Flykten från hönsgården

Det blev en liten dramatisk början som hönsfarmar. Drygt 50 mil i bil och två dagar tog det för oss att få hem vår hönsfamilj. Och så rymmer tuppen närstan med en gång.  Tuppen var rätt nervös och flaxade gärna i väg om jag kom för nära. Och när jag gick in i hönsgården på kvällen så flaxade han i väg rakt emot grinden som jag tyvärr inte satt någon låsanordning på insidan (nu finns där en låshake). Så när tuppen stötte mot grinden sprang han i väg ett bra stycke och i änden av tomten sprang han på vår grannkatt. Då blev han ännu räddare och flaxade över staketet till en annan olivlund.
Vi gick runt och försökte få syn på honom tills det blev becksvart utan resultat. Dagen efter sökte vi runt om i olivlundarna och utanför hönsgårdarna i närheten. Men tuppen var spårlöst borta. Om en schakal eller stor rovfågel tagit honom så borde det gå att hitta några fjädrar.  Men inte en fjäder i sikte.
Endast två avelshonor i en hönsgård är inte mycket. Och det är tveksamt om hönornas ägg befruktade då de gått med 150 andra höns och bara en tupp. Efter en tid var mitt hopp ute att få tillbaka tuppen så jag beslöt jag mig att skaffa ett par fåglar till som kan få vara med tills vi har några egna kycklingar som vuxit till sig. Han jag köpte de nya fåglarna påstod att den ena är en höna och den andra en tupp. Jag är tveksam. Inte ett galande från dem har hörts än. Men kammarna är olika stora på dem. Den ena har el liten kam och den andra en mycket mindre kam.
Men under kan hända i denna värld. I går på eftermiddagen knackade det på dörren och där ute stod tre granndamer med min saknade tupp. Jag blev så glad att jag fick en tår i ögat.
Ett stort tack till er som fånga de in min tupp och gav oss den tillbaka.
Efter denna incident beslöt jag mig att döpa fåglarna efter karaktärer ur filmen ”Flykten från hönsgården”.

Den vackra och infångade tuppen Har fått namnet Rocky

Hönan med upprättstående kam heter Bunty

Hönan som har mani på att plocka fjädrar på sina hönsgårdsgrannar heter Babs. Henne känner man igen på den nedåtvinklande kammen.

Den fläckiga hönan/tuppen ska inte få något namn efter som vi antagligen inte kommer att behålla hanne.  Det ser ut att vara Plymouth Rock i henne och det är mycket vackra fåglar.

Hönan som är riktigt svart med brunfläckig hals vågar jag inte giss vilka gener hon bär på.  

Så blev det med våra föresatser att inte ha några djur som binder oss. Men djur är ju så kul och speciellt då tama hönsfåglar. Men det leder också till att ägarna får hönshjärnor. Själv går jag numera bar tänker och planerar kycklinguppfödning, nya burar och vackra raser.

Fler djur i lunden

Idag har vi varit ända borta i Patra och köpt en familj hönsfåglar. Vi visste inte i förväg hur välskött hönsfarmen är. Men det är en viktig sak för oss att få bra och friska fåglar från en välskött hönsfarm. Det visade sig att Abovo Achaias har en fantastisks fin går med massor av spännande hönsfåglar. I en lång länga mad massor av hönsgårdar fanns där små besättningar av olika rashöns. Egentligen hade vi bestämt att vi skulle ha Plymouth Rock höns. Men det var inte så lätt att få tag på. I en Facebook-grupp såg vi bilder på Abovo Achaias Blue haze hybrider. Det är en höna som gården medvetet avlat på för att få fram en bra blå, snygg och äggproducerande höna. Jag tror att hybriderna är lite större än den rena rasen.
Abovo Achaias har väldigt bra hand med fåglarna och den enda vuxna tuppen i flocken fångade han in lätt.

Våra två hönor var svårare att fånga in. Vi ville ju ha de blåaste efter som vi tyckte de var snyggast.

Med lite hönsfoder som lockbete blev även de två hönorna infångade.

Dotty var väldigt närgången och nyfiken på djuren som var instängda i lådorna. Men när tuppen gal fick hon bråttom iväg och gömma sig på altanen.

Fåglarna blev instängda i vårt hönshus ett tag för att lugna ner sig och att vänja sig vid sitt nya hem.
Efter en timme öppnade hönsluckan för att de skulle få komma ut i sin nya hönsgård. Men det var ingen som ville eller förstod att de skulle ut i hönsgården. Så jag lyfte ut en av hönorna och hon började genast sprätta i jorden och hitta godsaker. Efter en lång stund gick även den andra hönan ut. Men tuppen var väldigt stressad och ville inte gå ut. Så jag puttade ut honom. Och tuppen acklimatiserade sig med en gång. Melanom som lagt i hönsgården var väldigt god.

Tuppen är ett riktigt smycke med sin guldiga hals och sitt trevliga galande.

I väntan på regn!

Det vi önskar oss mest av allt nu är ett rejält regn som ger våra växter livskraften tillbaka. Senaste regnet som var något att räkna med fick vi någon gång i Mars.
Visserligen visar väderappen på regn just nu. Men den är inte så mycket att lita på när det gäller nederbörd.

