Automatbevattning en lyx

Nu har vi äntligen köpt material som ska underlätta vår bevattning. Här i Grekland har nästan alla automatbevattningar och många växter behöver extravatten under de första åren.

Jag hade räknat ut att jag skulle klara mig på 17 meter grovslang och 8 meter smalslang för att lägga en bevattnings slinga till fruktträden på översta platån. Men slangen var så billig så jag köpte en rulle grovslang på 50 meter. När jag har utvärderat denna slinga så ska jag fixa bevattning på tre ställen till. Vi har ju massor med fruktträd, grönsaker och sticklingar som behöver vatten.  
Att sammanfoga grov och smalslang är väldigt lätt och efter som slangen aldrig är trycksatt med matartrycket så krävs det inte så mycket av noderna.

Och jag trodde att munstyckena skulle spruta ut vattnet i slangens riktning. Men där hade jag fel så detta montage fick rättas till.

Vid alla träd utom ett har jag hittills vattnat i nedgrävda petflaskor. Jag tror att de ska fungera bra med att ha hunstyckena nedstoppade i flaskorna.

Mina bevattningsautomater har flera inställningar, men det längsta intervallet är 72 timmar. Och de intervallet är nog lagom. Men bevattningstiden vid 72 timmar är 1 timme.

Munstyckena är ställbara. Jag trimmade in dem på 1 till 1,2 liter per minut. Men då blir ett lagom bevattningsintervall 24 timmar och fem minuters bevattning. Så det blir att trimma om så att jag kan nöja mig med bevattning var tredje dag.

Fiskeförbud

Jag har länge tänkt skaffa mig lite fiskeutrustning. En gång hade jag massor med spön, rullar, drag och annat att fiska med. Efter som utrustningen varit oanvänd i många år så gav jag bort den, för att den skulle sprida glädje till någon.
Nu när jag bara har hundra meter till havet och inget jobb att gå till så tycker jag det skulle vara skönt och rogivande att gå ner till klipporna och slänga i sitt lockbete. Men så kom det en pandemi och med den massor med förbud i vägen. Däribland fiskeförbud.

De små fiskebåtarna har tydligen inget fiskeförbud. De går dagligen ut och kommer in med sin ynkliga fångst. De har antagligen något certifikat som gör att de står över förbudet.

Fångsten är sällan stor och fiskarna är oftast små. Fisken läggs upp på marmorborden nere i hamnen och säljs. Jag är tveksamt till att inkomsterna täcker båtarnas bränslekostnader.

Medelhavet är som de flesta vatten utfiskat. Men det finns en ny art som förökar sig med framgång. Det är drakfisken som jag tror hör hemma i Asien. Den ska man helst inte bli stucken av. Om man blir det så kan man räkna med rejäla smärtor.  Smaken på den ska vara delikat, men jag har inte smakat de än. Om den gör gott på tallriken så gör den det inte i medelhavet. Den påstås tränga ut inhemska arter.

Runt hamnen borde det vara tätt med stolar och bord så här års. Förbuden har också drabbat tavernor och glassbarer. Så det enda som händer på uteserveringarna är ett sparsamt underhåll.

Den 4 maj kommer det bli ändring av restriktionerna. Vad det kommer att innebära har jag ingen aning om. Jag hoppas verkligen att jag ska få gå till Gnospi och ta mig ett bad.

Materialbrist i olivlunden

Nu när olivträden står i blom och är färdigbeskurna och kvistarna flisade, så behöver jag annat att syssla med. Tyvärr måste jag prioritera om för det är inte mycket material som går att köpa hem så här i coronatider.

Våra fem citrusträd har precis börjat blomma, så jag skulle gärna vilja få fram vatten till dessa så mitt bevattningsarbete blir lättare fram i sommar. Och så vill jag fixa en värmeslinga till vår utedusch. Men någon slang har jag inte och kan inte köpa förrän restriktionerna lättat.

