Vår älskade Dotty!


Jag har svårt att tro att någon finare katt någonsin funnits. Det har varit ömsesidig kärlek mellan tre individer. Men ingen saga varar för alltid.

Det började den 25 maj 2021. Då satt det en liten kattunge och skrek på muren till grannen. Katten var tovig och mager. Christina och jag trodde inte den var mer än ett par veckor gammal.
Eftersom den skrek så väldigt så gav vi den mat. Dotty åt gladligen men började snart skrika igen. Så kattungen fick flytta in i en koja gjord av en papplåda som jag ställde vid vår container. Där var jag ändå väldigt ofta och pysslade. Men snart fick hon flytta ner på altanen och efter ytterligare några dagar flyttade hon in.

Det dröjde inte lände förrän hon blev Christinas och min käraste vän. Och hon älskade nog oss lika mycket. Hon ville oftast vara väldigt nära.

När vi satt och jobbade så kom hon ofta på besök och ville bli kliad och sitta i famnen. När vi skulle i väg med våra cyklar så satt hon vid grinden och väntade på den obligatoriska godisstången. Och när vi kom hem igen så kom hon fram från sitt gömställe och hälsade oss välkomna.
På nätterna låg hon i vår säng och om vi vaknade så kom hon upp i ansiktet och pussades en stund.

Idag fick vi begrava Dotty.
Hon har varit lite hängig några dagar men vi förstod inte hur illa det var. Innan vi fick tid hos en veterinär gick hon tyvärr bort.
Nu i sorgens stund får vi tänka på de 467 dagarna Dotty har givit all sin kärlek till Christina och mig. Hon har varit det finaste och trevligaste husdjur vi någonsin känt. Saknaden är stor.
Nu får hon vila i lunden befriad från sista dygnets plågor.

Vi kommer aldrig att glömma dig Dotty!

Rapport från lunden!

Nu är det riktigt hett här i Mani. Några grader över 30 har vi haft de flesta dagarna de senaste två veckorna. Men våra gäster på övervåningen klagar inte på värmen. De har kommit hit för att sola och bada. Och på kvällarna sitter de med en drink och skådar de fantastiska solnedgångarna.
Har de ingen solnedgång och titta på så kan de titta på den vackra bougainvillean som är som bäst nu. Den som står på andra sidan i med mycket mer värme och sol har tagit en vilopaus. Det kan den behöva efter flera veckors blomning.

Det är en del att göra i trädgården. Ogräs ska rensas. Krukor ska vattnas och grönsaker ska skötas. Detta gör vi tidigt på dagen innan det blir för varmt. Efter frukosten vid nio så är det oftast avklarat och då kan vi gå och ta oss en simtur i havet nedanför huset.

Nu börjar vi se vad det kommer att kunna skördas av frukt lite längre fram. Allt är väl inte så imponerande. Granatäpplen får vi minst ett, men troligen blir det ytterligare några som kommer att sitta kvar tills de mognat. Avokado har jag bara sett två. En per träd är inte så mycket. Aprikoser blir det två men de blir gigantiskt stora. Persikor blir det en hel massa på ena trädet. Den andra persikan ger ingen frukt i år. Inget av plommonträden är gamla nog för att ge frukt. Men päron får vi några stycken. Kaki har vi också och de ger några stycken och det är väldigt bra. För trädet har varit svårt att få i gång. Citrus av olika slag börjar ge bra med frukt.
Det som ger mest är det svarta fikonet och det är en stor glädje och smakupplevelse.

Olivträden har aldrig haft så mycket frukt som i år, så vi hoppas på en riklig skör och massor med olja i höst.

Även grönsakslandet ger massor och mycket mer än vi kan ta hand om. Så vi ger bort en hel del.
Nu kommer vi snart skörda våra första meloner. Och det blir nog svårt att klara av att äta upp alla för Christina och mig. Men det är bra gåvor att ge bort till våra AIRBNB-gäster eller hönsen.