När jag tittar ut över hav och berg så kan jag bara hitta några moln över bergstopparna. Och de ser inte ut att vara överfulla med fukt så det blir nog inget regn från dem.

Vi vattnar rätt mycket men det är inte alltid så lätt. Många av medelhavsväxterna vill inte stå i kruka för länge. Då får de i stället planteras ut. De som planteras ut på våren har inget bra rotsystem för att klara sommaren trots ihärdig vattning. Sen vill en del inte ha vatten under de varmaste timmarna. De flesta plantorna ser förfärliga ut den första sommaren men merparten lever över. Fast för denna planta kanske hoppet är ute.

Olivträden har hittills klarat sig bra och oliverna växer på sig i god takt. Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig till skörden i november.

Det är mycket vattning och duschande med mer nu. Hittills har vi bara haft en pump som pumpat ut vatten till vårt tappställe och maskiner. Pumpen har startat och stoppat en otroligt massa gånger. Det har varit ett väldigt slöseri med energi och pumpslitage. Men nu har jag monterat in en hydropress-tank. Så nu startar och stoppar pumpen bara lite lagom ofta.
Montaget är inte särskilt snyggt. Det är trångt och rörigt. Men det är så med jobb på saker som berör våra Airbnb-gäster. De ska göras snabbt så att de inte märker något. Det kommer nog några dagar när vi inte har gäster och jag kan fixa till det så snyggt det nu går i detta trånga utrymme.

Om det nu inte kommer något regn i dag så gör det nog det så småningom. Då ska vår katt Dotty ha ett regnskyddat ställe att krypa in i. Så jag ska bygga en liten koja till henne av dessa små överblivna stumpar av trä.  

Foto: C. Fryle

Men är jag hemma får hon komma in till mig så kan vi lata oss ihop.

Vad gör man på helgen i Mani?

Egentligen är det ingen större skillnad på helg och vardag för oss. Det som förnedrar sig mest på helgen att det blir mycket tätare med Atenare i vårt område. Men vi kämpar på med samma saker på vardag som på helg.
Som att skörda grönsaker. Just nu har vi massor av tomater och en hel del annat. De självsådda tomaterna som står under ett olivträd passar till att soltorka.

Överskottet är stort nu. Det mesta hamnar i vår låda ute vid vägen. Våra gula små tomter hamnar dagligen där och den armeniska gurkan har nog alla i området smakat på nu för den producerar enorma mängder.

Ett annat arbete som måste göras trots att det är urtråkigt är att sortera och köra bort sopor. Men nu är det tomt på sopor men det dröjer nog inte många dagar innan jag får frakta bort igen.

Att fylla på olivflugefällorna går snabbt och behövs bara göra några få gånger mellan juni och november.

Det är inte bara arbetsuppgifter som måst göras utan också trevligt socialt umgänge. På lördag kväll cyklade vi bort till våra norska vänner. Vår tanke var att umgås lite och fotografera fullmånen från deras tak. Väldigt trevligt blev det. Att sitta eller ligga på deras tak och studera natthimmelen är magiskt. Men det var inget bra ställe att fotografera månen ifrån. Kanske hade det varit fantastiskt om vi väntat till 03.00 när månen stod över havet. Men så länge orkar jag inte vara uppe. Så det blev en bild på deras fina trappa i stället.

Ett ständigt återkommande jobb varje söndag är att mata surdegen.

Något som vi sällan sysslar med är att gå på husvisning. I Sverige vet vi precis hur det går till men här i Grekland är det lite annorlunda. De flesta mäklare vet knappt vad dom säljer och inte ens hittar de dit
Men det finns ett undantag. Det är våra vänner i husigrekland.se som har en mäklarfirma som bedriver sin verksamhet på ett sätt som liknar de svenska mäklarnas sätt att arbeta. Hos dem kan man få svar på sina frågor och åka hem från en visning lite klokare.

På söndagskvällen blev det mer umgänge. Då åkte vi upp till Pigi med några vänner och åt på Stathi’s Tavern.
 

Vår zoologiska trädgård

Vår lilla katt Dotty är fortfarande väldigt liten. Men hon växer på sig så sakta. Ett par veckors god tillgång på mat har gjort henne snabb som blixten och lekfull. Att klättra i träd är ett stort nöje. Det funkar ju bra efter som vi har över hundra att välja på.

Melonlandet är också en kul plats. Alla platser med stora blad och täta grenverk är kul.

Att gömma sig och hoppa fram när vi kommer i närheten är en kul lek. Antagligen är det en träning igångsatt av jaktinstinkten. Här finns mycket att jaga. Än så länge är det bara små djur som myror och cikador. Vi har jättemånga roliga hål i marken och mallen stenar. I dem kan hon köra in tassen och se om det går att fiska upp något odjur.

Dotty har aven förstått att våra nyplanterade melonplantor behöver extra näring för att växa sig stora. Hon hjälper gärna till med gödslingen.

Vårt hönshus börjar ta form. Tyvärr så blev den ljusblå färgen alldeles fel. Men det är mer regel än undantag när jag handlar färg. Mitt färgseende är tydligen uruselt.

Hönshuset kommer antagligen bebos av fyra hönor och en tupp av rasen Plymouth Rock.
Bilden är lånad från www.farmapateras.gr som har en väldet massa roliga fåglar tillsalu.