Efterlängtat men hotfullt

Att vi längtar efter regn nu är vi nog inte ensamma om. Det har varit varmt och regnfritt mycket länge nu. Så både våra olivträd och traktens brandmän har sett fram mot första höstregnet. Men prognosen har sett lite väl hotfull ut med orkanstyrkor och nederbörd på 50 mm. i timmen.

Men än så länge har de värsta ovädret passerat långt västerut. Vi har fått några korta och häftiga regnskurar och lite extra fart på vinden. Så något bad blir det inte.

I stället för att vara ute i regnet har jag gjort en karta som ska ligga på vår hemsida. Den är tänkt att ge våra gäster lite information om vår närmaste omgivning.
Nu kan du ta del av testversionen av kartan. Klicka på fyrkanten uppe till höger ”Visa större karta”. Sen kan du välja bland kategorierna till vänster på den större kartan. Det återstår lite för att få den perfekt. Och självklart ska jag fylla på kartan med mycket mer intressant information.

Målet är superhost – medlet är en skurhink

Att hyra ut till turister är riktigt roligt. Vi har gäster som kommer från många olika hörn av världen. Nu när vi hållit på i ett drygt år så inser vi att det inte är någon större skillnad på om man kommer från USA, England, Tyskland, Polen, Australien eller Thessaloniki. Alla är lika trevliga och skötsamma. Det är nog boendeformen som lockar en viss typ av turister.
Men vår insats för att få uthyrt är inte betydelselös.  Mycket gjordes redan när vi byggde och inredde gästvåningen med våra egna erfarenheter av Airbnb-boende i bagaget. Men för att hålla sig på topp så är det bra att läsa recensioner på andra boenden i närheten. Då inser man att städningen är mycket viktig. För ett dåligt städat boende får alltid detta påpekat och sämre betyg. Så vi försöker att städa riktigt minutiöst. Då behöver man många städgrejer.

Jag tar hand om den mesta städningen och försöker få det att glänsa. Vi har ett ovanligt välutrustat pentry. Det uppskattas mycket, speciellt av barnfamiljerna. I år med coronapandemin har det kommit strängare regler när det gäller städning och det är inga problem så länge gästerna håller sig till in och utcheckningstiderna.
Vår stora altan ska också vara snygg och solsängarna ska skrubbas lite extra. Så här mitt i sommaren brukar det vara snabbt avklarat. Men kommer det regn så blir allt solkigt. Sand från Sahara och skit från taket lortar ner fönster, dörrar och altangolv. Då får vi lägga extra tid på fönsterputsning och golvspolning.  

Det som kräver mest är toaletten. Att vi valde ett mosaikgolv av natursten kanske inte var det bästa. Av någon anledning vill det aldrig se rent ut. Troligen beror det på att stenen inte har tillräckligt hård yta. De grå tadelakt-väggarna är jag väldigt nöjd med. Duschväggen i glas är också riktigt snygg när den är nyputsad. Men med vårt vatten som innehåller massor av kalk så blir det tydliga märken efter varje intorkad droppe. Därför får det först putsas med kalkösande spray. Därefter ska det sköljas av och skrapas med vår elektriska fönsterskrapa. Sen kan det putsas på normalt sätt.

Medan jag putsar och fejar så tvättar Christina. Det blir tre maskiner som ska tvättas, hängas och torkas. Och hinner hon få in allt i gästvåningen innan gästerna kommer är hon nöjd. Det mesta ska tillbaka i sängarna och på handukskrokarna. Vi har naturligtvis dubbla uppsättningar. Det skulle vara omöjligt att få tvätten torr om det för ovanlighetens skull regnade.
Om det hade varit en dag utan gästbyten och vi inte hade behövt tvätta och städa idag – då skulle vi hoppat i havet som syns bakom tvätthögarna, och simmat våra dagliga 1000 meter.  Men nu får det bli en kvällssimning istället.

Innan gästerna kommer ska det stå lite godsaker framme för att göra ett extra gott första intryck. Vi får hoppas att de inte dricker av den lilla flaskan. Jag tror inte handsprit är särskilt gott.

Om jag har några krafter kvar så åker jag iväg med soporna som blivit. Men de kan gott ligga till nästa dag. Om vi har någon soptunna? Ingen egen utan den närmaste är nog en dryg kilometer bort. De svarta tunnorna är bara för hushållskompost.

Länk till FRYLE HOUSE

En stilla betraktelse över livet i Agios Nikolaos

Jag går mina morgonpromenader genom Agios Nikolaos. Vår by ligger inte på Kreta som många svenskar tror. Agios Nikolaos är nog bland det vanligaste bynamnet i Grekland. Troligen finns det flera hundra byar med detta namn. Vill du veta vad just vårt lilla Agios Nikolaos ligger får du Googla på dessa siffror så dyker en karat upp. 36.824593, 22.282993

Idag tog jag en sväng ut till uddens nordvästra del. Där ligger en kyrka och en kyrkogård. Annars är uddens yttre del rätt öde och svårtillgänglig. Men det har hänt att vi simmat från norra sidan till södra sidan där marinan ligger. Det är långt men så länge man kan hålla sig flytande så är det bara skönt.

