Kategori: Peloponnese

Vad gör man på helgen i Mani?

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Egentligen är det ingen större skillnad på helg och vardag för oss. Det som förnedrar sig mest på helgen att det blir mycket tätare med Atenare i vårt område. Men vi kämpar på med samma saker på vardag som på helg.
Som att skörda grönsaker. Just nu har vi massor av tomater och en hel del annat. De självsådda tomaterna som står under ett olivträd passar till att soltorka.

Överskottet är stort nu. Det mesta hamnar i vår låda ute vid vägen. Våra gula små tomter hamnar dagligen där och den armeniska gurkan har nog alla i området smakat på nu för den producerar enorma mängder.

Ett annat arbete som måste göras trots att det är urtråkigt är att sortera och köra bort sopor. Men nu är det tomt på sopor men det dröjer nog inte många dagar innan jag får frakta bort igen.

Att fylla på olivflugefällorna går snabbt och behövs bara göra några få gånger mellan juni och november.

Det är inte bara arbetsuppgifter som måst göras utan också trevligt socialt umgänge. På lördag kväll cyklade vi bort till våra norska vänner. Vår tanke var att umgås lite och fotografera fullmånen från deras tak. Väldigt trevligt blev det. Att sitta eller ligga på deras tak och studera natthimmelen är magiskt. Men det var inget bra ställe att fotografera månen ifrån. Kanske hade det varit fantastiskt om vi väntat till 03.00 när månen stod över havet. Men så länge orkar jag inte vara uppe. Så det blev en bild på deras fina trappa i stället.

Ett ständigt återkommande jobb varje söndag är att mata surdegen.

Något som vi sällan sysslar med är att gå på husvisning. I Sverige vet vi precis hur det går till men här i Grekland är det lite annorlunda. De flesta mäklare vet knappt vad dom säljer och inte ens hittar de dit
Men det finns ett undantag. Det är våra vänner i husigrekland.se som har en mäklarfirma som bedriver sin verksamhet på ett sätt som liknar de svenska mäklarnas sätt att arbeta. Hos dem kan man få svar på sina frågor och åka hem från en visning lite klokare.

På söndagskvällen blev det mer umgänge. Då åkte vi upp till Pigi med några vänner och åt på Stathi’s Tavern.
 

Helga vilodagen!

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Visst behöver jag vila någon dag då och då. Och idag är det söndag och de kristnas vilodag. Men jag räknar mig inte som kristen, så jag kör på som vanligt.
Och idag startade jag tidigt med att baka bröd på min surdeg. Redan i går kväll satte jag en fördeg och innan frukost knådade jag ihop en rejäl deg. Den fick jäsa i vårt teknikskåp i några timmar innan bakning i ugnen. I teknikskåpet finns en dator, en UPS, en larmenhet med mera. Det ger en god perfekt värme att jäsa i. Och dagens deg blev bättre jäst än någon gång tidigare.

Medan degen stod på nedervåningen och skötte sig själv gick jag upp till övervåningen och började med städningen. Våra första betalande gäster kommer på tisdag och då ska det vara superrent. Torka ytor som bord, sängbord, handfat, diskbänk med mera går fort. Men glas i fönster, duschvägg och speglar är besvärligt. Speglarna fixar jag blickssnabbt. Men duschväggen har alltid hårt sittande kalkavlagringar som måste förputsats med ett surt medel. Och nu hade det suttit där i över en månad så det fick gnuggas rejält. Fönster och glasdörrar har en in- och utsida och insidan är inte mycket att orda om. Men regnet här innehåller alltid mineraler från bergen eller Afrikas öknar. Så det krävs en extra avsköljning innan man går på med fönsterputs.
När Christina har bäddat och hängt fram handdukar så ska jag fixa golven. Men det blir nog inte förrän i morgon.

Medan jag var i gästvåningen skötte Christina tvätten. Det blir lite extra tvätt med uthyrningen.

Christina pysslade också om grönsakslandet och skördade. Nu börjar det ge rejält med mat till vår förtjusning.

Det blir lite över som vi delar med oss av till våra grannar och andra förbipasserande. Men i år är de väldigt få som går på vår lilla väg. Vårt grannhotell har inte en enda gäst än. Det är sorgligt.

En kaffepaus måste vi också ha på förmiddagen. Frappén är säkrast att göra före nästa arbetsmoment eftersom samma verktyg används där. Och jag vill inte ha kaffe som smakar tvål.

