Det regnar! Det gillar vi och ledartuppen klagar inte heller. Förra året fick vi sista vårregnet i mitten av mars. Efter det följde ungefär 125 dagars torka. Turisterna som anlänt till Mani vill säkert ha en klar himmel med mycket sol. Min vi vill ha regn till våra odlingar. Sen är det inte så dumt att en husbilsfamilj bokade lägenheten där uppe på grund av dåligt väder. Det såg ut som om den skulle få stå tom efter en sen avbokning.
Det är skönt att inte behöva kontrollera automatbevattningens munstycken till våra 20 utplanterade tomatplantor och alla andra grönsaker och fruktträd. Jag har sett vi har minst en halv back till med tomatplantor som inte blivit utplanterade. Jag hoppas att Christina har drivit upp många som går att soltorka, för jag vill inte äta tomater till både frukost, lunch och middag.
Våra fruktträd ser ut att ge frukt i år. Aprikosen har visserligen bara ett kart men det är väll flera tusen % fler än inget kart.
Bougainvillean ger intaget ätbart till oss men den kommer
att ge skugga åt köksfönstret, och ett skönt blickfång till förbi gående på
grusvägen utanför vår mur.
Trots allt regn har jag lyckats börja på ett staket som ska
bära upp en vinranka. Mellan stolparna det spännas en stålvajer.
Även vår gula klätterros ska få en vajer till att klättra
på. Jag undrar om mitt vajerlager räcker. Annars finns det att köpa bara några
hundra meter åt söder eller norr.
Sent i kväll får vi nya gäster. Därför har det varit städdag i gästvåningen. Städningen var färdig en stund före lunch så det hanns med lite annat. Efter som prognosen säger 91% risk för regn i morgon så passade vi på att ta en cykeltur till Trahila på eftermiddagen. Vägen dit är den absolut finaste i vår närhet. Så kamerorna fick följa med. På ditvägen låg de nedstoppade för att användas på hemvägen. När vi kom till utkanten av Trahila så hälsade en glad och tystlåten hund oss välkomna.
I byn satte vi oss på tavernan och tog en cappuccino och en öl till ett pris av 4,5€. Det är billigt och här får vi alltid en liten tallrik med plockgodis till. Så hör blir vi nöjda.
På hemvägen plockade vi fram kamerorna. Landskapet är dramatiskt och på våren är det ett överdåd av blommor. Den vackraste tiden var nog för några veckor sedan. Men än ett tag kommer blommorna blomma. Fast här torkar det upp tidigt och blir brännhet på det branta sluttningarna och lodräta klippstupen.
De flesta vackra blåklockorna har changerat. Men där de fått lite skugga av ett klippblock eller fikonkaktus är de fina än.
Det är fler än Christina och jag som tycker här är vackert. På många ställen efter vägen har husbilar slagit läger.
På branterna närmast byn Ag. Dimitrios byggs det flera nya hus. Här har de magisk utsikt över havet men väldigt svårt att ta sig ner dit om de vill bada. Och de som byggt närmast klipporna riskerar att bli anfallna av fallande jättestenar.
När vi kom hem möttes vi av en pigg och matglad höna. Så pigg var hon inte i dag på förmiddagen. När jag gick ut för att öppna hönshuset vid sjutiden, så satt det en höna redan ute i hönsgården. Hon hade tydligen inte gått in i hönshuset på kvällen. Hennes stjärtfjädrar gick åt fel håll. De pekade nedåt och det tyder på problem. Jag plockade upp henne och det gick väldigt lätt efter som hon var ganska slö. Jag undersökte hennes bakdel och den såg väldigt bra ut. Så det fanns inte mycket annat att göra än att vänta och se. Jag plockade över henne till kycklingburen för att ha lite bättre koll på henne. Där satt hon i flera timmar och såg trött ut. Men strax före lunch släppte hon ifrån sig ett ägg. Möjligen var det hennes först. Nu är hon pigg och tillbaka hos de andra hönorna och förhoppningsvis ploppar näst ägg ut utan problem.
Efter att ha varit 2 månader i Sverige för medicinsk behandling så är det en väldigt stor kontrast att vara tillbaka i Grekland och olivlunden. I Sverige var det grått, kallt och väldigt lite aktivitet. Nu är det desto mer att ta itu med. Mycket jobb att uträtta. Det som tar mest tid är att beskära olivträden och flisa grenarna. Christina är förstebeskärare och jag är förste flisare. Trots at vi äger den effektivaste elektriska kompostkvarnen så tar det tid. Vi hade ju kunnat köpa en större bensindriven. Men då hade jag knappast kunnat lyssna på ljudbok under arbetet. Nu lyssnar jag på ”Boktjuven” och den är så underbart bra. Förhoppningsvis är vi färdiga med beskärningen inom två-tre veckor. Då har det säkert dykt upp nya måsten.
För att få lite omväxling så har jag också annan trädvård. Många av träden är misshandlade och spruckna ända uppifrån kronan och ner i roten. Olivträd är otroligt tåliga och överlever det mesta. Men det kan ju inte skada att hjälpa dem lite. Bästa hjälpen är att gå in med yxa eller motorsåg och ta bort all ved som är blöt och angripen. Det är inget svårt jobb men det har en jobbig bieffekt. Det finns massor med myror i den blöta veden och när jag stör dem så anfaller de. Så det är bara att fort som bara den slänga av sig kläderna efter slutfört uppdrag.
Det finns ju andra lundar än olivlundar. Och 100 meter från oss i en ravin finns en övergiven lund med fikon och citrus. Förra året blev där inga fikon alls. Kanske det blir bättre i år. Nu finns där lite citroner och apelsiner. Det är ju bra för oss som inte har fått i gång vår egen produktion motsvarande behovet. Citronerna är jättefina men apelsinerna är surare än citronerna. Så det blir till att palla enbart citroner.