Kyrkogårdarna här i området ser ut som på bilden. Antagligen ser de rätt så lika ut i hela Grekland. Jag tycker inte det är särskilt vacker med gravar i vit marmor. Men cementängeln är i alla fall vacker.
Om nu inte kyrkogårdarna är vackra så är de nästan alltid värt ett besök. De ligger närstan alltid på platser med fin utsikt. Och det är omtänksamt att skänka de döda en vacker plats.

Bilparkering i Grekland skiljer sig rätt mycket från de jag är van vid från Sverige. Min tolkning är att grekiska bilförare är obstinata. Därför vägrar de nästan alltid parkera i en avsatt ruta. Men de kan också tränga ihop sig om de vill.

Min bild av svenskarnas morgonkaffevanor är att de flesta på landet eller småorter lagar till sin egen första kopp själva. Men här köper de flesta sitt kaffe på de många kaféerna. De som ligger efter huvudvägarna är väldigt populära. Men ett kafé i vår marina måste också öppna tidigt för att tillfredsställa de piggaste byborna och kanske någon turist med sömnproblem.

Men jag gör mitt eget morgonkaffe så jag går vidare förbi marinan och grusparkeringen. Här står ofta husbilar. Det är färre husbilar i år men trängseln blir desto mindre. Fast trängseln är nog sällan något problem. Här finns ju massor med bra platser att stå på. Och offentliga vattentappställen och sötvattenduschar på stränderna är ju smidigt om man vill ta några nätter utanför en camping.

När jag passerat grusplan kommer jag till stället där min kompis hästen gör reklam för sin verksamhet. Hen skjutsar turister mellan byn och den fina stranden Pantazi. Men i sommar har det nog varit ont om jobb när det knappt varit några utländska turister här. Greker har ju helst med sig bilen än var de ska. (En del fördomar om greker har jag fortfarande kvar)

Mani är ju känt för sina tornhus. Hus och torn har vi i byn men inga gamla tornhus. Jag brukar gå förbi dessa två torn på mina morgonpromenader. Jag tror jag läst någon stans att de byggdes som skyttevärn under något världskrig. Varför de byggdes här förstår jag inte. Här fanns väl inte så mycket att försvara och någon bra landstigningsplats finns inte inom skjutavstånd. Men kanske någon av områdets mer välbärgade släkten bodde här redan då.

Guppande bahytter och mässande

Söndagsmorgon och som vanligt behöver jag en promenad för att starta min kropp. Fast ibland cyklar jag och det är också trevligt.
Idag gick min tur efter havet och så en runda i byn.
Den första människan jag stötte på var en dam som plockade kaktusfikon. Jag har också plockat dessa en gång. Det gör jag inte om. När jag smakade på ett fick jag massor med mikroskopiska taggar i läpparna. Jag glömde fort vad de smakade men svedan i läpparna kommer jag aldrig att glömma.

Innan jag kam fram till byn så ska jag umgås lite med en trevlig häst. Hen kommer alltid fram till muren när jag är i närheten. Undrar om det beror på morötterna jag oftast har i fickan.

Jag tog svängen om det fina badet Gnospi. Och där hade någon fan av Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 med sprejburkar dekorerat muren.
Fan Club of Panathinaikos Athletic Club ”Gate 13 tror jag är en paraplyorganisation för många sportklubbar.

Det var inte bara jag som var på väg till Gnospi. Även damer i hatt. De ligger i det svala vattnet och sladdrar medan de flyter runt i flera timmar.

Så här på söndagsmorgonen är de mest religiösa i kyrkan och lyssnar på messande herrar. Jag tror i alla fall de mässar. Själv har jag oftast en ljudbok i örat när jag inte måste lyssna på något annat.

Efter kyrkan vek jag av mot marinan. Där låg alla de små söta fiskebåtarna inne. Kanske är det ogudaktigt att fiska på en söndag.

Sen var det dags att vända hemåt till en väntande frukost. Jag passerade många granatäppelträd på vägen. Och lite granatäpplejuice skulle sitta fint. Men på mina två träd har alla kart trillat av. Men nästa år kanske jag kan pressa massor av juice.   

Jag och min cykel en tidig morgon

Så här mitt i sommaren är de tidiga morgnarna underbara vid medelhavet. Då är bästa tiden för fysisk aktivitet. Idag blev det en cykeltur längst kusten en bit söder ut. I byn var det väldigt lite aktivitet. Bara två hade tagit plats vid serveringarna.

Pantazi beach låg ännu i skugga och inga badare syntes till. Bara en man från tavernan som ställde ordning på solstolarna.

Mitt egentliga mål var att titta till en väns hus. Då framförallt automatbevattningen.

Bougainvillean ser ut att ha klarat sig bra. Och de övriga växterna också. Och vissa har tagit åt sig lite för mycket utrymme. Men det är lätt avhjälpt med en sekatör.

Innan jag vände hemåt så tittade jag till marinan i Ag. Dimitrios. Där var det stendött så det fick bli en bild på det vackra tornhuset istället. Det finns väldigt få tornhus riktigt nära vattnet. Men här finns ett.

Det blev även ett litet stopp vid dessa fantastiskt gulliga varelser. De har gått sen födseln i samma olivlund, som nu inte innehåller ett grönt strå. Men utanför staketet står ett stort träd som vattnas. Och där växer grönt frodigt gräs som getterna blir glada om man hjälper dem att komma åt.

Christinas morgonsyssla är som vanligt att ta hand om trädgården ,och det är flera timmars jobb. Så hon höll fortfarande på när jag kom tillbaka hem.