storsäck. Men inga cementsäckar. Så dessa arbeten får också vänta.

Så då återstår det att klippa markfloran i olivlunden trots att det inte är nödvändigt. Men det är ju bra att klippa ofta. Väntar man för länge så blir jobbet mycket besvärligare för att många örter har väldigt kraftiga stammar.

Några områden är för fina för att klippas nu. Så de får stå kvar.

Men innan klippning kan det vara bra att plocka bort Orobanche, Phelipanche och andra parasitväxter. Dessa är mycket skadliga för en mängd andra växter. Och de har extremt många och livskraftiga frön.

De allra raraste växterna grävs upp och återplanteras på en tryggare plats.

Efter klippning så kanske jag går en vända och samlar upp lösa stenar på markytan och lägger dem där de är ur vägen. Hittills har det blivit tre rejäla stenhögar.

Idag har jag förberett för kommande squashodling. Om det kommer att ge något till matborden återstå att se. Ytan vi förberett är en sänka mellan några olivträd som vi vill jämna ut. Vi började med att slänga sten som vi ville bli av med i sänkan. Men att ha en massa sten i ytan är inte trevligt så vi slängde gräsklipp och uttjänta grönsaksplantor över stenen. Och i går grävde jag ut en hushålskompost. Den hamnade också där. Idag har jag toppat med ett tjockt lager olivklipp.
För att få det att förmultna ännu mer så har jag vattnat upp det och täckt med en presenning. Om sex veckor så räknar jag med att plantera. Vi får se om det håller i praktiken. I teorin låter det i alla fall bar.

Min potatis och lökodling ser väldigt lovande ut. När vi skördas så ska det bli en häck här.

Det är mest Christina som ser till att vi har grönsaker. Nu förgros det en hel del. Jag tror det är tomat och chili.

Chili har vi haft länge nu i grönsakslandet. Den Bruna Rocoton bara ger och ger. Kanske är den perenn i vårt klimat.  Nu måste vi hitta på något att göra av den innan den upptar hela frysen.

Mangolden har vi just börjat skörda. Och Christinas mangoldsoppa har nog aldrig varit så god förr. Bladen verkar bli tjockare och mildare här än i Sverige.

Nu ser jag fram mot att få skörda en favorit. Sockerärter som är så goda. Jag tror Christina sått dom bara för min skull.
Och alla misslyckanden i grönsakslandet dom låtsas vi inte om.