Det finns roligare saker att göra i lunden än att flisa. Att mata hönsen är riktigt roligt. Fler och fler av hönorna vågar nu klättra upp på mig. I dag lade gammelhönan ett ägg efter ett långt vinteruppehåll. Inom en månad har nog också unghönorna börjat förse oss med ägg. Då får det bli kokt ägg till frukost och pannkaka till lunch.
Kycklingburen byggde jag om till en Dotty-koja idag. Det är
väl inte bara hundar som ska ha kojor. Dotty har blivit serverad godsaker i
sitt nya hus två gånger idag. Hon verkar inte ha något emot att vara där.
Vi gör lite annat än arbetar också. Här kan vi sitta ute och äta och fika från morgon till kväll. Och varje gång vi sätter oss så blir det ett parti backgammon. Christina har haft en väldig tur de sista dagarna och vunnit nästan vartenda parti. Men till eftermiddagsfikat så lyckades jag överlista henne och ta hem segern.
Det händer att vi lämnar lunden. I går var en sådan dag. Då åkte vi till Elwira och Elias som bor några kilometer från oss. Deras tomt ligger högre upp än vår. Den har en hel fantastisk utsikt över havet. Snart kan de ligga i sin nya pol och titta ut över havet i solnedgången. Efter pol-besiktningen åkte vi till en taverna och åt lunch eller om det var middag. Vi kan väl säga att det var lunch när vi kom och middag när vi bröt upp. Det blev ett mycket trevligt avbrott från vardagen.
Igår kom jag äntligen hem till Mani. På flygplatsen i Kalamata stod en glad mottagningskommitté och tog emot mig. När vi körde in på tomten så hade solen gått ned så det var inte läge att ta en trädgårdsrunda för att se vad som hade hänt på min drygt tvåmånaders bortavaro. På kvällen blev jag bjuden på en riktigt god fisksoppa med surdegsbröd som tillbehör. Av någon anledning så blev surdegsbrödet godare när jag inte var hemma och kunde baka. Utan Christina fått ta över baksysslan.
Idag vaknade jag i min egen säng till ljudet av
fågelkvitter. Fast det var nog att ta i. Fåglarna började först kvittra när jag
varit vaken tre timmar.
Frukosten fick jag äntligen äta ihop med min fru igen. Och spela Backgammon ingår
förstås. Christina hade en bricka kvar när jag vann. Liten marginal men det är
roligast att vinna på det viset.
Det var spännande att se hur Dotty skulle reagera när vi möttes igen. Hon var väldigt skeptisk. Dotty hoppade upp till mig flera gången men bara nosade snabbt på mig innan hon återvände till golvet. Tydligen är hon Christinas katt numera. Men jag ska vinna över henne på min sida igen.
Kycklingarna har på några månader blivit stora ungfåglar.
Dom är rätt så tama och är lätta att plocka upp. Men tuppen tycker att alla
höns är hans och dom ska jag ge sjutton i. Så han slogs tappert med mina ben.
I grönsakslandet är det full fart. Nu finns där massor med kålväxter färdiga att skörda. Potatis har vi både nysatta och skördefärdiga. Det är rätt gott om röda jordgubbar. Ett par dagars strålande sol så får dom nog lite sötma.
Att komma från ett grått vinterväder i Sverige till varmt Mani
med strålande sol är helt underbart. Förmiddagsfika intog vi på altanen i 20
graders värme. På eftermiddagen satt vi vid kajkanten i byn och år en god och sen
lunch i bara skjortärmarna.
Nu snart vankas det födelsedagbakelse som Christina handlat i byn. Det tar aldrig
slut på lyxen denna dag.
Nu har jag gjort min sista strålning. Jag tror det blev 35 sammanlagt. Jag har tagit del utav all information jag fåt Och mest skrämmande var allt som står i informationsbroschyren om biverkningar. Oj vad mycket man kan råka ut för som gör livet till en plåga. Men jag har nog klarat mig rätt bra. Det enda som känns har varit lite svada i urinröret vid några tillfällen. Det har jag kunnat lindra rejält genom att dricka mycket och skölja ut systemet. Personalen på Strålbehandlingen Har varit helt underbar och alltid mött en med ett glatt leende och tagit tid på sig för att kunna ge den bästa möjliga vård.
Att få packa väskan och lämna patienthotellet var en stor upplevelse. Inte för att det var något fel på att bo där. Servisen är förstklassig och rummen är stora och fina. Lite tråkigt och oroväckande var att det smög sig in Corona på boendet dagen innan jag skulle lämna stället. Det blev lite extra tester för de boende men jag har inte hört att det skulle spritt sig till fler.
Idag lämnade jag Göteborg med flyg och mellanlandade i München för att slutligen hamna Thessaloníki. Det är extra jobbigt att flyga nu med alla krav på vaccin och provtagningar m.m. Här kommer jag vara tills i morgon då jag flyger vidare till Kalamata för att slutligen hamna hemma.
Jag hamnade på en ort med en jättelång sandstrand som ligger syd öst om Thessaloníki. Det var närheten till flygplatsen och det öppna havet som avgjorde valet av hotell. Härifrån har man magnifik utsikt över den vida viken och på andra sidan tornar det snöklädda och fantastiskt vackre Olymposmassivet upp sig. Men väljer man hotellets billigaste rum så blir i stället utsikten denna.
Men jag behöver inte sitta på rummet när det finns serveringar nere på stranden. Och jag ska ju hålla blåsan i trim. Och bättre ställe att göra det på är svårt att hitta. I morgon bär det av hemåt. Då får jag puss Christan, Dotty och hönor och tuppar. Det ska bli underbart.