Hönsen har varit dåliga på att lägga ägg de senaste dagarna. Vi har två raser en svenskutvecklad och en grekisk korsning. De två grek-hönorna verkar vara lite mer bekväma med värmen och lägger ägg när det är långt över 30 grader.
De är väldigt dåliga på att sova i hönshuset också. Jag försökte i någon vecka att jaga in dem i hönshuset. Men nästa kväll satt de i olivträdet igen. Så för min bekvämlighets skull får de välja sovplats utan att jag bryr mig. Det är bara hönan Yra som sover i hönshuset. Hon är för fet för att kunna flaxa upp i olivträdet.

Vi har även andra djur i lunden. Vissa är vackrare än andra. Den här lilla rackaren är väldigt vacker i sin nuvarande skrud. Vad den ska bli när den blir stor vet jag inte.
Vi har också en massa cikador. Dom kan man inte beskylla för att vara vackra. Men skränig så det stör är dom.

En hel del ödlor har vi. Och den här stora långa ödlan var nästan en meter tror jag. Dotty och jag jagade den en lång sträcka. Jag vet inte hur ödlan kände det. Men Dotty var jättelycklig.

Min midsommarafton i Mani


För min del började midsommarafton väldigt tidigt. En stund före 06 skulle jag tro.
Det första jag tog itu med var tvätten. Jag fyllde en maskin. Den vara lagom att tömma när jag kom tillbaka från min 1000 meters simning.
Innan simningen han jag med en kopp kaffe och en stärkande frukost på yoghurt och jordgubbar.


Efter simningen var det hög tid att kolla över odlingarna. Det var inte så mycket att göra efter som jag varit rätt grundlig dagen innan.
Det blev några få tomater till på torkollan.
Sen var det dags att ta itu med städningen. Bänk ytor och skåp torkades. Golv dammsögs och avtorkades. Fönstren putsade jag igår. Det krävdes en grundlig och blöt rengöring efter som det regnat en hel del, och i regnet fanns det ökensand. Men nu förblir det nog rena ett tag efter som det inte finns något regn på prognosen. Däremot många dagar med upp till 40 grader. Idag blev det nog bara 37.

Till lunch blev det varken sill eller färskpotatis och absolut ingen nubbe. Men det gick lika bra med lite rester från igår.
Sen var det dags att ta ut ullmattan från tvättmaskinen. Christina tipsade mig att det fans ett speciellt ullprogram. Mattan kom ut minst lika smutsig som när jag stoppade in den och tvättmedelstabletten var inte upplöst utan var in kletad i mattan.  Så det fick bli en skrubbning med rotborste. Rotborsten var mycket effektivare än tvättmaskinen.

Efter en halvtimmes tupplur såg jag till hönsen. De hade det väldigt varmt så jag gav dem en svalkande dusch.

Även jag behövde lite svalka och midsommarslyx. Så det blev en påse popcorn och ett bad i Gnospi.

Framåt seneftermiddagen var det visserligen varmt i skuggan vid svarven. Men det är så roligt att svarva. Jag hittade några stumpar jag svarvade olika former av. De ska bli till nyckelringar. Att komma ihåg hur en nyckel ser ut och vad den passar är nästen omöjligt. Men en svarvad knopp är betydligt lättare att para ihop med rätt lås.

Nu har jag lagat vartenda mål i en hel vecka så nu när det är midsommarafton slog jag på stort och gick på taverna Delicious. Det är en taverna som inte drar så mycket turister efter som de ligger på en bakgata utan utsikt över hamnen eller havet. Deras meny är liten och traditionell.
Jag åt något fylld grönsak. Vet inte riktigt vad. Men det gör inget för på denna taverna är dom makalösa på att laga väldigt välsmakande mat.

 
Det är inte jätteroligt att gå ut ensam och äta. Helst hade jag gått ut med Christina, men hon har varit ute på uppdrag i 14 dagar så jag har fått klara mig själv.  Men i morgon kan vi åter sitta vid samma bord och njuta av maten och sällskapet. Helt ensam om maten var jag inte. Två tiggare satt vid mina fötter och jamade. Den ena riktigt söt och den andra otroligt ful.