Igår löste jag upp lite hårdtvål för att göra flytande tvål av. Hårdtvålen har Christinas dotter Filippa gjort av vår olivolja. Den blev fantastiskt bra. Det blev det lite tvålflarn över som är utmärkt råvara till flytande tvål. Jag löste upp tvålflingorna igår och blandade med vatten Idag mixades blandningen en stund och då insåg jag att den var för tunn, så jag måste lösa upp lite mer flarn och blanda i. Så i morgon får jag mixa igen och se om det blir bra.

Efter lunch behövde jag lite återhämtning så jag tog mig till Gnospi för att ta mig en tupplur och ett bad. Men där var så mycket folk så det var svårt att få den rätta ron till att sova.  Så efter 20 minuter på landbacken hoppade jag i för att simma 600 meter i ett alldeles lagom tempererat vatten.

En regnfri cykeltur till Stoupa

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Väderprognoserna har lovat regn nu i över två dygn. Den samlade mängden som fallit hos oss har varit omätbar. Det är lite tråkigt för vi önskar oss verkligen regn som kan fylla på växternas förråd.
Himlen har i alla fall varit molnig och det är väldigt skönt bara det.
Så i det perfekta cykelvädret tog jag mig en tur till Stoupa.
Cykelbanan dit går strax nedanför vårt hus alldeles i kanten av havet. Kusten är hög och stenig på de flesta ställen. Men det går att komma ner och bada för den som känner till stigarna.

Tre nya huskroppar har dykt upp alldeles vid sidan cykelbanan. De är säkert för uthyrning. Varje huskropp har en väl tilltagen pol. Så det blir nog inga budgetställen.
Man får inte bygga närmare än 100 meter från havet. Dessa hus ligger betydligt närmare. Men det är klart att längden till havet beror ju på i vilken vinkel mellan objekten man väljer att mäta i.

Det finns andra hus lika nära vattnet som antagligen är betydligt billigare att hyra. Men då får man ingen pol förstås.

När jag närmar mig Stoupa så cyklar jag genom några olivlundar. Här finns det många djur som har sin hemvist. Får, getter, kalvar, kaniner, kalkoner och höns. Idag var jag mest intresserad av hönshusen för att se om jag har något att hämta till vårt hönsprojekt. Men jag tror inte jag såg något jag kommer att ta efter.

I Stoupa brukar det ha fyllts på med massor av turister så här års. Men i år är det glest än så länge.
Jag läser en del på sociala medier om turister som flyger till medelhavet. Många spyr ju galla över dem som om de skulle riskera sina egna liv och sprida smitta till hela svenska folket när de kommer hem. Jag tycker det är överdrivet och saknar riskanalys. Risken är betydligt större om du åker tåg, spårvagn eller tunnelbana i Sverige.
När du flyger till medelhavet så är du och dina medresenärer ny testade för covid. Restriktionerna är mycket hårdare i Grekland än i Sverige. Och personal du möter på hotell och taverner testar sig två gånger i veckan. Så det finns många mycket värre saker man kan göra.

På Stoupas kändaste strand Kalogria brukar man knappt se sand för alla solstolar. Men nu är set betydligt färre solstolar och ändå är de flesta tomma.

Kalogria camping är populär och här brukar det vara smockfullt. Det kommer det nog bli bara grekerna börjar semestra.
Jag tror campingarna i Grekland har rätt låg standard. Men här på södra Peloponnesos är det många som ställer upp sina husbilar lite här och var. Sötvattenduschar och dricksvattenkranar finns nästan överallt så varför betala en campingavgift.

Efter som jag inte lyckades bli regnvåt på min cykeltur så övertalade jag Christina att ta en blöt simtur. Så nu är jag trött i axlarna efter ett hårt pass.

Ösemester i Grekland

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Att semestra i Grekland är populärt och allra populärast Greklands öar. Så vi tänkte att vi borde slita oss från trädgården och grönsakslandet och åka till någon ö.
Vi startade vår resa efter frukost och hann ända till Areópoli innan vi gjorde vårt första stopp. Här handlade vi på marknaden. Det blev en stor påse med utsökta bigarråer. Det två gigantiska plommonen var tyvärr snudd på oätliga.

Nästa stopp blev på Skoutari beach. Här skulle det bli en kopp kaffe och sedan ett dopp i havet.

Kaffet vi fick på den lilla tavernan var fantastiskt gott. Kaffe är något Grekerna är bra på.
Medan vi satt och njöt på tavernan så började det blåsa upp. Så vi struntade i badet och åkte vidare för att hitta vår ö.

Vår lilla semesterö är inte stor, den ligger så vackert utanför byn Kotronas på östrasidan av Manihalvön.

Att vi inte behöver ta färja till ön spar både tid och pengar. Det går så lätt att gå på den smala rullstenssträngen ut till ön.

