Lyckat & misslycka

3

Vi odlar väldigt mycket och det mesta är tänkt att ätas. Som våra butternut som är en liten pumpa. Den trivs väldigt bra och ger massor med pumpor. Så vi måste ju försöka äta lite av den. Första försöket var att tärna och rosta den i ugnen. Det receptet fall oss inte i smaken. Vi sökte vidare och hittade många recept på butternutpannkakor. Vi valde att göra pannkakorna på ett europeiskt sätt. Eftersom vi har överskott på ägg så använde vi hela tre i smeten. Det borde hjälpa till att få pannkakorna fasta och fina. Trots försiktigt gräddande så blev de fort brända på utsidan och kletiga inuti trots att de var lövtunna. De gick helt enkelt inte att äta.
Slutsatsen blir att vi lyckas odla fina butternuts men vi har ingen användning för dem.

Våra hönor blev dock väldigt glada när de serverades förkastad pannkaksmet.

Det händer ju att vi lyckas med maten. Grillade foreller är en favorit och nästan omöjligt att misslyckas med.

Ett annat ständigt misslyckande är att hålla ordning i groventrén. Där blir snabbt överfullt med bra-att-ha-grejor och skräp. Men det är ju bra att ha nära till bra-att-ha-grejor…

Ibland händer det bra saker. Som att det öppnat ett kafé i grannbyn söderut.  Det heter Kafenio och ligger vid hamnen i Agios Dimitrios. Vi var där och provade utbudet i veckan. Stället får full pott med stjärnor. Dit kommer vi återvända.

Våra sandrabatter är också väldigt lyckade. Här trivs de torktåliga växterna och har varken ont av sol eller regn. I veckan har Christina fyllt ut luckorna med fler suckulenter.

Sandrabatten är också bra att hämta sticklingar ifrån.  Det är bara att sticka ner handen i det översta gruslagret och ta tag om rothalsarna på agavens sidoskott. Sen drar man lätt och man har en ny planta med rötter som kan sättas ner på valfri plats.

Bröllopsdag på Peloponnesos!

I torsdags firade Christina och jag vår bröllopsdag. Det har gått 16 år sedan vi gifte oss.
Jag gick igenom hela fotoarkivet på bilder som var tagna den 14 juli. Jag hittade inte en enda bild som tydde på att vi uppmärksammat den här dagen något tidigare år. Men det vet jag att vi har. Fast oftast har vi glömt av den.
Men i år glömde vi inte. Vi började firandet med en drink på altanen tidig kväll. Men det tog jag nog ingen bild på. Så det får bli en bild på Christina med drink i Dolomiterna för några år sedan. Det kan ju passa bra för det var där vi förlovade oss.

Strax innan solen gick ner cyklade vi till grannbyn Stoupa. Det är en mycket vacker och dramatisk cykelväg. Här har man utsikt över hav, klippor och höga berg. Men av det såg vi inte mycket för vi hade solnedgången rakt i ögonen.

Stoupa är en rätt ocharmig by. Men det tycker inte alla. Byn har fina stränder och massor med parasoller. Men det var varken stränder eller parasoller vi var ute efter. Utbudet av matställen är mycket större än i vår by och det var det som lockade.

MyLó är den enda restaurangen som serverar mat från en annan världsdel. Vi älskar ju det indiska köket. Så vad passar bättre än en riktigt bra indisk restaurang. Vi tog varsin karahi men med olika kött. Eftersom det inte passar med vin till indisk mat så beslöt vi oss med att festa loss på vinet hemma i Agios Nikolaos i stället.
https://mylostoupa.gr/

Vid hamnen i Agios Nikolaos slog vi oss ner på LITHOS. Där serverar de kaffe, drinkar och godsaker. Men vin var dom riktigt usla och dyra på. Normalt så betalar vi 3,5 € för en halv liter vin. Men här serverade dom bara i glas. Det går ju fint det också. Men att få billigt rödvin kylskåpskallt och betala 7€ för två glas gör inte så vi kommer tillbaka när det finns många bra ställen att välja på. Fast vyn tillhör de bättre!

Nu är firandet över och helt vanliga sysslor tar över. Vi har just sett till att vårt AIRBNB boende är det renaste i hela Grekland, så våra gäster inte ska klaga.
Hur det blir med firandet den 14 juli nästa år är svårt att veta. Men oddsen att vi glömmer bort det är större än att vi kommer ihåg.

Min midsommarafton i Mani


För min del började midsommarafton väldigt tidigt. En stund före 06 skulle jag tro.
Det första jag tog itu med var tvätten. Jag fyllde en maskin. Den vara lagom att tömma när jag kom tillbaka från min 1000 meters simning.
Innan simningen han jag med en kopp kaffe och en stärkande frukost på yoghurt och jordgubbar.


Efter simningen var det hög tid att kolla över odlingarna. Det var inte så mycket att göra efter som jag varit rätt grundlig dagen innan.
Det blev några få tomater till på torkollan.
Sen var det dags att ta itu med städningen. Bänk ytor och skåp torkades. Golv dammsögs och avtorkades. Fönstren putsade jag igår. Det krävdes en grundlig och blöt rengöring efter som det regnat en hel del, och i regnet fanns det ökensand. Men nu förblir det nog rena ett tag efter som det inte finns något regn på prognosen. Däremot många dagar med upp till 40 grader. Idag blev det nog bara 37.

Till lunch blev det varken sill eller färskpotatis och absolut ingen nubbe. Men det gick lika bra med lite rester från igår.
Sen var det dags att ta ut ullmattan från tvättmaskinen. Christina tipsade mig att det fans ett speciellt ullprogram. Mattan kom ut minst lika smutsig som när jag stoppade in den och tvättmedelstabletten var inte upplöst utan var in kletad i mattan.  Så det fick bli en skrubbning med rotborste. Rotborsten var mycket effektivare än tvättmaskinen.

