Jag och min cykel en tidig morgon

Så här mitt i sommaren är de tidiga morgnarna underbara vid medelhavet. Då är bästa tiden för fysisk aktivitet. Idag blev det en cykeltur längst kusten en bit söder ut. I byn var det väldigt lite aktivitet. Bara två hade tagit plats vid serveringarna.

Pantazi beach låg ännu i skugga och inga badare syntes till. Bara en man från tavernan som ställde ordning på solstolarna.

Mitt egentliga mål var att titta till en väns hus. Då framförallt automatbevattningen.

Bougainvillean ser ut att ha klarat sig bra. Och de övriga växterna också. Och vissa har tagit åt sig lite för mycket utrymme. Men det är lätt avhjälpt med en sekatör.

Innan jag vände hemåt så tittade jag till marinan i Ag. Dimitrios. Där var det stendött så det fick bli en bild på det vackra tornhuset istället. Det finns väldigt få tornhus riktigt nära vattnet. Men här finns ett.

Det blev även ett litet stopp vid dessa fantastiskt gulliga varelser. De har gått sen födseln i samma olivlund, som nu inte innehåller ett grönt strå. Men utanför staketet står ett stort träd som vattnas. Och där växer grönt frodigt gräs som getterna blir glada om man hjälper dem att komma åt.

Christinas morgonsyssla är som vanligt att ta hand om trädgården ,och det är flera timmars jobb. Så hon höll fortfarande på när jag kom tillbaka hem.

Fiskeförbud

Jag har länge tänkt skaffa mig lite fiskeutrustning. En gång hade jag massor med spön, rullar, drag och annat att fiska med. Efter som utrustningen varit oanvänd i många år så gav jag bort den, för att den skulle sprida glädje till någon.
Nu när jag bara har hundra meter till havet och inget jobb att gå till så tycker jag det skulle vara skönt och rogivande att gå ner till klipporna och slänga i sitt lockbete. Men så kom det en pandemi och med den massor med förbud i vägen. Däribland fiskeförbud.

De små fiskebåtarna har tydligen inget fiskeförbud. De går dagligen ut och kommer in med sin ynkliga fångst. De har antagligen något certifikat som gör att de står över förbudet.

Fångsten är sällan stor och fiskarna är oftast små. Fisken läggs upp på marmorborden nere i hamnen och säljs. Jag är tveksamt till att inkomsterna täcker båtarnas bränslekostnader.

Medelhavet är som de flesta vatten utfiskat. Men det finns en ny art som förökar sig med framgång. Det är drakfisken som jag tror hör hemma i Asien. Den ska man helst inte bli stucken av. Om man blir det så kan man räkna med rejäla smärtor.  Smaken på den ska vara delikat, men jag har inte smakat de än. Om den gör gott på tallriken så gör den det inte i medelhavet. Den påstås tränga ut inhemska arter.

Runt hamnen borde det vara tätt med stolar och bord så här års. Förbuden har också drabbat tavernor och glassbarer. Så det enda som händer på uteserveringarna är ett sparsamt underhåll.

Den 4 maj kommer det bli ändring av restriktionerna. Vad det kommer att innebära har jag ingen aning om. Jag hoppas verkligen att jag ska få gå till Gnospi och ta mig ett bad.

Husarrest i Fryle House

Google har inte fotograferat vårt hus än

Nu ska smittspridningen stoppas i Grekland. Inte för att jag har hört att några har blivit smittade här i Mani. Men från och med idag gäller utegångsförbud. Men jag har utvidgat mitt inne till allt innanför tomtgränsen.
Behöver man röra sig i samhället så ska man fylla i ett formulär eller sms:a vad för ärende man har. Och det är rätt strikta regler på vilka ärenden som accepteras. Bryter man mot dessa så kan man få rejäla böter. Så Christina och jag har hållit oss innanför tomtgränsen idag och pysslat med lite av varje.

På förmiddagen skördade jag massor av koriander som jag frös in. Det tog lång tid. Men med en spännande ljudbok av Peter May i örat så kunde de gärna ha tagit ännu längre tid.
Några plantor får stå kvar och ge frö. Korianderfrö verkar inte vara något som säljs i Grekland.

Eftersom jag hade ingredienser hemma till en thailändsk slaw så använde jag lite färsk koriander till denna utsökta sallad. ICA.se har receptet.

Sen var det dags för en enkel lunch och en välbehövlig stund i hängmattan.

På eftermiddagen var det dags att ta itu med ett vitlöksproblem. Många av mina vitlökar bildar inte klyftor utan skjuter upp en skur med strån. Jag grävde upp en sådan för några dagar sedan och satte i vatten. Varje strå har fått en egen rot. Så nu ska jag sätta flera lökar i vatten och låta dessa bilda bra rötter. Sen ska jag sätta dessa i jorden. Det borde fungera.

Foto: C Fryle

Men att sätta mer vitlök kräver plats och det hade vi ingen färdig. Men med hackans hjälp har jag utökat jag vårt grönsaksland med några kvadratmeter.

Ovanliga och vanliga färgvariationer i naturen

Balkansippan (Anemone blanda) ser vi ofta i olika färger i naturen. Från vitt till olika blåviolett nyanser är väldigt vanligt.

Grekisk blåstjärna (Scilla messeniaca) växer bara på ett ytterst litet område i Grekland. Även om växten är ovanlig så har den en vanlig färg och den är från svagt blå till starkt blå.

Ibland kan man hitta några unika exemplar i en avvikande färg som den här vita formen.  Att du ska få se en vit grekisk blåstjärna om du är på rätt plats och i rätt tid är inte allt för osannolikt.

Foto: C Fryle

Knöliris (Moraea sisyrinchium) har också en naturlig violett färgvariation.

Foto: C Fryle

Men att hitta en helvit knöliris är nog rätt så unikt. Men den turen hade mina vänner och jag igår.

En svårhittad mandel i spenaten

Igår när vi var i Pigi såg vi ett rosa skimmer en bit bort efter en bergssluttning. Mandelblom tänkte både Christina och jag. Där mellan träden ville vi vandra. Så idag tog vi bilen för att hitta en väg dit.

På kartan hittade vi två tänkbara vägar. En från norr och en från söder. Vi började med den södra vägen som går åt nordost från Platsa. Det var en rätt dålig väg, men min bil har bra frigång och stora hjul, så vi tog oss fram i lugn takt. Några hundra meter från det täta beståndet av mandelträd fick vi kliva ur bilen och gå. Den genaste vägen spärrades av en brant ravin. Men det gick fint att runda ravinen längst in i dalen. Men där var det åter stopp ett par hundra meter från mandelträden. Denna gång var det tät buskvegetation som hindrade oss.

Men vi var inte så ledsna för det. Vi hade ju just kört genom ett fantastiskt parti mandelträd som ligger precis öster om Platsa. Detta område är rätt flackt och inte alls lika lätt att se från stora vägen.

Här kunde vi gå länge och studera de olika träden.

Blomstorlek och blomfärg är väldigt varierande. Men jag kanske har fel om att alla träd är mandelträd. Kanske är det olika arter av Prunus.