Vi mutade in oss på den vackra lilla stranden. Här låg vi länge och latade oss. Men vattnet var varmt så vi lyckades också simma drygt tusen meter.

När vi tröttnat på sol och bad vände vi åter till Areópol. Först tänkte vi handla lite varor till en god pasta. Men ju närmare vi kom ju mer lockade det bästa gyrosställe vi känner till. Så det blev en god måltid på TIME OUT Gyros innan vi vände hemåt.
Det blev en riktigt trevlig semester.  

En badkrukas vecka

PubliceratFörfattareLeif FryleLämna en kommentar

Nu har badsäsongen kommit i gång med lite tätare mellan baden. Vi kan visserligen bada året om. Men det är mer lockande när det är riktigt soligt och varmt i luften. Och soligt är det för det mesta. Grekland är världens soligaste land. Men som tur är så försvinner solen på natten.

I måndags efter lunch var det för varmt för att pyssla i trädgården så jag packade ner en handduk och en ljudbok och cyklade till klipporna i hamnen vid Agios Dimitrios. Här är det aldrig mycket folk trots att viken är skyddad från vind och vågor. Men bottnen är väldig stenig så man bör veta var man ska gå för att hitta ut till djupt vatten.
Gillar man inte att gå på stenar så kan man hoppa i från piren på andra sidan viken. Här finns en badstege som underlättar uppstigandet. Det blev tre korta bad för mig. Med det var också två grekiska damer i hatt som badade. De låg säkert i en halvtimme. Konstigt nog var de inte blåa som smurfar när de kom upp.

På tisdagen blev det en cykeltur till Voulimeneas eller södra delen av Pantazi beach som jag brukar kalla den. Här gillar jag att bada. Här är fin sand i strandkanten, men bara ett par meter upp så är det små runda stenar som inte fastnar på huden eller handduken. På norra delen av Pantazi beach är det mest lös sand och gott om solstolar. Det är nog anledningen till att jag sällan badar där. Men tavernan sitter jag gärna på och tar en kaffe eller öl.  
Voulimeneas beach har också en taverna. Om tavernan har fått namn efter stranden eller stranden efter tavernan vet jag inte. Tavernan är populär och här sitter ofta föräldrar och njuter av något gott medan de kan titta ner på sina barn som badar i viken.
Men i tisdags fick jag ligga där ensam och lyssna på min ljudbok. Och som vanligt så fick jag spola tillbaka boken ett långt stycke efter avslutat bad och strandliv.

På onsdagen efter lunch fick jag med mig Christina till badet utanför tornhuset i Agios Dimitrios. Detta är en superfavorit bland badplatserna i närheten. Här finns en rejäl betongbrygga med badstege. Visserligen var badstegen inte monterad, men det finns fina mjukt bevuxna stenar att ta sig i och upp på. Området utanför består mest av stora stenblock. Så det är inte ovanligt att stöta på snorklare här.
80 meter ut ligger en liten ö. På den föddes enligt legenden Helena av Troja. Jag funderar på om det är hon som kallas sköna Helena. I alla fall så har Helena hedrats med ett stort skulpterat ägg på ön.

På torsdagen cyklade jag in till Stoupa för att ta mig ett förmiddagsbad. I Stoupa finns två mycket populära stränder. Här ligger charterturister som packade sillar under högsäsong. Men jag väljer hellre den yttre lite mer undanskymda stranden. Här är det alltid lugnt och skönt så man kan ta sig en tupplur efter badet.

Torsdagseftermiddagen var varm så jag gick ner till viken strax nedan för Fryle House. Det är lyxigt att ha ett fint bad bara 100 meter från tomten. Här finns två små fina plättar med småsten att ligga på längst in i viken. Men jag valde att gå ut en bit på norrsidan och lägga mig på en stenhäll. Eftersom vår vik alltid är varmast bland områdets badplatser så tog jag med mig badtermometern för en kontroll. Den visade mellan 21 och 22 grader. Men jag tyckte ändå att det var kallt.

Nu på förmiddagen tog Christina och jag ett bad i Gnospi. Dit har vi bara 500 meter, och det är väldigt bekvämt att bada där. Även om solen lyser från en klar himmel så kan man alltid välja att vistas i sol eller skugga. Och i sötvattensduschen kan man skölja av sig saltvattnet. Och har man behov av en bönestund så kan man gå in i kapellet som ligger insprängt i berget.

Under lunchen svepte moln ner från bergen. Det blev rejält kallt så jag frös om armar och ben. Då beslöt jag mig för att gå in och blogga. Jag slängde ett öga på termometern innan jag gick in. Den visade på 25 grader.
Jag inser att jag är dåligt avhärdad.