I gårkväll var det dags för en picknick uppe i bergen. Vi valde att åka till Church of St George. Kapellet är inte så intressant men platsen är magis med fantastisk utsikt åt berg och hav. Härifrån ser man byn Saidona om man riktar blicken precis framför sina tåspetsar. En gång i tiden var byn full av hårdföra krigshjältar. Lyfter man blicken lite så ser man Peloponnesos västra tunga bortom havet. Dit åt ska man rikta blicken när solen försvinner över bergen. Sen är det lätt att bli lite avundsjuk på alla Svenskar borta i Koróni som får se en sol gå upp ovanför våra huvuden medan vi är för nära Taygetos toppar för se dess skönhet. Att valet blev picknicka här berodde mer på floran än på solnedgången. Nu börjar lökblomningen komma i gång. På vägen mellan vår bil och kapellet gick vi genom driver av tidlösa och i kanterna växte en vacker liten gråbladig Euphorbia. Uppe vid kapellet blommade några sjölökar och mellan stenarna blommade tusentals cyklamen. Fotografierna är tagna av Christina Fryle.
SjölökCyklamenCyklamenCyklamen, Saidona och solnedgångLeif tar mobilbild av solens nedgång
Nu har vi skaffat kattlåda till Dotty. Vi vill ju inte att det ska hända olyckor inomhus. Dotty förstod med en gång hur det ska fungera. Jag hann knappt sätta ned den på golvet innan hon gjorde sina behov där. Jag tycker faktiskt att den har blivit lite väl populär. Nu äter och sover hon ute men skiter helst inne.
Schakaler fortsätter att besöka oss i gryning och skymning. De är oftast två. Vattnet i fågelbadet är populärt, men även allt som ligger löst ska undersökas. Grannens skor ligger ofta på vår tomt med några schakalbett i. Men jag tror inte att grannarna märker det. Vi hinner återbörda dem långt innan de har vaknat. I dag på morgonen fick jag några konduktörsklipp i min diskhandske. Men den går nog att använda ändå.
Vi har också fixat några gamla surdegar – bland annat covidpass. Det går att göra på nätet men vi hade inte inloggningen till hälsoministeriets hemsida så vi fick gå till ett KEP-kontor. Där kan man få hjälp med det mesta. Innan vi tog covid-vaccinet ansökte vi om tillfälliga sjukförsäkringsnummer. Sen var det bara att boka tid. I början av juli blev vi fullvaccinerade. Och här i Grekland börjar det bli svårt att leva utan covidpass. Alla ovaccinerade får otroligt mycket mindre frihet och väldigt mycket högre kostnader. Nu kan vi visa upp både ett nationellt intyg och ett EU-intyg.
I Grekland är det inte så farligt att bli efter med en räkning. Inkasso och kronofogden är inte så alerta. Så vi har i över 2,5 år förbrukat vatten utan att ha betalat en enda cent, för att kommunalkontoret inte visste vem vår vattenmätare tillhörde. Men nu har vi varit och visat upp oss och bett dom skicka en räkning till oss. Den kommer i december lovade de. Där kommer nog alla julklappspengar gå åt.
Det har varit väldigt ont om utflykter den senaste tiden.
Augusti är ingen bra utflyktsmånad för oftast är det för varmt och lite väl
många turister överallt.
Men igår beslöt vi oss att ta en tur till söder ut till halvön längst söder ut
på Peloponnesos. Den är också den torraste delen av Peloponnesos. Men den har
ändå väldigt mycket att bjuda på för botaniskt intresserade och badsugna.
Som vanligt när vi kör söder ut så stannar vi i Areópoli för
att köpa Greklands godaste pajer. Efter som det var lördag så besökte vi också marknadsplatsen
där det sälj massor av läckerheter. Vi köpte endast en stor klase vindruvor som
smakade fantastiskt.
Den som någon gång varit på marknaden i Areópoli glömmer inte denne man i första taget. Hen skriker ut sina varor med en volym och frekvens så att absolut ingen i hela Areópoli missar hans erbjudande. Tyvärr har han nog också orsakat obotliga hörselskador hos alla andra knallar som måste lyssna på honom varje lördag. Men de kanske är förberedda och stoppar fetvadd i öronen.
Vårt mål primära mål var Beach cape Matapan. Den besöks
sällan av jättemånga samtidigt för set finns inga solparasoller och ingen
taverna eller bar. Men där finns jättemycket sand som bebos av sköna individer.
Strandliljan (Pancratium maritimum) växer där i många
tusental och så här års blommar de.
Blomman är klarvit och påminner om en narciss fast den är mycket större. Vi kröp runt och fotograferade Strandliljan en stund tills vi blev badsugna.
Då slog vi oss ner i den bortre ändan av stranden. Tog en rejäl simtur i det klarblå vattnet innan vi åt våra pajer och druvor. När vi vilat och solat och tagit ytterligare en lång simtur så var det fler än vi på stranden och en lyxjakt hade ankrat i viken. Nu var vi i akut behov av kaffe så vi var tvungna att flytta oss sill östra sidan av halvön. Dit är det inte särskilt långt för vi befinner oss på Manihalvöns smalaste ställe.
