Det började med att en av våra hönor flaxade över staketet
vi en sittpinne jag satt upp. Vi hade bestämt
att hönsen skulle få hålla sig i hönshuset tills olivskörden blev avklarad. För
att få in hönan igen så öppnade vi grinden till hönshuset. Sen fick hon hitta
in själv. Men innan des hade alla andra fåglarna upptäckt att det var mycket
roligare utanför hönshuset. Där finns ju obegränsat med oxalis och andra godsaker.
Så nu får de komma ut varje dag och vi får jaga väck de från grönsakslandet för
det kar vi inte hunnit hägna in.
Även de små kycklingarna får komma ut några timmar om dagen. Livet i en låda på toaletten är inte lika kul som livet där ute i stora världen är. Kycklingarna är rätt skyddslösa utan en höna som försvarar dem. Så jag har klätt in ett bord med kycklingnät där de kan få vara under.
Kycklingarna uppskattar verkligen att vara ute och rota tunt i vegetationen. Ibland hittar de ett lite kryp som det blir slagsmål om. När vi tar in dem efter några timmar är de helt slut och somnar direkt.
Dotty är väldigt intresserad men frustrerad över det där
nätet som skiljer henne från godsakerna som sprätter runt där inne.
Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.
Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB. Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.
När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till
ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.
Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.
Idag vaknade jag med en förhoppning att nattens regn hade givit tillräckligt för att göra skillnad. Det så i alla fall lovande ut i skottkärran jag passerade på min väg till regnmätaren. 21 millimeter visade det sig att vi fått. Jag hade gärna tagit mångdubbelt. Men de är ändå bra och kommer göra god nytta. De senaste 6 månaderna har vi kanske fått 3 till 4 millimeter sammanlagt och det är på tok för lite.
Hönsen gillar kanske inte att få regnet i fjäderdräkten. Men de var tryggt inne i hönshuset under regnskurarna. När de blev utsläppta idag på morgonen hade de en hel hönsgård där den hårda jorden hade mjuk och sprättvänlig. Så jag antar att även de är lite extra lycklige.
Nu kan jag stänga av automatbevattningen i grönsakslandet. Det känns befriande. Men jag kanske får sätta på det i övermorgon igen.
Kålplantorna har är nyss utplanterade och har skötts med handbevattning några dagar. Men det är stora nog för att klara sig med automatbevattning utan tillsyn mitt på dagen.
Det blev också en putsning av fönstren idag på förmiddagen.
Det är otroligt så mycket partiklar det finns i regndropparna här. Det blir
inte snyggt om de får torka in på fönstren.
Allt är inte glädje. Vår Jättesnokört (Echium wildpretii) gick av i stammen. Den hade nått en längd på ca: 165 cm. Vi har gått så länge och väntat på att den ska skjuta upp en blomkolv lika lång som stjälken. Men nu har vi ett hål i rabatten som ska fyllas med något.
Det blev en liten dramatisk början som hönsfarmar. Drygt 50
mil i bil och två dagar tog det för oss att få hem vår hönsfamilj. Och så
rymmer tuppen närstan med en gång. Tuppen
var rätt nervös och flaxade gärna i väg om jag kom för nära. Och när jag gick
in i hönsgården på kvällen så flaxade han i väg rakt emot grinden som jag
tyvärr inte satt någon låsanordning på insidan (nu finns där en låshake). Så
när tuppen stötte mot grinden sprang han i väg ett bra stycke och i änden av
tomten sprang han på vår grannkatt. Då blev han ännu räddare och flaxade över
staketet till en annan olivlund.
Vi gick runt och försökte få syn på honom tills det blev becksvart utan
resultat. Dagen efter sökte vi runt om i olivlundarna och utanför hönsgårdarna
i närheten. Men tuppen var spårlöst borta. Om en schakal eller stor rovfågel
tagit honom så borde det gå att hitta några fjädrar. Men inte en fjäder i sikte.
Endast två avelshonor i en hönsgård är inte mycket. Och det är tveksamt om hönornas
ägg befruktade då de gått med 150 andra höns och bara en tupp. Efter en tid var
mitt hopp ute att få tillbaka tuppen så jag beslöt jag mig att skaffa ett par
fåglar till som kan få vara med tills vi har några egna kycklingar som vuxit
till sig. Han jag köpte de nya fåglarna påstod att den ena är en höna och den
andra en tupp. Jag är tveksam. Inte ett galande från dem har hörts än. Men
kammarna är olika stora på dem. Den ena har el liten kam och den andra en
mycket mindre kam.
Men under kan hända i denna värld. I går på eftermiddagen knackade det på
dörren och där ute stod tre granndamer med min saknade tupp. Jag blev så glad
att jag fick en tår i ögat.
Ett stort tack till er som fånga de in min tupp och gav oss den tillbaka.
Efter denna incident beslöt jag mig att döpa fåglarna efter karaktärer ur
filmen ”Flykten från hönsgården”.
Den vackra och infångade tuppen Har fått namnet Rocky
Hönan med upprättstående kam heter Bunty
Hönan som har mani på att plocka fjädrar på sina
hönsgårdsgrannar heter Babs. Henne känner man igen på den nedåtvinklande
kammen.
Den fläckiga hönan/tuppen ska inte få något namn efter som
vi antagligen inte kommer att behålla hanne. Det ser ut att vara Plymouth Rock i henne och
det är mycket vackra fåglar.
Hönan som är riktigt svart med brunfläckig hals vågar jag inte giss vilka gener hon bär på.
Så blev det med våra föresatser att inte ha några djur som binder oss. Men djur är ju så kul och speciellt då tama hönsfåglar. Men det leder också till att ägarna får hönshjärnor. Själv går jag numera bar tänker och planerar kycklinguppfödning, nya burar och vackra raser.