Efter en halvtimmes tupplur såg jag till hönsen. De hade det väldigt varmt så jag gav dem en svalkande dusch.

Även jag behövde lite svalka och midsommarslyx. Så det blev en påse popcorn och ett bad i Gnospi.

Framåt seneftermiddagen var det visserligen varmt i skuggan vid svarven. Men det är så roligt att svarva. Jag hittade några stumpar jag svarvade olika former av. De ska bli till nyckelringar. Att komma ihåg hur en nyckel ser ut och vad den passar är nästen omöjligt. Men en svarvad knopp är betydligt lättare att para ihop med rätt lås.

Nu har jag lagat vartenda mål i en hel vecka så nu när det är midsommarafton slog jag på stort och gick på taverna Delicious. Det är en taverna som inte drar så mycket turister efter som de ligger på en bakgata utan utsikt över hamnen eller havet. Deras meny är liten och traditionell.
Jag åt något fylld grönsak. Vet inte riktigt vad. Men det gör inget för på denna taverna är dom makalösa på att laga väldigt välsmakande mat.

 
Det är inte jätteroligt att gå ut ensam och äta. Helst hade jag gått ut med Christina, men hon har varit ute på uppdrag i 14 dagar så jag har fått klara mig själv.  Men i morgon kan vi åter sitta vid samma bord och njuta av maten och sällskapet. Helt ensam om maten var jag inte. Två tiggare satt vid mina fötter och jamade. Den ena riktigt söt och den andra otroligt ful.

En gräsänklings lata dagar

Att vara gräsänkling medför andra rutiner och nästan dubbelt så många måsten.
Nu får jag sitta och äta frukost själv. Yoghurten med frukt är utbytt mot macka och mango. Det är i och för sig inget dåligt alternativ. Det dåliga är att jag inte får spela ett parti backgammon mot Christina. Men jag slipper bli arg för att jag förlorar som jag oftast gör.  

Nu får jag själv ta hand om grönsakslandet men efter som jag har haft huvudansvaret för det de senaste veckorna så går det smidigt. Skörden är stor nu. Jordgubbarna är visligen på sluttampen och ger inte så mycket längre. Men de har äntligen en gudomlig smak.
Igår skördade jag den första majsen. Den var den godaste maj jag någonsin ätit. Tråkigt att Christina inte fick smaka. Men hon äter nog lyxigt och gott där hon är nu.
Sist vi odlade majs blev kolvarna väldigt stora och vackra. Men kornen var torra och oätliga. Men det tyckte inte en av grannskapets ungtjurar. Han tog sig in på tomten och åt upp hela mejslandet. Nu har vi mycket bättre inhägnat runt tomten så det är bara smådjur och djur med vingar som kan ta sig in.

Svartkålen har varit en fantastisk fin kålväxt. Nu är det slut på skörden av den. Fröskidor är insamlade för kommande år och resterna smaskar hönsen på.

Att ta hand om Christinas domäner är ett stort ansvar. Hon har krukor, urnor, frösådder och sticklingar utspridda på stora områden. Nu har jag varit ensam vårdnadshavare i 50 timmar och jag tror inget dött än. Hur det ska gå resten av tiden vågar jag inte tänka på.

Jag försöker också få upp mina olivflugefällor. Det är inte så bråttom med det. Men jag försöker hinna med att fylla sex med bete och hängs upp dem varje dag. 90 delat på 6 är 15 så alla fällor är uppe lagom till Christina kommer hem.

Dotty har inte belastats med något extraarbete trots att vi är en man kort i familjen.

Lite nöje ska också en gräsänkling ha. Mitt nöje har bestått i att bygga en svarvbänk som ska underlätta att komma åt rätt verktyg vid varje tillfälle. Nu får vi bara se om jag får någon tid över till att svarva.  

Fest och vardag i Mani

Nu har turistsäsongen kommit i gång så smått. Nu kryllar det av musiker och musikälskare i vår närhet. Kardamili’s International Jazz Festival startade för ett par veckor sedan och i kväll avslutas festivalen. Det är en norsk jassförening som arrangerar festivalen här längst ner på södra Peloponnesos. De lyckas locka många riktigt kända musiker hit och alla spelningar kan man lyssna på gratis. Till dom som inte gillar jazz kan jag säga att det spelas mycket annat än jazz.
Jag har bara lyssnat på tre spelningar och alla har varit fantastiska. Så jag borde nog har lyssnat på många fler men det är så lätt att bli hemma för där trivs jag allra bäst.

Jag har alltid dragits till evenemang där det är trångt med folk och mycket känslor. Jag älskar att fånga människor vid dessa tillfällen på bild.

Hemma roar jag mig mycket i grönsakslandet. Det växer så det knakar. För några år sedan när vi odlade majs kom en tjur in och åt upp hela skörden. Nu har vi nya plantor som är över två meter höga. Hoppas vi ska får ha dem i fred.

Det börjar bli varmt i jorden och det trivs inte alla växter med. Potatisblasten bränns snabbt ner och då ska potatisen upp. För att få upp den måste jorden vattnas ordentligt för att få den lämna cementstadiet och bli till lera. Det är ett riktigt klabbigt jobb ass skörda potatis.

Lupiner skördar vi också. Fast de fröna ska vi inte äta utan de ska ner i lunden och gröngödsla olivträden.

Mitt på dagen orkar vi inte vara ute i trädgården långa stunder. Då tar jag gärna en tur på cykeln och letar upp ett bra badställe. Så här års är hamnen i Ag. Dimitrios toppen. Här finns inga kallvattenkällor som det finns på så många andra ställen.