I Porto Cayo satte vi oss på Spilia Cafe Bar som har bra utsikt över viken. Porto Cayo är ett mysigt ställe som ligger väldigt skyddat och hit hittar ingen massturism. Efter kaffet drog vi oss hemåt med ett badstopp i Neo Itilo. Här var det som vanligt bröllop på gång och i grannbyn Limeni var nog vartenda hotell och taverna uppbokade av bröllopsföljen.
Nu är det riktigt varma dagar. Vindarna tar med sig värme
från Afrika och ger oss en värmebölja som är i klass med den som var 1987. Men
konsekvenserna blir nog inte så allvarliga efter som de flesta bor bättre idag.
Ac-aggregaten går för fullt och elnätet är på gränsen att kollapsa.
Men trots värmen så går det fint att vara ute. På dagen blir det kortare
utomuspass men på morgonen får jag gjort lite mer. Som att bygga lite på mitt
hönshus.
Tomaterna har växt på sig ordentligt men när det blir över
40 grader på dagen ser de inte ut att trivas. Men de tomaterna som ligger på
tork behöver inte ligga länge.
Fikonen har börjat mogna så det blir fikon i stället för kaffebröd till kaffet. Och melonerna mognar snabbare än vi hinner äta. Överskottet går vi upp en våning till våra hyresgäster med.
På eftermiddagen är det skönt att ha lite inomhussysslor. Mestadels håller jag till i köket. I förrgår fixade jag dijonsenap. Jag kan ju köpa det i affären men jag har bara hittat miniburkar. Så jag kokar ihop den själv. Det blir både billigare och roligare.
Hårt bröd av god kvalité är också svårt att få tag på. Och
det är ju så väldigt lätt och snabbt att laga så det gjorde jag igår.
Annat som värmen för med sig är bränder. Och i går brann det i bergen ovanför oss. Det var ingen risk att branden skulle ta sig ner till oss. Men helikoptrarna flög ut över havet precis över vårt tak. Det var ett herrans liv. Men vi satt på första parkett och skådade när de fyllde vatten bara 200 meter från oss.
Två olika helikoptrar hämtade vatten i vår badvik. Och ett
par flygplan hämtade vatten längre ut. Jag har sett helikoptrar och flygplan
från Australien, Österrike, USA och Grekland som deltar i brandbekämpningen.
Det är härligt med ett internationellt samarbete.
Dotty är inte särskilt pigg när det är som varmast. Men på morgonen och kvällarna är det fart. Det mest spännande är om man kan fånga en gnagare eller en cikada. När det blir varmt så orkar hon bara sova. Hon har fått komma in och vänja sig vid inomhusklimatet. Bäste stället att vila på är min kameraväska.
Väderprognoserna har lovat regn nu i över två dygn. Den samlade mängden som fallit hos oss har varit omätbar. Det är lite tråkigt för vi önskar oss verkligen regn som kan fylla på växternas förråd. Himlen har i alla fall varit molnig och det är väldigt skönt bara det. Så i det perfekta cykelvädret tog jag mig en tur till Stoupa. Cykelbanan dit går strax nedanför vårt hus alldeles i kanten av havet. Kusten är hög och stenig på de flesta ställen. Men det går att komma ner och bada för den som känner till stigarna.
Tre nya huskroppar har dykt upp alldeles vid sidan cykelbanan. De är säkert för uthyrning. Varje huskropp har en väl tilltagen pol. Så det blir nog inga budgetställen. Man får inte bygga närmare än 100 meter från havet. Dessa hus ligger betydligt närmare. Men det är klart att längden till havet beror ju på i vilken vinkel mellan objekten man väljer att mäta i.
Det finns andra hus lika nära vattnet som antagligen är
betydligt billigare att hyra. Men då får man ingen pol förstås.
När jag närmar mig Stoupa så cyklar jag genom några olivlundar. Här finns det många djur som har sin hemvist. Får, getter, kalvar, kaniner, kalkoner och höns. Idag var jag mest intresserad av hönshusen för att se om jag har något att hämta till vårt hönsprojekt. Men jag tror inte jag såg något jag kommer att ta efter.
I Stoupa brukar det ha fyllts på med massor av turister så här års. Men i år är det glest än så länge. Jag läser en del på sociala medier om turister som flyger till medelhavet. Många spyr ju galla över dem som om de skulle riskera sina egna liv och sprida smitta till hela svenska folket när de kommer hem. Jag tycker det är överdrivet och saknar riskanalys. Risken är betydligt större om du åker tåg, spårvagn eller tunnelbana i Sverige. När du flyger till medelhavet så är du och dina medresenärer ny testade för covid. Restriktionerna är mycket hårdare i Grekland än i Sverige. Och personal du möter på hotell och taverner testar sig två gånger i veckan. Så det finns många mycket värre saker man kan göra.
På Stoupas kändaste strand Kalogria brukar man knappt se
sand för alla solstolar. Men nu är set betydligt färre solstolar och ändå är de
flesta tomma.
Kalogria camping är populär och här brukar det vara smockfullt. Det kommer det nog bli bara grekerna börjar semestra. Jag tror campingarna i Grekland har rätt låg standard. Men här på södra Peloponnesos är det många som ställer upp sina husbilar lite här och var. Sötvattenduschar och dricksvattenkranar finns nästan överallt så varför betala en campingavgift.
Efter som jag inte lyckades bli regnvåt på min cykeltur så
övertalade jag Christina att ta en blöt simtur. Så nu är jag trött i axlarna
efter ett hårt pass.
