Höstlovet i Sverige är en riktigt rolig vecka för Christina och mig. Då finns det för en gång skull gott om svenskar på Peloponnesos. I år fick vi besök av Julia och Peter med barn. Och Malin och Hjalmar med sina barn. Alla kunde dock inte bo i vår gästvåning men på hotellet på andra sidan muren fanns gott om lediga rum. Veckan bjud på fint och varmt väder. En dag med regn dock men det får man räkna med så här års. Det blev en väldig massa prat, mat och skratt.
Vi gjorde en del tillsammans all och ibland delade vi upp oss.
Här sitter Hedvig och Malin och smälter maten efter en trevlig picknik-lunch
ute i naturen.
Bad i det varma medelhavet var speciellt populärt bland
barnen.
En dag tog vi med de mest inbitna växtnördarna på en tur och skådade höstlök. Vi såg flera krokusarter, Sternbergia och lite anta.
Nu hoppas jag våra vänner har fått blodad tand och vill
homma tillbaka snart igen. Nils vill det i alla fall. Det viskade han i mitt
öra.
Vi kommer inte att bli utan svenskbesök den närmaste tiden. Nu har vi en son
här och efter det kommer det ett flertal svenskar.
Nu är det bråda tider. Snart ska familjen utökas med 9 individer hoppas vi. På tisdag beräknas de första små se dagens ljus.
Det är en hel del förberedelser inför förlossningen. Men profylaxkurs slipper vi. Förberedelserna är mer handfasta. Ett par dagar efter kläckningen ska kycklingarna läggas under en värmelampa. Den är nu monterad på lilla toaletten som numera är BB. Återstår en en lagom stor balja och strö som måste införskaffas i morgon.
När kycklingarna växt till sig lite ska de få flytta ut till
ett eget litet hus. Detta bygger jag nu av en pall, pallkragar och lite plywood.
Endast ett ägg har vi tagit från våra egna hönor. Men den modern är än inte informerad om att hennes status kommer upphöjas till moder alldeles strax. Jag tror faktiskt inte hon är så intresserad. Där emot är hon och de andra hönsen väldigt intresserade av att äta getoxalis. Jag undrar hur mycket oxalsyra en hönsmage tål.
Nu kom äntligen regnet vi väntade på. Jag tror det startade någon gång tidigt på morgonen. Ungefär när vi vaknade. Jag tog en titt på regnmätaren när jag klätt mig. Den var överfull, så jag tömde den. Tio minuter senare tittade jag igen och då var det 40 millimeter i den. 4 millimeter i timmen är ett rätt bra skyfall.
När det lugnade ner sig så tog kameran och jag en promenad. Vår olivlund svalde vattenmängderna otroligt bra. Vi har nyrenoverade terrasser så de fungerar som det är tänkt. Men vår väg ner till havet var en flod och många av olivlundarna var översvämmade. Så har de heller inga terrasser som inte vattnet smiter ut från.
På cykelbanan nedanför vårt hus rann det kopiösa mängder vatten på sina ställen. Mycket rann ut i vår lilla nästan privata badvik. Så nu kan jag ta ett gyttjebad där.
På cykelbanan samlas mycket lera och det bildar vackra mönster men är halt som såpa så det är bäst att ta det försiktigt.
Vissa är för små för att ta det försiktigt och råkar riktigt
illa ut.
Så trots åskovädret med skyfallen så klarade vi oss väldigt bra. Värre var det för våra vänner som fick ett blixtnedslag i kraftledningsstolpen precis efter transformatorn som matar deras hus. Så nu måste de vänta på reparation av stolpe och transformator innan de har någon ström.
I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar. Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet. Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen. Fotografierna är tagna av Christina Fryle.
SjölökCyklamenCyklamenCyklamen, Saidona och solnedgångLeif tar mobilbild av solens nedgång
Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden.
Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl
många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut
på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har
ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.
Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för
att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen
där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som
smakade fantastiskt.
Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.
Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks
sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen
taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.
Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många
tusental och så här års blommar de.
Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större. Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.
Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor. När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.
I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism. Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.