Det finns alltid saker som kan gjutas. Sand och sten har jag i storsäck. Men inga cementsäckar. Så dessa arbeten får också vänta.

Så då återstår det att klippa markfloran i olivlunden trots att det inte är nödvändigt. Men det är ju bra att klippa ofta. Väntar man för länge så blir jobbet mycket besvärligare för att många örter har väldigt kraftiga stammar.

Några områden är för fina för att klippas nu. Så de får stå kvar.

Men innan klippning kan det vara bra att plocka bort Orobanche, Phelipanche och andra parasitväxter. Dessa är mycket skadliga för en mängd andra växter. Och de har extremt många och livskraftiga frön.

De allra raraste växterna grävs upp och återplanteras på en tryggare plats.

Efter klippning så kanske jag går en vända och samlar upp lösa stenar på markytan och lägger dem där de är ur vägen. Hittills har det blivit tre rejäla stenhögar.

Husarrest i Fryle House

Google har inte fotograferat vårt hus än

Nu ska smittspridningen stoppas i Grekland. Inte för att jag har hört att några har blivit smittade här i Mani. Men från och med idag gäller utegångsförbud. Men jag har utvidgat mitt inne till allt innanför tomtgränsen.
Behöver man röra sig i samhället så ska man fylla i ett formulär eller sms:a vad för ärende man har. Och det är rätt strikta regler på vilka ärenden som accepteras. Bryter man mot dessa så kan man få rejäla böter. Så Christina och jag har hållit oss innanför tomtgränsen idag och pysslat med lite av varje.

På förmiddagen skördade jag massor av koriander som jag frös in. Det tog lång tid. Men med en spännande ljudbok av Peter May i örat så kunde de gärna ha tagit ännu längre tid.
Några plantor får stå kvar och ge frö. Korianderfrö verkar inte vara något som säljs i Grekland.

Eftersom jag hade ingredienser hemma till en thailändsk slaw så använde jag lite färsk koriander till denna utsökta sallad. ICA.se har receptet.

Sen var det dags för en enkel lunch och en välbehövlig stund i hängmattan.

På eftermiddagen var det dags att ta itu med ett vitlöksproblem. Många av mina vitlökar bildar inte klyftor utan skjuter upp en skur med strån. Jag grävde upp en sådan för några dagar sedan och satte i vatten. Varje strå har fått en egen rot. Så nu ska jag sätta flera lökar i vatten och låta dessa bilda bra rötter. Sen ska jag sätta dessa i jorden. Det borde fungera.

Foto: C Fryle

Men att sätta mer vitlök kräver plats och det hade vi ingen färdig. Men med hackans hjälp har jag utökat jag vårt grönsaksland med några kvadratmeter.

En kalldusch

Äntligen är vår utedusch klar. Det har varit ett långtidsprojekt. Men det har ju inte varit bråttom. För inte duschar vi ute mitt i vintern trots att det kan vara rätt varmt mitt på dagen. Men nu börjar det bli varmt. 24 grader idag. Lite återstår dock om man vill ha en varmdusch. Nu har jag bara en kort slang som värms av solen. Men jag ska införskaffa en mycket längre så man inte behöver ha så brått innan kylan blir för påtaglig.
Jag är rätt nöjd med färgen på brädorna. De är behandlade med vinäger som har stått med stålull i ett dygn. Men det jag är mest nöjd med är den galvade plåten i dörren. Den hittade jag en bit upp i bergen, så lagom rostig och bucklig.

För att komma in i duschen får man dra i det något klumpiga handtaget som jag sågade ur en olivgren idag.

Dörren är självstängande med hjälp av tyngdkraften som tar tag i en vedklabb av olivträ. Jag skulle ha ett block för linan att löpa i. Men tills jag köpt det får det duga med en metallögla.  

Här ska vi stå i sommar och skölja av oss saltvatten och svett.
Jag är så glad att jag fick med mina verktyg från Sverige. Det gör det så mycket enklare att bygga saker.