En gräsänklings lata dagar

Att vara gräsänkling medför andra rutiner och nästan dubbelt så många måsten.
Nu får jag sitta och äta frukost själv. Yoghurten med frukt är utbytt mot macka och mango. Det är i och för sig inget dåligt alternativ. Det dåliga är att jag inte får spela ett parti backgammon mot Christina. Men jag slipper bli arg för att jag förlorar som jag oftast gör.  

Nu får jag själv ta hand om grönsakslandet men efter som jag har haft huvudansvaret för det de senaste veckorna så går det smidigt. Skörden är stor nu. Jordgubbarna är visligen på sluttampen och ger inte så mycket längre. Men de har äntligen en gudomlig smak.
Igår skördade jag den första majsen. Den var den godaste maj jag någonsin ätit. Tråkigt att Christina inte fick smaka. Men hon äter nog lyxigt och gott där hon är nu.
Sist vi odlade majs blev kolvarna väldigt stora och vackra. Men kornen var torra och oätliga. Men det tyckte inte en av grannskapets ungtjurar. Han tog sig in på tomten och åt upp hela mejslandet. Nu har vi mycket bättre inhägnat runt tomten så det är bara smådjur och djur med vingar som kan ta sig in.

Svartkålen har varit en fantastisk fin kålväxt. Nu är det slut på skörden av den. Fröskidor är insamlade för kommande år och resterna smaskar hönsen på.

Att ta hand om Christinas domäner är ett stort ansvar. Hon har krukor, urnor, frösådder och sticklingar utspridda på stora områden. Nu har jag varit ensam vårdnadshavare i 50 timmar och jag tror inget dött än. Hur det ska gå resten av tiden vågar jag inte tänka på.

Jag försöker också få upp mina olivflugefällor. Det är inte så bråttom med det. Men jag försöker hinna med att fylla sex med bete och hängs upp dem varje dag. 90 delat på 6 är 15 så alla fällor är uppe lagom till Christina kommer hem.

Dotty har inte belastats med något extraarbete trots att vi är en man kort i familjen.

Lite nöje ska också en gräsänkling ha. Mitt nöje har bestått i att bygga en svarvbänk som ska underlätta att komma åt rätt verktyg vid varje tillfälle. Nu får vi bara se om jag får någon tid över till att svarva.  

Fest och vardag i Mani

Nu har turistsäsongen kommit i gång så smått. Nu kryllar det av musiker och musikälskare i vår närhet. Kardamili’s International Jazz Festival startade för ett par veckor sedan och i kväll avslutas festivalen. Det är en norsk jassförening som arrangerar festivalen här längst ner på södra Peloponnesos. De lyckas locka många riktigt kända musiker hit och alla spelningar kan man lyssna på gratis. Till dom som inte gillar jazz kan jag säga att det spelas mycket annat än jazz.
Jag har bara lyssnat på tre spelningar och alla har varit fantastiska. Så jag borde nog har lyssnat på många fler men det är så lätt att bli hemma för där trivs jag allra bäst.

Jag har alltid dragits till evenemang där det är trångt med folk och mycket känslor. Jag älskar att fånga människor vid dessa tillfällen på bild.

Hemma roar jag mig mycket i grönsakslandet. Det växer så det knakar. För några år sedan när vi odlade majs kom en tjur in och åt upp hela skörden. Nu har vi nya plantor som är över två meter höga. Hoppas vi ska får ha dem i fred.

Det börjar bli varmt i jorden och det trivs inte alla växter med. Potatisblasten bränns snabbt ner och då ska potatisen upp. För att få upp den måste jorden vattnas ordentligt för att få den lämna cementstadiet och bli till lera. Det är ett riktigt klabbigt jobb ass skörda potatis.

Lupiner skördar vi också. Fast de fröna ska vi inte äta utan de ska ner i lunden och gröngödsla olivträden.

Mitt på dagen orkar vi inte vara ute i trädgården långa stunder. Då tar jag gärna en tur på cykeln och letar upp ett bra badställe. Så här års är hamnen i Ag. Dimitrios toppen. Här finns inga kallvattenkällor som det finns på så många andra ställen.